Den här veckan tar jag det lugnt och samlar kraft inför Koster Swimrun, så gårdagskvällens simskolepass med fokus på benspark kom en smula olägligt. Inte världens bästa pass när man vill spara på sina ben.
Jag har alltid tyckt genuint illa om att träna benspark. Det är tråkigt och jobbigt. Och jag är dålig. Men på senaste tiden har ett intresse av att faktiskt förbättra den smugit sig på. Det är inget jag vill prata högt om, hysch, hysch (vill ju inte att någon ska få en felaktig bild), men en bra och effektiv benspark kommer säkerligen att hjälpa mig att få upp farten. Så i smyg tyckte jag ändå att det var ett väldigt bra pass igår.
Men! Jag tycker det är svårt att gå på halvfart. Försökte, men det kändes så där. Går automatiskt in i något bitter-och-butter-mode av någon anledning, och får en tråkig inställning fast jag egentligen är glad och har roligt. Fick påminna mig själv flera gånger om mungipornas position.
Förutom benspark i alla positioner på längden och på tvären så fick vi öva längdhopp från pallen. Det var jätteroligt! Framför allt var det festligt för att det stod på min inofficiella lista över saker jag läst mig till att jag kan träna på för att i slutändan få till ett kraftfullt startdyk.
Mot slutet av passet fick jag kramp i vaden och när simfröken annonserade att vi skulle avsluta med idioten i bensparksform tackade jag vänligt men bestämt nej. Det var ett svårt, men korrekt beslut.
Idag blev det lite lätt axel- och bålstyrka på gymmet tillsammans med Pappan. Stretch och rörlighet. Guldstjärna till mig som varit så duktig på att stretcha och prehabba min axel att jag inte känner av den alls längre. Kommer bli ännu viktigare att hålla igång den här typen av träning när simningen blir tuffare under hösten.
2 kommentarer:
Jag tycker i och för sig att alla dagar är dåliga dagar för bensparkspass (vad är poängen?) så grattis till din väldigt bra ursäkt.
Haha! :) Tack!
Skicka en kommentar