Igår fick jag och Elsa sällskap en stund på kvällen av kompisarnas vovve Godis. Fantastiskt hur två hundar kan vara så olika. Godis är allt som Elsa inte är: stor, gul, lugn, hårig.
Godis tyckte inte att Elsa var en kul tjej alls, trots Grisens förtvivlade försök att leka med henne. Istället valde Gottet att försöka tråka ihjäl Elsa, och hon lyckades faktiskt ganska bra. Det kunde man konstatera när Elsa till slut helt gav upp Godis och tyckte att det var roligare att kicka boll med matte. Det var stort!
I övrigt går träningen med Elsa sådär. Vi gör absolut inga som helst framsteg i vittringen längre. Så fort hon börjar nosa över de andra pinnarna så glömmer hon att hon ska frysa på rätt och plockar upp den istället. Om jag går tillbaka och gör det lättare så lyckas hon med frysningen igen, men så fort näsan kopplas på ordentligt så plockar hon pinnen. Hon tar oftast rätt pinne, men ibland blir det ett smakprov på fel.
Större framsteg känns det som att vi gör i fotgåendet. Det är kul! Är till och med riktigt roligt att träna nu.
1 kommentar:
Vi kan väl boka in lite träning framöver. jag vet några andra som gärna är med och kör platsliggning och sitt i grupp
Skicka en kommentar