lördag, juni 29, 2013

Tränings- och njutarlördag


Inget fel på den här lördagen. Började med ett TRX-pass på altanen, sen åkte vi in till Trosa och handlade, åt skärgårdslåda på Trosa sjökrog och glass på Bomans Njutbar. Tillbaka i stugan blev det horistontalläge i solen tillsammans med Sommar i P1 och en tupplur. När jag vaknade till liv körde jag ett yogapass, Power Yoga with Twists på doyogawithme.com. Bra pass, jäkligt jobbigt och lite svårt.

På kvällen såg vi "upplösningen" (?) av Homeland säsong 2 och åt chokladpraliner från Marsipangården. Jag är egentligen inte så förtjust i viol, men deras viol/citron-pralin var otroligt god. Perfekt balanserad!

Instagram

Så här är det. Kämpa på!

fredag, juni 28, 2013

Ledig fredag


Idag har jag varit ledig. Började dagen med ett löppass, Lagnörundan ca 7 km. Hade en riktigt bra känsla i början. Kändes som om det gick fruktansvärt långsamt, men i själva verket var det en väldigt anständig fart för att vara mig. Kroppen kändes stark och hård. Fick en svacka i mitten när jag sprang genom skogen och underlaget blev jobbigt. Stora stenar och ojämn mark. Trots det hade jag en av mina snabbaste kilometer här, men då var det samtidigt lätt nedförslut.

Sen satte jag mig och läste vidare i Born to run som jag precis börjat med. Oväntat underhållande för att inte vara en kriminalroman, vilket är det enda jag normalt läser. Underhållande och intressant. Har redan, efter bara några kapitel, fått många tankeställare och tänkt att "det här får jag inte glömma, det måste jag blogga om", men sen glömt ändå.

Har även lyssnat på serietecknaren Liv Strömquists sommarprogram. Det handlade om mens och var rätt roligt. Bra musik var det också.


Mamma och jag gjorde även ett besök på Trosa möbelhus där jag inte bara hittade den perfekta soffan för vårt blivande vardagsrum hemma. Jag hittade även en Rekakopia! Är det inte likt så säg? Hon kostade 400 spänn, vilket jag tyckte var lite dyrt (om man inte jämför med SKK's A4-diplom) så hon fick bo kvar i butiken. Kanske åker jag tillbaka och köper henne så jag har någon att krama när jag ska sova. Så söt!

I övrigt har Trosa Training Camp spårat ur. Vin, choklad och flera timmar framför tv:n och andra säsongen av Homeland.

Instagram

Supernytt! Mellanmjölken har kommit till landsbygden.

torsdag, juni 27, 2013

Livet utan hund

Innan Rekis flyttade kunde jag knappt föreställa mig hur det skulle bli utan henne. Nu när halva tiden gått kan jag inte minnas hur det var att ha henne här. Det är konstigt hur man anpassar sig.

Tittade på några gamla agilityfilmer på mobilen och blev alldeles varm inombords när jag såg hur glad hon var och hur roligt vi hade. Då känns det väldigt skönt att veta att hon är min fina hund och att hon snart kommer tillbaka.

Önskar jag kunde säga detsamma om Elsa. Har tänkt mycket på henne på sista tiden och jag saknar henne. Det gör så ont att veta att jag aldrig kommer få träffa henne igen.

Instagram

Tillfällig arbetsplats på landet. #litesomsemester

onsdag, juni 26, 2013

Landetyogis och "semester"


Nu är jag äntligen vid stugan i Trosa, även kallat Trosa Training Camp. Här är det träning två gånger om dagen som gäller, precis som förra året. Det var succé redan då.

Idag är första dagen och den inleddes med 25 minuter rask promenad, följt av 30 minuter yoga på terrassen. Bilden ovan visar alltså inte riktigt sanningen, men det blev lite finare bilder på klippan än på altanen. Mamman och pappan yogade också (med lite olika engagemang) och jag försökte instruera efter bästa förmåga. I eftermiddag kör vi ett styrketräningspass med TRX:en innan vi får belöna oss med ett glas rosé.

Mellan träningspassen är 2/3 av oss tvungna att jobba en smula, men det går ganska bra tack vare Det Papperslösa Kontoret 3.0. Jag har allt jag behöver förutom en fullt fungerande mobil växel, men det lär vara folk som jobbar på det. Trots att jag måste jobba så känns det lite som semester att vara här.

tisdag, juni 25, 2013

Instagram

Backintervaller, styrketräning på stock och stretch. Ett riktigt bra pass!

måndag, juni 24, 2013

Hemmaträning

Orkade inte åka till gymmet men längtade hela dagen (som mest ägnades åt inköp av byggmaterial) efter att träna, så på eftermiddagen satte jag upp ett litet hemmagym istället.

Sprang runt kvarteret först som uppvärmning, ca 10 minuter, och sedan körde jag igång med utmaningspasset, del 2. Avslutade med några solhälsningar och stretchpositioner.

Att säga att träningen gick bra vore att ljuga, men den fyllde i alla fall sitt syfte. Svettades som en tokig medan jag kämpade med mina förbannat svåra övningar. Fick inte tag på någon medicinboll på XXL idag så en sten fick agera boll. Mycket praktiskt, eftersom stenen inte rullar och övningen var svår nog ändå. Lyckas jag klara medicinbollsutmaningen innan sommaren är slut så ska jag belöna mig själv med något riktigt fint.

Vill du också prova den? Sätt fötterna i TRX:en och händerna på medicinbollen, stå i plankposition. Gör en armhävning och lägg bröstet mot bollen. Flytta händerna från bollen till golvet så att du ligger i armhävningsposition, fortfarande med bröstet på bollen. Skjut ifrån i armhävningen och flytta samtidigt händerna upp på medicinbollen så att du återigen står i plankposition. Upprepa, gärna i tempo.

söndag, juni 23, 2013

Piraten är landkrabba igen

Började denna dag med ett dopp i havet. 16 iskalla grader. Jontan var återigen ett föredöme och plaskade rätt ner i vattnet, helt utan eftertanke. Bara att göra samma sak.

Resan från Lilla Marskär hem till bojen i Trosa gick bra. Vi klarade oss förbi "kräksträckan" utanför Torö helt utan incidenter. Dock blev det ännu en dag då vi enbart gick för motor.

Nu sitter vi på landet och väntar på att det ska bli kväll så att trafiken tillåter hemfärd. Rätt skönt, ingen stress. Fötterna högt!

lördag, juni 22, 2013

Säck - Rävskär - Utö - L. Marskär

Det känns som om vi har tillbringat mycket mer tid på den här båten än vad vi egentligen har. Varje dag har känts som två.

Midsommarlunchen igår åt vi vid Säck. Många båtar, mycket folk men fint och soligt väder. Kvällen vid Rävskär var fantastisk! Gott vin, god mat, vacker plats. Lugnt och skönt.

Förmiddagen idag var solig men rejält blåsig. Vi tappade sugen en smula efter tumult i Utö Gästhamn där vi råkade kapa en annan båts ankarlina och trassla in oss i ytterligare två. Tog hjälp av en dykare och tre timmar senare var vi därifrån. Nu ligger vi på Lilla Marskär och tar igen oss. Färden hit var seg, skumpig och lång, och jag var väldigt, väldigt trött. Och kall. Fan vad jag har frusit.

Idag körde vi totalt 36 distans, dock mest för motor pga kraftig vind rakt framifrån, och eftersom sjön var lite bråkig så stod jag upp hela tiden. Vågar inte sitta för risken att bli sjösjuk och det tar på krafterna att stå upp och parera vågor en hel dag.

Imorgon siktar vi på Trosa och hemmabojen. Längtar lite efter att sova i en riktig säng...

fredag, juni 21, 2013

Ett ljus för farmor

Idag gick min farmor ur tiden. Hon var en fantastisk kvinna, stark och självständig, som var frisk och alert i stort sett hela sitt liv. Ett knappt 90 år långt liv.

Igår kväll var hon pigg och glad och berättade för sina barn hur hon ville ha sin sista vila, och sedan bad hon dem lämna henne för att hon ville sova. Idag var hon inte längre kontaktbar och pappa och faster höll hennes händer när hon tog sitt sista andetag. Ett vackert slut på ett långt liv.

Just idag var en vacker dag att gå vidare på. Midsommarafton. Sol, blå himmel, regn, mörk himmel, vind och fin segling, vindstilla och lugnt vatten. Värme och kyla. Många kontraster, som svensk sommar när den är som bäst.

Vi kommer alltid minnas dig farmor!

Kalvholmen

En vacker plats och en hysteriskt varm kväll. Grillade lax, drack rosé och... håll i dig nu... BADADE! Årets första dopp.

Allt var väldigt märkligt. Satt baktill på båten och plaskade med fötterna i vattnet. JG kunde inte ens ha fötterna i, pga påstådd köldsmärta. Plötsligt skulle han istället bada (!) och pluppade i snabbt och utan närmare eftertanke. Jag ville inte vara sämre utan gjorde samma sak. Enligt egen uppgift låg Jonas i vattnet en lång stund och väntade på mig, men det var grabbljug. Han var snabbt uppe, men ändå! Galet! Folk i båtarna omkring "simmade runt" och höll på men det var omöjligt för oss eftersom det var max 10 grader i vattnet.

torsdag, juni 20, 2013

Instagram

Midsommarsegling ftw! Jag är så otroligt tacksam över möjligheten att göra detta varje år.

onsdag, juni 19, 2013

Far åt helvete, SKK


När Reka och jag tagit vårt tredje 1:a pris i lydnadsklass 1 registrerade jag det hos Svenska Kennelklubben, SKK. I formuläret fanns en liten ruta där man kunde kryssa i "jag vill ha diplom". Priset för detta skulle man kunna hitta på skk's webbsida eller i tidningen Hundsport som jag inte har. På webbsidan hittade jag ingenting. Surfade runt lite och på någon sida läste jag att det låg runt 150 kr, vilket kändes dyrt men okej. Kryssade i rutan och tänkte att det kunde vara värt nån hundralapp eftersom det var vårt första lydnadsdiplom, trots att jag rent generellt tycker rätt illa om papper (som man aldrig vet var man ska göra av).

Igår kom diplomet, att hämtas mot postförskott, och jag känner mig så in i helvete lurad. När jag fick sms-avin med information att det fanns en försändelse från SKK till mig, att hämtas för 386 kr, tänkte jag att det kanske ändå var något lite mer påkostat som jag skulle få. En plakett eller något inramat.

Jag tappade bokstavligen hakan när jag insåg att det trots allt bara var ett papper. Ett helt vanligt A4-papper med våra meriter noterade. Som jag betalat nästan 400 kr för. Jag känner mig så fruktansvärt lurad. Jag tycker att SKK borde skämmas över att de ens har en sån här "tjänst". De borde skämmas över att man måste leta efter hur mycket det kostar. Det är inte okej. Det är att luras.

Om någon hade kommit fram till mig med det diplom jag fick och frågat hur mycket jag var beredd att betala för det så hade jag förmodligen sagt mellan 20-50 kr. Inte mer. Men nu har jag alltså betalat nästan 400 kr.

Antar att jag har mig själv att skylla, för jag kryssade ju faktiskt i rutan, men jag är så arg att det kryper i kroppen. Jag var tvungen att mejla SKK. De får fan ta och skärpa sig!

tisdag, juni 18, 2013

Jag har en ny kompis. Eller ovän.


Och en ytterligare en utmaning för sommaren: Väsjöbacken.

Jag har länge pratat om hur tuff och ball man är om man springer intervallisar i den backen. Efter idag vet jag exakt hur tuff man är. Eller korkad.

Efter tredje vändan upp var jag nästan död, låg i en svettig, skakig liten hög och försökte få luft högst upp i backen. Bröstkorgen nära explosion. Plötsligt hör jag någon ropa: -"hallå, behöver du hjälp?". Två kvinnor på promenad ser mig i mitt bedrövliga tillstånd och undrar om jag har råkat illa ut? Jag tackar så mycket för omtanken men förklarar att mitt lidande är självförvållat och att det ska vara så här. Jag tar nästan livet av mig för att det är... kul. Möter dem senare under nedjoggen och tackar återigen för att de brydde sig. Men kände mig lite som en idiot. En stolt idiot!

Jag var stolt över att ha tagit mig upp för kullen tre gånger. Det tog, i lugnt tempo, ungefär 1,5 minuter varje gång och det var typ de jobbigaste minuterna i mitt liv. De två första gångerna gick jag sista biten upp men tredje gången sprang jag hela vägen (om man nu kan kalla det att springa när det egentligen mer var löpningsliknande rörelser i slow motion).

Ska försöka köra backe minst en gång i veckan nu (om jag lyckas förtränga hur vidrigt det var igår) och om ett par veckor ge mig upp för samma sida av Väsjöbacken som idag igen och jämföra känslan. Förhoppningsvis kan jag springa hela vägen alla tre vändorna. Det är roligt med mätbara projekt.

måndag, juni 17, 2013

Utmaningspasset, första träningstillfället



Igår var jag på gymmet och körde första delen av det utmaningspass jag fick av PT-Tompa i onsdags. Den här gången bad jag pappan knäppa några bilder samt att filma mig i ett par övningar så att jag ska ha något att jämföra med efter sommaren när jag har kämpat med det här några veckor.

På den översta bilden gör jag "hjulet". Målbilden är förstås att kroppen ska vara helt spikrak så här har jag lite kvar att jobba på. Samtidigt är det väldigt mycket bättre än vad jag trodde. Det kändes som om armarna var nästan rakt ner.

Filmen visar "double suspension atomic push-up". Måste säga att jag blev lite stolt över mig själv när jag såg den! Jag trodde att jag bara sänkte huvudet istället för att böja på armarna (klassiskt armhävningstrick) men se, det är allt en böjning som var rätt mycket större än jag väntat mig. Det här är dessutom tredje set:et och jag börjar bli trött. Mäktigt!!! Målet för sommaren är att åtminstone orka 3x10 st hyfsat djupa armhävningar, och att få lite bättre koll på kroppen så att jag inte tappar den på samma sätt som jag då och då gör nu.

Ny film blir det i augusti när gymmet återgår till sina vanliga öppettider.

fredag, juni 14, 2013

En gift singel?

Rekisen och valpisarna mår bra! Reka tycker säkert att hon är i himmelriket just nu. Hon får massor av mat, tuggisar att samla på hög, hundkompisar och en rolig katt att spana på. Finaste lilla skruttan, vad jag saknar henne!!! Men tiden går fort.

En effekt av hennes flytt är att jag har börjat känna mig som om jag blivit singel. Alla som provat på den känslan vet hur jag menar. Man har varit så inne i sitt förhållande att man försummat sina vänner men när det tar slut med partnern så blir man plötsligt sjukt social och vännerna "duger" igen. I det läget är jag nu. Jag, som känt mig folkskygg ganska länge, tycker plötsligt att det är nice att lära känna nya människor. Skaffa nya vänner (vi snackar alltså inte ny pojkvän här, den man jag har är top of the line så ingen idé att göra sig besvär på den fronten) och nya intryck. Jag gissar att det är en effekt av de timmar som frigjorts varje dag, som jag tidigare la på hundträning och promenader.

Men bästa vännen är ändå, när allt kommer omkring, min lilla kolabjörn.

torsdag, juni 13, 2013

Onsdagsträning som genererat träningsvärk

Fast med även händerna i en TRX...
När jag vaknade i morse hade jag en fruktansvärd träningsvärk i hela överkroppen. Inte helt oväntad. Körde ett PT-pass med Tommy i gymmet igår och det hade varit klurigt även om jag inte varit frånvarande från gymmet i tre-fyra veckor. Men en rolig utmaning var det. Armhävningar med både händer och fötter i TRX:en, några olika övningar för bål och midja, armhävningar med fötterna i TRX:en och händerna på liten medicinboll, hjulet med knäna på pilatesboll, några plankor med fötterna på boll och rotationer osv...

Kan inte säga att jag klarade allt galant, men jag fixade betydligt mer än jag trodde att jag skulle göra när jag hörde vad det var för övningar planerade. Målet för sommaren blir förstås att klara dem lika imponerande enkelt som PT-Tompa. Han är sjukt stark! Och övningarna är ett bra partytrick.

När jag åkte från gymmet hade jag problem att ens lyfta armarna över huvudet, vilket oroade mig eftersom det som vanligt var crawlkurs på kvällen. Men det gick bra. Och passet blev oväntat roligt och givande. Det var bara en simfröken igår och ibland har jag lite svårt att förstå vad han menar när han säger saker. Dessutom ger han väldigt sällan personlig feedback. Kombinationen av de båda simfröknarna är därför ofta det som gör passen riktigt bra, och det märks när en av dem saknas.

Men igår funkade det som sagt fint. Vi fick laborera med tempo och antalet armtag samt öva på att simma 25 meter "så snabbt vi kunde utan att andas". Otroligt vad man kan pressa sig till. Det flimrade för ögonen mot slutet av en av de sex 25:orna men nog fan skulle jag hela vägen in i kaklet utan att andas. Klarade det och kände mig nöjd! Eftersom simning är så roligt (just nu) så har jag redan bokat in fortsatt kursande till hösten. Enda nackdelen är att den inte börjar förrän kl. 20:45 på kvällen. Vintertid brukar jag normalt sett sova vid den tiden, sen ganska många timmar tillbaka...

onsdag, juni 12, 2013

Instagram

Ditt jävla as. Du startar inte. Jag hatar dig!

Simning och löpning - toppen och botten

Har inget större löpsug just nu och rundan jag tvingade mig ut på igår var rätt vidrig rakt igenom, trots att kvällen var fantastisk. Kroppen var tung och seg, ville inte springa. Men jag tvingade den. Kanske behöver jag mer vila efter Stockholm maraton, kanske hade jag bara en dålig dag. Kände mig risig på morgonen och när jag hörde att pappa var sjuk på kvällen så var jag säker på att jag skulle bli sjuk. Men idag mår jag bra så jag vet inte...

Motivationen för simning är däremot fortfarande föredömligt hög och i måndags kväll träffade jag Linda i Mörbybadet och körde ett pass. Det kändes väldigt, väldigt bra och det är så jäkla upplyftande och roligt att träna när förbättringen märks så tydligt. Efter att ha tampats med nära-döden-upplevelser i bassängen hela vintern i form av bristande ork, problem med andningen och problem med tempot så känns det så fantastiskt nu när allt bara flyter på. Det är roligt att slipa på detaljer. Får se hur motivationen utvecklar sig när simhallarna stänger för sommaren och jag tvingas ut i iskalla vatten.

måndag, juni 10, 2013

Instagram

Breaking news! Stoppa pressarna! Kolla in längden på skägget jag hittade på min kind. Grymt, eller hur!? Jag ska spara det.

söndag, juni 09, 2013

Hos Rekis och valptrynena

Kunde inte hålla mig borta från Reka och hennes valpisar länge utan tog vägen förbi Örebro och hälsade på idag, när vi ändå skulle norrut från Tidaholm.

Finaste, finaste Trattan! Jag blev så glad av att träffa henne! Och det var så fina små bebisar hon hade fixat. Otroligt fascinerande små filurer som korvade runt i valplådan. Enda tråkiga var att åka ifrån dem och Rekisen igen. Kändes som om vi var där i fem minuter snarare än två timmar.

Se vad fina de är!

Tre fantastiska dagars firande av Mikke&Greta är över. Bröllopet var jättevackert, middagen supertrevlig, dansgolvet rockade och brunchen otroligt smarrig.

Nu väntar ett långt och lyckligt liv för brudparet. Hurra! Hurra! Hurra!

lördag, juni 08, 2013

Mullsjö från sin bästa sida

Mullsjö är inte alls pjåkigt. Jag är här nu och har precis promenerat 6 km-spåret i Mullsjö Friluftsområde.

Fastnade vid en fantastisk liten sjö längs vägen, med alldeles klart och spegelblankt vatten. Satt där ganska länge och tänkte på... ja, på dig. Du behöver inte vända dig om för att se om det står någon bakom. Sannolikt fanns just du i mina tankar. Jag tänkte på de jag känner, mycket eller lite, på de jag skulle vilja lära känna och på de jag kanske önskar att jag aldrig hade träffat. Jag tänkte på dig och alla andra, även de i den sista kategorin, med kärlek och tacksamhet. Alla har sin uppgift och har gjort sin påverkan på mitt liv. Jag är glad över det. Den som en gång vunnit en plats i mitt hjärta lämnar det aldrig.

Det kanske är tramsigt men det är sant. Just idag känner jag mycket kärlek. Det är en sån dag. Greta&Mikke gifter sig i eftermiddag och Reka blev mamma till fyra små valpar igår. Två pojkar och två flickor. Klart som fan man blir lite blödig.

Men du, i vilket fall som helst, jag menar varje ord. Tack för att du finns!

torsdag, juni 06, 2013

Safe and sound

Jag är okej, tackar som frågar. Efter morgonens olycka fick jag akut och omedelbar hjälp av världens bästa, tillika min egen personliga, distriktssyrra Malin. Ringde henne när blodet sprutade och lyckligtvis var hon i trakterna, så hon slog på blåljuset och kom insladdande efter bara 15 minuter.

En tur till Apoteket senare så var jag ordentligt omplåstrad och ihopklistrad. Det kändes skönt, och nu ser jag ut precis som man önskar sig när man ska på bröllop om två dagar, med ett stort plåster i pannan.

En hatt på det här kanske? Jag klär i hatt, har jag sagt det?

PS. Inga vinflaskor gick sönder under nationaldagsfirandet, bara jag. Jävla skit.

Nationaldagsfirande

Det har gått vilt till här hemma. Jag har fått en vinflaska i huvudet och klockan är inte ens 11. Mest orättvist känns det att det hände innan frukost. Ingen ska behöva få en flarra i pannan innan hen har ätit sitt morgonmål.

(Det var ingen som slog mig, flaskan föll från översta hyllan i kylskåpet.)

onsdag, juni 05, 2013

Icke tillfredsställd

Idag är mammans födelsedag, vilket firades med pompa och ståt, eller egentligen bara med middag, ute på Bockholmen. Jag åt gödkalvsentrecôte.

Lämnade festligheterna lite i förtid för att hinna vara med på crawlkursen. Halva tiden ägnades åt "distansträning" i lugnt tempo (dock utan att vi fick simma några längre distanser) och andra halvan åt intervallträning med hög frekvens på armarna. Den senare delen gav mig lite mer än den första gjorde men när lektionen var slut kände jag mig otillfredsställd. Tiden hade gått så fort och det kändes som om vi simmat så lite. Jag var inte klar. Stannade kvar och körde några hundra meter extra men det hjälpte inte. När jag åkte från simhallen var jag mest frustrerad och det är jag fortfarande. Har en känsla av maktlöshet i kroppen kombinerat med någon slags längtan efter revolt. Det är mycket som är påfrestande just nu och mycket jag inte kan styra över. Behöver få utlopp för det.

Har i alla fall bokat flygbiljett till Amsterdam i oktober idag så nu återstår bara att bestämma om jag ska springa när jag är där; 42,2 km, 21,1 km, 8 km eller 0 km.

tisdag, juni 04, 2013

Plötsligt vill jag skrika

Jag saknar Rekis så mycket att jag vill skrika. Med tanke på kaoset hemma är det jättebra att hon inte är här men jag saknar henne så in i helvete! Jag behöver henne!

Kan inte fatta att det bara gått en vecka.

Ett hem i kaos

Just nu framgår det mycket tydligt hemma vilket stort projekt vi har dragit på oss hemma. Om inte bilderna gör det klart är du välkommen att komma förbi. Medtag skor och hjälm. Typ.

Hantverkarna jobbar med en farlig fart och Jonas håller jämna steg med dem under dagarna. Fast när hantisarna slutar sitt arbete kl. 19 så fortsätter min McGyver till långt in på natten.

I förrgår kväll fick jag veta vid 22-tiden att han behövde bilen igår. Lite sent tyckte jag, eftersom mina planer krävde bil. När vi båda vaknade till vid 3-tiden i natt, tre timmar innan min klocka skulle ringa, och jag fick veta att han behövde ha bilen idag på morgonen också, så kunde jag inte hålla mig för skratt. Framförhållning...

Skrattade inte riktigt lika mycket några timmar senare när jag inte fått frukost ännu och det drog ut på tiden. Nackdelen med renovering är att det är svårt att äta mat hemma. Och att man får vistas lite som på nåder i sitt eget hem. Jag försöker hålla mig ur vägen så gott jag kan och att acceptera att jag inte kan göra så mycket åt saken. Men det är roligt att se förändringen steg för steg. Det kommer bli så jäkla grymt när det är klart! Helt fantastiskt fint.

Vardagsrummet -> "omklädningsrummet"

"Omklädningsrummet" -> Vardagsrummet

"Omklädningsrummet" -> Köket

måndag, juni 03, 2013

Post marathon - Grand Hotel


Efter loppet promenerade jag och Jonas ner till Grand Hotel som traditionsenligt var bokat för natten. I receptionen fick vi veta att de tänkte uppgradera oss till ett fint rum mot Strömmen, det skulle bara ta 15 minuter extra. Killen i receptionen såg lite lätt besvärad ut när vi sa att vi inte var intresserade av det utan bara ville ha ett rum så snart som möjligt. Så efter ytterligare lite tid fick vi ett rum och knallade dit.

Problemet var bara att rummet vi fått redan beboddes av någon. Det var bara att gå ner till receptionen igen. Efter en lång stund (av vad jag förmodar var letande efter något annat "ledigt" rum) försökte portiern ge mig ett tillfälligt rum att duscha och byta om i men jag sa att det kunde han glömma. Vid det här laget hade det gått ungefär 30 minuter sedan vi kom dit och försökte checka in, och det kändes inte okej. Och det förstod han. Till slut fick jag i alla fall ett rum, ett stort fint hörnrum med gigantiskt badrum. Jonas hade vid det här laget lämnat hotellet för att hämta och skjutsa hem hantverkarna till oss.

Äntligen fick jag ta av mig de blöta kläderna och gå ner i spa:t. Detta fantastiska spa med ångbastu, vars feature är att den kan spruta varm ånga på låren. Gudomligt. Och bubbelpool (som förvisso var lite trasig). Och en härlig vanlig pool. Och vanlig bastu. Och apelsinklyftor och te. Och kolsyrat vatten. Jag var i himmelriket. Nöjd, glad och lite bortskämd! Det var verkligen härligt!

När jag kom upp på rummet knappt två timmar senare var Jontan tillbaka och vi beställde Room Service. Jag åt en hamburgare, drack ett glas vin och avslutade med Grand Hotels chokladbakelse. Även detta var gudomligt. Jag njöt av varje sekund.

Sov förvisso dåligt, som alltid efter ett marathon, men livet blev underbart igen när jag klev upp på morgonen och tappade upp ett bad med massor av skum. Låg där tills jag blev som ett russin och sedan gick vi ner och åt en fantastisk frukost. Härlig frukt, gott bröd, juice och godsaker. Ville inte lämna hotellet men vi var så illa tvungna, eftersom vi skulle hem och ta hand om hantisarna.

Skrattade gott när vi bad dem köra fram bilen. Jonas tog Grisen in till hotellet på kvällen och givetvis sladdar man bara upp framför entrén och lämnar parkeringen av bilen åt personalen. När man behöver sin bil igen säger man till portiern som ser till att bilen blir framkörd. Garagetjänsten får man för en blygsam kostnad av 490 kr per dygn, vilket de den här gången bjöd på eftersom de strulat så vid incheckningen. Tyckte nog att Grisen gjorde sig bra där bakom Ferrarin utanför Grand Hotells stora entré...

Hur som helst. Den här hotellvistelsen var (när vi väl fått vårt rum) helt fantastisk och perfekt. Jag uppskattade verkligen varje sekund och kände att jag var SÅ värd den.

söndag, juni 02, 2013

Mitt Stockholm Marathon 2013



Den undre av ovanstående bilder (som är lånad från Stockholm Marathons officiella websida) sammanfattar ganska bra min känsla av Stockholm Marathon 2013. Glädje, stolthet, styrka, förvåning och lycka!

Uppladdningen inför loppet var perfekt. Sov nästan 12 timmar natten före och fick trots nervositeten i mig en rejäl och bra frukost. Undvek att dricka allt för mycket på morgonen för att slippa springa på toa hela tiden. Åkte in till stan och var på Östermalms IP ungefär 11:30. Åt en banan, fixade nummerlapp och chip, gick på toaletten en sista gång, lämnade in överdragskläderna och traskade bort till startfållan strax innan kl. 12. Ingen stress, ingen väntan.

När starten gick försökte jag tänka att jag sprang ensam på Valhallavägen. Ville inte dras med i de andras tempo utan springa i min egen lilla bubbla i en hastighet som kändes bekväm. Bestämde mig också för att fokusera på en kilometer i taget, inte mer. Självklart fick jag tillåta mig att se helheten emellanåt, men i övrigt så var det 1000 meter i taget som gällde. Bestämde mig också för att inte gå och dricka eller äta, inte gå på toaletten och inte stanna för att prata med vänner längs banan. Åtminstone så länge jag orkade.

Första gången jag behövde gå och dricka var vid vätskekontrollen innan Skansen, vid ca 26 km. Då var jag riktigt törstig och hivade två glas sportdryck och ett glas vatten, vilket jag inte klarade att göra springandes. Nästa mål var 30 km och när jag passerat där så gick jag lite igen, men i riktigt rask takt. Sen blev det promenad upp på Västerbron och efter druvsockerstationen vid S:t Eriksplan. Kanske gick jag någon mer sträcka men jag försökte trumma på så gott jag kunde och tänkte att det var bättre att springa långsamt än att gå. En kilometer i taget.

I huvudet fick bara finnas plats för positiva tankar, bland annat något som jag läst på Twitter tidigare; "Your mind will quit 100 times before your body ever does. Feel the pain and do it anyway." Rabblade det mantrat för mig själv hur många gånger som helst, tillsammans med tankar på hur bra min träning har varit, hur väl förberedd jag är och att det är nu det gäller. Ge inte upp den här gången! Visualiserade också hur jag sprang in på Stadion med starka ben och glatt humör och att jag gjorde det på en suverän tid.

När jag hade klarat av tråkiga Djurgården (vilket trots allt gick väldigt snabbt) så kändes det som nedförsbacke. Ville öka och komma i mål men la band på mig av rädsla att inte orka. Mina ben började värka lite här och där redan efter 11 km men plågorna var åtminstone jämna därefter. Det blev aldrig värre än vad det redan var och det var en tröst när jag kämpade mig fram, kilometer för kilometer. Insåg någonstans vid 30-32 km att jag var på väg mot en riktigt grym tid. Klockan visade på typ 3:30 och jag hade bara en mil kvar, vilket gav mig massor av energi. Samtidigt som det kändes för osannolikt för att vara sant.

Någonstans vid Odenplan insåg jag att den där bra tiden faktiskt var inom räckhåll. Det var bara att bita ihop och kuta vidare. De två sista kilometerna mot Stadion skrattade jag mig fram och jag var så lycklig att det bara bubblade i mig. Jag hade gjort ett fantastiskt lopp! Jonas kom upp bredvid mig och pushade lite extra i sista backen upp och sedan kämpade jag mig genom den irriterande extrasvängen runt arenan. Precis när jag svängde in på upploppet kom min favoritlåt i lurarna, adrenalinet pumpade, jag var så glad att jag ville gråta och jag drog på en rejäl spurt in i mål.

Med tiden 4:40:55 slipade jag mitt PB med ungefär 28 minuter. ÄR SÅ STOLT ÖVER MIG SJÄLV!!!

Jag hade inte kunnat göra det här loppet bättre än vad jag gjorde. Vet inte när jag senast kände sådan beslutsamhet, uthållighet och kämpaglöd. Inga negativa tankar fick tag om mig, jag var fokuserad och målmedveten, envis och stark. En kilometer i taget, och sen var allt plötsligt över. Och idag mår jag jättebra. Givetvis lite trött i benen, men inte så att det hindrar mig i vardagssysslorna.

Men ingen framgångssaga utan tacktal. Så världens största tack vill jag ge till släkt och vänner som trotsade regn och rusk och kom och hejade på mig. Det är värt så otroligt mycket att se glada, bekanta ansikten som hejar och säger att det ser piggt och bra ut (även om det inte gör det). Utan er hade det blivit ett tungt lopp, men nu fanns det hela tiden något att se fram emot. Jag är verkligen tacksam för det!

lördag, juni 01, 2013

Fy fan vad jag är bra!


Jag sprang på 4:40:55 och det säger sig självt att jag gjorde ett grymt bra lopp. Min tidigare bästa tid låg på 5:09 så det blev en liten nätt förbättring. Är så nöjd att jag knappt vet vad jag heter. Det syns nästan i mina ögon på bilden, adrenalinet och chocken över hur jävla bra jag var. Idag är jag min egen idol!

Jag är sjukt nervös!

Så här ser jag ut idag, med väl beprövad orange t-shirt. Årets innefärg. Och magväska. Årets inneväska.

Men den här nervositeten, vad är dealen med den? Jag dör! Magen virvlar, benen skakar, jag är överallt och ingenstans. Puh.

Min kvalificerade gissning är att den beror på att jag känner press på mig själv. Allt inför det här loppet har varit perfekt, från vinterns träning till sista dagarnas uppladdning. Just nu kan jag inte vara bättre än vad jag är och det ger mig prestationsångest. Kan jag bara släppa det och strunta i allt annat än att jag vill komma i mål så kommer det gå jättebra. Tror jag. Gah! Håll tummarna!

Mellantider och resultat via sms

Med hjälp av ASICS Stockholm Marathons uppskattade SMS-servicetjänst är det möjligt att följa en (eller flera) löpare under maratonloppet. Du får snabbt mellantider vid tre ställen längs banan samt givetvis löparens sluttid.

Sedan 1 februari i år krävs att alla kunder till svenska mobiloperatörer registreras hos WyWallet inför sms-köp och mobilbetalningar. Beställning av SMS-resultat får därför göras i två steg:

1) KOM IGÅNG MED SMS
Har du ett privatabonnemang kan du hoppa över detta steg och gå direkt till steg 2.

Har du företagsabonnemang eller kontantkort så behöver du ladda ner WyWallets app (sms:a APP till 71798) eller skapa ett konto på konto.wywallet.se och sedan välja hur du ska betala för dina sms-köp.

2) BESTÄLL RESULTAT
Beställ SMS-bevakning för en löpare i ASICS Stockholm Marathon: Skicka SMS till 72700: SM mellanslag startnummer. 


För att få mina mellantider, skriv in: SM 21687 och skicka till 72700.

Under loppet kommer du att få passertider vid 10 km, 21,1 km och 30 km samt naturligtvis även tiden i mål.

Om du vill att någon annan får dina tider till sin mobiltelefon, gör så här: Skicka SMS till 72700: SM mellanslag startnummer mellanslag TILL mellanslag mobilnummer dit tiderna skall skickas.

SMS-tjänsten kostar 35 kronor. Denna tjänst fungerar endast i Sverige. Beställer du resultat till en annan persons mobiltelefon är det du som betalar.


Följ mig längs banan med sms!