Om du äcklas av kärleksfulla, fluffiga, rosa blogginlägg som luktar hallon så behöver du inte läsa mer nu. För din skull skriver jag texten i svart, så att du inte råkar läsa något av misstag. Och bara så du vet så tycker jag om dig ändå!
Vilken kille han är, min Jonas! Snygg och tajt, och dessutom grymt intelligent och händig. Han löser alla problem, stora som små, medan klanen Demnert dumt står och tittar på bredvid. Han är så snäll, så omtänksam och varm! Trots det blir han aldrig mesig utan är alltid stark och självständig. Fast sårbar. Han är det bästa av allt man kan önska sig, samlat i en människa.
Efter tre veckor med Jonas tänkte jag -"Hur kan jag känna så här efter tre veckor?". Efter snart ett år med Jonas tänker jag -"Hur kan jag känna så här efter snart ett år?". Det är precis likadant nu som då, om än något mer kontrollerat. Jag dräller inte längre in på jobbet vid 10-tiden. Men fortfarande sitter jag och längtar hem från jobbet för att få träffa Jonas. Jag längtar till varje helg när vi kan hitta på roliga saker tillsammans. Han har så många olika sidor, och det finns så mycket att upptäcka hos honom att det aldrig blir tråkigt. Det är alltid bara kärleksfullt, fluffigt, rosa och luktar hallon.
Jag vet att saker och ting kan ändra sig, och jag hoppas att det här aldrig någonsin gör det.
Ville du läsa men visste inte hur?
Markera texten så ser du vad det står.
1 kommentar:
Snutti plutti snutt! Jag kan bara att jag är jätteglad att du träffat en sån som Jonas och hoppas att det blir ni 4-ever.
Kram Malle. (Jäkligt fyndigt inlägg!)
Skicka en kommentar