tisdag, maj 31, 2016

Första OW-träningen i Rösjön



Efter gårdagsmorgonens lågvattenmärke i bassängen och en stökig dag på jobbet åkte jag via extremkö till Rösjön och första OW-passet med Fredrik Lundin, aka Coach Ludde.

Temperaturen i vattnet bedömde jag vara ungefär 14 grader och det tog 45 minuter innan jag började frysa så mycket att jag valde att kliva upp. Efter inledande teori övade vi på andning och navigering, innan vi avslutade med några kortare fartökningar. Hade en bra känsla.

För några månader sedan lyssnade jag på en pod med Coach Ludde, där han på frågan om man kunde bli en bra simmare om man inte börjat som barn, utan att tveka svarade ett bestämt "NEJ!". Jag blev oerhört provocerad av det och tänkte att jag aldrig ska träna för någon med så tråkig inställning. Glöm det.

Ja, och sen stod jag ändå där vid Rösjön igår, anmäld till tio träningstillfällen med nämnda Fredrik. Typiskt mig.

Han var dessutom supersympatisk och jag lärde mig saker. Är inte det ännu mera typiskt?

måndag, maj 30, 2016

Huvudstupa ner från toppen

På ynka 15 timmar har jag gått från toppen till botten. Eftersom det är roligare att avsluta med något positivt så skriver jag bloggen baklänges.


Det här är jag, nu på morgonen. Jag ser pigg ut, eller hur? Glad och förväntansfull inför mina stundande korta intervaller. Men idag stämde ingenting.

Jag började insimmet med att simma 200m ungefär 40 sekunder långsammare än vad jag brukar göra. Tänkte att so be it. Det lossnar nog.

Drog igång den första omgången av 6x50m i fart 3, start 1:00. Det var helt fruktansvärt. Efter att ha simmat hälften av intervallerna på tiderna 52, 55 och 56 sekunder så stoppade jag klockan och kliade mig i huvudet. Jag simmade så knaskatastrofalt att jag blev orolig för mig själv.

Jag borde lägga intervallerna på runt 47 sekunder en vanlig dag, och en dålig dag på kanske högst 50. Inte på 55. Aldrig. Körde klart resterande tre intervaller med start 1:15 (55, 56, 57!) och sen badade jag av och gick hem. Struntade i resten av passet. Någon gång måste vara den första för det också.

Känner mig förvirrad och lite frustrerad. Men ändå oväntat lugn. Det här är givetvis som att få en oskön handflata i fejset men jag har haft kraftig medvind så länge nu att en dipp inte är helt oväntad. Jag hoppas den blir lika kort som den var djup, för imorgon kväll vill jag vara tillbaka på topp.


Det här är jag, igår. Sista passet i min 14-dagars yogautmaning med Fiji McAlpine. Var trött efter löpningen och genomförde det bara för att äntligen få det överstökat. Jag är less på Fiji nu.

Eftersom jag nästan alltid yogar ensam hemma framför min skärm så har jag svårt att avgöra svårighetsgraden i den armbalans jag gör på bilden. Det kanske är gängse praxis att man klarar den, men jag känner mig helt galet häftig och ball! Riktigt jäkla stolt faktiskt. Jag är stark!

Hela dagen igår gick jag runt och var avundsjuk på alla som körde Utö Swimrun i helgen. Samma känsla som jag hade förra året när jag inte sprang Stockholm Marathon. Kunde inte beskriva det bättre nu än vad jag gjorde då.

söndag, maj 29, 2016

Långpass längs Roslagsleden



Idag har jag och min larviga och sjukt oseriösa kelpie sprungit Roslagsleden från Karby Gård till Danderyd. Jag kände att jag på ett eller annat sätt behövde pigga upp dagens långpass för att jag skulle komma iväg på det, och det här verkade som ett bra alternativ. Trots (eller mest för?) att det skulle bli ganska kort, ungefär 15k.




Ibland önskar jag att jorden var platt. Och asfalterad. Vore det inte så mycket lättare att springa då?

Underlaget längs leden var väldigt skiftande, vilket gjorde att mitt tempo också blev det. På platta, fina grus- och asfaltspartier sprang jag starkt, snabbt och vackert, men så fort jag hamnade i rot-, back- eller stenbonanzas så tappade jag liksom allt och kände mig provocerande tung, osmidig och gammal.



Det var ändå en ganska trevlig och vacker tur. Är det något jag gillar när jag springer så är det att ta mig från A till B, istället för att kuta i nån ordinär och jättetråkig cirkel.

Jag och Reka hade ingen större brådska med någonting längs vägen, utan vi lufsade på genom skogen, stannade ganska ofta, och tänkte att livet trots allt är rätt så behagligt. Det finns mycket att vara tacksam över.

fredag, maj 27, 2016

Neoprenlöpning, simning och hyllning av en bästis



10 grader och ett lätt, strilande och väldigt blött regn. Perfekta förutsättningar att provspringa med den fantastiska neoprentröjan jag köpte härom veckan. Se om den kan vara något för kyliga swimruns framöver. Snittempot på gröna spåret (inkl. smitväg) i Enebyberg blev rekordhögt. Pga tröjan?

Den var nämligen succé! Eller kommer att vara, om det är kallt i vattnet och inte mer än kanske 15 grader i luften. Är det högre temperatur tror jag det blir för varmt, speciellt med ytterligare ett lager neopren utanpå. Är man varmblodig och normalt klär sig lätt under löpning så är extra neopren förmodligen aldrig ett bra alternativ.

Tröjan var väldigt bekväm att springa i. Satt på plats utan att glida runt. Och för mig som är lite frusen så var det jätteskönt med ett tätt, värmande lager. Och kraften i den doft av svett som slog emot mig när jag tog av mig den efter passet var tillräckligt stark för att golva en isbjörn. Mäktigt. Sitter kvar i näsan (eller huset?) fortfarande, trots att jag noggrant skött min personlig hygien efteråt.

Min gissning är att ett neoprenlinne är helt optimalt.


Och så några ord om igår och distanspasset i Huvudstabadet tillsammans med Theresia. Eftersom det fanns en liten chans att jag skulle köra sprinten på Utö Swimrun på lördag så simmade jag fredagspasset igår. Velade länge och väl om jag skulle simma med våtdräkt eller utan, eftersom det var ungefär minusgrader i luften.

Men titta på bilden ovan. Står det något om våtdräkt? Nej. Alltså kunde jag inte förmå mig att ta på mig den. Kändes som fusk. Jag är så jävla fyrkantig jämt, måste göra som det står. Suck.


Bortsett från två krockar med nytillkomna pappskallar på banan så fick jag feeling under passet. Det var skönt att bara mata på i vattnet i jättelugnt tempo. Kroppen kändes piggare än senast och jag tycker om när jag får simma mycket med hjälpmedel. 800 meter med fenor var som en dröm.

Dessutom är det alltid buskul att hänga med Theresia. Hon är en guldklimp som jag inte i ord kan beskriva hur glad jag är att jag lärt känna. Med henne kan jag prata om allt. ALLT. Förlåt alla mina andra vänner och make, men hon är faktiskt den enda jag kan det med. Hon är rak, har alltid kloka inputs, lyssnar jävligt bra och är sjukt rolig! Dömer mig aldrig. Tack Theresia för att du finns! 

I övrigt är känns det som rätt mycket jag hoppats på inte har gått min väg de senaste dagarna. Jag skulle just nu behöva flera ja-sägare i mitt liv. Och en kram.

torsdag, maj 26, 2016

Långsam simning och ölkväll med simpisar


Intervallerna igår gick ju faktiskt inte så där jättebra. Jag kämpade, det gjorde jag, men de första 6x150 gick långsammare, och långsammaare, och lååångsaaammareeee. Hade hoppats kunna lägga dem på 2:30, men första gick på 2:34 och sen sjönk det ända ner till 2:43 på sista, trots att jag verkligen försökte ta i. Fanns inget att hämta.

Det blev dock lite bättre med paddlar och dolme. Blev så fruktansvärt löjligt glad när jag insåg att det inte var 3x(6x150) jag skulle simma, utan 6x150, 4x150 och 2x150. Orimligt lättad. De sista två med fenor gick till och med riktigt bra, 2:04 och 2:00.

På kvällen träffade jag simpisarna och käkade pizza, innan vi gick hem till Simfröken allihop. För några veckor sedan gav Hasse oss en lagkappsutmaning, och om vi tillsammans kom under en viss tid skulle han bjuda på öl. Tror inte han trodde vi skulle klara det, men det gjorde vi, och igår fick vi vår belöning.

Det var jättetrevligt. Många av oss har simmat ihop i flera år nu, och känner varandra men ändå inte. Att umgås privat på det här sättet kändes värdefullt och vi fick veta massor av roliga saker om varandra.

Tror ljudnivån var ganska hög för när jag kom hem ringde det i öronen och idag är jag lite hes.

onsdag, maj 25, 2016

Lisa sa vad vi skulle göra


Det var stjärnglans på träningen igår. Lisa Nordén kom och gästcoachade oss på simskolan, som nu har flyttat ut till Huvudstabadet för återstående tillfällen. Jag var mindre starstruck än jag trodde jag skulle vara, men det var förmodligen bara för att Lisa visade sig vara en så där härligt sprudlande och jordnära tjej. Som vem som helst. Trots att hon var nio tusendelar från ett OS-guld.

Jag hoppas hon får vara med i Rio!


På morgonen var jag på gymmet och tränade mig till väldigt trötta armar och axlar. Det blev många armhävningar för att jag skulle få till en bra bild enligt den vision jag hade (den glamorösa verkligheten bakom det du ser på bloggen) och jag hade svårt att ratta bilen hem efteråt.


Kvällen var perfekt för att inviga Huvudstabadet. När jag och simpisarna träffades och fikade innan passet så sken solen, men när det var dags att hoppa i vattnet hade den försvunnit bakom träden.




Det gick mycket bättre att simma än jag hade förväntat mig. Var som sagt trött efter morgonens aktiviteter på gymmet, och jag valde att simma i våtdräkt i hopp om att den skulle göra jobbet åt mig.

It did. Älskar den därna. Jag blir så sjukt snabb. Crazy, crazy, crazy!!!

6x100m i fart 2 klockade jag på 1:33, 1:37, 1:33, 1:33, 1:34 och 1:35. Fart 2. Jä.

Träningsvärken idag är dock massiv, och jag känner mig lite tveksam till hur bra jag kommer klara mina intervaller i bassängen i eftermiddag. Meddelar redan nu att jag kanske kommer maska.

tisdag, maj 24, 2016

Från vissen till awesome


Jag kände mig lite vissen igår. Slokörad och uppgiven. En del av mig hoppades att Simfröken inte skulle hinna skicka över nya träningspass åt mig i tid, och att jag därmed skulle slippa simma. En annan del av mig ringde istället upp och bad honom skynda sig. Typiskt.

Körde ett pass på 2300 meter och det var ren misär. Usel känsla. Försöker tänka att det beror på att jag knappt simmat i bassäng på en vecka, då brukar första passet vara lite skakigt.


Så bikinin jag tröstshoppade förra veckan, och som dök upp i brevlådan igår, blev verkligen en tröst. Den var jättefin. Är jättefin. Min första simbikini. Så många år har jag sett mig i spegeln och sett en tjockis som aldrig någonsin ens skulle komma på tanken att ha en simbikini. Tills nu, fukk jä!

Jag är stolt över mig själv och min fantastiska kropp! Jag ser något starkt och vackert.


Jo, för kroppen är rätt amazing. I största allmänhet. Igår var åttonde dagen av min 14-days yoga challenge som jag gör på doyogawithme.com. 45 rätt svettiga minuter.

När instruktionen var att krypa in under ena benet och sedan lyfta på foten och rotera runt och under sig själv på nåt sjukt jävla omöjligt vis så gav jag upp. Ingen idé.

Men så ändrade jag mig. Det största misslyckandet vore att inte ens försöka. Och swopp sa det.

Alltså, hur coolt?! Jag vet inte riktigt hur posen ska se ut egentligen, men att komma så långt som på bilden känns som en av mina största yogarelaterade bedrifter. Så jävla grymt!

måndag, maj 23, 2016

Lattjolajbanshelg

Jag har haft HF den här helgen. Hundfritt. Det kändes nästan lite syndigt att lämna bort Tratten för att jag skulle svira runt mellan olika lattjolajbansaktiviteter på hemmaplan, men hon gillar att vara med morsan så det var väl okej. De leker med boll och delar på mandelkubb, kanske världens mest värdelösa bakverk, till fikat.

Min lördag inleddes med yoga. Sen kutade jag fem kilometer. Alltså, det gick fort, men jag försökte inte springa fort. Rätt coolt. Stannade halvvägs och gjorde löpskolningsövningar som hade fått Sommarkatten att spinna av stolthet.


Sen blev det lunch på stan. Fika på stan. Och Gröna Lund med femkamp för att fira att Ola nyligen fyllt 30. Eller var det 40? Jag vet inte. Anyway så kom jag på pallplats. Bronsmedalj. Viktigt.

Avslutade kvällen med middag på The Burgundy och var hemma till 21. Hur många år sa jag att han fyllde nu igen?



Igår eftermiddag drog jag till Hellasgården för ow-träning med Team Snabbare. Det var lite after kollo-känsla, med många bekanta ansikten. Kul!

Under söndagen var jag inte helt 100. Inte bakis men lite risig. Jag kunde i alla fall göra min yoga och jag kunde simma, men jag tog det lugnt.

Jag gillar Källtorpssjön. Det är mörkt och grumligt (doh?!) men inga dödssnaror som hotar att dra ner en i djupet, som det finns i Rösjön. Temperaturen i vattnet var enligt uppgift 13 grader och jag fick äntligen prova min nya neoprentröja. Så jävla nöjd. Svinskön!

Och efteråt fick jag bulle. Bäst!

fredag, maj 20, 2016

Yogautmaning och visdomsord


För ett par dagar sedan påbörjade jag en fjorton dagars yogautmaning med Fiji McAlpine på doyogawithme.com, min favoritsida för gratis yogainspiration. Utmaningen går förstås ut på att yoga varje dag under två veckor.

Oklart om jag kommer hålla ut eftersom jag har svårt för ansträngande yoga tidigt på mornarna, och det är ofta då jag måste köra för att hinna. Passen har hittills varierat mellan 20 och 50 minuter och haft olika innehåll, men alla har varit tuffare än att bara sitta still och stretcha.

Igår var fjärde dagen och då kunde jag köra på eftermiddagen. Satan vad bra jag var. Det var ett roligt pass där jag var grymt stark och imponerande rörlig. Älskar när det är så!

Imorse däremot. Not so much. Knaak.


Det blev ändå en bra start på en fin fredag (bortsett från en synnerligen förvirrad förmiddag) där jag fått fokusera på enbart mig själv och sådant som gör mig glad.

Det innebar bland annat 80 minuter massage av Conny (inklusive en sjukt awesome fotmassage, tur att jag inte är Marsellus Wallace fru) och spahäng på Sturebadet. Charkbricka och rödvin. Hur lyxigt liksom?

Njöt verkligen av att vara helt solokvist med det myller av riktigt bra, och några kanske lite mindre bra, idéer och tankar som just nu spelar biljard i mitt huvud. Ensam är stark, tillsammans är vi bara många.

För mig är egen tid ovärderligt för att kunna sortera. Det gäller att ta sig tid att lyssna på vad magkänsla, hjärta och hjärna säger, vilket tyvärr väldigt sällan är samma sak. Då brukar jag låta följande två saker ligga till grund för eventuella beslut:

The sky is no limit.
Live like there is no box.

onsdag, maj 18, 2016

Humörshöjande inköp


Jag har tröstshoppat. I ärlighetens namn vet jag inte om jag verkligen behövde tröstas, jag är faktiskt väldigt glad, men varför chansa? Tröstshoppingen var simrelaterad och mycket lyckad.

Det jag har på mig på bilden är en tunn långärmad underställströja i neopren, gjord för att ha under våtdräkten vid kalla öppet vattensimningar. Ulf Hausmann hade en liknande tröja på Mallis och den gjorde mig så dödsavis att jag omedelbart var tvungen att skaffa en egen.

Just nu använder jag tröjan som arbetskläder. Inga konstigheter. Neopren är det nya svarta och personligen tycker jag att jag aldrig varit finare än nu. Den sitter perfekt!

Utöver neoprensuccén trillade det in nya Zoggs Fusion Air simglasögon (terminalglasögon?), powergel shots från Powerbar (dagens lunch?) samt en uppsättning merinokläder.

Den här veckan är det tid för efterlängtad återhämtning, men sedan drar det igång igen med massor av simträning och annat. Fram till nedtrappningen inför Vansbro planerar jag för sex simpass i veckan, både inomhus och utomhus. Och ett litet swimrun vid Isles of Scilly förstås.

Hoppas det kommer vara kallt i vattnet, för nu är jag jeflarimej utrustad!

tisdag, maj 17, 2016

Omtumlande och överväldigande


Simskolan igår var superkul!

Världens bästa Hasse på kanten, ett upplägg jag inte kände till i förväg och finaste simkompisarna. Eftersom mitt eget uppdrag som simfröken är slut för terminen så kunde jag fika med gänget innan träningen drog igång. Dessutom fyllde Jenny år och Maria var äntligen hemma från Australien.

Upplägget på gårdagens träning var enligt följande:

200 insim
     4x25 minska antalet armtag med två per 25:a
2x250 voltvändningsfokus, ingen andning på det röda
     4x25 andningskontroll (4-takt, 3-takt, 2-takt, 1-takt)
2x200 voltvändningsfokus, ingen andning och lätt fartökning på det röda (resten löst)
     4x25 andningskontroll (max två andetag per 25:a)
2x150 voltvändningsfokus, ingen andning och f3 på det röda (resten löst)
     4x25 10-15-20-25m hårt, resten löst



Två ord som kan sammanfatta hur mitt liv har känts på senare tiden är omtumlande och överväldigande. Det är så mycket positivt som sker, och jag förstår egentligen inte varför det händer. Just mig. Just nu. Men jag försöker att bara ta emot och vara öppen, ödmjuk och se vart det för mig. Inga förutfattade meningar.

Även mina resultat i vattnet gör mig ödmjuk. Jag simmar plötsligt så snabbt att jag knappt fattar det själv. Jag är så otroligt glad över det. Glad och tacksam! Kolla tiderna från igår på bilden ovan. Vilket jäkla tempo, utan att det var meningen eller ens särskilt jobbigt! För bara något år sedan var det här ouppnåeligt, och nu plötsligt händer det.

Det är en oslagbar känsla att gång på gång förvånas över sin egen utveckling. Det gör allting så värt och kicken jag får är obeskrivlig.

söndag, maj 15, 2016

Högt uppe på berget finns ingen affär


850 höjdmeter och 15 kilometer, det jobbade jag och Reka ihop i Väsjöbacken idag. Joråsåatt...

Jag valde backen ovanför den numera brandskadade skiduthyrningen, knatade upp längs stigen och kubbade på grusvägen ner till samma startplats.

Efter fem vändor sprang vi ett varv på elljusspåret runt Väsjöbacken, två kilometer, och sen gick vi upp fem gånger till. Det var jobbigt och ändå inte. Svårt att definiera var det tog emot mest. Vaderna? Flåset? Benen? Den ädla bakdelen?


Uppe på toppen blåste det som satan. Mina händer var svullna och kalla och jag hade lite tråkigt i min ensamhet. Jyckestycket sa inte så mycket. Men jag var ändå glad. För att jag var där och för att jag genomförde. Jag brukar alltid se det som min största tillgång - att jag inte bara snackar utan att jag faktiskt också gör. Ibland blir det bra, ibland blir det dåligt, men det blir alltid bättre än om jag skulle legat hemma på soffan istället.


Det blev en fin höjdkurva att visa för mamma. Alternativet att promenera upp och springa ner är superbra, men jag kan inte låta bli att önska att jag vore så häftig och stark att jag kunde springa hela tiden. Vet inte ens vad jag ska träna mer på för att klara det? Benstyrka? Syratålighet? Kondition?

Förresten har jag namnsdag idag. Sofia.

lördag, maj 14, 2016

Öppet vatten-premiär i Brunnsviken



Exakt det här datumet hade jag ow-premiär förra året. Då visade termometern på 10 grader vilket, åtminstone så här i efterhand, får dagens 13 att verka lite kvalmiga.

Jag har simmat i kallt vatten förut. För jag antar att det här räknas som kallt vatten, även om jag själv förmodligen har lite rubbade referensramar? Det kallaste jag har simmat i är 8 grader.

Jag vet hur det känns och jag vet att jag kan, men ändå var jag lite nervös när jag träffade Theresia, Mårten och Kajsa vid Brunnsviken imorse. Även om vattentemperaturen inte skulle vara något problem så är det fortfarande inte vidare trivsamt de första minuterna.

Inte ens temperaturen på land var särskilt behaglig, men stämningen var åtminstone... eh... peppig.



Lika bra att hoppa i utan att tänka för mycket. Börjar man tänka börjar man spänna sig och spänner man sig blir det outhärdligt. Jag fokuserades på att andas lugnt och upprepa nåt slags mantra om att pain is temporary...



Det var förbannat kallt först, och lite svårt att vara cool och nonchalant när vattnet sipprade in i våtdräkten och rann ner över magen. Som vanligt. Men sen var det lugnt. Vi låg i och simmade i knappt 25 minuter och så länge jag höll mig i rörelse så var det till och med nästan behagligt.


Att vara noggrann med efterarbetet vid såna här tillfällen är viktigt. Vinterjacka, mössa, sockor. Tjock tröja. Fikastund på bryggan med vännerna. Mårten var som vanligt världsbäst och hade med sig kakor och kaffe till alla, medan jag satt i ett hörn och skämdes med min privata termos med te.

Skönt att ha utomhuspremiären avklarad, och grymt skönt att slippa en tunga som hänger som en död, salt sill i munnen efteråt, medan man förtvivlat försöker häva kräkreflexerna. Medelhavet i all ära, men heja Sverige!

fredag, maj 13, 2016

Nytt rekord på 400m frisim


REKORD! Jä! Woop! Bidabodabooo!

Inför dagens test på 400m i bassängen var jag tämligen säker på att jag skulle slå mitt tidigare personbästa på distansen, som jag satte i slutet av februari i år (6:46). Men jag var inte säker på hur mycket jag skulle kunna pressa ner det. Att det skulle bli med hela 15 sekunder trodde jag aldrig.

Jag känner mig en smula nedtränad nu efter Mallis och tror inte att den riktiga paybacken kommer förrän jag har fått lite tid att återhämta mig. Ser fram emot att se vad som kommer hända då.


Kluddet på bilden ovan är splittiderna från min 400-ing, där sluttiden blev 6:31:4, vilket innebar ett snitt på 1:38/100m. Jävligt bra. Är så nöjd att jag bara är superlite irriterad över att så snöpligt ha missat den magiska 6:30-gränsen. Men den tar jag nästa gång, lätt.

Förutom att slå rekordet på 400m så simmade jag även mitt snabbaste hittills på 200m. Jäj!

Det var jättekul att träffa Hasse igen, och han verkade inte allt för missnöjd över de teknikkorrigeringar jag försökt få till på träningslägret.

Jag är himla glad, både för min och för hans skull, att jag haft en sån grym utveckling i vattnet. Det upplägg vi kört under våren har inneburit mer jobb för honom, eftersom han har fått förse mig med nya träningspass varje vecka, men förhoppningsvis har det varit värt det med tanke på de resultat vi nu ser. Jag är SÅ tacksam över Hasses hjälp. Så galet tacksam.

Ja, och så är jag rätt jävla stolt över mig själv också. Jag är värd det här! Det är inget som har kommit gratis, jag har slitit och kämpat hårt. En sån här förbättring gör det värt allt!

torsdag, maj 12, 2016

Grodmän, intervaller och löpskolning


Det nästan första jag gjorde i tisdags när jag kom hem var att åka till Vasalundshallen och simma. Det var grodmän (!) på hela botten av bassängen så det var som att simma i ett akvarium. Väldigt spexigt.

Jag simmade korta intervaller och med tanke på hur mina senaste 24h sett ut innan passet så är jag faktiskt ganska nöjd, trots att inte allt blev sådär jättebra.

Skulle simmat ett kort fartpass även igår men kände mig simtrött, hade ingen lust och ville hellre spara mig till fredagens test på 400m, så efter att ha avkrävt Simfröken ett okej på mitt skolk så åkte jag hem och sprang istället.


Det gjorde jag ju jävligt bra. Kändes som ett oerhört strukturerat och givande pass med uppvärmning, 15 min löpskolning, 8x60s intervaller och nedvarvning. Sjukt seriöst!

Jag har givetvis fått omedelbar träningsvärk av löpskolningen. Lattjade mig igenom tripping, skipping, flipping, hopping, popping och studsing (eller vad övningarna nu kunde tänkas heta). Försökte känna efter hur det kändes på samma sätt som jag skulle gjort om det var teknikövningar i bassängen. Så här i efterhand känns det hela vägen från fotknölarna upp till midjan.

Avslutade med åtta enminutsintervaller. Snabb, stark, snygg. Det tog tre intervaller innan jag hittade rätt tempo, men sen gick det som tåget. Var väldigt tillfreds med mig själv efteråt. Och trött.

onsdag, maj 11, 2016

Efter 16 magiska dagar på Mallorca...







Jag har post-vuxenkollodepression. Biggest.

Jag stirrar tomt framför mig och lyssnar på Kent, som alltid när jag känner mig lite nere. Deras senaste låt heter "Vi är inte längre där". Och det är vi inte. Vi är nån annanstans.

Vistelsen på Mallorca har varit helt magisk. Jag åkte dit med en tydlig plan för min träning och det var ett vinnande koncept, även om inte allting blev exakt som jag hade tänkt. Vissa saker blev bättre. Jag har utmanat mig själv, blivit utmanad, flyttat mina gränser och gett mitt självförtroende en rejäl spark i rumpan.

Jag har träffat så många härliga människor och stämningen har varit grym. Inspirerande och upplyftande, inkluderande och glädjefylld.

Våra kolloföräldrar - pappa Pål och mamma Marika - är två helt fantastiska människor som sprider värme, omtanke och positiva vibbar omkring sig. De månar om alla, är alltid lugna, trygga och har ett leende på läpparna. Oavsett vad som händer. Saknar dem redan!

Att komma hem, förvisso till ett bättre sommarväder än vad Mallis bjöd på, är avtrubbande och jobbigt. Omedelbart krävs det att jag tar större och viktigare beslut än om jag ska äta en medioker Chicken Burrita eller Club Sandwich till lunch i poolbaren. Ta en tupplur efter frukost eller låta bli? Vill bara stoppa huvudet i sanden och låtsas att jag är kvar i paradiset.

Jag kommer tillbaka nästa år. Det är just nu den enda tanke som lättar lite på bedrövelsens tunga ok.

Stort varmt tack till alla som var med och förgyllde min resa i år! Ingen nämnd, ingen glömd.