onsdag, september 30, 2009

Jag och Elsa är vänner igen!

Elsa var superenergisk igår kväll när vi tränade med Soffan&Simba. Gjorde några skick på rutan och det är roligt att se att vi hela tiden gör framsteg.

Gjorde två inkallningar där jag placerade apporten en meter framför Elsa, gick lååångt bort och kallade in. Jäklar vilken schysst fart hon hade. Tyvärr inte lika snabb på korta avstånd men det jobbar vi också på.

Fjärren hade vi problem med för första gången, men jag tror att hon var överladdad efter allt springande fram och tillbaka och till belöningstargeten. Platsliggning 4 minuter med mig utom synhåll var dock inga problem, och inte heller 3 minuter bredvid Simba med mig och Soffan bakom varsitt träd.

När jag kom hem lagade jag och JG denna veckas första Linamiddag. Omelett med bacon, tomater, persiljekeso, kamutvete och smörstekta kantareller. Var sådär, kändes mer hopplockat än komponerat. Hoppas det blir ett uppsving ikväll.

tisdag, september 29, 2009

Osams

I morse blev jag och Elsa osams. Det var inte alls trevligt. Först skällde hon ut Nappe, Steffepeffebananas hund, och sedan passade hon på att muppa sig mot mig. Jättemånga tänder visade hon och jag blev arg som ett bi.

Det värsta i de här situationerna är att Elsa inte mjuknar när jag blir arg på henne, utan bjäbbar emot med både näbbar och klor, helt utan tecken på underkastelse. Den kom inte förrän jag hade släpat henne till hennes plats, ett sår i tummen senare. Jävla hund.

Jag blir så himla ledsen när hon är så där, och hon är tyvärr det ibland. Oftast är hon så himla mjuk, men så plötsligt glimmar det till och hon blir skarp som en välslipad kniv. Usch.

måndag, september 28, 2009

Vill du kännas vid den här tjejen?

Idag har Tusskorven varit TRÖTT! I morse när vi kom till Kista ville hon först inte gå ur bilen överhuvudtaget, och sen vi kom till jobbet har hon bara sovit. Hoppas hon bara laddar för eftermiddagens träning, för snart är det dags för tävling!

Sprang på ny rekordtid i morse, trots en trött gris i hasorna. Var nästan en minut bättre än senast, och då tänkte jag nästan inte springa idag för att jag kände mig så trött när jag gick upp. Det blir nästan alltid bättre än man tror!

På torsdag ska jag träffa PT-Tompa igen.

söndag, september 27, 2009

Kursanmälan

Jag var skrivare på dagens tävling i lägre spår och blev inspirerad. Det är oerhört nyttigt att stå bredvid domaren och höra alla kommentarer om ekipagen. Man lär sig massor!

Så nu blev jag inspirerad att både lära mig mer och träna mer. Detta resulterade i en kursanmälan hos Eva Bodfält. Dyr som ett as, men jag hoppas hon är bra. Tror nämligen att kursen gjordes för mig och Elsa som ofta har koncentrationsproblem:

Koncentration
En tävlingsinriktad kurs för dig som vill nå bättre resultat. En koncentrerad hund kan jobba längre tid utan belöning. Ofta utför den också momenten snabbare och med bättre precision. Vi går igenom olika sätt att öka hundens koncentrationsförmåga, som att öka hundens kunskap i momentet, att ge den rätt förväntningar inför uppgiften och förmåga att skilja beröm och slut på övningen. Inte minst påverkar du själv hunden genom din förmåga att koncentrera dig. Kursen hålls inomhus.

Spår

Många timmar denna helg har tillbringats ute i Låssa i Upplands-Bro för att snitsla och gå spår, dels med Elsa och dels inför Stockholmsavdelningens tävling i lägre spår idag.

Igår när vi var ute fick Elsa gå ett av spåren som Jonas gick åt henne. Vi hade 6 apporter + slut och spåret var ca 1000 meter. Liggtiden en bit över en timme. Elsa började ganska bra och drog iväg i full karriär som hon brukar, men sen blev hon förvirrad. Släppte helt spåret, verkade inte ha en aning om vad vi höll på med och jag var nära att ge upp.

Gjorde ändå ett nytt påsläpp där jag hittade först apporten och då plötsligt började det flyta på bra igen. Hon gick med lite hög näsa men följde spåret bra och plockade 3 eller 4 apporeter och slutet. Kände mig väldigt nöjd med det. Spåret var inte det tekniskt sett svåraste hon gått, men däremot ett av de längre.

På eftermiddagen när vi kom hem åkte vi och fikade med familjen i vårt hus, och gick igenom vad de skulle lämna och inte, samt fick några "how to"-tips för lite olika saker. Var där i makalösa fyra timmar och Elsa, som tillbringade tiden med att leka med barnen i familjen, var helt färdig efteråt.

fredag, september 25, 2009

Inspiration

Jag har fått en utmärkt bok levererad åt mig. Den heter Trädgårdens form och får det att klia i de gröna fingrarna. Har storslagna planer för vår kommande trädgård och planeringen av den. Jag ser framför mig hur hela baksidan förvandlas till olika små rum, separerade av häckar. Små träd med fina lövverk får bilda tak från hörnen i de rum där vi inte vill ha stekande sol.

Två av rummen avsätts för bär- och grönsaksodling. I den här delen av trädgården tar vi bort gräsmattan och lägger plattor istället, och alltihop ska på ett naturligt sätt byggas ihop med baksidans nya terrass. Jag vill ha det strikt och lummigt på samma gång med blandning av olika material. Färgerna vill jag ha i gult, orange och rött. Det är både bra och dåligt att det är långt till våren...

onsdag, september 23, 2009

Igår var det kul!

Var på hamburgermiddag hos familjen Joakim med tillhörande söt smilgropsbebis. Sara, Robert och HP var också där och idag har jag träningsvärk i magen, vilket antingen kan bero på att jag skrattade så mycket igår eller på två dagars funktionsträning på gymmet.

Jag misstänker dock det första.

tisdag, september 22, 2009

Roligast i världen

... är enligt Elsa att få springa och sätta tassarna på ett litet plastlock. Åtminstone verkade hon tycka det igår när vi tränade i Kista. Svansen i topp!

Körde några skick till rutan, vilket långsamt går bättre och bättre. Det känns inte helt stabilt inför tävlingen men vi är på väg åt rätt håll och än har vi ett tag på oss att träna. Hon vet att det är något med konerna, men verkar inte helt 100 på om man verkligen måste stå mitt mellan dem eller om det kan duga på sidan.

Övade apportering också och bortsett från att hon hade svårt att hitta apporten i det lite för höga gräset så gick det också ganska bra. Ingen 10-poängare än, men vi jobbar vidare. Det går framåt här också.

Slutligen tränade vi lite på det fria följet och ställande, läggande och sättande under gång. Det gick bra. Fortfarande är det uthållighetsträning i ff som det behövs mer av.

Ska starta en sista gång i klass 1 om ett par veckor och jag känner mig väldigt lugn och säker inför det. Platsliggningen känns ju, som jag nämnt tidigare, väldigt mycket tryggare nu än tidigare. Om man då inte räknar när vi tränade platsliggning här i Ekhagen för några veckor sen och Elsa helt utan förvarning reser sig upp och kutar i 190 för att hälsa på en okänd kille som just parkerat sin bil... men juryn väljer att bortse från det lilla oförklarliga utspelet.

Man glömmer lätt sånt när hon är så glad och laddad som hon var igår. Tack vare plastlocket och ett litet magiskt ord.

måndag, september 21, 2009

Flickan som lekte med elden

Var på Grand (otippat) igår och såg Flickan som lekte med elden.

Jag ger filmen tre tulpaner och biografen får fyra. Det var spännande och de två timmarna gick fort, men det var ingen wow-upplevelse. Underhållande men inte oväntat eller spektakulärt. Biografen är dock väldigt trevlig när man sitter på mittenraden som har flera meters benutrymme.

Efter bion gick vi och åt en romantisk candle-light dinner på Döden i grytan. Mysig restaurang med varm färgsättning och god mat. Gott vin också! Det hette Badiola och rekommenderas.

Bjandlajm, bjandlajm, bjandlajm!

Igår gick jag och mina två snuttisar en promenad vid hundklubben i Kista. Följde cykelspåret upp på kullen bredvid Kymlingelänken, och där, mitt på kullen, träffade vi på resterna av en brasa.

Det rykte och glödde fortfarande lite och efter en stunds funderande över faran i det där så bestämde vi oss för att ringa Bjandkåjen. Sannolikt rörde det sig om en rotbrand, så att kalla in en högre makt kändes helt rätt. Vid en rotbrand kan glöden ligga i månader innan den tar eld på riktigt, och då kan den orsaka skador med bränder som är svåra att släcka. En gång hittade man en eld på vintern, en meter ner i mossan, under snön, som var stor som en villatomt.

Stora bjandbilen var snabbt på plats och vi fick med oss ett kompani bjandmän ut i skogen som snabbt tog befäl över situationen. Vi valde då att lämna platsen.

Sammantaget kan man alltså säga att vår medborgerliga insats mycket väl kan ha räddat järvafältet från att bli parkeringsplats.


Elsa tycker bjandbilen är stor!

lördag, september 19, 2009

Fin-fin lördag på landet

Idag har verkligen varit en superfin höstdag här på landet. Gick upp tidigt och åt en god frukost. Scan har börjat sälja pålägg (typ skinka, kalkon, leverpastej) i småpåsar à 50 gram som man får blanda fritt för 27 kr. Billigare än 150 gram av samma sort och mycket roligare!

Sen åkte vi in till Trosa och gick först en långpromp med Elsa längs vattnet i viken in mot Tureholm. Handlade mat (inget godis, men fikabröd), var på Systemet och åt lunch. Besökte även Trosa Antik & Prylar där jag köpte en (för dyr) klänning. Den kommer sannolikt bara hänga i garderoben men jag blev kär i den och hade inget annat väl än att hosta upp.

När vi kom hem gjorde vi en insats på tomten med gräsklippning, krattning och ogräsrensning. Jontis sågade upp ved som vi sen la på tork mot boden. Samtidigt passade Sörmlands alla fåglar på att i samlad tropp lämna landet. Dramatiskt och vemodigt. Motorvägen söderut verkar gå här utanför över vattnet.

En dusch senare sitter jag nu uppkrupen i soffan med Korv-fia på ena sidan och Snutte-Jont på andra, med en skål nötter framför mig och en öl i handen. Om en liten stund ska vi tända grillen för vad som mycket väl kan bli säsongens sista grillmiddag.

Missbrukare eller inte, men livet är ganska härligt!

Pelargonerna blommar men har fått höstfärgade blad.


Gräset är grönt och min nyanlagda rabatt har tagit sig fint.


Veden är sågad (men inte huggen) för att torka.

fredag, september 18, 2009

Linas matkasse rockar!


I måndags fick jag och Jonte-Gull första leveransen av Linas matkasse hem till oss.

Vi har sedan dess hunnit laga sej i dill- och pepparotssås, kyckling med cidersås och tomat- och fänkålssoppa med laxwraps.

Så jäkla bra!

Inte nog med att det känns som ett bra pris på kassen. Den levereras hem, maten är genomtänkt och nyttig också. Det förekommer inga förpackningar där man använder bara några matskedar och måste slänga resten, nej då återkommer det istället i en annan rätt. Dessutom innehåller den ovanliga ingredienser som vi aldrig själva skulle blandat in i matlagningen, t ex spetskål och solrosskott. Det är inga fancy-pansy rätter utan stabil och god husmanskost.

Recepten är enkla att följa och det har varit jätteroligt att laga middag tillsammans för att vi har kunnat dela upp det som ska göras mellan oss på ett bra sätt. Det verkar nästan vara komponerat så. Maten har sedan räckt även till lunchlådor dagen efter.

Man kan tro att det här inlägget är sponsrat av Lina själv, men så är det inte. Jag är bara en mycket nöjd nybliven kund.

torsdag, september 17, 2009

Jag, en missbrukare!

Jag har ett missbruksproblem och jag behöver hjälp. Det har spårat ur och jag kan inte längre hjälpa mig själv. Jag känner mig ensam. Det finns ingen jag på riktigt kan prata med det här om, ingen som tar mig på allvar. Hade problemet varit droger eller alkohol hade kanske hjälpen funnits där om jag verkligen velat ha den, men nu är det bara jag och mina problem. Socker.

Jontan lyssnar inte. Han kanske hör vad jag säger men inte det jag säger mellan raderna. Finns det överhuvudtaget någon som hör det? Dessutom säger jag inte allt, för jag skäms, och det gör mitt missbruk ännu värre. Igår berättade jag för Jonas att jag hade sett på webb-idol i tisdags och ätit godis samtidigt, och det krävdes en enorm insats för att våga erkänna det. Det kan han aldrig ha förstått.

Jag är helt fast i mitt sockerberoende. Jag smygäter godis, jag kan planera mitt liv efter när jag ska få något sött nästa gång men när jag väl har fått sockret så mår jag bara dåligt av det. Ibland blir behovet så starkt att jag längtar efter att trycka i mig allt sött jag kommer över. Men bara om ingen ser, och det är det som är ledorden här. Bara om ingen ser...

Om man bara vill tillräckligt mycket är det lätt att bryta ett dåligt mönster, men hur är det om man inte vill tillräckligt fast man borde? Om längtan efter den där B&J-burken Caramel chew-chew i frysen är för stor och det onda missbrukar-jaget övertalar mig att det inte spelar någon roll, att det inte är i några skedar glass problemet ligger? Var hittar man hjälpen då?

Kanske är min relation till godis så komplicerad att min enda utväg är samma som för nyktra alkoholister. De kan aldrig mer dricka en droppe alkohol och jag kanske aldrig mer kan äta en godisbit om jag väl får ordning på mig.

Det här är inte skrivet med den minsta ironi eller försök att göra en höna av en fjäder. Jag mår sämre och sämre av det här och jag behöver hjälp. Jag känner mig så ensam.

onsdag, september 16, 2009

Fler glömda årsdagar

Inte nog med glömda födelsedagar, jag har missat två andra viktiga årsdagar som nyligen inträffat:

31 aug: Två år sedan min Toyota Yaris kom till familjen.
1 sep: Ett år sen jag och JG blev tv-fria.

Har fått en del brev från Radiotjänst som påminner om att jag måste betala tv-avgift. Nederst finns en talong som man kan fylla i om man vill slippa fler påminnelser. Där kan jag välja mellan att registrera mig som ny kund och att berätta vem jag är inneboende hos som redan betalar tv-avgift. Inget alternativ: jag har ingen tv och tänker inte betala.

Det är helt fascinerande vilken samhällets utböling man blir utan tv. Väldigt mycket kretsar kring detta medium. Fundera på det.

tisdag, september 15, 2009

Personlig träning, pass 1

Igår körde jag första riktiga träningspasset med Tommy. Helt annorlunda. Fokus låg på funktionell träning och övningar som krävde en kombination av rörlighet, koordination och styrka. Precis som förra gången kändes allt jäkligt jobbigt och tröttheten efteråt är tydlig men väldigt diffus. Fast det är bra, säger Tompa.

Fick ett par övningar med de hippa TRX-banden, en hel bunt övningar i en maskin som heter FT450 och två övningar i de "snören" som Tommy kallade Den Ultimata Förnedringen. Redcord. Bilden nedan visar principen för Redcord, men jag använde bara de två öglorna vid fötterna och låg på rygg eller på sidan på golvet. Därifrån skulle jag på lite olika vis lyfta höfterna, något som visade sig vara så gott som omöjligt. Tog i för kung och fosterland men spretade mest med tårna.

Det var i alla fall dunderkul och jag ser fram emot att bli stark! Yeeha!

måndag, september 14, 2009

Biorecension: Inglorious Basterds

Den var riktigt bra. Hade allt. Se den!


I helgen har jag dessutom ätit sjukt mycket desserter och drömt mardrömmar om det, varit ute och ätit två gånger, städat lägenhet inför visning och haft visning, kollat på gräsklippare, varit på tippen, firat Mankan på Rival och hängt i Stora Skuggan.

fredag, september 11, 2009

Den här dagen är inget annat än skit...

..men det finns små ljuspunkter. Det här kom med posten idag:


Klicka på bilden för att få upp det i större format.

torsdag, september 10, 2009

Träning av Sofia

Igår hade jag en första träff med Tommy - personlig tränare i Frescatihallen och "den nya Fredrich". Det var en introduktion där jag fick berätta om min träningsbakgrund och vad jag har för mål med min träning.

De mål jag skrev upp var:
  • Bli rörligare/vigare
  • Bli mentalt stark i träningssammanhang
  • Kunna springa minst en mil och gärna milen på runt 60 min
  • Bli kompis med backarna
  • Bli vardagsstark, speciellt i axlar och rygg
  • Få bättre hållning
Och som relaterade bonusmål:
  • Bli av med mitt sockerberoende
  • Mäta hälsoförbättringarna
Efteråt gick vi in i gymmet och jag fick prova på ett par övningar. Antar att han ville se vad jag går för. Fick göra övningar enligt den heta TRX-trenden, två långa rep med några öglor och handtag. Satans smörgås vad jobbigt det var.

Tror inte själva träningstiden var längre än 20 minuter men idag känns det som att kroppen är ett blåmärke på insidan. Träningsvärken är diffus men tydlig. Grymt! Undrar lite hur det kommer gå efter ett timslångt träningspass...

Hur som helst. Tommy kändes väldigt kunnig och det ska bli jättkul att få hjälp med träningen igen. Det är dyrt men väl investerade pengar. Dessutom fick jag veta att synder i min ungdom betalar sig nu. Kroppen minns mitt 8 års handbollsspelande som slutade för 15 år sen, och det har jag igen i all träning. Saaweeet!

Efter middagen somnade jag i soffan, ungefär klockan åtta.

Träning av Elsa

Har haft ett par lyckade träningspass med Elsa den här veckan och nu har jag anmält oss till start i lydnadsklass 2.

Rutan kräver lite mer träning med en target ganska långt bakom rutan så hon lär sig att "springa igenom" den istället för att göra helt om så fort hon kommit mellan första konerna.

Vi har även en del kvar att göra med apporteringen, men där har vi också gjort stora framsteg. Problemet är tempot på tillbakavägen men nu vet jag hur jag ska träna det.

Resten känns som peanuts. Lite otippat är platsliggningen inte längre ett av våra större problem, eftersom hon har blivit väldigt mycket bättre och tryggare där. Fjärren går bra, ställandet känns bra, läggande under gång har hon alltid varit bra på. Uthålligheten i fotgåendet måste ökas och sen är det ju det vanliga med flera moment i rad, tävlingsträning etc etc...

Jag har börjat med en ny belöningsmetod som funkar väldigt bra. Det är en form av extern belöning men istället för att ha godis i skål vid sidan av plan så har jag bara lagt en target där som hon får kuta till på kommando. Jag springer efter och när jag kommer fram så får hon godis av mig. Funkar klockrent!! Hon älskar att springa.

Som grädde på moset har jag anmält oss till apellspår också. Det är tydligen många från hemmaklubben anmälda så det är väl inte säkert att jag kommer med, men jag hoppas det. Lydnadsdelen är ungefär som klass 2 fast med framförgående (vi har börjat jobba på det med tvivelaktigt resultat) och specialen borde inte vara några större problem.

tisdag, september 08, 2009

Sabotage

Jag tror att vi är utsatta för sabotage. Det har varit väldigt tyst på telefonerna idag, trots att en ny katalog just kommit ut. Det är inte normalt. Sabotage är enda rimliga förklaringen.

Jag misstänker Larsson.

måndag, september 07, 2009

Flickan i glaskulan

Jag glömde bort min pappas födelsedag idag. I juni glömde jag bort min mammas födelsedag. I maj glömde jag Tinas födelsedag.

Jag glömmer inte födelsedagar, det är inte min grej.
Jag kommer ihåg.

Livet känns inte som det var. Jag vet inte ens vem jag är längre. Det händer så mycket och tiden går så fort att jag inte hänger med. Jag har tappat kontrollen, börjat bita på naglarna, blivit tjock. Jag knarkar socker värre än någonsin och jag gör inget annat än lama, värdelösa försök att stoppa det. Varför har det blivit så? Och varför är jag konstant stressad? Vem satte mig i en glaskula?

Det känns mest som om jag går runt och är glad och lite dum. Inte koll på nånting helt enkelt. Har blivit dålig på att passa tider också...

Glad och lite dum.

söndag, september 06, 2009

lördag, september 05, 2009

Hem till salu

Nu ligger vårt fina hem ute till försäljning och det är bara att komma och köpa! Tycker mäklaren har lyckats riktigt bra med bilderna, det ser mäkta trevligt ut! Tänk om det alltid var så här städat...






fredag, september 04, 2009

Bokat och klart

Nu har jag beställt två saker:
  • Biljetter till Flickan som lekte med elden
  • Linas matkasse
Bra gjort!

Ikväll är det KTH-nostalgi med starka kämpar utav stål. Det var två eller tre år sen jag gick på det här eventet senast och ser fram emot att få träffa gamla vänner igen.

torsdag, september 03, 2009

En hyllning till Elsa i vildmarken

Så mycket vildmark var det kanske inte, men det spelar ingen roll. Det var en storartad insats av min älskade lilla kelpie!

Det började med 9,5 timmar nattåg upp till Enafors. Hundar är inte välkomna i sovvagnarna så det var sittplats som gällde. Vi hade sällskap av en annan tik i djurkupén, och Elsa var lite orolig i början. När jag slumrade till smög hon fram för att hälsa på den andra hunden och hon hade svårt att koppla av. När jag till slut lyfte upp henne i knät somnade hon nästan omgående och resten av resan gick smärtfritt.

Under vandringen fick Pälsen bära sin egen mat och ett par Crocks. Väskan med innehåll vägde ungefär 2,5 kg när vi gick ut och blev sen så klart lättare vart efter hon åt upp maten.

I två dar var hon pigg, glad och lycklig. Svansen viftade konstant, hon gick snällt och fint i kopplet och kom snart på att bästa stället att få lä för vinden var att gå snett till vänster bakom Jonas.

På natten fick hon ett eget litet täcke på sig men blev ändå så kall att hon fick dela sovsäck med mig. Hon är riktigt frusen av sig och om vi ska vandra igen måste jag investera i något högklassigt, varmt hundtäcke.

Hon åt glatt sin mat och jag insåg att jag varit dum som inte tagit med mer åt henne att äta. Hade packat två (något större portioner än vanligt) om dagen åt henne, men märkte på hennes hunger att det inte var tillräckligt. Hon var dock inte ledsen över att hennes torra knölar drygades ut med vår geggiga mat ur påse.

Så kom tredje dagens morgon. Den här dagen var det inte någon glad liten hund som skuttade ur tältet, utan en slokörad Skrutta med hängande svans. Jag var tvungen att kolla om den var bruten! Tidigare hade hon hållt svansen i en lätt båge uppåt, men nu var det som om någon vridit den 180 grader. Den viftade fortfarande lite, men nedåt. Det märktes att hon var trött och sliten, och jag lättade på det sista ur hennes packning. Väskan fick hon fortfarande bära men trots att hon var uppenbart ynklig och ledsen så kämpade hon på så tappert i vinden.

När vi kom tillbaka till Storulvåns Fjällstation strax efter lunch bestämde vi oss för att boka ett rum där för natten. Ett fyrbädds hundrum fanns ledigt och de blygsamma 1690 kr vi betalade för en natt var lika mycket för Elsas skull som för vår. Väl på rummet slocknade hon som en sten och lyfte inte ens på ett öra när vi lämnade henne för att gå och äta middag. När vi gick kvällspromenad var svansen nästan tillbaka i normal position igen och hon sov sen hela natten igenom.

En bussresa, tre tågbyten och två timmars försening senare var vi hemma igen. Elsa sov hela tågresan också, trots spring i korridoren, slammer i dörrar och allmän oro.

Hon har skött sig så bra hela resan och hon är så snäll att ha med på saker att jag ibland nästan glömmer bort att hon är med. När vi vandrade var hon så glad och positiv hela tiden med svansen i vädret trots snålblåst och piskande regn. Hon är så underbar och den bästa vännen man kan tänka sig. Hon är sylten i kakan, mitten på kanelbullen, rosen på tårtan.

Finaste, bästa Krokostuds!

tisdag, september 01, 2009

Plupp på fjället

Hemma igen efter några dagars fjällvandring. Vi köpte hus och flydde från verkligheten, bokstavligt talat. Tack alla ni som gratulerat oss till köpet!

Egentligen är det för tidigt att skriva om vandringsupplevelsen eftersom den romantiserade versionen sannolikt inte infinner sig förrän om några dagar. Men jag ska göra ett försök att utelämna det mest negativa (som att sova i sluttningar, äta gegga ur påse, vandra i total motvind och lukta apa).

Att vandra är på något sätt fantastiskt och motbjudande på samma gång men av någon märklig anledning så rinner allt det otäcka bara av en, och minnet som består är på gränsen till magiskt! Elsa förtjänar ett helt eget blogginlägg för sin insats, men det kommer senare. I övrigt säger jag det bäst i bilder: