tisdag, november 16, 2010

Jag vaknar utan att vara glad

Två mornar i rad har jag vaknat utan att känna mig det minsta glad. Allt känns bara deprimerande, trots att jag borde ha all anledning att känna mig lycklig och upprymd.

Min träning går bra, viktklubbandet.se går bra, jobbet går bra och hundarnas träning går bra. Så varför känner jag mig ledsen, stressad och motvillig?

Kanske är det en så enkel anledning som att mörkret börjar slita på mig. Igår hade jag en dröm precis innan jag vaknade, där jag var instängd i en mörk bunker som mycket väl kan ha varit vårt biorum. Jag missade massa roliga saker för att jag var fast där. Fast och ensam.

Jag är oändligt glad och tacksam över mina brunbollar när jag känner mig så här. De finns alltid i närheten, bangar aldrig att hitta på något kul, lättar upp humöret när jag är ledsen och har inget emot att sitta i en soffa och mysa och snacka skit om omgivningen. Eller läsa en bok. De håller alltid med, har all tid i världen att lyssna och ett aldrig sinande förråd av kärlek att ge. Älskade kelpiefluffys.

Imorgon är jag nog glad när jag vaknar.

Sagostund med Reka

Inga kommentarer: