tisdag, juli 31, 2012

Nu får det vara nog

I snart 20 år har jag haft peruk. Jag har en sjukdom som heter Alopecia Areata, vilket betyder fläckvis håravfall. En förhållandevis harmlös sjukdom, det kunde varit värre. Ibland saknas det mycket hår, ibland lite. I övrigt är jag frisk och mår bra, så det är synd att klaga.

Men nu har jag tröttnat på det här med peruk. Den hindrade mig från saker jag vill göra. Simma till exempel. Tävla triathlon. Eller gå på nycirkuskurs.

Jontan har alltid tyckt att jag kan ha peruken när det behövs men att jag ska skippa den när mitt eget hår mår bra, och jag har alltid sagt att "neeeej, så kan man inte göra". Fast det kan man, och nu tänker jag göra precis så. Nu är mitt eget hår väldigt fint, det saknas knappt något och därför får peruken hänga i garderoben tills vidare. Hur länge det blir återstår att se. Det kan gå två veckor, ett år eller tre år innan jag tappar mer hår igen. För sannolikt gör jag det, de kala fläckarna rör på sig men har aldrig försvunnit helt. Det är bara att gilla läget.

I tonåren var det här förstås en stor grej, men ju äldre jag har blivit desto mindre roll spelar det. Min sjukdom är inget jag pratar om men jag har heller aldrig haft några större problem att prata om den om någon varit modig nog att fråga. Kan tänka mig att folk i min omgivning tror det är känsligare än vad det är. Jag uppskattar raka frågor.

Sedan jag blev "mig själv" för ungefär två veckor sedan har det varit extra roligt att träffa vänner. Allra mest fascinerande är det att träffa vänner som inte säger ett ljud om min nya frisyr. Inte ens ett "har du klippt dig?". Kanske ser man inte, kanske bryr man sig inte, kanske ger man normalt sett inte kommentarer när vänner har förändrat frisyren. Jag vet inte, min frisyr har varit den samma i väldigt många år nu. För mig är förändringen stor. HUGE! Och den är SÅ skön.

Livet är fullt av möjligheter! Jag firar med en ny blogglayout. Det är ljusa tider nu.

Olika versioner av mig

måndag, juli 30, 2012

Tillbaka på Training Camp Trosa

Imorse promenad och sedan styrketräning med TRX:en och efter jobbet provsimning av min nya våtdräkt. Jag är tillbaka i Trosa och återigen på väg mot ToppForm2012. Hela familjen är med (utom JG som är hemma och äter korvstroganoff).

Våtdräkten gav en skön känsla, bra flytkraft och jag upplevde det mindre kyligt i vattnet, men jag blir ju inte automatiskt en bra simmare för det.

Jag är ovan och osäker i vattnet så prio ett är att bara vänja mig vid att vara i. Bli kompis med det blöta. Sen vill jag förstås träna på frisimmet men det får bli i bassäng eller stora vattenpölar utan sjögräs, typ Rösjön. Jag ser det som en mer långsiktig plan.

söndag, juli 29, 2012

Inga egentliga hinder

Jonas och jag är godkända. Vi är inte redan gifta och inte syskon, så nu kan det bli bröllop av.

lördag, juli 28, 2012

Årets första skörd


Magiskt

Synd att det tog ända till sista dagen innan jag hann upptäcka hur härlig stranden är på morgonen. Tyst och öde med ljummen sand och svala, lugna vågor.

Hade velat ta ett dopp men istället ska jag åka hem. Puh. Magiskt vacker plats det här. Ledsamt att åka härifrån.



fredag, juli 27, 2012

Sista kvällen

Avslutar Gotlandssemestern med middag på Panget i Ireviken. Sorgligt.

Winter is coming.



torsdag, juli 26, 2012

Sim och spring

Provsimmade mina Inov8 idag efter en mycket lugn löpning, 3x8 minuter, tillsammans med mamma som ska bli löpare.

Avslutade joggingen nere på stranden i Ire och hoppade i vattnet. Simmade längs med stranden en bit, gick upp och sprang en liten bit, hoppade i och simmade en bit osv.

Det var varmare än i Tingstäde och jag hade simöronproppar för att inte få vatten i öronen. Funkade bra, blev inte alls vinglig när jag klev upp den här gången. Nya glasögonen satt bättre än de gamla.

Skorna hade lite flytkraft och var inte i vägen när jag simmade men jag fick störande sand i dem och strumporna jag använde var värdelösa. Blev otroligt tunga.

Tajtsen funkade bra, sport-bh:n likaså men tröjan skulle nog ge skavsår under armarna. Funderar på linne eller bara sportisen på Ångaloppet. Om vädret är som idag kommer det gå bra, men är det kallt så kommer det bli en Stockholm Marathon-repris med flera timmar av iskyla.

Ser verkligen fram emot loppet men utrustningen måste provköras mer.

onsdag, juli 25, 2012

Vi gör Visby

Tjejerna har blivit vaccinerade av ett proffs, Isabella, på Gotlands Smådjursklinik och nu är vi i Visby och flanerar. Eller, just nu fikas det mest. Saffranspannkaka och hallonsoda.

Sen ska vi köpa te.

tisdag, juli 24, 2012

Det stora lugnet

Solen skiner från en klarblå himmel och det är stekande varmt. Under förmiddagen tog vi det lugnt i solen hemma vid stugan, sedan blev det fika på Ihre Gård och nu sitter vi på Frimis i Visby och äter grillat lamm.

Livet är fint!

måndag, juli 23, 2012

Stranden och finbesök

Lyckades lura med JG till stranden tre timmar igår. Jag njöt av solen medan han och brunöronen trängdes i skuggan under parasollet. Hundarna tyckte det var lajbans att gräva i sanden men Jontan led mest tror jag.

På eftermiddagen mötte vi Erik&Sara på Ihregård för fika (inga saffransbullar, fiasko!) som sen övergick i middag på Ihrebadens restaurang. Maten var långt över förväntan och personalen ovanligt trevlig på ett lagom sätt. En bra kväll!!

Inser att både bröllopsspäkning och träning får sättas på paus här under semestern. Min fot behöver verkligen vila från löpning så att den uteblir är enbart positivt. Resten... Nåja.

fredag, juli 20, 2012

Knitted piece på Confidencen

Såg Cirkus Cirkör i Ulriksdal igår. Var extremt trött och kände mig lite hängig men tiden under föreställningen gick fort. Det var två akter på ca 40 min med en halvtimmes paus emellan.

Jag är ett stort fan av Cirkus Cirkör. Jävlar vad grymma alla artister är. Begåvade så att det nästan inte finns ord att beskriva dem. Jag vill också vara sån!

Igår blev jag kär i en kille som stod på händer. Ja, eller en hand, det var lite olika. Samtidigt knöt han knutar på ett rep med fötterna. Fantastisk! En annan kille, som helt verkade sakna ben i kroppen, hängde i ett rep och snurrade - också fantastiskt. En tjej klättrade och ramlade i ett nät på ett helt livsfarligt sätt medan den andra tjejen, som såg ut som kahleesi i Game of Thrones, inte bidrog så mycket. Någon såg stora blåmärken på insidan av hennes lår, kanske var hon skadad? En tredje kille svingade sig runt i slaka rep och stod på händer på dem. Orimligt bra.

Jag måste helt enkelt lära mig att stå på händer, det kan bara finnas få saker i livet som är viktigare än det.

Föreställningen får 7/10 tootsies.

torsdag, juli 19, 2012

Härlig kväll för vallning


Efter simningen igår åkte jag, JG och två med bruna öron ur på Ekerö för att valla. Jag tyckte Elsa hade vilat sig i form mot förra veckan och hon skötte sig bra. Var lugnare än tidigare, men inte tillräckligt lugn enligt uppgift. Hon lär sig i alla fall fort och tycker det är vansinnigt roligt.

Rekebus fick också prova igår och den här gången var hon till en början mest en fårspridare och flängde runt som en tok (se bild), men mot slutet gick det lite bättre igen.

onsdag, juli 18, 2012

Simning i Rösjön

Idag på eftermiddagen träffades jag, Lindad och Roger vid Rösjön för en snabbkurs i frisim. Roger tipsade och jag och Linda plaskade runt så gott vi kunde. Tyckte faktiskt det gick ganska bra för oss, även om vi inte var i närheten av att simma med samma norrländska lugn som Roger.

Har ungefär fyra veckor på mig att bättra på mitt kunnande innan det är dags för Ångaloppet, men efter idag så är jag ännu mer säker på att vi kommer klara loppet finfint, även med minimal ytterligare träning.

tisdag, juli 17, 2012

Bara på appellplanen



Hängde med hundarna på klubben imorse och för första gången på länge lyckades jag begränsa träningen till ENBART appellplanen. Agilitybanan ligger ju där bredvid och oftast är det där vi hamnar. Lite lydnadsträning och mer fokus på agility. För det är ju så roligt!

Fast vi hade roligt på appellplanen idag också. Reka fick träna apportering, framförgående och hopp. Apporteringen tycker hon är jätterolig och den gick bra, fast jag skulle nog egentligen vilja ha ännu bättre fart in. Hoppet körde vi bara en gång men det var inga problem, hon sätter sig fint på andra sidan.

Framförgåendet gick fort men hon har förstått principen. Alltså principen - "gå ditt fortaste till plastlocket med godis som du inte ser men som du vet ligger där". Ska börja skicka belöningen över huvudet på henne nu tror jag. Övade att stanna med fokus rakt fram och att inleda med ett prydligt fotgående.

Elsa fick träna fotgående, signalsäkerhet i läggande/ställande/sättande, kryp, metallapportering och hopp. Hon var riktigt glad och taggad, väldigt duktig. Det enda jag saknar med henne är ett mål. Vi har ju lagt lydnaden på hyllan så jag vet inte riktigt vad jag tränar. Kanske borde sikta på att starta henne i lägre spår eller något.

måndag, juli 16, 2012

Nästa spännande utmaning

Nu när Jubileumsmaran är över väntar nästa spännande utmaning. Tillsammans med Lindad ska jag delta i Ångaloppet den 12 augusti.

Två mil löpning vet jag att jag klarar, men vad som händer i kombination med 2 km simning återstår att se. Är knappt simkunnig men hey, vaddå. Det är ju en månad kvar! Ska bli galet roligt!

Förra årets bansträckning i Ångaloppet

söndag, juli 15, 2012

Det man inte har i benen...



...får man ha i huvudet!

Jag har aldrig sett mig som särskilt mentalt stark när det kommer till träning, men jag kanske måste revidera det nu. Jag är inte snabb och har dessutom, rent tidsmässigt, en nedåtgående trend när det kommer till marathonlöpning, men uppenbarligen är jag tillräckligt tjurskallig för att ta mig i mål. Det känns helt otroligt, men jag har faktiskt sprungit tre marathon nu. Overkligt!

Gårdagens marathon var en fantastisk, och vidrig, upplevelse. Loppet var otroligt välordnat med fint klädda funktionärer, bra uppslutning av publik längs banan och en rejält pampig start på loppet.

Jag hade sällskap med  Lindad de första två milen innan jag kände att jag måste släppa henne. Hon var stark hela vägen men mina ben började kännas redan vid 6 km. Inte alls samma känsla som på Stockholm Marathon. Tempot var kanske lite för högt för mig men jag värderade sällskapet så mycket att jag bestämde mig för att kämpa på till 20 km, och sen ta det lugnare på egen hand.

När jag släppt Linda var det nära att jag bröt loppet. Min problemtyngda högerfot gjorde ont, min mage gjorde ont och jag hade gett nästan allt jag hade för att nå 20 km. Trodde jag. Bestämde mig för att gå en rejäl bit och samla kraft, och jag tog upp en mobiltelefon av 1912 års modell och ringde ett stödsamtal till M&D. Fick höra att pappa redan skrivit ett blogginlägg om mig, så att bryta, det gick inte för sig. Heja heja och kom igen nu.

Sagt och gjort. Jag drog mig till minnes ett misslyckat långpass jag hade i våras när jag gav upp och fick skjuts hem. Det var lärorikt för jag ångrade mig extremt mycket efteråt, ångrade att jag inte kämpade lite till, stannade och hämtade andan, drack vatten och gav det en andra chans. Jag ville inte göra samma miss igen.

Så jag gick en eller två kilometer och sen började jag springa igen i ett lugnt och behagligt tempo. Det kändes bra och kilometer efter kilometer försvann. Vid Sollentuna C stod Malin och hejade och snart var jag vid Helenelund där M&D stod. Fick höra att Linda passerat bara någon minut tidigare och att om jag sprang på skulle jag nog hinna ikapp. Så jag sprang på. Ja, du läste rätt. Jag sprang på. I två kilometer kutade jag mitt bästa innan förnuftet kom ikapp, jag undrade vad jag höll på med och stannade upp. Men då var jag framme vid 30 kilometer och det var bara en mil kvar!

Gick i uppförsbackarna och försökte trumma på i snigeltempolöpning däremellan. I backen upp mot Kungshamra var benen så sega att jag knappt trodde jag skulle ta mig upp för backen, men det gjorde jag och väl där uppe väntade en oväntat belöning i form av en hejarklack á la Mikke & Greta. Jag dunsade ner i asfalten vid dem och vilade lite, samtidigt som en snäll man kom och berättade att sjukvårdstältet bara låg några hundra meter längre fram. Jag svarade vänligt at jag inte behövde sjukvård utan Stadion och målgången.

Fick sällskap av M&G en bit och i den härliga nerförsbacken mot Bergshamra kom Mr. Hammarlund gående. I FEL RIKTNING. Han påstod att han inte kunde fortsätta, det gjorde ont här och där och hu och ve. Någon som kan använda så många ord efter 35 km kan definitivt ta sig 5 km till för att nå målet. Så jag tog med tvång en, till en början, ovillig Ola i släptåg. Min tid i loppet var helt oviktig i sammanhanget men att hindra honom från att ge upp så nära målet kändes som viktigast i världen. Och jag kände att jag gladeligen promenerar de sista kilometrarna med honom, om det är vad som krävs.

Sakta betade vi av kilometer för kilometer, uppförsbacke efter uppförsbacke. Vi sprang lite när det var nerför och promenerade när det var uppför, och plötsligt var vi ute på Valhallavägen. Det var härligt att få sällskap sista biten och få dela smärtan med en vän. Korsade mållinjen efter 5 timmar och 22 minuter och är helt nöjd med det. Det var verkligen ett upplevelsemarathon!!

Efter loppet tog jag och JG taxi till Grand Hotel, beställde varsin pasta till rummet, duschade och vilade. Att duscha efter ett långpass är alltid intressant, det är då det visar sig var kläderna inte satt så bra. Jag klarade mig faktiskt hyfsat igår. Fötterna var helt skadefria, tack vare mina twin-skin-strumpor, ländryggen var lite småskadad och jag hade ett snitt av pulsbandet högre upp på ryggen. Brösten, som råkade riktigt illa ut sist, var också helt skadefria men ett par små sår i närheten av de kvinnliga delarna lät mig veta att jag levde.

Sov uselt. Hade ont i benen och det var alldeles för varmt på rummet. Foten, som jag varit så orolig för att jag misshandlat bortom räddning, gjorde tack och lov inte allt för ont. Tidig morgon gav jag upp på smärtan i benen och tog en värktablett, och sen sov jag faktiskt hyfsat ett par timmar till.

Åt en härlig frukostbuffé på Verandan och sen gick vi ner i spaavdelningen och njöt av värmen i ångbastun och av bubbelpool, häftiga duschar och vanlig bastu. Kände mig som en ny människa efteråt! Promenerade tillbaka upp till Stadion och besökte Stadionfesten med prisutdelningar, underhållning och mat innan vi styrde kosan hemåt.

Jag har lite ont i foten nu, men benen känns efter omständigheterna okej och jag kan röra mig nästan helt utan problem, vilket är mer än man kan säga om JG. Han fick ont i knät av löpningen, men sprang ändå fantastiskt bra på sitt första marathon.

Det är skönt att det är över nu och jag är glad att det är lång tid kvar tills det är dags att springa fyra mil nästa gång.

lördag, juli 14, 2012

Middagen serverad

Jag är glad att jag inte bröt. Roomservicen hade inte känts förtjänad då. Det var hur som helst svårt att få ner carbonaran, men imorgon är jag förmodligen i fin form för lyxig hotellfrukost.

Done!

Jag är ingen snabb marathonlöpare men jag tog mig i mål!

Nu kämpar vi sista tillsammans!

Mest medelst promenad!

Jag kämpar på

Har i alla fall nått så här långt! En mil kvar!

Vändpunkten

Ont i foten, ont i magen, ont i själen. Oklart om jag avslutar det här i nuläget.

Jubileumsmarathon

Dags för start!! Folkfest!

fredag, juli 13, 2012

Inför Jubileumsmarathon

Efter att ha hämtat ut nummerlappen idag ser jag ännu mer fram emot morgondagens lopp. Funktionärerna var jättefina i sina tidsenliga kläder och det var musik och härlig stämning.

Har lite ångest över banans kupering (främst den flacka, oändliga uppförsbacken från Järva krog till Helenelund) och över vad jag ska ha på mig. Men annars känns allt bara spännande. Jag tänker tuffa på i ett lugnt, lugnt tempo och njuta av upplevelsen, så länge jag kan.

Nya pjuck till alla!

Idag har Grisen äntligen fått på sina sommardäck. Nya och fina med rejält mönsterdjup. Jag är inte längre en trafikfara. Även vinterdäck har inhandlats (snart är vintern här!) men de hämtar jag på måndag.

Även jag har fått nya däck. Beställde ett par Inov-8 efter marknadsanalys och tips om att dessa skor är lämpliga för kombinerad löpning och vattensport. Jag och Lindad har lite oväntat anmält oss till Ångaloppet den 12 augusti. Det är som minivariant av Ö till ö där man i lag om två springer 20 km och simmar 2 km, uppdelat på 20-24 sträckor. Längden på simsträckorna är 40-200 m. Inov-8 är tydligen bra på att transportera bort vattnet efter simningen och dessutom väger de nästan ingenting.

Imorgon är det jubileumsmara och efter den ska jag fokusera på att försöka lära mig simma (med löparkläder och skor?) utan att få panik och tro att sjöodjuren ska äta upp mig. Kan bli spännande.

Hur som helst så ska loppet bli sjukt roligt och trots att jag inte är så van att simma, och dessutom är en riktig badkruka, så är jag övertygad om att vi kommer klara det galant. Heja oss!!

torsdag, juli 12, 2012

Hipp Hurra för Reka!

Idag fyller Reka 2 år! Stort grattis till finaste, bästaste Trattan och hennes bröder!

Vickulas Reka, 8 veckor

onsdag, juli 11, 2012

Han har överträffat sig själv

Idag har kolhydratladdningen inför jubbemaran börjat, lite smygande, försiktigt. Dags att glömma späkningen för några dagar alltså och istället proppa kolhydrater, t ex i form av JG's sinnessjukt smarriga saffransbullar. Rekordgod laddning, som dock tyvärr snart är slut.

Dessutom måste jag försöka dricka betydligt mer vatten och helst gråta mindre än vad jag har gjort idag. Så kanske jag slipper huvudvärken på köpet!

tisdag, juli 10, 2012

Bra födelsedag

Förutom Rekans förnäma vinst igår hade jag en väldigt bra födelsedag.

Den började tidigt med gratulationer och paketöppning. Frukost på sängen avsa jag mig dock kvällen före. Redan kl. 8 hade jag nämligen en dejt i skogen med Gunnika (som jag stulit bilden från) och PV-T. Det blev totalt en timmes trevlig promenad innan jag susade till tävlingen i Uppsala. Hade hoppats på att komma hem ganska tidigt, men blev kvar för att inte missa prisutdelningen (jag är för övrigt usel på att välja pris under stress och kom från prisbordet med en rulle rosa bajspåsar).

Kvällen avslutades på Edsbacka Wärdshus tillsammans med JG samt M&D. Och flera fina födelsedagspresenter. Det var en trött Sofia som stupade i säng på kvällen, och en minst lika trött som klev upp i morse och körde 20 min yoga innan hon somnade om en timme under filten i soffan.

måndag, juli 09, 2012

Succé av Reka

Reka gav mig en riktigt fin födelsedagspresent idag genom att vinna sitt hopplopp på tävlingen. Plötsligt funkade slalomet. OCH allt annat. När vi gick i mål fattade jag knappt att vi var felfria. Jag hade ju gett upp redan innan, var trött och bad att få starta först så jag kunde åka hem sen. Tyckte inte vi var så snabba heller, men vi vann med tre sekunder. Är så otroligt glad och nöjd!!!

Agilityloppet gick superbra till slalomet, men där sket det sig och vi fick minst 20 fel på de sista fyra hindren.

Elsas agilitylopp var också riktigt bra men hon rev två hinder. Gungan tog hon jämförelsevis snabbt och utan problem. Nöjd men besviken, ville så gärna få min sista agilitypinne. Hopploppet vill jag knappt nämna. Disk.

Det har varit två trevliga tävlingsdagar och trots otroligt många starter så har allt flutit på riktigt bra. Synd att jag inte kan vara med imorgon också. Det är roligt att vinna! Fina, duktiga Reka! Nästa gång vinner vi alla lopp!!! :)

söndag, juli 08, 2012

Slottshoppet, dag 1

Idag har jag och flickorna tävlat agility på Wiks Slott utanför Uppsala. Sammantaget en okej dag, även om succéerna uteblev.

Reka gjorde debut i agilityklass och klarade alla kontaktfälten fint. Handlingen funkade jättebra, speciellt på slutet. Men slalom... Nej. Vi diskade oss i alla fall inte, men fick massor av fel.

Hoppklassen gick också okej. Slalomstrul igen och ganska dålig handling över lag, men vi fick faktiskt bara tio fel. Lite nöjd.

Elsas agilityklass gick halvbra. Lite slarvig handling (genomgående tema) och hon rev långhoppet och missade kontaktfältet på balansen. Men hon är ju alltid duktig och loppet var okej. Tiden hade räckt till en tredjeplats.

Hopploppet började väldigt bra. Jag hade bakombytestema och det var klockrent. Tyvärr var jag otydlig vid ett tillfälle så hon missade ett hinder, vilket ledde till att vi diskade oss. Synd, jag ville vinna klassen!

Imorgon är min födelsedag!!!

fredag, juli 06, 2012

Naturbegåvningar och kalasfiasko

Vallningen med Elsa gick jättebra! Hon blev otroligt taggad nära fåren och tyckte att det var vansinnigt roligt!! Enligt uppgift var hon duktig också.

Även Reka fick prova och skötte sig suveränt. Hon har aldrig träffat får förut men fattade direkt att man kunde greja med dem. Passa, flytta, springa runt. Ändå helt olika mot Elsa. Kul att jämföra!

I morgon ska jag ha kalas, men det är rekordstort manfall i år. Det är synd, men jag är glad över att de få som kommer, kommer. Påminner om en gång i min barndom då jag bjöd in till maskerad. Alla tackade nej utom min kompis Peter som kom utklädd till tjej. Själv var jag spöke. Det var ett grymt kalas.

Lyckat test

Bilden illustrerar huvudsakligen sko och strumpa, hunden är mest med som pynt.

Jag trotsade foten idag och gav mig ut på löptur. Eftersom jag bara känt av foten när jag haft mina vanliga löpskor så provade jag springa i mina Nike Free istället, och med kompressionsstrumpor för extra stöd. Det gick riktigt bra!! Kände inte av foten och intervallerna gick bra. Första hade jag en helt fantastisk känsla, sista en helt vidrig trötthet. Att springa på den mjuka löparbanan vid Danderyds Gymnasium var nog ett smart drag i alla fall.

Nu ska jag och Elsa iväg och valla får. Mest hon då, med erfaren herde till hjälp. Jag tittar på. Senast jag försökte tyckte Elsa att jag bara var i vägen och dessutom sprang jag in i en tunna.

torsdag, juli 05, 2012

Hemma igen

Känns lite deprimerande. Är överlag lite nere. Oklar anledning. Kanske för att jag inte får springa. Funderar på att göra det ändå, eftersom foten inte gör ont alls nu. Får se.

Trots att JG har kämpat med än det ena än det andra när jag varit borta så kändes tomten lätt förfallen när jag kom hem. Salladen i min odling uppäten och Djävulssnaror som fått fäste både i och utanför odlingslådorna. Ogräs här och var. Kanske borde asfaltera hela tomten.

Hundarna verkade i alla fall ganska glada över att vara hemma och vi hann med ett snabbt pass agility i morse. Vi har ju inte varit i närheten av någon agilitybana på flera veckor nu och på söndag och måndag är det tävlingsdags för båda hundarna igen. Det verkar dock som att vi vilat oss i form. Reka körde slalom felfritt så gott som varje gång och Elsa knatade fram och tillbaka över gungan nästan utan att ens stanna. Det ska bli kul att tävla!

tisdag, juli 03, 2012

Playdate med brorsbarnen

Idag har Reka lekt med brorsans barn, Albin och Valter. Hela dagen. Timme ut och timme in har hon lyckligt viftat på svansen när Piff och Puff tjattrat olika kommandon i mun på varandra. "Kom", "sidan, sidan, siiiidan", "hoppa, HOPpa", "kolla", "där, runt, genom, över, kolla, Reka, Reka". Hon fattade ingenting men spelade med och var glad och engagerad.

De har kastat boll och hon har hämtat. De har kastat kottar och hon har hämtat. De har lekt med pinne och hon har kampat. De har lekt kurragömma och hon har snällt stannat på gräsmattan med ett barn medan det andra sprungit och gömt sig, för att sedan lubba ut i skogen och hitta det gömda barnet. Gång, på gång, på gång, på gång.

Hon är så otroligt snäll och tacksam för barnen att leka med, glad i hågen och outtröttlig. En riktig drömhund!

Allt detta medan stora draken Katla låg och muttrade i ett hörn någonstans i stugan. Elsa är verkligen i en dålig period just nu - vaktar, morrar, boar in sig i trånga utrymmen och är allmänt besvärlig och otrevlig. Hade det blivit valpar borde de ha fötts typ nu, så det här kanske är en fas från senaste löpet, jag vet inte? Hoppas i alla fall det går över snart, för hennes beteende tar på krafterna.

måndag, juli 02, 2012

Det här är mina föräldrar

Överlag rätt schyssta typer men efter några dagar tillsammans med dem börjar jag känna en stigande panik. Vuxna barn ska inte bo med sina föräldrar, det är onaturligt.

För övrigt har jag fortfarande sinnessjukt ont i benen efter träningen i FÖRRgår. Vad tusan hände???

Åså saknar jag Jonas. Han var här igår, åkte hem imorse. Snart åker jag också hem. Onsdag.

söndag, juli 01, 2012

Jag plockar smultron vid vägens kant

Grym, grym träningsvärk i benen och rumpan idag. Fullständigt galet och oväntat!! Ett riktigt bra träningspass igår alltså, brukar väldigt sällan kunna pusha mig så hårt ensam att det ger en sån här smärtsam belöning.

Jag gillar faktiskt bättre när belöningen består av smultron och glass än när den består av smärta, men jag gissar att jag drog det kortare strået den här gången.