Igår började mina viktiga och poänggivande kurser i nederländska. Eftersom jag har läst den här kursen tidigare och tagit hälften av poängen så har jag hittills bara gått på lektionerna för att friska upp språket. Det har ju trots allt gått tio år sedan sist, och det är inte direkt så att jag pratar nederländska till vardags. Tyvärr.
Två nya kurser inleddes igår. Nederländsk litteraturhistoria och Modern nederländskspråkig litteratur.
Jag har haft en smula ångest inför det här. Nederländsk litteraturhistoria låter fruktansvärt tråkigt och jag såg inte direkt fram emot första kurstillfället, men det visade sig faktiskt vara ganska intressant. Att vi läser just litteraturhistoria är för att det ger en bild av vad som var viktigt i samhället under olika tidsperioder. Det handlar alltså egentligen inte bara om litteratur, men givetvis ska man känna till de stora författarna från de olika perioderna.
Igår gick vi igenom medeltiden. På den tiden var det ett hantverksyrke att vara diktare och berättelserna, som ofta var på vers, gick i arv från generation till generation. En av de mest kända dikterna, eller om det möjligen var en ballad, handlar om en prinsessa som vill rida ut i skogen och träffa en man. Hon ger sig iväg trots att familjen avråder henne och när hon kommer fram till mötesplatsen visar det sig vara på en galgbacke där det hänger flera döda kvinnor. Den rådiga prinsessan hugger huvudet av den onde mannen och tar med det hem till sin familj som lägger det på ett fat och ställer till med bankett.
En annan historia handlar om den sluga räven Reinhard som biter könet av en präst, reser till Rom och får syndernas förlåtelse.
I Modern nederländskspråkig litteratur ska vi läsa böcker till ögonen blöder, sammanfatta dessa i skrift samt presentera dem på nederländska under kursens gång. Tur att jag redan läst första boken, som ska vara en barn- eller ungdomslitteratur. De Cock en de dodendans. Funderar på att ta tag i Anne Franks dagbok härnäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar