Eftersom jag ska undvika att springa så antog jag att det även gäller korta rusher i agility. Åkte till hundklubben trots det, eftersom jag ville köra lite lydnad med Reka och åtminstone se de andra köra hoppklassbanan från i lördags.
Efter att vi byggt banan kunde jag förstås inte hålla mig utan bestämde mig för att köra "fjärrkontrollsagility", och bara röra mig minimalt och långsamt. All in. JÄVLAR vad det fungerade bra! Helt otroligt! Vill tro att det var för att vi kört banan typ sjuhundra gånger innan, men det är nog inte hela sanningen. Elsa funkade toppen, vi klarade banan felfritt och jag sprang inte ett enda steg. Det var så grymt! Fattar inte varför jag ska hålla på och kuta som en dåre när det uppenbarligen inte behövs. Lärorikt!
Bad dessutom Annie köra Elsa två gånger och det var också helt grymt att se! Har försökt låna ut Korven tidigare men hon har aldrig riktigt funnit sig i att någon annan styr. Men idag gick det som smör, hon förstod Annie perfekt och sprang som en skållad råtta. Superkul att se!!!
Träningen med Reka gick också bra. Ställandet går fint igen och jag börjar komma till rätta med stadgan och att hon flyttar sig när jag går tillbaka. Nötte apporteringen en del och då framför allt att hon inte ska hoppa ett steg bakåt när jag tar apporten. Gjorde framsteg. Fick bättre ingångar vid inkallningen idag också och läggandet var inga problem.
Men det här med fotgående då? Plötsligt verkar min ambitionsnivå ha sjunkit och vi knatar runt utan den där totala intensiteten och fokuseringen som jag vill ha. När blev det så? Varför? Går det att åtgärda? Hur? Fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar