lördag, november 30, 2013

Man ångrar aldrig ett träningspass


Jag kom iväg och jag ångrar det inte, men jag kunde knappt springa.

Hade ont i vänster axel, översta ryggkotan och nyckelbenet (!) hela tiden. Pendlingen med armarna var svår, jag var stel i nacken och hade svårt att ta djupa andetag. Trots det kändes löpningen som en bra grej för att få igång cirkulationen så jag lufsade på i lugnt tempo i ca 4 km. Fast ska jag vara ärlig så sprang jag egentligen så fort jag kunde, det var bara att jag inte kunde snabbare än strax under 7 min/km idag.

När jag kom hem stretchade jag på temat "problemen sitter inte alltid där du har ont". Kroppen är lurig. När jag sträckte ut bröstmuskulaturen kändes det otroligt mycket bättre i nacken.

Jag kan inte bestämma mig

Skulle sprungit långpass nu, med Lindad, men hon var tvungen att ställa in och här sitter jag. Med ursäkter och undanflykter upp till öronen. Men kanske är de motiverade?

Vaknade i natt av att jag hade ont i nacken. Svinont. Kunde knappt vända mig i sängen. Gick upp, tog en Ipren, åt frukost och gick promenad med chokladkrabban. Tänkte att löpning är bra för blodcirkulationen och siktade in mig på långpass.

När Linda ställde in fastnade jag i soffan och stelnade till i nacken igen och nu kan jag inte bestämma mig för hur jag ska göra med löpningen. Inte springa alls, springa en liten runda eller springa det planerade långpasset.

Helst vill jag bara trycka i mig några sköna, hardcore värktabletter, lägga en vetevärmare på nacken, fixera huvudet och invänta bättre tider. Men jag har inga såna värktabletter så alternativet är väl att prova att dricka rejält med sprit istället.

Eller springa.

torsdag, november 28, 2013

Armhävningstorsdag och laxolja


När klockan blev 13 idag var vi ute på språng. Det var dock inte någon anledning att hoppa över torsdagsarmhävningarna som vi gör varje hel timme. Så länge man har fast mark under fötterna är det bara att köra. Tio i timmen kl. 10-15. Gogogo!

Anledningen till att vi inte var på kontoret kl. 13 var att vi fastnade vid laxoljehyllan på Bromma Zoo. Jag har letat laxolja till Reka och jag borde förstås åkt till Bromma Zoo direkt. Fanns säkert tio olika sorter att välja mellan där, men vi hade turen att träffa ett proffs i butiken som kunde berätta om dem.

Det slutade med att jag kom därifrån med den dyraste av dem alla. Det var den proffset rekommenderade, men det var också den som jag fick i present av mina finska vänner som hämtade en av Rekas valpar i somras. De talade lika varmt om den oljan då som Susanne i affären gjorde idag, och jag vet ju av egen erfarenhet att den funkade bra. Och jag vill ju inte pruta på priset på något till min lilla prinsessa.

Om hennes kliande beror på torr hud så hoppas jag att vi kommer till rätta med det nu.

onsdag, november 27, 2013

Hos frisören


När man ska ut och dansa en kväll
med en frisyr av gammal modell
löper man en risk att inte få så kul
bara för att man är ful

Detta problem går att lösa
ja det finns hjälp fråga mig
inte ska man få smått kuriösa nervsammanbrott
nej, nej, nej nej
du behöver faktiskt bara gå
till en frisör och bli vaddå?

Jo, hos frisören blir man fin
mycket finare än någon hos någon annan
man blir blåst av en maskin
ifrån nacken ända fram i pannan
med en lugn och säker min
styr han kammen och sekatören
ingen annanstans blir man så fin som hos frisören

Jag klippte mig alltså idag så nu har jag en frisyr. Är jättenöjd! Dessutom fick jag dricka årets första glögg och blev bjuden på te och kaka i salongen. Trevligt!


Sen var det som vanligt lunchträning och idag var vi fotomodeller. Tur att jag var snygg i håret!

tisdag, november 26, 2013

Armhävningar, improvement och Reka flyttar


Idag börjar vi en ny utmaning fram till jul här på kontoret. Varje hel timme mellan kl. 10 och kl. 15 gör vi armhävningar. Jag gör tio stycken per gång, vilket alltså blir 120 armhävningar varje vecka. Boom, vad stark jag kommer bli!

I natt var det viss förbättring av sömnen. Kämpade och höll mig vaken till kl. 20, och vaknade inte första gången förrän 03:30. Då var jag å andra sidan väldigt vaken och övervägde att gå upp men insåg att det nog var lite väl tidigt. Somnade om till slut och sov ända till halv sju. Improvement!

Rekis flyttar till Fia på tisdag inför valpningen. Känns jobbigt att bli av med henne igen, speciellt eftersom hon varit så otroligt närhetssökande sen jag kom hem. Nu står hon t ex tryckt mot mitt ben och i natt sov hon med nosen i min hand som i boken om den lilla farbrorn. Men jag tycker samtidigt att det ska bli jättespännande att få fler barnbarn och tiden kommer gå fort. När hon kommer tillbaka ska vi ut och tävla!!!

måndag, november 25, 2013

Swedish meatballs


Bra saker med Sverige:

- Det är frisk luft
- Det är tyst
- ...

Idag var jag iofs på IKEA och åt köttbullar. Det var också bra.

För övrigt... mjaa... Jag fryser.

Går och lägger mig kl. 19.
Vaknar 00:30.
Somnar om till kl. 5.

Idag har jag huvudvärk.

torsdag, november 21, 2013

Man får klappa


Ännu mer shopping idag. Jag shoppar mig bankrutt, fastän allt är så billigt. Kommer kunna byta klänning en gång i timmen alla soliga dagar nästa sommar och ändå inte behöva använda någon av dem två gånger. Love it! Hur kan man motstå dem?

Avslutade med att äta lunch i Ayala-triangeln igen. Fick en kompis vid bordet bredvid, en kinesisk tjej som gärna ville bli fotad med mig. Jag gick med på det och krävde ett foto med min kamera i gengäld. Det är andra gången jag är så exotisk att jag hamnar på någon random asiats kamera. Jag försöker känna mig smickrad.

La mig vid poolen på hotellet och läste (är på sista delen i Hunger Games-trilogin nu) och lite senare, när Jontan återvände från jobbet och dess tillhörande AW, gick vi ut och åt på Chateau i Greenbelt. Kött.

Innan jag gjorde nånting annat idag, förutom att äta frulle, lyckades jag faktiskt även masa mig till gymmet och springa tisdagens planerade intervallpass på löpbandet. Imorgon tänker jag springa det pass som var schemalagt idag, så är jag ifatt igen.

Sen åker vi hem.

onsdag, november 20, 2013

Klimatkompenserad premium



Att det spöregnade ute när vi vaknade imorse gjorde separationen från Shangri-La och Boracay lite lättare. Men det var smärtsamt nog ändå. Vi har blivit bamseväl omhändertagna, inte behövt göra någonting själva. Vi fick till och med sitta ner och vänta vid incheckningen till flyget medan en i personalen från resorten köade åt oss. När det var vår tur ropade han fram oss och såg sedan till att vi kom på plats i loungen i väntan på planet. Kändes väldigt premium.

Efter att vi checkat in på hotellet i Manila och hämtat vårt bagage från Jonas jobb drog vi iväg på shopping. Gjorde ett riktigt bra jobb! Resväskan full och plånboken tom! Köpte en julklapp till mamma som lockade fem personer till kassan och fick flickorna bakom disken att kippa efter andan. :-)

Vill inte åka hem. Jag älskar det här klimatet och nu har jag börjat anpassa mig till fukten och värmen. Klarade det bra i början men ännu bättre nu. Jag är tillverkad för de här temperaturerna och för solen. Jag är säker på att jag har förfäder från de här områdena. Var det åtminstone inte någon som var missionär i Mongoliet? Eller var det Malins avlägsna släkting? Never mind.

Förresten har jag blivit fruktansvärt tjock av den här semestern. Vi har ätit otroligt gott och mycket. Druckit en ansenlig mängd öl. Behöver en detox!

tisdag, november 19, 2013

Maritimt och sista solnedgången




Idag har varit en händelserik semesterdag. Puh.

Vi fick sätta väckarklockan imorse för att vakna och äta frukost i tid innan vår inbokade snorklingstur. Vi tuffade iväg med "egen" båt och en besättning på fyra personer (tre sjömän och en snorklingsfröken). Svalde halva havet vid första stoppet och andra halvan vid nästa stopp. Fy för saltvatten! Såg några roliga fiskar och lite coola rev. Kändes väldig 3D när ett stim med gulrandiga fiskar och simmade förbi.

När vi snorklat klart vid andra stoppet och klev på båten igen så hade vi visst fått motorhaveri som inte gick att laga. Medan vi väntade på att ett räddningsteam skulle komma med en ny båt så tilltog min sjösjuka och vi valde att inte göra fler snorklingsstopp utan åka direkt hem. Själva räddningsmanövern var i sig mycket underhållande, men till slut var vi på den nya båten och den trasiga dito tog vi på släp hem.

Resten av dagen flöt på som vanligt med poolhäng, lunch, happy hour och solnedgång. Förutom att det kändes lite ledsammare idag eftersom det var sista dagen. Och vi passade båda två på att bränna oss på ryggen en smula.

Middagen hade vi bokat på resortens privata strand. De hade dukat upp ett bord för två i sanden, lyst upp med mysiga lampor och vi hade en egen kock som lagade maten precis bredvid bordet. Sjukt romantiskt! Bamseromantiskt!

Sen gick det lite snett när tidvattnet kom. Jag ska inte gå in på detaljer men vi hade i alla fall roligt. Tyvärr kan nog inte vår personal säga detsamma. De verkade lätt panikslagna och kämpade för att upprätthålla någon slags lugn. Filippinos är verkligen snälla och noga med sin service och vår middag blev en utmaning för dem. För oss blev det i alla fall minnesvärt, även om det slutade vara bamseromantiskt strax efter att vi ätit förrätten. Och personalen fick mycket dricks.

Imorgon åker vi tillbaka till Manila.

Som i tecknad film



Ännu en dag i paradiset har passerat. En stressig dag! Vi var nere vid poolen strax efter tio men redan tre timmar senare var vi tvungna att gå därifrån. Till vår bokade massage.

I Chi spa fick vi varsin (fast i samma rum) helkroppsmassage, inkl fotmassage, under 1 timme och 45 minuter. Från öronen ner till tåspetsarna. Det var fantastiskt!

Efteråt gick vi tillbaka till stranden och tittade på solnedgången. Blev kvar nästan två timmar efter att solen försvunnit och njöt av hur bamsebra allt var. Havet, livemusiken i bakgrunden, värmen, facklorna som brann vid poolen... Sen gick vi till rummet och la oss på golvet, slog med nävarna, sparkade och grät i vredesmod över att vi bara har en dag kvar här. Som i en tecknad film.

Middag åt vi på Epic vid Station 2, på stranden. Det var roligt att se kvällsvimlet på Boracay och jag kan tänka mig att det är ett jäkligt schysst ställe att partaja på om man har åldern för det. Vi kände oss dock på tok för gamla och åkte "hem" ganska snabbt.

Har vi förresten pratat om mangon? Det måste vi göra!

söndag, november 17, 2013

När orden inte räcker till



Idag har Jontan lärt mig ett uttryck som beskriver något som är så fantastiskt att orden inte räcker till. Som man kan använda när man vill säga väldigt många saker men inte får fram ett ljud, eftersom allt känns för banalt. Då är det bamsebra. Kort och gott.

Resorten vi är på är just bamsebra. Idag gjorde vi en utflykt till D'mall vid Station 2 här på Boracay. Hotellet har (förstås) transportservice och vi blev avsläppta kl. 11:15. En timme senare var vi redan på väg tillbaka till vårt paradis, då hade vi fått nog. Den hysteriska värmen, stressen av alla människor överallt och filippinos som försökte prångla på oss saker (mamser!) gjorde att vi flydde tillbaka till lugnet på Shangri-La. Men vi såg dvärgbaren, The Hobbit House.

Resten av dagen låg vi utsträckta i skuggan vid poolen och läste. När solen sjönk flyttade vi till en stor madrass på stranden och tittade på solnedgången. Här blev vi kvar en bra stund efter att det blivit mörkt. Fortfarande varmt nog för att vara klädd i enbart bikini.

Middag åt vi på Rima, en italiensk restaurang i höjd med trädtopparna här på resorten. Vi satt på en balkong med utsikt mot havet och vi var helt ensamma. Beläggningen på resorten är just nu bara 32%, mycket beroende på att många bokade av sin vistelse när tyfonen kom, så vi kände oss väldigt exklusiva. Maten var jättegod!

Till och från restaurangerna använder man buggies, det andra transportmedlet som erbjuds. Det är golfbilar som kör lite för fort på de smala, ringlande vägarna, vilket gör att det känns som en attraktion på Gröna Lund.

I övrigt... ptja, vad kan jag säga? Det finns inga ord som kan beskriva det sinnessjukt vackra med det här stället. Det är helt enkelt bamsebra!

lördag, november 16, 2013

Löjligt romantiskt



Vi är framme på Boracay och vår resort Shangri-La. Det är så fint, vackert och bra här att jag saknar ord att beskriva det. Privat strand, stort, stort poolområde där vattnet liksom rinner över kanterna och gör att det känns som om poolen flyter ihop med havet. Vänlig personal och lummig grönska.

Vi låg i varsin solstol på stranden och såg den perfekta solnedgången i havet, sippandes på ett glas champagne. Sen åt vi middag, skaldjursplatå, på en egen liten "balkong" på restaurangen (vet inte hur jag annars ska beskriva det) högt ovanför stranden med utsikt mot havet. Det var liveband, både på stranden på eftermiddagen och på restaurangen, och de spelade Nothing Else Matters med Metallica. Och så är det fullmåne, förstås, och molnfri stjärnhimmel. Allting är så romantiskt att det nästan är löjligt.

Har fått nypa mig i armen flera gånger idag för att se om det som händer är på riktigt eller om jag drömmer. Och jag är SÅ tacksam över att få uppleva det här. Det går inte att beskriva. Ingenting av det. Paradis!

fredag, november 15, 2013

Surrealistiskt





Jag fick sms från Telia igår. Med anledning av katastrofläget här i Filippinerna så ringer, sms:ar och mobilsurfar jag gratis till den 30 november. Det är en fin tanke från dem men för mig känns det en smula surrealistiskt.

De två senaste dagarna har jag legat vid poolen på ett lyxhotell, surplat ripe mango shakes och inte haft större bekymmer att fundera på än om jag ska ligga på mage eller på rygg och sola. Och om jag orkar läsa ett kapitel till eller inte. Dagarna innan gjorde jag ungefär samma sak.

Som tur är håller Jonas familjens fana högt. Idag har han handlat kex och vatten och packat påsar med kläder och filtar som ska skickas till de utsatta områdena där tyfonen dragit fram.

Imorgon åker vi till Boracay. Vi har fått veta att elen inte riktigt fungerar på ön men exakt vad det innebär är oklart. Vårt hotell har en generator men hur mycket den driver är också oklart. Wi-fi finns inte, så tack vare Telia hoppas jag ändå kunna kommunicera med omvärlden en smula.

torsdag, november 14, 2013

Några blandade reflektioner


Men först en obligatorisk "fötterna vid poolen"-bild, innan jag har bränt sönder tårna. Solskyddet är slut.

Igår kväll åkte vi till Fort Bonifacio och åt middag på en fin restaurang. Alla filippinska sällskap som satt i restaurangen hade minst en västerländsk gäst med sig. På vägen hem såg vi några gatubarn hänga i en stor korsning (stor som i sju bilar i bredd per väg-stor). De lekte på vägen och hade inga skor. Men det som först var mest förfärande var en liten kille på 7-8 år som gick och rökte! Att röka är ju livsfarligt! Ibland känner man sig väldigt svensk och väldigt korkad...

Att vara västerlänning är oerhört fint här. Det specialbehandlas hit och dit och jag kan inte förstå varför. Dessutom har jag problem med att alla tittar på mig, vart jag än går. Filippinosarna tittar för att jag är exotisk och västerlänningarna tittar för att jag är västerlänning.

Igår var jag som sagt och shoppade. I varje kassa på varuhuset stod i genomsnitt 26 filippinskor på en yta av 3x2 meter, redo att ta betalt. Alla plagg jag köptes synades i alla sömmar, veks, scannades, veks igen, räknades, stämdes av mot kvittot och veks ytterligare en gång. Undra på att de måste vara många i personalen.

En kväll var vi och drack öl på en halvskum bakgata med Jonas filippino-arbetskamrater. Där kostade ölen 40 php (7 kr) och serverades i "arbetarflaska". Där vi åt middag senare på kvällen, Peoples Palace i Greenbelt, kostade ölen 100 php (u do the math) i finflaska. På hotellet är ölen svindyr - 200 php per flaska! 33 kr! Samma öl.

Jag känner mig fruktansvärt stor här. Min långa, muskulösa krigarkvinnokropp är tre gånger så stor som den genomsnittliga lokalbefolkningens. Rätt mycket kurvigare (som IPhone ville ändra till "lurvigare") också. Jag besväras av det här. Men i förrgår såg jag en vit kvinna, som var en man, som simmade i poolen. Hon var jättefin med baddräkt, smink och bröst, men hon hade en väldigt manlig kropp i övrigt. Hon skulle antagligen inget hellre än att ha mina former, och jag försöker peppa mig själv genom att tänka så.

Jag jobbar på att gå i filippinostyle. Det betyder svinlångsamt, eftersom man svettas till döds annars. Hemma går vi fort av samma anledning fast tvärt om.

Nu ska jag bada.

onsdag, november 13, 2013

Förbättrat lyxhustruliv?


Jag har inte lyckats förbättra alla punkter från igår, men en del.

Förbättringspunkt #1: Prova nytt till frukost.
Betyg: Godkänd
Jag åt, utöver frukt och yoghurt med müsli, lite honungsbacon och potatis samt American pancakes. Undvek den råa fisken och köttgrytorna även idag.

Förbättringspunkt #2: Inte ge upp om det kommer en skur.
Betyg: N/A
Kan möjligen vara så att jag kommer få praktisera den här punkten alldeles snart.

Förbättringspunkt #3: Lämna hotellrummet.
Betyg: Med beröm underkänt
Gick och la mig efter frukost med Jonas kl. 8 och sov till kl. 11, då jag vaknade gråtande efter en mardröm. Lämnade rummet 12:30.

Förbättringspunkt #4: Undvik att dricka vatten/ta is.
Betyg: Godkänt
Till lunch drack jag en ripe mango shake, Guds (eller vad man nu vill tro på) gåva till den törstiga människan.

Förbättringspunkt #5: Träna morgon och kväll.
Betyg: Godkänd
Körde ett yogapass på rummet när jag vaknade andra gången och ett kortare simpass alldeles nyss. Ganska oengagerat förvisso, men ändå ett simpass.

I övrigt har jag shoppat idag och det var fantastiskt. Dyra märkeskläder har aldrig varit min grej (förutom möjligen när det gäller tränings/friluftsprylar) eftersom jag tröttnar på kläderna innan jag hunnit använda dem tillräckligt för att det ska kännas värt det. Här kostar en färgglad klänning 40 spänn. En kavaj av svag kvalitet en hundralapp. I fucking love it!!!

En annan sak jag tycker förbannat bra om; att vara lyxhustru!

tisdag, november 12, 2013

Första dagen som lyxhustru


Jag praktiserar just nu min första dag som lyxhustru här i Manila. Det går bra men det finns saker som kan förbättras.

När jag vaknade kl. 6 i morse kände jag mig riktigt pigg och tänkte att jag klarat tidsomställningen bra. En dryg timme senare var det som om huvudet klämts mellan två bussar. Åt frukost med Jonas innan han gick till jobbet. (Förbättringspunkt #1, ät utanför boxen.)

Satte mig vid poolen under ett parasoll och läste en stund men när det började regna gav jag upp och gick in. (Förbättringspunkt #2, sitt kvar för skurar drar snabbt förbi.)

La mig och sov en stund i vår extremt sköna hotellsäng som jag direkt börjat fundera på hur jag ska kunna racka härifrån och få med hem i bagaget. (Förbättringspunkt #3, häng inte på hotellrummet mer än nödvändigt.)

När jag vaknat gick jag och åt lunch med Jonas och hans arbetskamrat Peter med fru och barn i Ayala-triangeln mittemot hotellet. (Förbättringspunkt #4, is är också vatten och jag ska inte utmana ödet.)

Gjorde sedan ett besök i hotellets gym och sprang mina tisdagsintervaller. Det gick lätt idag. Plättlätt. Motivationen stiger tydligen av att springa med en palm och en pool som utsikt. (Förbättringspunkt #5, träna på morgonen så kan jag hinna två pass om dagen.)

Nu sitter jag vid poolen igen och väntar på att min man ska komma från jobbet. Himlen är blå och det är runt 30 grader i luften. Det här är mitt klimat! Jag älskar värme. Jag älskar palmer!

Här i Makati där vi bor känns inte Manila farligare eller fattigare än vilken annan storstad som helst, men det var omöjligt att inte bli berörd och illa till mods av det jag såg när vi åkte hit från flygplatsen. Men den biten kräver nog ett eget blogginlägg så småningom. Eller inte.

Livet är inte rättvist och kommer aldrig att vara det. Jag har haft tur.

söndag, november 10, 2013

Förflyttning


Jag befinner mig just nu i Doha, ungefär 7000 km hemifrån. Här är det imorgon, med hemmamått mätt alltså, så jag antar att jag får referera till idag som igår.

Igår morse sprang jag långpass med Martin. Vi utgick från Mörby C och kutade runt Brunnsviken i blandat tempo. Det var trevligt och bitvis också jävligt jobbigt. Måste komma igång och vänja kroppen vid långpass igen. Time flies!

Jämfört med de 7000 km jag färdats de senaste fem timmarna känns 14,7 km runt Brunnsviken ganska futtigt. Dessutom var den längre sträckan betydligt behagligare. Lyxkupé och massor av god mat och bubbel.

Att förflytta sig från Rekisen hemma var förstås lika smärtsamt som vanligt. Kanske ännu värre idag eftersom hon var lite ynklig på morgonen. Ville inte äta sin frukost, vilket iofs är bra eftersom jag tar det som ett tecken på att hon är dräktig, men hon blir så uppenbart ledsen själv över att inte vilja ha maten. Öronen slokar som bladen på en vissen tulpan och hon försöker verkligen äta. Men det går inte. Kommer sakna henne!

Årets Pappa 2013

Det har varit tyst om tävlingen Årets Pappa den senaste tiden. Jag vet inte om det beror på att papporna har presterat dåligt det här året eller om fokus bara har legat på något annat. Juryn har däremot arbetat målmedvetet, övervakat, lyssnat och kontrollerat. Inget har lämnats åt slumpen.

Juryns motivering lyder:
En pappa som skulle kunna platsa i en film. En pappa som är lättsam och rolig, rapp i sina kommentarer och humoristisk. Som skojar med sina barn och deras vänner men som också har en seriös sida och alltid finns där som en trygg hamn när behovet uppstår. En pappa som får sina svärsöner och svärdöttrar att tycka att det borde införas en "Svärfars dag" också. En pappa som hela tiden skaffar sig nya utmaningar i livet och som bara lägger i en ny växel där andra pappor börjar krokna.

Det är en sån pappa vi i juryn har letat efter i år. Och vi har hittat honom.

Årets Pappa 2013 är: Pappa Göran


Juryn vill framföra sina varmaste gratulationer till Pappa Göran och hans familj. Fortsätt kämpa!

Tidigare års vinnare kan du läsa om här:
2006: Pappa Göran
2007: Pappa Göran
2008: Pappa Göran
2009: Pappa Göran
2010: Pappa Göran
2011: Pappa Göran
2012: Pappa Göran

fredag, november 08, 2013

Ingen rädder för vargen är


Igår sprang jag och Reka en runda på kvällen, enligt programmet jag följer på Gipis, vilket innebar 15 minuter lugn jogg. La löpningen i mitten på kvällspromenaden så att det skulle kännas som lite mer.

Utrustade med reflexer och pannlampa trotsade vi mörkret och gjorde vår grej. Det var först senare, typ idag, som jag insåg att jag inte varit mörkrädd alls. Tänkte inte ens på det. Jag är nog tuffare än jag själv tror!

torsdag, november 07, 2013

Andra besprutningen klar


Så var då andra Twinrixdosen planterad i armen. Jag hatar sprutor, men nu är jag i alla fall ordentligt vaccinerad. Synd att man inte kan vaccinera sig mot supertyfoner. Det drar en sådan över Filippinerna i dagarna och jag hoppas att den inte förstör allt för mycket i sin väg eller att det påverkar vår resa. Det är hur som helst inget att oroa sig för, eftersom det inte är något jag kan påverka alls.

Nu finns jag för övrigt på Facebook. Får se hur länge jag stannar.

onsdag, november 06, 2013

Min träning kan dra åt helvete


Fy fan vad jag är trött på att träna med taskig motivation. Fy fan vad jag är trött på att träna. Gah!

Igår sprang jag intervaller på gymmet. Gick inte bra. Idag körde jag ett TRX-pass på lunchen. Gick inte bra.

Trots det har jag en tanke om att min bristande motivation beror på att jag faktiskt tränar jävligt bra. De senaste sex veckorna har jag höjt intensiteten i löpningen och styrketräningen med ungefär 2000%. Jag har bytt ut den lite slöa jogging som jag ägnat mig åt två gånger i veckan (de senaste... åren?) mot två strukturerade intervallpass. PT-Tommy har övervakat mig under alla träningspass i gymmet. Fusk och slöa insatser har lyst med sin frånvaro. Det är en stor skillnad mot hur det var innan. Jag är av naturen en lat figur så givetvis kämpar mitt inre emot den här formen av fördjupat självplågeri.

Hade tänkt fokusera på träning när jag är lyxhustru i Filippinerna nästa vecka men jag kanske ska tänka om. Att sitta under en palm vid poolen och dricka paraplydrinkar utan att röra en fena på ett par dagar är också ett alternativ. Eller åtminstone avstå löpning och styrketräning och fokusera på simning och yoga.

tisdag, november 05, 2013

Jag hade tänkt skaffa Facebook imorgon


Men så visade Jonas mig den här insändaren i Lokaltidningen och nu vet jag inte längre. Jag vet inte om jag kan vara del av ett forum där det har smugit sig in så grova, språkliga fel.

Simning x 2


Bilden visar platsen för dagens simpass. Och mig, som bonusögongodis. Kanske inte var direkt simning jag och Rekisen ägnade oss åt nu på morgonen, men det var lika jävla blött. Vidrigt väder idag.

Igår däremot, då var jag i Mörbybadet och körde ett pass. Hade jag inte haft en dejt med Lindad i simhallen hade jag ALDRIG kommit iväg. Jag och JG låg utslängda i soffan och kollade ett avsnitt av Under the Dome innan och det gjorde mig en smula seg och ovillig till att röra på fläsket. Men nu hade jag som sagt en dejt och då kan man inte ställa in hur som helst.

Planen var att köra följande:
100 m uppvärmning
3 x (50 m paddlar + 300 m lugnt)
50 m paddlar
100 m nedvarvning

Tanken var att 3x300 m skulle kännas lite långt, eftersom vi vanligtvis inte simmar mer än någon enstaka 200-ing på onsdagsträningarna. Måste nog tänka om till nästa gång och revidera uppfattningen på långt. Det enda som var svårt var att hålla räkningen på längderna. Sett till ansträngning hade nog inte ens det dubbla varit jobbigt fysiskt, men jag vet inte. Mentalt kanske. Borde prova att maxa.

Tyvärr så var jag tvungen att avbryta passet 100 m in i sista trehundringen. Fick tryck över bröstet på höger sida och kunde inte andas ordentligt. Försökte ignorera och köra på men det gick inte så jag tog mitt förnuft till fånga och slutade simma, fast det irriterade mig. Väntade medan Linda körde klart och så småningom släppte spänningen. Lite förvirrad blev jag nog av det hela ändå, eftersom jag glömde både simglasögon och badmössa i hallen.

När jag kom hem var jag ändå glad i hågen. Jag gillar verkligen att simma och jag är så nöjd över att jag gör det regelbundet. Även i bassängen så är det en form av frihetskänsla.

måndag, november 04, 2013

Maxad helg -> maxat blogginlägg

För att vara en till en början helt oplanerad helg (alltså, att helgen skulle komma just när den kom var fullständigt enligt schema, det var innehållet i den som saknade plan) så har den varit otroligt maxad. Har fått fantastiskt många saker gjorda. Stort och smått. Vikt tvätt, sålt en spis, köpt en soffa, ätit halloweenbakelse, umgåtts.


Igår sprang jag långpass även om vi inte hann just så särskilt långt. Men vi var i alla fall ute i 90 minuter. Hängde på Magnus Hult och köpte ett pass via appen Vint. (Om du inte vet vad Vint är så kan du läsa det här. Idén är lysande.) Eftersom Lindad och jag redan hade planerat långpass så hängde hon också på.

Vi var fem personer och passet var väldigt lågintensivt. Vi gick i alla backar för att hålla pulsen nere och eftersom vi sprang i kuperad terräng så gick vi rätt så ofta. Under tiden fick vi tips om hållning, händernas och armbågarnas position mm. Det är otroligt trevligt att springa i grupp med folk man känner. Som att ta en fika tillsammans, fast på språng. Och det var roligt att testa en ny typ av långpass och få en annan input.

Trots att passet var så lugnt så blev jag väldigt trött när jag kom hem. Promenaden med Rekis efteråt var fruktansvärt seg och jag ville bara lägga mig och sova. Tyvärr fanns inte tid för det just då men efter ett tag släppte tröttheten och jag var som vanligt igen. I natt sov jag som en prinsessa.


På kvällen bjöd vi Mikke, Greta & Hjalmar på Meny 12. Vad är Meny 12 undrar du? Jo, i somras köpte vi en kokbok skriven av kocken på restaurangen El Bulli - Ferran Adrià. (El Bulli ansågs vara en av världens mest välbokade restauranger och den hade tre stjärnor i Guide Michelin när den stängde 2011.) Boken är uppbyggd av ett trettiotal hela menyer, och igår lagade vi alltså Meny 12.

Förrätt: Potatissallad
Varmrätt: Thaicurrygryta med nötkött
Dessert: Jordgubbar i vinäger

Mycket spännande komposition av rätter. Tillbehör verkar inte vara något som Ferran gillar alls. Varmrätten bestod av kött i sås, inget annat. Och desserten av jordgubbar i karamelliserad vinäger. Inget annat. Men det smakade ändå helt okej. Och framför allt var det roligt och annorlunda. Hade vi själva komponerat en sån här meny hade nog våra vänner trott att vi tappat konceptet helt. Nu kunde vi skylla på någon annan.

lördag, november 02, 2013

Under the Dome vs. Under the Gnome


Jag och JG har börjat kolla på en ny serie - Under the Dome. Det var min fransdesigner Elin som tipsade om den. Eller... egentligen anti-tipsade hon, eftersom hon inte hade något bra alls att säga om den, förutom att man hade kunnat göra något fantastiskt av själva grundidén. Håller med! En liten by blir instängd av en mystisk kupol som ingen vet var den kommer ifrån eller vad den består av. Det lät så spännande att jag rusade hem för att ge den en chans.

Tre avsnitt senare funderar jag mest på hur jag ska komma över rättigheterna till porrfilmsversionen (hej alla nya bloggläsare!) av serien. "Under the Gnome" ska den heta. I staden som täcks av kupolen bor det bara dvärgar och ett tjejvolleyboll-lag på genomresa råkar fastna i stan när den mystiska väggen dyker upp. Resten får du räkna ut själv.

fredag, november 01, 2013

Affirmationer och sånt


Jag har träningsvärk idag. Inte jättemycket men i princip i hela kroppen. För det är jag glad eftersom det betyder att jag har tränat bra. Att träna bra trots att man egentligen inte har lust att träna alls är beundransvärt av mig. Jag är inte snabbast, starkast eller häftigast, men jag gör min grej och jag gör den perfekt! Motivation är något som kommer och går, och när den inte finns där kommer den garanterat inte komma tillbaka om jag bara ligger i soffan och äter choklad. Jag måste träna tillbaka den och det är det jag jobbar på just nu.

Jag är en bra person. Det finns områden där jag har förbättringspotential men i det stora hela är jag fulländad. Jag måste bara komma ihåg att påminna mig om det då och då. Liksom jag ibland måste påminna mig själv när jag tittar mig i spegeln om att jag förmodligen är det vackraste som någonsin gått i ett par skor. Vissa dagar är det plättlätt, andra dagar kan jag hitta tusen saker med mig själv som jag önskar att jag kunde förändra. Ena dagen ser jag en lång, välformad och muskulös krigarprinsessa. Andra dagen ett flottigt litet fetto.

Vad andra tycker om mitt utseende bryr jag mig faktiskt inte om. Hur de uppfattar mig som person är viktigare. Jag vill att andra ska se mig som en lättsam, positiv och glad person som skrattar ofta. Jag kanske inte är där än men det är dit jag är på väg.