Det blev en bra träning igår. Jag vet att jag sa förut att jag vägrade simma något av förra periodens pass igen, men sen fick jag en direkt uppmaning av Simfröken att välja ett av dem och köra en gång till, och då nickade jag förstås snällt och mumlade "javisst, givetvis". Så jävla typiskt. Säkert en i grunden kristen handling. Efter nyår blir jag nog tuffare!
Men det gick som sagt bra. Solen sken in från en ny vinkel och gav extra fina turkosa skiftningar i bassängen. Förutom att det som vanligt var svinkallt så kändes det tropiskt. Jag älskar att simma!
Bra saker med passet:
- 12 starter uppifrån utan vatten i glajjorna
- Fräsig benspark
- Min inställning
- Egen bana
Det är främst när jag simmar fort som jag får problem. Tar i för mycket för långt fram, med resultatet att jag lägger massor av kraft på att trycka vatten nedåt istället för bakåt. Då blir en inte snabber.
Så igår försökte jag att inte simma fortare eller öka frekvensen i armarna mer än att jag fortfarande kunde leta efter vad jag tror är rätt känsla. Jag vet ju inte riktigt vad jag söker, men jag tyckte att jag hittade något. Kanske. Men det är svårt.
Jag erkänner att jag har tänkt tanken att det inte är någon idé, det här med sprintsimning. Tänkt att jag ändå inte märker någon förbättring av tempot trots att jag kämpar så hårt. Att jag lika gärna kan lägga ner.
Sen kommer jag på att jag har försökt i tre blygsamma veckor, biter mig i läppen, drar en filt över huvudet, sätter en gaffel i låret och glider in i ett hörn och skäms över att ha tänkt något så urbota dumt.
Här ska fan inte ges upp! Det här löser jag! Upp med hakan nu, Soffan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar