Började dagen med att påminna mig själv om min egen förträfflighet genom att göra ett diagram över hur fint jag simmade mina 32x25 meter i onsdags. Ja, jag är fortfarande kvar vid att jag simmade 32 längder med starttid och att det gick jättebra. Sa ju att det var att stort mentalt hinder jag tog mig över!! Hade något sagt åt mig att simma 800 meter så att jag sagt -"Visst, inga probs, håll räkningen åt mig bara" och ryckt på axlarna. Samma sträcka, stor skillnad. Huge.
Simningen idag blir det inga diagram av. Körde teknik och sprint-passet med Theresia och trots att jag borde varit superpigg och alert så var jag så seg i rörelserna att det kändes som om jag knappt kom framåt.
Det gjorde jag förstås, men det var frustrerande sakta. Vaknade till under de tolv snabba 25:orna med fenor men sedan somnade jag om igen.
Theresia var i alla fall på hugget och styrde upp våra medsimmare (motsimmare?) på banorna så att vi skulle få plats ordentligt, och när det inte fungerade så skrämde hon helt enkelt bort dem med arg och bestämd röst. På slutet hade vi två helt egna banor, det var perfekt.
Som avslutning på passet lattjade vi oss genom 100 m medley (fast för mig som tränar för mästerskapet i 28 m medley i Österrike v. 9 var det förstås blodigt allvar) och jag undrar om inte vågorna av syndafloden från vår fjärilssim spolade upp åtminstone några små tanter och minst ett skolbarn på bassängkanten. Jag är i alla fall säker på att det såg jävligt proffsigt ut när vi simmade. Om man kisade lite, höll för ena ögat... och kanske tittade åt ett annat håll.
Sen besteg jag och Reka Väsjöbacken igen tillsammans med Gunnika och Diesel. Den här gången gick vi promenadintervaller upp och på toppen körde Gunnika sitt nya styrketräningsprogram. Vad jag gjorde? Jag satt bredvid och softade, tog tid på övningarna och kom med glada tillrop. Det var fantastiskt. Nästa gång ska jag ha med mig chokladpraliner att tugga på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar