onsdag, november 19, 2014

Ofarligt skräckpass i bassängen


"Åar vet att det inte är någon brådska. Tids nog kommer vi fram." - Nalle Puh

Igår simmade jag tröskelintervaller med Maria i Vasalundshallen. Huvudserien bestod av:

2x200 m hårt, start 4:15
100 löst
8x100 m hårt, start 2:15

Jag var lite rädd innan. Det kändes monstermycket när jag först kollade igenom passet, men när jag väl kom igång igår så var det inte så farligt, mest roligt. Det var lite stök i bassängen först. Vi hoppade i en smula för tidigt för att få egen bana, och det var svårt att vara hundra fokuserad.

Så, hur gick det då med intervallerna? Jonas frågade det igår när jag kom hem och jag blev sammanbiten. När jag ska svara på frågan nu får jag skrivkramp. Jag har nämligen lovat simfröken att försöka att inte vara för hård mot mig själv efter passet om det skulle vara så att det inte gick perfekt, och därför känns det enklast att bara vara tyst. Han säger att jag inte kan räkna med att vara bättre än mig själv varje gång. Jag säger att det är precis det jag vill vara.

Det var jag inte igår. Men okej, såhär då:

Positivt:
Jag genomförde passet.
Jag simmade första tvåhundringen bra (3.48).
Jag lyckades hålla mig i jämnhöjd med Maria under i princip alla hundringar.
Jag simmade tre av hundringarna väl godkänt (1.54) och tre av dem godkänt (1.57).

Negativt:
Min andra tvåhundring gick nio sekunder långsammare än den första.
Jag simmade två av hundringarna för långsamt (1.59).
Jag kunde sannolikt ha kört hårdare genom hela passet.

Det är ett medvetet psykologiskt trick från min sida att det är en punkt mer på positiva listan, men jag känner mig faktiskt lite vissen. Är sur på mig själv för att jag inte gasade mer på andra tvåhundringen, för det var inte så att jag inte hade orkat. Bara en missbedömning. Eller lathet.

Hade jag lyckats lägga dem i samma tempo hade passet nog tagit ett rejält kliv uppåt på skalan för jag kan leva med tiderna på hundringarna, trots att de vare sig var helt jämna eller supersnabba. Men jag har ju som tur är ett försök till.

Avslutningsvis, en stor eloge till Henke som låter oss få lite kvalitetstid utan trängsel i bassängen. Det är så sjukt värdefullt! Hatar att behöva slåss när jag simmar.

Inga kommentarer: