Happ... ännu en sovmorgon som inte blev av. Jag är inte bitter, nej nej, jag är tacksam. Oerhört. Det sägs ju att det är bra att ha rutiner för när man kliver upp på mornarna och det här har Reka tagit fasta på.
Varje morgon, samma tid, säger hon till när det är dags att gå upp. Med en mjuk och fin tungkyss, om man har oturen att sova med öppen mun och ansiktet åt "fel" håll, eller genom att helt enkelt klättra över ansiktet och hångla upp en från andra hållet. Gärna med tungan in i näsan. Hänsynslös och omutbar. Hon ger sig på alla som är i närheten, dvs. JG, och ger sig först när någon, dvs. jag, är på benen. Men innan hon lämnar sängen och följer med mig upp brukar hon göra en extra attack på Jontan, ifall han mot förmodan inte vaknat ordentligt tidigare.
Sen är Räkan ofin nog att somna om i köket medan jag gör mig i ordning. Livet är inte rättvist.
Tacka vet jag Elsa. Hon har alltid sovit tills dess att jag sippar upp dragkedjan på jackan för att det är dags att gå ut. Då kommer hon släntrande lite långsamt, sträcker på sig och undrar om det verkligen är dags redan.
Nåja, hopp i form. Nu är det löpning som gäller. 6 km lätt distans får bli 4 + 2,5 km kuperat elljusspår. Måste försöka hitta en bra 6 kmsrunda hemma. Är många såna pass på programmet framöver.
God morgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar