fredag, februari 28, 2014

Jag älskar att leka!


Kan vi börja prata om det här med skidåkning? Tack!

Visst är det jätteroligt att åka skidor några timmar eller så men jag har svårt att förstå den där oändliga glädjen med det. Svårt att förstå hur man gång på gång i slutet av backen kan hoppa upp och ner av förväntan och utbrista "AGAIN!!!", varje dag, fem dagar i rad, under sju timmar varje dag. Har försökt komma på något som skänker mig samma glädje under så lång tid men har inte lyckats.

En sak jag däremot gillar att göra är att leka. Leka som barn fast man är vuxen. Till exempel att dra igång ett mästerskap i 28 meter medley med kvaltävlingar och finaler, ha oklara regler som ingen förstår och ändå genomföra det högst seriöst och med massor av glädje. Ha psykkrig och låta alla vinna. Fast ingen riktig behärskar alla fyra simsätten. Låtsas att livebandet som spelar i byn hör till festligheterna runt den stora finalen. Typiskt roligt. Eller att samtidigt ha ett bastumästerskap med ännu oklarare regler. Sånt gillar jag. Antar att jag är en smula omogen.

Imorgon åker vi hem och det har jag inte alls lust med. Det har varit en bra vecka. Sol varje dag. Slutade åka efter lunch idag, vilket var perfekt eftersom jag egentligen ville fortsätta lite till, och efter en stund i solen på en alm stack jag ut på en kort, lugn löprunda. Ville mest få igång cirkulationen i kroppen och bli varm så att jag kunde stretcha ordentligt efteråt.

Är väl så redo man kan bli för 27 timmar i buss nu.

onsdag, februari 26, 2014

Solen skiner även under isen


Igår var jag under isen. Drabbades av en släng av misstänkt UVI, sov inget under natten och lyckades bara kämpa mig igenom en halv dags skidåkning i Sportgastein. Till och med tisdagsarmhävningarna ställdes in pga sviktande hälsa. Idag mår jag tack och lov bra igen så kanske gjorde de två litrarna vatten och litern tranbärsjuice susen.

Både igår och idag har vi haft strålande solsken. Imorgon är solsken att vänta. Backarna håller oväntat bra och det finns absolut ingenting att klaga på. Jag är dessutom i final i mästerskapen i 28 m medley.

måndag, februari 24, 2014

Fantastisk första skiddag


Vilken utmärkt första dag i Gasteinerdalen! Strålande solsken, varmt och bara lite vind. Underlaget var förvånansvärt bra med tanke på omständigheterna och jag höll ut så länge på eftermiddagen att sista fikan frös inne. Det är ovanligt!

Eftersom det är plankmåndag så plankade vi förstås i backen. Vi som i jag och far (trots att han var en smula generad över det) alltså. Lim och Jontan plankade inte. Jag väljer att inte i fula ord uttrycka min besvikelse över detta.

Tillbaka på hotellet väntade bubbelbad, bastu och kvaltävlingar i mästerskapen i 28 m medley i (den uppvärmda) utomhusbassängen innan middagen. Tävlingen gick bra för mig, min talang för fjärilsim var oväntat hög. Tror jag kommer vinna finalen.

fredag, februari 21, 2014

Aktiv fredag


På många sätt en riktigt bra fredag! Jag mår som en prinsessa just nu.

1. Sovmorgon.
2. Skogspromenad med världens bästa och gladaste hund.
3. Simfrökens distanspass i bassängen.
4. Shopping, lite jobb, packning och lunch.
5. Långpass 90 min med fokus på en puls runt 60-70%.
6. Kött, pommes och vin.
7. Elementary, episode 11.

Kommentarer till ovanstående:

1. Oplanerat, men jag orkade inte gå upp.

2. Jävlar vad jag älskar den här hunden. Att hänga med henne är att ha ett konstant leende på läpparna.

3. Vad grymt det är att ha ett träningspass att följa när jag simmar. Kände mig riktigt duktig idag igen, och framför allt hade jag verkligen roligt! Är SÅ glad över att ha unnat mig den här hjälpen från Hasse. Det har verkligen förgyllt mina träningspass.

4. You gotta do what you gotta do.

5. Tunga ben idag igen, men eftersom målet var att hålla en låg puls så spelade det inte så stor roll. Sprang i typ gåfart och hade en helt ny långpassupplevelse. Nu känns det som om jag har fått en energiinjektion snarare än att ha joggat i 90 minuter. Stretchade efteråt och var stel som en pinne. Tror Tommys diagnos kan stämma väldigt väl...

6. Mmmm....

7. Saknar Sherlock. Saknar Benedict.

torsdag, februari 20, 2014

Intressanta iakttagelser och skidresa


Var på gymmet idag och körde ett PT-pass med Tommy. Det var intressant! Vi (han) har hittat ett muskeltekniskt problem i mina ben som han är övertygad om har påverkat min löpning på ett negativt sett. Framför allt vänsterbenet hade väldigt stora begränsningar i rörlighet som jag inte tidigare märkt. Ingen är gladare än jag om jag kan dryga ut de orsaker jag har till att jag haft det motigt med löpningen en tid, med ytterligare en förklaring. Nu drar vi igång projekt återställning, vilket också involverar att stärka vissa små muskler som verkar ha tappat greppet en smula. Träning på molekylnivå!

Men först ska jag åka skidor. Dagen har ägnats åt förberedelser på jobbet och åt förberedande träning i form av torsdagsarmhävningar i en för nästa vecka hyfsat korrekt utrustning. Morgondagen kommer ägnas åt packning, inköp av produkter till bussens café, simning, långpass och promenader.

Till skillnad från de flesta andra av mina reskamrater så ser jag faktiskt fram emot 26 timmar bussresa. Jag tycker det är mysigt.

tisdag, februari 18, 2014

Tankar kring mina långpass


Jag har till och från funderat mycket kring det här med tempot under mina långpass. Efter söndagens långpassfiasko känns det högaktuellt igen. Inte för att vi sprang i någon överljusfart då, jag hade bara en väldigt dålig dag, men för att jag har haft problem med mina långpass länge nu och jag måste göra något drastiskt för att återfå min motivation och löparglädje.

I höstas när jag sprang intervaller enligt gip.is så gick uppvärmningen alltid i extremt lugn fart medan intervallerna verkligen var en utmaning för mig. Och det är ju helt rimligt att utmaningen ska ligga i intervallerna, inte i att springa sig trött under uppvärmningen. Efter att ha läst kloka ord om tempo i långpass i Marathonbloggen och liknande tankar hos Petra Kindlund så inser jag återigen att jag antagligen springer mina långpass för snabbt.

Mitt mål till sommaren är att springa Stockholm Marathon på under 4:30. Det betyder att min marathonfart ska vara ungefär 6:20 min/km. Det i sin tur borde betyda att min långpassfart ska/kan/bör ligga på över 7 min/km, om jag ska tro Månström och Kindlund. Anders Szalkai är lite mer blygsam och säger runt 6:40 min/km. Nu brukar jag gissningsvis ligga mellan 6:15-6:30 min/km.

Jag vet varför jag springer snabbare än jag borde. Det är för att jag vill vara lika häftig och snabb som alla mina kompisar, vars träning jag följer på Funbeat. Jag må vara många saker, men snabb är inte en av dem. Eftersom jag tränar så mycket så tror jag att folk förväntar sig att jag ska vara snabb och jag försöker leva upp till dessa förväntningar. Fast jag egentligen inte kan.

Det verkar som om jag återigen behöver konsultera en psykolog för att komma tillrätta med mig själv och min träning.

måndag, februari 17, 2014

I väntan på att det ska bli sommar


Idag var verkligen en härlig dag med massor av vårkänslor. Efter jobbet åkte jag och Reka och satte oss på en klippa i solskenet, åt mellis och blickade ut över Edsviken. Kyligt men vackert!

Om bara några månader hoppas jag att vattnet, som fortfarande täcks av en tunn hinna is, ska vara simbart. Ser fram emot det med skräckblandad förtjusning och jag hoppas att vinterns crawlträning kommer att ha gett resultat.

Imorse körde jag mitt andra träningspass, Teknik/Distans, i simfröken Hasses regi och återigen kändes det riktigt strukturerat och bra. Är så nöjd med mig själv trots lite fusk och val av det enklast möjliga igen. Den här gången kunde jag i alla fall skylla på tidsbrist.

Efter uppvärmning, benspark (fuskade en aning) och acceleration följde distansdelen med 2x300 m (stod 2-3x300 m i programmet), sedan några 25:or med minskning av antalet armtag, andningskontroll och nedvarvning.

Som vanligt är det så att ju mer jag simmar och ju duktigare jag känner mig, desto mer vill jag simma. Och därför vill jag just nu simma hela tiden.

söndag, februari 16, 2014

Fick pisk av Lidingö idag


Man kan säga att Lidingö vann över mig idag. Det är därför jag nu ligger utslagen som någon form av pinuppa på köksgolvet, iklädd endast en ovanligt sexig pyjamas och tubsockor. Reka är sympatiutslagen bredvid mig trots att hon inte har sprungit alls. Hon är alltid på min sida, oavsett vad det gäller.

Så vad var det som hände idag? Jo, glada i hågen åkte jag och Lindad ut på Lidingö med målet att springa 23 km, delvis längs Lidingöloppsbanan. Problemet var att jag inte hade 23 km i kroppen idag. Jag hade 16 km, knappt. Redan efter 10 km var jag helt slutkörd och skickade iväg Linda att ensam avsluta vår planerade rutt medan jag via omvägar letade mig tillbaka till bilen. Fanns ingenting att hämta idag. Jag är stolt att jag fick ihop så många kilometer som jag fick. Sista biten sprang jag en kilometer, stannade och vilade, sprang en kilometer till osv... Det var vedervärdigt och jag hatar Lidingö. Jättemycket.

Så nu har jag och Linda bestämt att vi ska köra en repris av Lidingö halv-Ultra 26 km den 3 maj. Logik när den är som bäst. Man får förhoppningsvis åtminstone en t-shirt för besväret.

lördag, februari 15, 2014

Träningen blir bättre med en plan


Jag är otroligt nöjd med mig själv. Igår hade jag för första gången sedan PT-simningen möjlighet att på egen hand åka och köra ett av de träningspass jag fått. Valde det första som hette Teknik/Intervall och det kändes otroligt bra! Strukturerat och givande. Det var verkligen simträning i jämförelse med hur det brukar vara när jag plaskar runt på egen hand utan mål och mening. Det var jättekul!

Hade två set av intervaller i programmet; 4-8x50 m hårt och 4-8x25 m max. Eftersom jag i grunden är en slö och orkeslös person som gärna tar genvägar så är den här typen av formulering farlig. Jag väljer nämligen nästan alltid det enklaste alternativet, i det här fallet fyra. Det var inget undantag igår, i alla fall inte vid omgången av 50:or. När jag kom till 25:orna däremot så körde jag faktiskt sex längder, och jag är väldigt stolt över mig själv för det. Så här i efterhand kan jag tycka att jag borde kört ännu fler men det är ingen större poäng med att ångra mitt val nu. Jag vet ju att jag snart får chansen att göra ännu bättre ifrån mig igen, och jag kan bara hoppas att jag väljer att ta den chansen när den kommer. Ser fram emot det! Simning är superlajbans!

torsdag, februari 13, 2014

Jag ska inte ljuga


Jag önskar jag kunde skriva att jag sprang hem från jobbet idag på lätta ben. Att det var en underbar eftermiddag med vår i luften och att löpningen kändes härligt uppfriskande och energigivande, sådär att jag nästan inte ville sluta springa. Att det var otroligt vackert och fridfullt att jogga längs Edsvikens strand på mjuka vägar.

Så var det inte.

Har haft en grym träningsvärk i hela kroppen idag. Så smärtsam att jag fick begränsa mig till att göra armisar på knäna (armhävningstorsdag, mind you) och att ta bussen till Danderyds sjukhus på hemvägen för att korta ner löpningen lite.

Gravitationen var extremt stark där jag sprang. Varje gång jag satte ner foten så sögs den fast i marken och gick knappt att lyfta. Det var svårt att komma framåt. Att jag hade en väska på 5,7 kg på ryggen gjorde ingenting bättre. Det regnade. Att springa var så in i helvete jobbigt.

Dessutom känns det aldrig särskilt glamouröst att behöva pausa löpningen för att den andra i sällskapet måste göra sina behov, speciellt inte när jag måste plocka upp det som sällskapet producerat och sedan jogga vidare med det i en liten rosa påse tills jag hittar en papperskorg. Men det är den bistra verkligheten och som hundägare måste jag ta mitt ansvar, även om det är oglamouröst, så att inte någon stackare får bajs under skosulan. Och just idag var det faktiskt en välkommen paus. Precis som fotopausen. Och lek-med-Rek-pausen.

Och hem kom jag ju till slut, med fyra ynka kilometer i bagaget. Inte mycket, men i alla fall fler än noll. Avslutade med 30 min skön och fokuserad yoga, så på det stora hela blev det väl ändå rätt okej.

onsdag, februari 12, 2014

Jag tränade mig snygg



Efter min lilla mentala svacka igår kände jag att det var dags att träna igen. Eftersom jag var lite risig i helgen blev det mycket vila och trots att jag även igår kände mig en smula orkeslös så var jag tvungen att ge mig själv en dos träningsmedicin för att komma tillbaka på banan. Så jag stack ut och sprang några korta intervaller och avslutade med Fiji McAlpines post-run på doyogawithme.com

Mådde jag bättre efteråt? Om jag gjorde!!! Kunde återigen möta min egen spegelbild med en övertro på min förmåga och mitt utseende. Quasimodo var borta och hon som glodde tillbaka var lika stark, vacker och begåvad som hon brukar vara. Idag blev det som vanligt ett lunchpass i gymmet och jag känner mig ännu mer suverän än vanligt. Att jag är tillbaka i skogen med Reka under promenaderna har inte gjort saken sämre.

Fysisk aktivitet är faktiskt det bästa botemedlet mot fulhet. Bästa botemedlet mot puckelrygg, vanskapelse och plirande små grisögon. Dessutom blir man snyggare naken, som Marathon-Petra brukar säga.

tisdag, februari 11, 2014

Skönheten och odjuret


Tittade mig i spegeln imorse och... Nej. Idag är inte min dag. Kände mig som Quasimodo, puckelryggig och vanskapt med plirande små grisögon.

Tittade ner och såg det sötaste bruna lilla ansikte jag sett. Kloka, stora ögon och en nos som hon har lagt i blöt så många gånger att den blivit grå. Är glad och tacksam att hon höjer vår gemensamma visuella standard just idag.

Och appropå glad... Herregud! Jag önskar att alla blev lika glada av att träffa mig som Reka blev när jag kom för att hämta henne igår. Faktum är att om en enda person någonsin blev en tiondel så glad över min ankomst som hon blev så vore min lycka gjord.

Det är fantastiskt att hon är hemma!

måndag, februari 10, 2014

Ett hundår - nu hämtar jag hem henne!


Idag är det dags, idag flyttar Reka hem! Äntligen! Jag känner förväntan, glädje, upphetsning och en gnutta nervositet faktiskt. Hon har varit borta länge, mitt liv har sett väldigt annorlunda ut den senaste tiden och jag vet inte vad som händer när det gamla och det nya möts.

Generellt kan man säga att det senaste året har varit stökigt på hundfronten. Det är snart ett år sedan den nattliga incident som ledde till att Elsa så småningom fick somna in för alltid. Mindre än två månader senare flyttade Reka till Kumla för att få sin första kull. Tiden gick fort eftersom vi samtidigt gjorde en fullständig renovering av huset.

Tiden hon var hemma efter första kullen, innan det var dags att flytta för att föda andra kullen, gick fort och kändes mest som en transportsträcka. Och nu känns det som om det var år och dag sedan hon var här.

Hon är den som sprider mest glädje i mitt liv. Hon är den som gör mig harmonisk och lugn, som ger mig den bekräftelse jag ständigt kräver. Hon tycker alltid att jag är den bästa som finns, hon tröstar mig när jag är ledsen och hon vill alltid, alltid vara med mig.

Du som inte själv haft en hund som bästis vet antagligen inte vad jag pratar om. Tycker att det verkar vrickat. Eller tror att du förstår. Jag tänker inte försöka förklara mer än vad jag gjort.

söndag, februari 09, 2014

Joel (i) bitar


Var på bio igår med Anso, Mankan, Lim och Skäggot. Såg RoboCop på Rigoletto VIP och filmen var fantastisk, jag skrattade högt flera gånger. Det var liksom svårt att låta bli. Joel Kinnaman blev i form av Alex Murphy sprängd till smithereens och förvandlades då till RoboCop. Man and machine... Samma story som 1987, fast ändå annorlunda.

Trots i övrigt otroligt avancerad teknik så lyckades de inte göra Robos rörelser tysta, utan hela kvarteret vaknade när han kom gående. Bzzuit, bzzuit, bzzuit. SÅ grym! Bzzzuit.

Vi var inte helt eniga inom gruppen huruvida det var en bra film eller inte. Jag var antagligen den mest positiva och jag säger 6/10 tootsies. Definitivt sevärd. Jämför man med White House Down som jag hade överst i bagaget så var RoboCop en stor succé!

Efteråt gick vi vidare och tog en öl, vilket passade fint eftersom det ändå inte blir något långpass för mig idag. Plockade fram mitt flödesdiagram från tidigare redan igår och konstaterade att det blir vila den här helgen. Jag är inte sjuk men jag känner mig inte 100% och eftersom jag ska åka och hämta hem min allra, allra bästa vän i morgon så tar jag inga risker.

fredag, februari 07, 2014

Housewarming hos Vint


Jag har varit bakis idag. Lite motsägelsefullt eftersom jag var på housewarming party hos Vint igår. Ska man vara kund till dem ska man inte vara bakfull. (Vint är, som du säkert vet, den där nya grymma appen där man kan boka all möjlig sorts träning med personliga tränare.) Alkohol och träning går inte hand i hand.

Tillställningen var mycket trevlig och hade jag åkt direkt hem när Magnus Hult sopade iväg oss så hade jag nog mått bättre idag. Men istället var vi några som gick vidare och jag valde att förgifta mig själv med två ipa:s (ipor?) och en vidrig gammeldansk. Smutsigt shit som förorenar kroppen inifrån. Shit man blir bakis av.

Som straff för detta dåliga beslut plågade jag mig genom ett pass cirkelträning med PT-Tompa på gymmet vid lunchtid. Kung på natten, kung på dan. För att vara i så usel form så var jag grym.

Och förresten, om det inte är helt uppenbart så försöker Martin, Kristoffer, Jakob och jag illustrera huvudpersonerna på Vint på bilden. Som en liten hyllning. Vem som illustrerar vem av Vintarna lämnar jag till betraktaren att avgöra.

torsdag, februari 06, 2014

Två pass igår - vila idag!

Onsdagar innebär som vanligt två träningspass. Inleder med ett lunchpass i gymmet. Vanligtvis är det 30 minuter TRX-gruppträning med PT-Tompa men igår var det utbytt mot 30 minuter Gymcross med Karolina. Skillnaden är egentligen hårfin, men ändå kändes passet igår väldigt omväxlande, trots att större delen av övningarna ändå inkluderade just TRX:en.


På kvällen var det crawlträning. Jag var på väg ut genom dörren hemma för att åka till Mörbybadet en timme för tidigt men insåg som tur var mitt misstag i sista stund. Tyvärr slumrade jag till i soffan i väntan på att det skulle bli dags att åka på riktigt igen och när jag väl kom iväg var jag rätt seg.

Simningen gick sämre än i måndags men kändes bitvis ändå ganska okej. Jag gjorde så gott jag kunde, men var lite trött i armarna och orkade inte ta i som sist. Hade för övrigt träningsvärk i underarmarna efter passet i måndags, och det är jag mäkta stolt över!

Men idag blir det, förutom armhävningstorsdagsutmaningen, vila. Känner att jag behöver det.

tisdag, februari 04, 2014

Jag har omringat Edsviken!


Jag tog cykeln till jobbet imorse. För personer som nu befinner sig i chock så upprepar jag samma mening igen. Jag tog cykeln till jobbet imorse.

När jag skulle köpa MTB i somras var det många frågor att ta ställning till, bland annat om jag ville köra hel- eller halvdämpat. Jag valde det första alternativet och när jag har vinglat runt i skogen har jag varit väldigt nöjd med det valet. Idag när jag cyklade asfaltsväg till jobbet - not so much. Jag måste lära mig hur man skruvar åt dämpningen om jag ska transportcykla på MTB:n för idag blev jag nästan sjösjuk av gunget. Å andra sidan kanske inte det här kommer hända allt för ofta...

Till jobbet valde jag norra vägen runt Edsviken. Hem tog jag mig den södra vägen runt samma sjö, nu medelst löpning. Väldigt omväxlande underlag med allt från snömodd och blankis till mjuk, fin skogsväg och grusig asfalt.

Hur som helst, det viktiga är att jag nu återigen mutat in hela Edsviken. Den är min. My precious. My own.

PT-pass #1 i simning


Går hade jag mitt första PT-pass i simning i Mörbybadet med Hasse. Det var awesome!

Själva idén med personlig träning är ju i sig fantastisk. Man blir konstant övervakad, utmanad och överöst med tips, råd och korrigeringar. Har man riktig tur och kämpar hårt så får man kanske lite beröm och några glada tillrop också. Inget undantag igår. Fruktansvärt nyttigt.

Fick värma upp med några teknikövningar och kortare fartökningar. Sedan klockade Hasse varje 50:a under 300 m och vi kunde konstatera att första 50:an gick rätt mycket snabbare än övriga, men sedan höll jag ett hyfsat jämnt tempo på ca 1:15 min/50 m. Ett konkret mål  är att få ner det till ca 1 min/50 m till sommaren.

Sedan fick jag köra åtta 25:or med start 45 och målet att aldrig behöva mer än 25 s per sträcka. Innan jag började intervallerna trodde jag inte att jag skulle kunna komma under 30 s på intervall 2-8 men jag klarade faktiskt alla, även om jag inte ser det som en omöjlighet att simfröken var lite snäll på stoppfingret då och då. Om så är fallet så var det nog bara bra för mig, jag måste få tro att jag kan. Allt blir bättre då.

måndag, februari 03, 2014

Yogaworkshop på Clarion Hotel






Igår hade jag turen att få vara med på en yogaworkshop för "@yoga_girl" Rachel Brathén på Clarion Hotel tillsammans med Lindad. Vi var 200 yogisar i lokalen och efter inledande uppvärmning så fick vi börja öva på handstående, vilket var huvudsyftet med workshopen.

Jag kan inte säga att det gick bra för mig. Jag har en nära och bra kontakt med mina magmuskler när jag har huvudet upp och fötterna ner, men så fort jag byter riktning på mig så saknar jag all form av kontroll över dem. Så man kan säga att det mest blev ett vilt sprattlande med benen för min del, utan att de lämnade marken nämnvärt. Fick dock många bra verktyg att ta med mig så med lite övning blir det nog bra. Linda lyckades något bättre än mig.

Kändes märkligt att lämna en workshop i handstående och vara fruktansvärt trött i benen, men det var faktiskt där det tog mest. Rachel var väldigt inspirerande och positiv, och påminde oss hela tiden om att le. Kunde vi inte le tog vi i för hårt. En bra påminnelse i alla lägen.