lördag, juli 30, 2011

Dagens aktiviteter

Detta har hänt:

Agility och lydnad med tjejerna på SoSu.

Inköp av mycket manlig spikpistol, modell större, till Jontan, födelsedagspresent till Albin och lunch i Stinsen.

Staketbygge med eminent hjälp av Olof (tusen tack!!).

Biokväll med "I am number four". High schoolfilm möter sci fi. 6/10 tootsies. Bäst var mangosarna, utomjordingarna som ville ta över världen. Så läckert grymma och otäcka

fredag, juli 29, 2011

Movietajm igen

Den här gången har vi sett:

Faster
Redan i inledningen, när vår hjälte släpps ur fängelset med en rynka mellan ögonen, hånskrattar jag, och Jontan upprepar "det här är bra, det här är bra" med drypande ironi (eller?). Sen dyker den skitsnygga, välklädda lönnmördaren upp och gör gymnastikyogamoves med bar överkropp och jag börjar upprepa samma sak som Jontan. Jag är kär och tycker det är den bästa film vi sett sen Thor. 3/10 tootsies. Att filmen ens får tootsies på plusskalan är helt och hållet snyggtorpedens förtjänst. I övrigt var det nog en av de sämsta filmerna ever.

The black heart
Jag vet inte hur lång tid det gått sen jag såg klart filmen (kanske runt en timme) men jag mår fortfarande illa. Slutet var vidrigt - tortyr med skalpeller och sprutor. Jag ville kräkas! Fram tills dess hade det varit en hyfsat underhållande skräpfilm, men sen spårade det ur till nåt slags billig splatter. Svårt att sätta betyg. Den var inte tråkig och inte irriterande dålig, men inte heller något att rekommendera. 4/10 tootsies.

Svårplanerat

Sista klättringskurstillfället igår innebar teknikgenomgång. Klättring - How To.

Jag kan inte säga att jag briljerade, även om första klättringen, då vi skulle öva på att ta greppen från rätt håll, kändes väldigt bra. Resten gick faktiskt ganska dåligt och allt var svårt. Jag blev trött i armarna och fick ont i händerna. Jontan däremot var jätteduktig, han fattade grejen direkt. Smartass.

När jag gick därifrån var jag i alla fall helt på det klara med att jag inte ska lägga allt för mycket energi på att försöka göra allting rätt samtidigt. Jag packar informationen i bakhuvudet och plockar fram den vart efter, resten kör jag på känsla. Jag tror att det känns bra om man gör rätt, och att det borde ge sig med tiden. Dessutom är det ett framsteg att veta att man gör fel och ändå gör att ett aktivt val att fortsätta göra fel tills vidare.

Ska bli skönt att få en kväll hemma nu (fast jag längtar efter nästa klättringstillfälle redan!). Vek som jag är så klarar jag inte aktiviteter som kräver full uppmärksamhet av mig så många kvällar i rad utan att känna mig sliten. Samtidigt känner jag en allt större längtan efter att få sticka ut och springa igen. Det är bra! Jag har ju min utlovade träningssemestervecka nu och börjar få myror i brallan. Nästa vecka tänkte jag komma igång igen lite smått på landet och veckan efter det blir det fullt ös. Det ser jag fram emot, även om jag vet att det kommer ta emot ordentligt när klockan ringer 05:30 och jag ska upp och träna.

Nästa problem är hur jag ska hinna med allt? Jag vill springa minst tre pass i veckan, styrketräna tre pass, simma minst en gång, klättra minst en gång, gärna två, yoga ett pass och samtidigt hinna ge alla mina älsklingar vad de behöver. Och där emellan ska jag visst jobba också. Men med lite fundering, prioritering och omstrukturering ska jag nog få ihop det.

onsdag, juli 27, 2011

Det är grönt

Idag avklarades del 2 av kursen för Grönt kort i topprepsklättring, vilket innebar uppklättring, fallövning samt ett litet teoriprov. Låter mer komplicerat än det var.

Klättringen gick bättre idag och det var snorkul förutom fallövningen som var en nära-döden-upplevelse. Men jag klarade mig och Jontan firade ner mig lugnt och tryggt.

Så nu är jag godkänd för att säkra och imorgon går vi teknikkurs.

En av de riktigt bra sakerna med klättring är att även om man befinner sig på helt olika nivåer så kan man ändå göra det tillsammans. Faktiskt sjukt kul!

En annan reflektion jag gjort är att det är rätt speciella människor som hänger i klätterhallen. Surfartyper.

Här bor jag!

Eller egentligen 500 meter härifrån, om man ska vara helt korrekt.

7 km från centrala Stockholm.

Fantastiskt!

tisdag, juli 26, 2011

Träningsvila... mmm säkert

Allright, den här veckan är alltså all styrke- och löpträning inställd för att infria mitt tidigare löfte till PT-Tompa om semester från träningen. Jag var omotiverad i slutet av förra veckan och kände mig trött och sliten, så det är kanske inte helt fel trots allt. Dessutom blir det inte vilovecka helt, eftersom jag och Jonas ska gå Grönt Kort-kurs på Klättercenter tis-tor. Vis av erfarenhet från premiären på väggen vet jag att man inte ska underskatta hur jobbigt det är att klättra.

Hundarna har däremot inte träningsvila och att träna med dem är inte heller någon picknick. I morse körde vi (jag) så hårt att jag var helt dyngsur efteråt. Det räcker med några snabba ruscher runt agilitybanan med Elsa och synnerligen engagerad lek med Reka för att jag ska bli som doppad i en vattentunna.

Elsa tog ett steg tillbaka med vippen, men det är okej och helt väntat. Det gick bra ändå, bara inte lika bra som förra gången. Idag funkade istället handlingen klockrent, och det ska bli jäkligt roligt att komma igång med måndagsträningen i augusti och se om min och Elsas grundträning märks på banan.

Reka höll fanan högt och tog två steg framåt med vippen idag och vi körde den helt utan hjälpbord ett par gånger. Massor av glädje, svansen i vädret och ett självförtroende på topp - Trattan in action på gungan. Jag känner att jag verkligen har lyckats där!

Tränade fotgående också. Försöker öka sträckan ordentligt nu med bibehållen fokus och förväntan, samt att träna höger och vänstersvängar. Önskar jag hade haft filmkamera idag för hon fick till några sjukt snygga vänstersvängar. Hon gör mig stolt varje gång vi tränar!

Fortfarande har vi mycket kvar att göra och steg ett blir att hon ska få helt klart för sig hur de olika momenten ser ut. Nu blandar jag vilt mellan att träna delar av och hela moment men vi ska övergå till att fokusera på hela momenten ett tag. Sen ska vi förstås börja kedja och dra ner på belöningarna. Och fortsätta träna de olika delarna.

Höftled- och armbågsröntgen är bokad till den 16 augusti för Reka och jag anmälde oss till appellspår den 16 oktober. Tyvärr visade det sig krocka med höstens träningsmål för mig - Hässelbyloppet - så appellen får vänta.

Trattmaja med ett leende på läpparna

söndag, juli 24, 2011

Dåligt filmval: Missing

Kvällens film, Missing (Engelsk titel: In her skin) var med tanke på fredagens tragedi i Norge, otroligt illa vald.

<spoiler alert>

I filmen får man följa föräldrarna till en dotter som försvinner, och senare hittas mördad. Man kan känna deras maktlöshet, sorg och den fruktansvärda smärta de nu måste leva vidare med. Ångest.

Att titta på det här och samtidigt veta att det just nu finns över 90 familjer i Norge som upplever samma sak fast i verkligheten, inte på film, gav en allt annat än trivsam känsla i magen under filmen. Fy fan.

Ruth Bradley som spelar Caroline Reed i filmen är enligt mitt tycke fullständigt obehaglig och briljant i sin roll och en av de stora behållningarna med filmen.

6 eller 7/10 tootsies. Kan inte bestämma mig.

Matrevansch

Pizzan igår kompenserades av en mycket bättre kost idag. Faktiskt riktigt bra. Jag fattar inte varför jag vill äta fet, äcklig sunkmat när jag istället kan välja fräsch, hemlagad och näringsriktig föda. Fast de korkade fetmatsbesluten tas ju aldrig när man har de två alternativen framför sig på varsin tallrik, utan i det som upplevs som nödsituationer.

Idag blev det i alla fall mycket bra och välplanerat. Middagen bestod av Kokosfräst torskrygg med Gyllene ris och brytbönor. Allt ur boken "Mat för dig som tränar". Top of the line! 5/5 tootsies från en hungrig JG och 7/10 tootsiesar från mig.

Dagens monotona arbete...

... har för mig bestått av att fortsätta fasa ur staketstolpar (37/53 klara).

Samtidigt har våra hantverkare gjutit ungefär 75% av plintarna, Jontan har sågat till alla stolpar och målat sista lagret på första tredjedelen av planket.

Mer än så orkar man inte.

lördag, juli 23, 2011

Heffa utan motivation

Idag har projekt Staket fortsatt. Våra inhyrda hantverkare har grävt klart alla 53 hål och är redo att börja gjuta.

Jag och Jontan har skruvat upp hörnstolpar, sågat till och fasat ur stolpar (8 av 53) och målat en approximativ tredjedel av själva planket. Ett hårt jobb som jag trodde skulle vara plätt-lätt.

Förutom detta har vi sett film (Rain Fall, 3/10 tootsies), ätit pizza och biogodis. Trots hårt kroppsarbete har jag känt mig som en heffaklump flera dagar, alltså redan innan pizza och godis, och jag känner mig inte lättare nu. Dessutom är jag allmänt trött och tufsig så den planerade långa söndagslöpningen runt Edsviken får vänta. Kanske ska ta den där semestern från träning som jag lovat PT-Tompa nu. Min motivation är inte på topp fast den borde vara det och det är på tok för varmt och fuktigt ute just nu för att fler aktiviteter än de staketrelaterade ska kännas lockande.

Inte ens Duracell-Rekan orkar värst mycket i värmen men vi har ändå fått in flera bra micropass med fotgående och ställanden under dagen. Microsar is the shit!

Finlands sak är vår

Men det gäller Norge också. Deras sak är vår.

Hur kan det finnas människor som är så grymma? Och hur kan man ge dem ett straff som står i proportion till ondskan?

Dödsstraff är jag emot, det är oftast alldeles för snällt mot gärningsmannen. Dödar, skadar eller utför man ett brott mot barn eller ungdomar så finns det inga gränser för det lidande jag tycker att skurken förtjänar.

Okej, vem har rätt att döma, kan man lita på bevisen om vem som gjort det, etc, etc? Jag tar inte den diskussionen eftersom mina åsikter helt är byggda på känslor och omöjligen kan försvaras med logik eller motiveringar.

Det som har hänt i Norge är fruktansvärt tragiskt! Jag hoppas att personen som gjort det inte får leva en dag till utan att känna en sån oerhörd fysisk smärta att han önskar att han vore död. Men inte ens det räcker.

Fy fan.

torsdag, juli 21, 2011

Stressdjävulens fel?

Kom iväg från jobbet mycket senare än planerat eftersom vi fick finbesök av Brysselstationerade Farbror G och världsasöta kusinerna Ellinor och Agnes. Mycket skoj att se dem igen, det händer inte så ofta.

När jag väl kom hem hade Jontan redan hunnit hem från jobbet. Aldrig bra när det är träning planerat. Att vara med honom tenderar att kännas så mycket viktigare än allt annat. En ren ursäkt latmasken hittar på för att slippa träna.

Som tur var så var jag förberedd och stålsatte mig hela vägen hem: Vill springa! Vill springa! Vill springa!

Att komma iväg var svårt ändå och med facit i hand borde jag kanske ha stannat hemma ändå. Benen var sega som kola, skenbenen ömmade lite och allt jag hade i huvudet var en malande tanke på att jag måste hem till Jonas, måste hem och ta över jobbjouren, måste sluta springa, måste göra annat, måste skynda. Den sköna känslan som träningen normalt ger uteblev förstås, big surprice.

Ursprungsplanen var 3 km uppvärmning, 5 km naturliga intervaller och 2 km nedvarvning. (Backintervallerna prioriterade jag bort långt tidigare. Behöver mer än en vecka mellan intervalljävelspassen för att få tillbaka motivationen.)

Planen reviderades i första uppförsbacken och 5 km naturliga intervaller byttes mot 2,5 km. Och de 2,5 kilometrarna byttes sedan mot "kämpa lite i 2,5 km om det inte är ett allt för stort obehag". Nedvarvningen byttes mot sakta lunk.

Har inte kollat exakta tiderna med Garmin än, men snittet låg lite förvånande på strax under 6:30 min/km. Så SÅ illa kan det inte ha varit. Och nu är det i alla fall över.

Vatten!

Stort framsteg!


I morse tog Elsa och jag ett stort steg framåt med vippen. Bordet hindrar den fortfarande från att röra sig mer än någon centimeter, men stordåden idag bestod av att:
  1. Hon sprang inte i en stor lov runt gungan för att komma undan en enda gång.
  2. Hon smög inte upp på brädan i snigelfart utan lufsade upp hyfsat snabbt.
  3. Hon vågade sig nästan högst upp och hanterade gungans minimala rörelser bra.
  4. Så fort hon lämnade gungan var allt obehag glömt och hon fokuserade på nästa hinder.
Reka var förstås också helt grym. Snart klarar hon hela vippen utan hjälpbord.

onsdag, juli 20, 2011

måndag, juli 18, 2011

Jag vågade!

Trots regn och rusk ute längtade jag hela dagen efter att få gå ner till havet och simma. Såg framför mig hur jag elegant och effektfullt crawlade ut till segelbåten och tillbaka några gånger, utan att få vatten i näsan eller vara på väg att sjunka av utmattning längs vägen.

Problemet var att när jobbet var slut för dagen och ursäkterna att sitta kvar i stugan försvann så vågade jag inte. Jag har respekt för havet och min nyvunna kärlek för badande till trots så har jag ännu inte gälar eller simhud mellan tårna. Jag är så att säga inte ett med vattnet. Men jag ville ju så gärna simma...

Så efter att ha resonerat ordentligt med mig själv (för - emot - för - emot) så bestämde jag mig för att vägra låta fegheten stoppa mig från att göra det jag ville. Men jag behövde stöd. Så jag tvingade ut mamman och hundarna i regnet för att supporta mig från bryggan. Kändes ungefär som när jag var liten och plaskade i vattnet, hela tiden med ett vakande öga från föräldrarna.

Det var ganska läskigt i vattnet. Havet blir mörkt när det är mulet och jag tyckte mig hela tiden se skuggan av stora sjöodjur som simmade under mig. Inget otäckt sjögräs slingrade sig runt mina ben men jag var beredd på att det när som helst kunde hända. Vågade mig som längst ut till första segelbåten, sen blev det för creepy, och totalt fick jag inte ihop mer än en kvarts simning. Men inte är jag ledsen för det. Jag gjorde det, jag simmade trots att jag tyckte det var läbbigt, och jag överlevde!

Nästa gång kanske jag vågar mig lite längre ut. Jag har ju trots allt simmat in från båten två gånger. Kanske lyser solen också så havet är mer inbjudande och kanske har jag sällskap i vattnet (är man två kan man tillsammans segra över havsvidundren). Kanske kan Garmin får hålla mig sällskap.

Sammanfattning: Dagens simtur var ett obetydligt steg för mänskligheten men ett stort steg för Sofia.

Er favorit-badanka in action

Mental notes

  • Att jobba från landet är uselt för ergonomin men fantastiskt för själen.
  • Häng inte svettiga träningskläder i stugan på 11 kvm där du ska sova.
  • En riktig badare badar oavsett väder.
  • Jag vågar sova ensam här för jag är väldigt modig och tuff.

    söndag, juli 17, 2011

    Kort långpass på landet


    Den här dagen började magiskt. Vaknade tidigt eftersom vi gick och la oss tidigt, och satte oss och åt frukost i sittbrunnen. Himlen var klarblå, solen gassade, havet var stilla och allt som hördes var vattnets kluckande. Helt underbart!

    Gjorde i ordning båten och tuffade hem i maklig takt. La till vid bojen och jag simmade i land medan Jontan och tjejerna åkte Pioneer. Sen åkte vi in till Trosa och åt lunch på Fina Fisken.

    På eftermiddagen fick jag skjuts av pappa till OKQ8 i Vagnhärad och därifrån sprang jag tillbaka till landstället, 14,2 km. Det var förmodligen anmälan till Jubileumsmarathon gjorde att jag fick lust att springa långpass igen, och även om det blev ett kort långpass så kändes det väldigt bra. Gick fortare än väntat och jag hade förmodligen kunnat springa ganska mycket till utan allt för mycket obehag. Men med tanke på hur ben och rumpa känns nu var det nog tur att jag inte överilade mig...

    Magisk morgon!

    lördag, juli 16, 2011

    Ska vi äta lunch?

    En alldeles förträffligt trevlig båtlunch serveras nu på en av öarna kring Stora Brunskär.

    Välkommen hit!

    fredag, juli 15, 2011

    Ett inte så dåligt slut på en arbetsdag

    Tuffade ut med segelbåten efter jobbet tillsammans med JG och tjejerna. Det blåste busen på havet och vågorna sköljde över mig när jag stog vid ratten. Så mäktigt! Jag gillar segling mer och mer. Tror det är lite som med sushi. Känner mig så fri och levande!

    La till på Laxkroksholmarna, badade ganska länge (20 grader), tände grillen, tog varsin öl och väntade på att laxen skulle bli klar.

    Lagom tills vi avslutat middagen kom de första regndropparna så nu har vi kurat ihop oss i båten tillsammans med en flaska rose. Rätt okej för att ha varit arbetsdag...

    Out of office

    Fast ändå inte. Kontoret är de närmsta dagarna flyttat till landet på prov. Faller det väl ut kanske jag aldrig kommer hem.

    torsdag, juli 14, 2011

    Jubileumsmarathon 2012

    Får fila på målgesten till nästa år...
    Jag saknar att ha ett tydligt mål att träna mot. Jag saknar marathonträningen och den person den gjorde mig till. Beslutsam, stark och säker, med ett stort fokus. Det fick mig att tycka om mig själv och vara extra stolt över den jag är. Okej, jag är inte så pjåkig annars heller, men det var tufft att lyfta sig ytterligare ett snäpp. Jag vill tillbaka den nivån och jag ska tillbaka.

    Så nu är vi anmälda till Stockholms Jubileumsmarathon den 14 juli 2012.

    Vilka är vi, undrar den vetgirige?
    Sofia + 1.
    Sofia + Jontan.
    Det är sant!

    Jag visste inte att det var jubileumsmarathon jag skulle springa förrän Sara lite oväntat informerade om att hon är anmäld. Då såg jag till att bli det också. Och det spred sig omgående till Jontan. Ingen vill missa en historisk händelse, inte ens han. Kanske springer jag Stockholm Marathon också, vi får se. Det vore ju synd att bryta trenden redan efter första året.

    Tills dess att marathonträningen börjar igen ska jag bli snabbare. Jag ser fram emot att fortsätta kuta intervaller - i lång backe, i kort backe, på bana, som det faller mig in. Jag ser fram emot att peta in ett och annat lite kortare långpass då och då. Jag är motiverad! När TSM drar igång ska jag springa med en grupp som minst håller det tempo jag räknar med att hålla på maran. Jag ska inte tro att jag kan springa snabbare på tävling än på träning. På nästa mara ska jag våga ha tidsmål och jag ska våga satsa för att nå dem. Jag ska bli modigare, snabbare, starkare, bättre! Älska utmaningen!

    Hur många tootsies till Harry Potter och dödsrelikerna, del 2?

    Jag kan inte säga att jag är besviken på filmen, men jag är heller inte överväldigad. Hade kanske velat ha mer gåshud. Väntat mig mer. Det är alltid farligt med skyhöga förväntningar.

    7/10 tootsies.

    onsdag, juli 13, 2011

    Det vore en lögn...

    ...att säga att jag inte går som på nålar idag. Jag har längtat hela veckan efter den här dagen. Flera veckor faktiskt. Och idag räknar jag varje timme, varje minut.

    Nu är det strax dags för lunch, sen ytterligare två timmar jobb bara.
    Sen iväg.
    Äntligen!

    Harry Potter, the boy who lived has come to die.

    Ikväll smäller det. Ikväll får vi se upplösningen.
    Jag känner mig som ett barn på julafton.

    Slutet nära för Harry P

    tisdag, juli 12, 2011

    Ansträngd ända in i själen

    Det började redan efter jobbet. Mötte Sara vid EIP för att springa intervalljävlar igen. Fast när man springer intervalljävlar med Sara heter det intervallparty. Hur som helst.

    Uppvärmning i skogen först, 2 km, och sedan 5 x 700 meter på bana med 2 minuters gåvila mellan intervallerna. Avslutade med 1,5 km nedjogg.

    Att springa intervalljävlar är fullständigt vidrigt. Jag tror att jag nästan dog idag. Luften räckte inte till och det kom konstiga pipljud av min andning mot slutet av intervallerna. Men det gick ändå bra, jag är jättenöjd! Tempot blev i snitt mellan 4:40 och 5:00 min/km. Medan jag trodde att varje andetag skulle bli mitt sista sprang Sara glatt bakom och hejade på. Hon springer en mil baklänges i samma tempo som jag klarar att hålla i 700 meter.

    Kände mig bitvis atletisk och bitvis bara stor och tung. Min vikt är helt klart en nackdel för mig när det gäller att springa fort. Det är många kilo (muskler) som ska flyttas.

    Kände mig förvånansvärt pigg efteråt, ända tills jag däckade framför Black Swan. Då stelnade rumpa och baksida lår till och jag känner mig nu fysiskt nedbruten.

    Inte var filmen särskilt bra heller. Med så många solar och getingar som den fått borde jag kunnat lista ut att den var dålig. Tråkig och creepy, en värdelös kombination. Fast Natta var förstås bra i rollen. 4/10 tootsies ger jag, Jontan 1/5. Jag fick böna och be, och när det inte hjälpte, hota och tvinga honom att stanna kvar i salongen hela filmen. Payback för att han var borta på min fölsis. Dyrt.

    Reka 1 år

    Idag fyller Lill-Tratten ett år. Tänka sig, vad fort tiden går. Hon har firats med tuggis, extra lång morgonpromp och agilityträning.

    Stort grattis till finaste, bästaste, mysigaste Kråkan och alla hennes syskon!

    måndag, juli 11, 2011

    Kål är alltid gott

    Till middagen gjorde jag receptet på grillad vitkål från min födelsedagsbok.

    Förvånande gott och helt lätt att göra!

    söndag, juli 10, 2011

    Idag...

    ... kom lusten att träna tillbaka så jag körde ett pass med TRX:en i vardagsrummet. Kanske blir det cykling i eftermiddag. Kanske. Någon intresserad av att delta?

    Tills vidare ska jag fortsätta fira födelsedag. Duscha och scrubba mig i smultrondoft från Björk&Berries, smörja in ansiktet i mjukgörande kräm, behandla mina myggbett, dricka grapefruktläsk, vin och varm choklad, välja ut ett inspirerande middagsrecept och mixa ingredienserna i det efter att ha rubbat dem med Adams Rib Rubb. Sen ska jag sätta mig i trädgården, lukta på min Gladiolus (inte på bild) och äta cheddarkex.

    Det här blir också en bra dag!

    Födelsedagen slut

    Det blev en lyckad födelsedag! Kvällen firades tillsammans med närmast sörjande vänner, hamburgare och smulpaj i trädgården.

    Inför festligheterna passade jag på att slå till på en begagnad grilltunna för ett rimligt pris från Malin & Ola. Utan Jontans kännedom! Grillen kom väl till pass ikväll!

    Jag hade väldigt trevligt, tack alla!

    lördag, juli 09, 2011

    Traditionsenlig födelsedagslunch

    Detta år på Bockholmen. Mycket trevligt! Jag fick paket!

    Hipp hurra på min födelsedag!

    Klockan 05:22 imorse hade det gått ytterligare ett år. Tick, tack, tiden går så fort att jag blir alldeles matt.

    Eller så är jag matt för att jag sov dåligt i natt. Det var födelsedagsvaka i något av grannhusen med blipp blopp-musik på extremt hög volym. De tänkte nog inte på att födelsedagsbarnet var tvunget att ha fönstren vidöppna för att inte svettas ihjäl.

    Ingen i säkerhetsstaben lyckades med konststycket att servera frukost på sängen så jag får fixa min egen. Piffar med ett ägg, det känns festligt!

    Jag tror det här blir den bästa 33-årsdagen någonsin!

    fredag, juli 08, 2011

    Saknar!

    Livet förlorar lite av sin glans när inte JayGull är hemma. Jag saknar att ha honom att prata med om livets helt oviktiga saker.

    Bilden är från midsommar. Svårt att förstå att det var så kallt då att både fluffig tröja och jacka krävdes. Idag är det så varmt att en bikini känns som två plagg för mycket...

    Förstärkning

    Inför morgondagens festliga födelsedagsbaluns har säkerhetsstaben i huset utökats med ytterligare en tjänst.

    Just nu ägnar sig hela stabspersonalen åt praktiska övningar i gruppdynamik samtidigt som de noggrant går igenom området för festen. Inget lämnas åt slumpen. Extrapersonalen har till och med undersökt marken under gruset och godkänt den.

    Själv har jag inte gjort allt för många knop idag. Igår var planen för dagen träning - cykling, intervalljävlar, gym eller simning. Kunde inte ens välja. Idag hade jag inte lust med någonting av det och följaktligen har det inte heller blivit någon träning.

    Istället har jag shoppat födelsedagspresenter till mig själv på Desiguals rea, ätit jordgubbar och lyssnat på halva Mark Levengoods sommarprat. Semester e naaajs! Man får göra vad man känner för.

    torsdag, juli 07, 2011

    Kompressionsstrumpor är inget för mig

    Efter två försök att springa med kompressionsstrumpor har jag nu gett upp och förpassar strumporna till lilla flygplanslådan.

    Hur folk kan tycka det är bra att springa i såna här är för mig en gåta. Mina ben blir stumma, smärtar och känns trötta från första löpsteget.

    Som strumpor betraktat är de ändå rätt sköna så kanske får de i fortsättningen åka på efter rundan istället.

    Trevligt på ICA

    Jag gillar att ICA har börjat med salladsbuffe där man själv fyller sin låda med det man tycker om.

    Hygienen kan man eventuellt fundera över men jag tror ju att lite skit rensar magen. Det känns ändå fräschare än färdigsalladerna med lång hållbarhet.

    onsdag, juli 06, 2011

    En slags symfoni - pre födelsedag



    Igår tog Jontan med mig till en i förväg hemlig restaurang för pre-födelsedagsfirande. Av ledtrådarna (buss 1 och buss 46 (som senare visade sig vara buss 49)) borde jag kunnat lista ut att det var till Lux vi skulle, men i ärlighetens namn fördjupade jag mig inte så mycket i att ta reda på destinationen.

    Det blev en väldigt trevlig kväll med löjligt mycket god mat. * Betyder mellanrätt utöver niorätters avsmakningsmeny. ** Betyder överlämnad present:

    ---
    * Välkomststrut med rom, gräddfil och...?

    Enrisrökt pilgrimsmussla, lättstekt makrill och regnbåge med pressgurka, stenbitsrom och bläckfisk. (Lenz emrich-schönleber riesling nahe Tyskland 2010)

    * Friterad mandelpotatis och någon annan fylld liten pryl, surdegsbröd och mandelpotatiskräm.

    ** Krita.

    Krondillskryddad havskräfta och västkusträkor med trädgårdsmorötter, buskkrasse och ingefära. (Les pierrets josmeyer riesling alsace Frankrike 2005)

    ** Klätterpåse att förvara kritan i.

    Kolgrillad kaninstek och filé med bräserad bog, anklever, sommartryffel och rostad lök. (Cuvée laîs domaine olivier pithon calce Frankrike 2008)

    * Gurkis för att rena smakerna.

    Pepparrotskryddad bergtunga med lättsaltad slanggurka, fänkålssallad, dillsky och syltad rabarber, översta bilden. (Clothilde davenne chablis bourgogne Frankrike 2009)

    Tomater.

    ** Klättersele.

    Rostat ankbröst och frasigt lår med salt sidfläsk, rädisor, jordärtskockspuré och smörstekt plätt, undre bilden. (Il nero di casanova la spinetta toscana Italien 2007)

    ** Karbinhake eller vad det heter.

    Varm gräddig getmjölksost med mördegskaka, rödbeta och lökdressing. (Fronholtz domaine ostertag gewürztraminer 2007)

    * sorbet gjord på svarta vinbärsblad.

    Nyskördade jordgubbar och parfait med fil- och flädersorbet, vaniljkryddade tomater och fras. (G.d. vajra moscato d'asti piemonte Italien 2009)

    * Madeleinbakelse (?), iaf något munkliknande + klubba av blåbär/hallon.

    Lakrits, morot, choklad, persilja och kryddpeppar. (Te)
    ---

    Det blir dyrt att åka bort när Soffan fyller år (vilket är på lördag, glöm inte det!). Det blir dyrt, men väldigt trevlig och gott. Väldigt gott! Tack älskling!!

    måndag, juli 04, 2011

    Slag i saken

    Nu har jag gjort slag i saken och anmält mig till klätterkurs 26-28 juli. Tjohoo!

    För övrigt är jag helt slut efter dagens cykling. Har vilat, läst och sovit hela eftermiddagen.

    Cykling på riktigt


    Idag har jag cyklat! 22 km, 1 timme, 4 kommuner.

    Jag har nog aldrig förut cyklat på en cykel yngre än 10 år och ännu mindre på en snabb modell. Jag hatar att cykla. Man får smärtor i stjärten, det är alltid uppförsbacke och alltid motvind. Men Jontan gillar att cykla och jag skulle gärna hitta någon form av träning som vi kan göra tillsammans. Eftersom han redan har ratat både gym och löpning så återstår bara för mig att tycka det är lajbans att cykla. Första provet blev idag.

    Iklädd Jontans cykelbrallor med vadderad bak (hur jag fick plats i dem är en gåta), hans cykelskor, min pulsklocka och förhållandevis töntiga hjälm gav jag mig iväg. På Jontans cykel förstås. Snabb och lätt, inga bortförklaringar, ursäkter eller undanflykter. Nu eller aldrig.

    PLUS
    • Man kommer fort fram, får se mycket
    • Mer vila än vid löpning
    • Trivsamt med lite högre hastighet
    • Viss frihetskänsla
    • Känns inte när man blir svettig
    • Bra träning för benen
    MINUS (alla negativa förväntningar bekräftade)
    • Ont i baken
    • Motvind
    • Uppförsbacke
    • Mjölksyra... fy fan
    • Dåliga bromsar - läskigt
    • Lite tråkigt till och från
    Sammanfattningsvis kan man väl säga att jag inte är säker på någonting. Jag behöver prova igen innan jag bestämmer mig för om jag ska köpa en dyr cykel eller inte. Jag tyckte att Jontans cykel kändes en aning för liten och att aldrig riktigt få räta ut benen störde mig och påverkade turen negativt. Att cykla med sällskap skulle förmodligen också höja värdet på upplevelsen.

    Jag är ändå försiktigt positiv.

    Filmjackpott


    Förra veckans två hyrfilmer blev Jackpott!

    The Tourist: 8 tootsies
    Jag älskade den här filmen! Man kan undra varför. Jag gillar inte Angelina, handlingen påminde om Salt och den var förutsägbar.Och ändå så härlig!! Ah...

    The King's speech: 9 tootsies
    Valde den här filmen bara för att den fått så höga betyg, vilket generellt brukar vara något negativt. De filmer jag gillar får aldrig höga betyg av förstå-sig-påare. Kanske var det de låga förväntningarna som gjorde filmupplevelsen till något alldeles extra. Eller Colins rolltolkning. Eller den likable talpedagogen Lionel. Det var skratt och det var tårar. Ville inte att filmen skulle ta slut. Den hamnar definitivt i kategorin "mamma-action" men det var den bästa mamma-actionen jag har sett.

    söndag, juli 03, 2011

    Att få bekräftat att man valt rätt

    I morse läste jag på Aftonskökan om ovädret som dragit fram över Sverige igår. Östergötland var en av de värst drabbade platserna, och speciellt illa var det söder om Linköping.

    I de trakter Åtvidaberg ligger.
    I de trakter jag valde bort att tävla igår.

    Jag vet inte hur illa det verkligen var, men en åskknall hade räckt för att min och Elsas start ändå skulle bli inställd. Min stora noshörning gillar inte åska.

    Sensmoral: följ ditt hjärta så blir det bra.

    Bäst av sex

    Trots erbjudande valde övriga fem (M, D, JG, Elsa & Reka) här på landet att inte deltaga i den träning som bjöds.

    Själv tackade jag förstås ja. Började med uppvärmningsjogg fram och tillbaka längs vägen och följde sedan upp med ett pass TRX på terassen.

    Körde axlar, biceps, triceps, bröst och mage accompanjerat av stora mängder svett. Blev ett helt okej pass och även om jag totalt inte höll på mer än ungefär 45 minuter så var det 45 minuter mer än vad de andra tjockisarna rörde sig (undantaget E & R som faktiskt tränat lite innan).

    Heja mig!