Ovanstående video är ganska exakt två år gammal och en liten försynt påminnelse om hur min gymträning med PT-Tommy brukade se ut. Good old days! Sedan Tommy slutade i Frescatihallen innan sommaren har det inte blivit så mycket styrketräning alls eftersom jag inte haft lust att gå dit. Jag har istället, lite kaxigt, sagt att jag har ett hemgym som funkar precis lika bra som ett vanligt gym och att jag nog minsann kan köra rätt hårt på egen hand. HA! Vilket jäkla humbug.
Igår träffade jag nämnda PT och fikade. Härligt att se honom igen, det var länge sedan nu. Eftersom styrketräningen kommer att få en något underordnad position i mitt träningsprogram under det kommande året så frågade jag Tommy om han inte kunde tänka sig att springa med mig istället, och hjälpa mig att komma i min bästa löpform i modern tid. Och det kunde han tänka sig. Fan också. Fast hurra!
Jag har sprungit med Tommy förut och vet precis hur hemskt det kan komma att bli. Och jag vet att det är precis vad jag behöver för att kunna förbättra mig riktigt mycket i löpningen under året. Så det ska bli roligt, trots att jag är fullständigt livrädd. Backlöpning tillsammans en gång i veckan är planen, förutom under viloveckan.
Jag tar verkligen min satsningen mot Engadin Swimrun på största allvar. Trots att jag kommer att ha Lindad som stöttepelare och draghjälp så har jag en enorm respekt för loppet; för backarna, för antalet höjdmeter och för sträckan. Men störst respekt har jag för temperaturen i vattnet.
För att utmana mig själv och samtidigt träna på hur det känns att hoppa i iskallt vatten så blir det återigen simning vid Hornsbergs Strand imorgon kväll. Ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. Att simma öppet vatten i oktober är fantastiskt och helt galet. I morse var det frost ute och jag tänkte att gränsen mellan hjältemod och galenskap verkligen är hårfin...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar