En bra sak igår på mässan var, förutom min och Elsas insats, att jag höll ställningarna i tremånadersutmaningen. Trots svåra omständigheter.
Tremånadersutmaningen är mitt sätt att kompensera för överintaget av onyttig julrelaterad föda under december. Lussebullar, skumtomtar och choklad. I mängder. Om Anna Skipper kom och la allt på ett bord skulle jag antagligen må illa.
Så nu ska jag rycka upp mig under tre månader till att börja med. Tallriksmetoden och inga överdoser av sötsaker. Om jag vill förstöra för mig själv och peta i mig någon sötsak en eller högst två dagar i veckan (5 av 7, du minns?) så får jag så gärna göra det. Men då får jag också stå för att jag pekar ut mig själv som sabotör och att alla skrattar och pekar.
Att vara på mässa bland kokosbollar, godisremmar och brända mandlar är ingen lätt sak. Att hålla sig till mat- och sovklockan och inte falla för lusten att sitta och småäta är svårt. Men jag klarade det. Hade med mig förmiddagsmellis och lunch, men köpte ett lite lyxigare eftermiddagsmellanmål med surdegssmörgås och yoghurt med bär. Inget annat. Inget onyttigt. Vilken seger!!
Nog om detta.
Efter tävlingen igår har jag fått blodad tand och jag tänkte att jag ska ta tag i vårt tävlande nu. Men vad är det med den här sjukliga fascinationen för att lägga agilitytävlingar på söndagar? Varenda jävla tävling (som inte ligger orimligt långt bort) utom en krockar med långpassen. Visst kan jag missa ett långpass, men inte varje söndag. Kanske måste acceptera att tävlandet får fortsätta gå på sparlåga tills jag har slutat springa marathons i juli. Om jag är lite ihärdig med Trattefnatten så kanske hon också kan hänga med på tävlingarna då. Vi får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar