söndag, oktober 26, 2014

Höstsimning vid Hornsbergs Strand


Utomhussimningsprojektet fortsätter. Idag tog vi oss an vattnet vid Hornsbergs strand. Termometern visade på knappt nio grader, vilket hade känts helt ogenomförbart för några veckor sedan. Det var inte så att vi jublade av glädje över temperaturen idag, men hela poängen med det här är ju att se hur simningen påverkas av kallt vatten. Rykten på stan säger att vattnet i sjöarna man simmar under Engadin Swimrun kan hålla 8-12 grader, och det känns skönt att vara väl insatt i exakt vad det innebär.



Med mig hade jag förstås Maria och Theresia. Jag och Theresia peppade oss med att ta ziljoner bilder för att efteråt kunna visa för hela världen och internet att vi badat, medan Maria som vanligt bara var oberörd och stenhård. Jag vet inte vad hon är gjord av men jag önskar att det är smittsamt.


Förra gången klev vi i från stege (inte Maria förstås) men den här gången var det ett vackert svanhopp ner i vattnet som gällde, inför en ganska stor publik på land. Jag tänkte att det skulle vara som att knäppa av huvudströmbrytaren när jag fick niogradigt vatten över huvudet, och att jag skulle bli paralyserad och flyta upp till ytan som en död fisk. Så var det inte. Det var precis som när vattnet är 14 eller 20 grader. Det blir kallt och sen går livet vidare.



Att mula ner näsan under vattnet och crawla iväg var den mest smärtsamma biten även idag och för mig tog det knappt två minuter innan jag kunde hålla ner huvudet utan att det gjorde ont i ansiktet. Men det där är ju olika från person till person. Maria kunde lika gärna varit i medelhavet och simmat.


Vi simmade fram till Essingeleden och tillbaka, vilket blev ungefär 500 meter och tog 13 minuter. Vi hade kunnat fortsätta längre men det kändes inte som att det fanns något att vinna på det. Vi var så jäkla grymma ändå! Blev imponerad av hur mycket coolare Theresia var idag mot förra veckan, och det bekräftar min uppfattning om att man faktiskt får ut något av det här, och lär sig hantera vattnet när det är kallt.

Möjligen har det gått lite överstyr. Eller så gör vi något vi kommer tacka oss själva för i Schweiz nästa sommar. För mig är varje gång en seger och jag har tappat respekten för vattnet, vilket var precis min önskan.

Det blir sannolikt en simtur nästa helg också, för principen att ha simmat utomhus i november, men sen får nog våtdräkten ligga på hyllan tills isen släppt.

2 kommentarer:

Helena Nimbratt sa...

Kul att läsa och grymt bra jobbat! Tack för inbjudan till Facebookgruppen jag måste ju säga att jag var lockad att haka på för typ ..eh... en månad sedan. Lite galna är ni men man måste ju prova sig fram och det är ju så härligt att simma. Kör hårt!!

Sofia sa...

Haha, men det är inte för sent att haka på! Men jag förstår att det känns en smula orimligt nu. Min acceptans för crazykalla vattentemperaturer har verkligen ökat stadigt från vecka till vecka.

Men i vår kan vi räkna med ditt sällskap i alla fall, eller hur? :)