Jag är på gränsen till ett nervöst sammanbrott. Förhoppning finns om att jag ska hålla ihop, men ingenting är säkert än. För att komma från sängen till toaletten måste jag vada genom ett fint, vitt damm. För att komma till köket måste jag vada genom ett fint, vitt damm. För att kunna gå ut genom ytterdörren måste jag vada genom ett fint, vitt damm.
Jag klarar inte det här.
Det är så lite, och ändå så mycket, kvar att göra. Det som genererar det fina vita dammet är hallprojektet. Jag har slipat och spacklat på hallens stackars väggar nu i dagar, månader, ja kanske år. Det känns i alla fall så. Snart är det klart, men inte idag, inte än. Kanske imorgon.
Imorgon kommer även golvsliparna för att, om möjligt, göra det ännu dammigare här hemma.
Jag kanske bryter ihop.
2 kommentarer:
Tag ett djupt andetag.....eller nej gör inte det, då kanske du dör av lungsot ;) Skämt och sidå, efter damm kommer ny hall eller vad är det man brukar säga??!!
Puss & Kram.
men när det blir klart blir det underbart! tro mig, jag har bott nån vecka utan varken toa eller dusch, och samma damm som du pratar om.. men vad härligt när det blev klart! gott nytt år!
Skicka en kommentar