fredag, januari 27, 2017

Simpasset nedhackat i statistik



Hade en härlig känsla i vattnet idag! Hamnade i någon form av glädjerus över att jag har lärt mig simma och hur häftigt det är att glida fram i vattnet tillsynes utan ansträngning.

Dessutom kändes det oerhört lyxigt att bara simma 50:or, även om det var 60 st, och dessutom i lugn fart. Som ett intervallpass man inte behöver anstränga sig på! Win! Simning är toppen!


Och som för att påvisa poängen med att envisas ha Garmin på armen, trots att inga "riktiga" simmare har det (ahmen duuuurå... ba öööhh), så har jag gjort statistik över varenda sekund under dagens pass.


Andra varvet sammansatt gick lite snabbare än tänkt, men jag dealade med mig själv och sa att det var okej, förutsatt att jag höll mina tider resten av passet. Det kunde jag ju förstås omöjligt veta där och då, men jag klarade det utan svårighet. Alla farter var väldigt modesta.


Lite ostadig inledning, om man nu kan säga det om en diff på två sekunder, men sen ordnade det upp sig.


Att diagrammet ser lite märkligt ut beror på att jag simmade som en fukking klocka. Fenor är min OS-gren. 16/20 stycken gick på 44 sekunder. Resterande 4/20 på 43 sekunder.


Gissa var jag fick feeling och började tävla mot snubben på banan bredvid, trots att jag försökte stoppa mig själv? Det hade kunnat vara värre.

Ja, så vad säger du om den statistiken? Inte så dumt med klocka ibland va?!


Igår var det lottdragning för Ötillö. Jag hade en lott med Linda och en lott med Linda och gick ändå därifrån lottlös. 16 damlotter var sålda och det fanns 2 platser att slåss om.

Jag hade blivit sjukt glad över att få chansen att köra loppet, men eftersom jag inte ens kan springa än så känns det inte som hela världen. När det är meningen så händer det, och jag hoppas det är när jag är i bättre fysisk (och mental) form än just nu.

onsdag, januari 25, 2017

Yoga som livsstil och min situation

Grant me
the serenity to accept the things I cannot change
the courage to change the things I can
and wisdom to know the difference


Jag har fastnat i en av mina böcker från yogautbildningen - "The path of the yoga sutras - a practical guide to the core of yoga". Det är lite oväntat för någon som sällan läser annat än fantasy och mysdeckare, men den här boken talar till mig. Den dök upp vid precis rätt tidpunkt.

Jag tror inte på gud eller någon annan högre makt. Jag tror på psykologi, på kärlek och att man själv kan styra och ansvara för sina handlingar, bara man blir medveten om dem. Och om precis det handlar den här boken.


Författaren till Yoga sutras, Patanjali, levde runt Kristi födelse och skapade en sorts karta över hur man, förutom genom asanas (yogapositioner) och meditation, hittar inre frid genom att arbeta med sitt beteende och sin attityd.

Jag har speciellt fastnat för de avsnitt som handlar om yamas (etik och omtanke om sig själv och sina medmänniskor) och niyamas (att ta hand om sitt inre).


Yoga är inte bara gymnastik på mattan, det är att kontrollera sitt medvetande för att hitta harmoni och balans i tillvaron. Att lära sig uppskatta vad livet erbjuder utan att bli beroende av det och att leva ansvarsfullt och med omtanke om sin omgivning. Att acceptera att livet är i ständig förändring och flexibelt flyta med.

Jag befinner mig i en situation där jag försöker lösa upp alla mönster jag haft, bryta ner de ramar som begränsat mig och förlåta mig själv för tillfällen då jag har handlat egoistiskt och med brist på omtanke.

Det finns många saker jag vill och kan förändra och förbättra, och den här boken ger mig riktlinjer för hur jag ska göra det. Jag tänker välja ut ett par mönster inom varje område som jag vill bryta, både i min interaktion med andra och med mig själv. Kanske skriver ner dem på bloggen när jag är klar.


Att ändra en vana medför motstånd och kanske viss olust. Det kliar i kroppen och känns spänt. Prova bara att byta plats vid frukostbordet eller sov på andra sidan av sängen. Men varje gång man kommer på sig själv med att ha lyckats med en förändring så sprider sig en känsla av lättnad och välbehag. En belöning.

Ingen är perfekt, men det finns mycket som är bra i mitt liv också, vilket jag är oändligt tacksam över. En man, hund och familj som jag älskar hejdlöst. Ett flexibelt och kreativt jobb, underbara, omtänksamma vänner och inspirerande, utmanande hobbies. Det ska aldrig glömmas.

tisdag, januari 24, 2017

Tidtagning på simskolan

Foto: Elisabet Wahlstedt

Igår på simskolan hade vi tidtagning på 200 meter. Vi brukar göra sånt två gånger varje termin, en gång i början och en gång i slutet.

Jag gnällde lite här på bloggen över att jag missade senaste tillfället i december, och jag såg verkligen fram emot en lägesavstämning igår. Att det skulle bli något rekord var dock uteslutet.

Jag och Tom-Tom-Tommy simmade tvåhundringar i fredags och då fick jag ta i för kung och fosterland för att komma under 3:40, visserligen efter 15 st, men förväntningarna var inte skyhöga inför tidtagningen.

Min sluttid på 200m

Frågade fröken Hans innan vad han tyckte var en rimlig tid för mig att sikta på, men diplomatisk som han är svarade han att han skulle vara nöjd så länge jag hade en negativ split, oavsett tid. Han har lärt sig att aldrig säga något i klarspråk, för man vet aldrig hur jag reagerar. Kan bli ett jävla liv.

Någon negativ split blev det tyvärr inte, men jag försökte! Första hundra gick på 1:35 och andra på 1:39. Inte särskilt negativt, men inte så stor skillnad heller. Jag känner mig faktiskt väldigt nöjd. Hade nog förväntat mig något i den här stilen tror jag.

Känslan var bra, men jag saknade att ha någon att rejsa mot, som David senast. Dels blir det roligare och dels är det sjukt mycket lättare att ge det där lilla extra. Hade säkert kunna droppa en sekund eller två med rätt motstånd.

Nu ser jag fram emot nästa gång vi gör det här, efter en vårtermin med mindre långa och långsamma distanser och fler intervaller. Är astaggad! Tycker tidtagning är jätteroligt.

måndag, januari 23, 2017

Inspirerande teknikövningar


Bäva, crawlkursare! Jag är inspirerad! Nu när jag vilat ut efter förra veckans massiva undervisning och hunnit smälta alla intryck så är jag på G. Längtar efter att utmana mina elever med nya, spännande teknikövningar!

Igår kväll var jag dock inte alls sugen på att åka till de södra förorterna och simma. Jag frös och den iskalla Vårbybassängen var noll lockande, men det kändes bättre efter en halvtimme i bilen med maximal stjärtvärme och 23 grader. Och jag är glad att jag åkte dit.


Teknikpasset vi fick köra var jätteroligt och bestod av 550 meter insim och 7x(4x75m) olika teknikövningar. Mer eller mindre genomförbara sådana, men alla väldigt givande. Mickes förråd av kluriga övningar är mäkta imponerande.

Passet innehöll följande utmaningar. * betyder knepig. ** betyder omöjlig.

Catch up - armarna hinner ifatt varandra längst fram i draget.
**Omvänd catch up - alltid en tumme på sidan av låret. Armtagen hinner ifatt varandra vid slutet av draget.

Blixtlås - handen följer kroppssidan från överdelen av låret till armhålan vid återföringen.
Fingertopparna - fingrarna drar en rak linje i vattenytan under hela återföringen.

*Fly kick - fjärilskick och frisimsarmtag.
*Yanko - växla mellan två bröstsimsarmtag och ett frisimsarmtag med frisimskick.

Asymmetri - rak, bred återföring med ena armen och smal återföring och hög armbåge med andra armen. Byt sida.

35 hårt på mitten - löst till det röda, sedan 35 m max och löst sista biten.

Andningskontroll - tvåtakt höger, tvåtakt vänster, tretakt.

*Repris - återföringen repeteras en extra gång. När handen stick i vattnet spolar man tillbaka till återföringens början igen och upprepar rörelsen.
*Gris - sträck armen rakt upp i luften under återföringen och rita en gris.


Så, bara att dra iväg till bassängen och öva!

lördag, januari 21, 2017

Skriv inget i historieböckerna


Nähäpp, jag orkade tydligen inte vara bra både igår och idag. Men det är okej. Livet sliter oerhört på mig just nu och det är orimligt att jag ska orka allt.

När jag såg att morgonpasset bestod av fyra stationer förstod jag direkt att jag skulle fuska. Det finns förstås riktlinjer på varje station, men med så lösa boliner blir jag omotiverad och slö.



Roligast var det att öva starter. Jag hade en jättebra känsla i några av dem och en lite mindre bra känsla i några. Tyvärr hände en olycka där en av simpisarna slog huvudet hårt i botten under ett av dyken. Blodvite uppstod och han fick åka till sjukhus för att sy. Jag blev väldigt illa berörd och förlorade den lilla yttepytte gnutta motivation jag hade.


Körde en station till efter det, men bara 3x100, och sen fick jag nog. Så jag gick helt enkelt upp. Struntade i bensparken.

Och så var det med det passet.

fredag, januari 20, 2017

Vikarievecka i simhallen

Vilken jävla vecka det har varit. Omtumlande, smärtsam, utvecklande, jobbig, utmanande och lång. Framför allt väldigt lång. Onsdagen kändes som en hel vecka i sig. Och detta bara på det privata planet.


Förutom #livet så har jag varit vikarie för Henke på Medleys crawlkurser i Vasalundshallen och Mörbybadet. Många nya ansikten, en hel del kära återseenden och massor av inspirerande utveckling i bassängen. Från nybörjare till mer avancerade simmare. Det är så jäkla grymt att se när någon plötsligt får till det!

Allra roligast har det varit att hålla i träningsgrupperna.


Tisdags- och torsdagsgängen fick köra samma huvudserie, 3x(4x50 start 1:20), där de själva fick bestämma farten. Lugnt med kortare vila eller snabbt med längre vila. Mitt enda krav var att alla tolv femtior skulle gå lika snabbt.

Alla simmare utom en svarade att de skulle hålla konditionsfart, f2 eller f2+, när jag frågade innan vi drog igång.

Det är så lätt att bli bekväm och lite nervös när man står där. Lätt att välja den enkla vägen. Jag skulle gjort samma sak. Men vad vinner man på det? Det är utanför komfortzonen magi uppstår, och det är både praktiskt och roligt att utnyttja sina träningskompisar för att nå dit.

Så det gjorde vi. I ena gruppen fick jag möblera om lite på banorna för att få önskad effekt, men jäklar vad det sprakade till! Och jag tror de allra flesta höll en betydligt högre fart än vad de tänkt. Underbart att se!

Fick avsluta vikarieveckan med följande feedback: "Tack! Det här var ett av de absolut bästa passen under min två år långa simkarriär". Ahmen asså... Hur stolt blir jag?!!


Applicerade kompistänket på dagens simpass. Hade inte en genomtrevlig morgon och var rätt osäker på om jag skulle palla att genomföra dagens planerade 4500 meter med en huvudserie på 16x200 meter. Var trött som ett as och behövde en spark i röven. Efterlyste sådan på FB och Insta.


Är SÅ glad över att Tom-Tom-Tommy nappade! Och med honom i hälarna (true story!) tog jag förstås i lite extra mycket. Är faktiskt förvånad över hur bra det gick, även om det var tufft på slutet.

Simpisar är good shit. Tack Tommy!

tisdag, januari 17, 2017

Förväntat däng av Tom-Tom-Tommy

Jag fick däng av Tom-Tom-Tommy igår på simskolan. Jag visste att det skulle bli så, men jag är ändå irriterad. Inte för att han var snabbare utan för att jag inte var lite mindre efter än vad jag var.


Efter uppvärmning och teknikövningar fick vi simma 16x25m start 35. Det är tredje gången jag kör den serien på mindre än en vecka, och jag börjar känna mig trygg i hur mycket jag törs ta i.

Igår lyckades jag lägga i princip alla under 25 s. Vissa mer under, andra mindre, men jag är väldigt nöjd med det. Klar förbättring mot senast.


Så kom då däng-serien. 4x25 max, start 1:00, mot Tom-Tom-Tommy.

Simmade på 18.5, 18.9, 19.6 och 18.8. Jag kunde varit nöjd om det inte vore för att jag fick på nöten verkligen tog i så mycket jag kunde. I en underbar värld hade det inneburit åtminstone minus två sekunder på varje 25:a. Jag har gjort det förr.


Sen simmade jag av lite lojt innan jag riskerade livet uppe på trampolinen för att fotografera. Jag är en smula höjdrädd och att stå där uppe var en nära-döden-upplevelse.


Efter morgonyogan idag drog jag till Vilunda och simmade dagens pass. 2850 meter med bland annat skräckinjagande (?) 800, 400 och 200 meter.

Jag har funderat en del och kommit fram till att jag både är fysiskt och mentalt ovan vid ansträngning. Jag har glidit på en räkmacka hela hösten, myst fram i behagligt tempo och tagit till fenorna så fort det blivit lite jobbigt. Givetvis okej under diskbråckstiden... men nu? Nöe. Iche.


Idag kändes det som att ansträngningsnivån var högre än den borde varit för att jag skulle nå de rikttider fröken Hasse gett mig för distanserna, men i själva verket tror jag att den var rimlig.

Det får vara lite jobbigt. Jag välkomnar det! Skärpning. Hej!

måndag, januari 16, 2017

Utomhuskänsla på simpasset


Jag hade magen full av pizza och var onödigt stressad när jag, i väldigt god tid, sladdade in i Vårby simhall igår för kvällspasset med Human Ambition.

Vattnet var iskallt och extremt äckligt. Det kändes som om jag simmade i någon saggig kanal utomhus. Att det skulle kunna bli så snuskigt i en bassäng kändes nämligen orimligt. Det flöt, förutom sedvanliga hårtussar, silvertejp och stora flagor av något oidentifierbart vid botten. Guck.

Vi simmade en del med beepmojäng och det kändes helt okej. I övrigt har jag ingenting att säga om min simning. Den var ingenting. Fast Micke sa att jag var grym och att jag hittade något när jag "surfade på höften" och det är ju väldigt upplyftande ord, så jag antar att det gick bättre än just ingenting. Ska försöka minnas känslan jag hade.


Den här veckan blir det mycket simhallstid. Förutom mina egna träningspass ska jag vikariera för Henke tre kvällar, och det ska bli superroligt även fast det innebär ett svulstigt schema.

Fördelen nu för tiden är att jag inte är särskilt nervös inför crawlkurserna eftersom jag känner mig trygg i min roll. Tycker det är givande för egen del att sätta ord på utförandet i simningen, och försöka förmedla både känsla och teknik till eleverna så att de förstår.

lördag, januari 14, 2017

Man får välja sina strider


Simhallen i Vårby må vara relativt ofräsch, men ofta när jag ser bassängen på bilder så slås jag över att den egentligen är ganska fin. Färgglad och lekfull.

Känslan när jag hoppade i vattnet idag var superhärlig. Insimmet på 14x50 meter gick som en dans och jag kände mig otroligt stark och effektiv i vattnet. Funderade på om jag gick ut för hårt, samtidigt som jag njöt av att det kändes så bra.


Del I, Steps Ahead: Gillar den här typen av serier. De är omväxlande och har korta distanser vilket gör det lätt att trycka på. Så även här gick jag ut för hårt. Att våga hålla nere tempot är också en konst, men det klarade jag inget vidare idag.

Eftersom det var fyra varv körde vi ett ss, ett med dolme, ett med paddlar och dolme och ett med fenor.

Positivt var att jag, trots det där om att jag gick ut för hårt, klarade att höja tempot varje gång distansen blev kortare.

Del II, Heartrate Hotel: All kraft rann ur mig precis när vi skulle börja med 75:orna. Ville bara gå hem. Hur det nu kom sig så bet jag ihop och simmade ändå 10x75 meter start 1:30, men ett andra varv gav jag mig inte på. Istället gick jag vidare till:

Del III, Race Pace Rockets: Även här modifierade jag. La på fenor och körde 2x(8x25) start 35 med 50 löst emellan. Försökte att hålla mig undan för övriga på banan men i ärlighetens namn var jag nog lite stökig vid vissa tillfällen.


Trots att det kändes som att jag vek ner mig idag så fick jag ihop 3900 meter, och det är verkligen inget att skämmas för. Jag orkar inte ta alla strider med mig själv hela tiden, och just nu finns det viktigare saker att fokusera på.

Det var också anledningen till att jag unnade mig världens största och godaste bulle efter den sedvanliga äggmackan på Finefoods. Men nästa gång låter jag nog bli. Den stod mig upp i halsen idag.

fredag, januari 13, 2017

När allt känns lite bättre får man fira...

Igår var en modderfukking tuff dag, en studiedag i självinsikt och personlig utveckling. Det är mycket som händer och som behöver hända på den fronten just nu, så hey! Varför inte våldsamt mosa in allt på samma gång?

Trots att dagen var energikrävande så slutade den fint, med ett litet, litet gnistrande korn av hopp i mitt bröst. Jag har saknat det.


Gårdagens händelser gjorde att jag kände mig helt utmattad idag och ganska omotiverad till att åka och simma. Jag hade alla skäl i världen till att stanna hemma, det skulle varit okej. Men passet såg roligt ut och det brukar alltid kännas bättre när jag väl är i simhallen.


Distansen var på 3700 meter och jag växlade mellan en jävla massa 25:or i fart 3, start 35, och längre sträckor i låg fart.

Det senaste halvåret, minst, har jag endast simmat jättelångt och jättesakta. Är helt ovan att höja upp tempot och att anstränga mig. Hela simningen känns konstlad och obekväm när jag gör det, men jag vet ju att enda sättet att råda bot på det är att bita ihop. Vända uthållighet till hastighet.

Så jag gjorde vad jag kunde.


Firade med en glammig lurre i form av hamburgare, i bilen utanför Donken.


Efter en mysig långpromenad i skogen med Trattefnatt så var jag om möjligt ännu tröttare än imorse, men då var det dags att ta tag i min Sadhana - dagens yogapraktisering.



Jag satte ihop ett ganska långt flöde idag och försökte fokusera på tekniken i de positioner vi gick igenom på utbildningen.

Slängde medvetet in några övningar som vi INTE gick igenom också, för att få ett brejk där jag bara kunde tänka på flow och andning. Blev ett bra pass som gav upphov till många nya tankar och idéer.


Firade med glammig middag i form av blodpudding. Med bacon och sylt! Friyay!

onsdag, januari 11, 2017

Yogaläxa och 4800 meter simning


Första yogaläxan påbörjad! Var på Actic i förmiddags och observerade Anne Broléns lunchyogaklass. Intressant och givande. Mina tre viktigaste iakttagelser var:

  • Trots ett lagom tempo hann de inte med så många positioner under klassen.
  • Anne pratade nästan oavbrutet, vilket var positivt och gav en känsla av trygghet.
  • Det var ungefär 50/50 mellan muntlig guidning och att Anne själv visade övningarna.

Nu ska jag bara sammanfatta mina nedkluddade tankar och skicka in till yogafröken Sandra.


Igår fick jag äntligen all den kurslitteratur som jag beställde för över två veckor sedan. The power of now ska jag läsa inför nästa utbildningshelg och övriga verk är mer som uppslagsböcker.

Sen åkte jag till Vilunda och simmade nedanstående pass. Mastigt men kul, trots att jag var trög.

Var rejält trött i huvudet på slutet och kunde inte räkna ut hur starttiden skulle fungera på mina sista 25:or. Det kändes som när jag och Lindad var i Hofors och vandrade på ett kilometerlångt betongrör utan att veta varför.



Faktum är att jag nog började sega till långt tidigare, för jag missade en av mina hundringar med paddlar och dolme också. Blev bara nio. Argh.

Sånt grämer mig oerhört. Jag skulle kunna vara irriterad i ett helt liv över det, om det inte vore för min nya relaxade yogi lifestyle där jag accepterar att saker är som de är, släpper och går vidare...

Sammanfattning av passet i övrigt:

  • De första 10x100 i f2-, sammansatt simning, var vidriga. Att hålla 1:50/100m kändes som över tröskelfart idag.
  • De andra 10x100 i f2-, paddlar och dolme, var helt okej. Höll nedre spannet av Simfrökens rikttider. Men missade en hundring dåra.
  • De tredje 10x100 i f2+, fenor, fick undan. Tänkte på rot- och maglås och hej vilken fart det blev. Landade runt 1:31/100m.
  • De fjärde 10x100 i f2+, paddlar och fenor, gick också med en farlig fart. Det är kul att simma snabbt. Landade runt 1:25/100m. Fantasitider. Reality check. Vroom.



Lyckan när jag efter träningen hittade en liten bit choklad i simväskan var obeskrivlig. Satt bredvid bassängen i nästan en halvtimme, njöt av denna skatt och tillfredsställelsen som alltid kommer av ett väl genomfört pass.

Jag är rätt bra trots allt, är jag inte?

tisdag, januari 10, 2017

Simskolestart & klokheter


Hurray! Igår var det simskolestart för träningsgruppen i Vasalund. Jag hade även nöjet att hålla crawlkurs innan träningen tillsammans med Hasse och Elisabet. Egentligen en jävligt härlig måndagskväll.

Egentligen? Ja, men min egen simning gick inte så bra. Den gör sällan det när jag haft uppehåll och igår var inget undantag. Fröken lost me at benspark. Avslutade med att maxa en 50:a på 40.9. Inte heller det något att vara särskilt stolt över, men det är vad det är. Det var vad som fanns i mig igår.


Igår påbörjade jag även min egen Sadhana, yogapraktisering, som ska pågå i 25 dagar. Den ska innehålla meditation, andningsövningar, positioner och avslappning. Det jag vill komma ihåg inför dessa pass är följande klokheter som yogafröken sa i helgen:

  • Vi har en tendens att göra det vi redan kan. Don't. Gör det som är svårt.
  • Vi lyssnar efter saker som bekräftar det vi redan vet. Don't. Ta in något nytt.
  • Vi vill ändra omvärlden för att slippa ändra oss själva. Don't. Bryt dina egna mönster.

Jag har redan insett att min Sadhana framöver kommer handla mycket om att läsa, plocka isär positioner och "plugga" yoga snarare än att göra långa sekvenser. Mina två första praktiseringar har gett mig känslan av att det är det jag behöver. 

Jag kanske blir en asflummig plingplongare av det här. Namaste.

måndag, januari 09, 2017

Yogalärarutbildning, helg 1

Den här helgen har jag påbörjat en yogalärarutbildning på Global Yoga. Utbildningen sträcker sig över typ tre månader och omfattar totalt 100h (två långhelger, hemuppgifter och egenstudier). Tanken är att man ska kunna hålla egna klasser redan efter den här grundutbildningen.

Om det är det jag vill vet jag inte riktigt. Vi får se. Vad jag vet är att den här helgen var en örfil av inspiration, information och upplevelser. Baam!


Efter första dagen ville jag inte gå tillbaka, trots att jag lärde mig otroligt mycket. Bland annat lärde jag mig att jag måste försöka släppa det som var anledningen till att jag inte ville gå dit igen - förväntningar och förutfattade meningar.

Jag åkte hemifrån halv åtta på morgonen och var hemma drygt 11 timmar senare. Det var klasser och undervisning precis hela dagen. Det fanns inget schema, inga planerade raster (förutom lunch) och inget att förhålla sig till. Maslow. Jag freakar om jag inte vet när jag får äta eller kissa.

Givetvis var jag med de andra dagarna också, och det kändes mycket bättre när jag visste att jag skulle räkna med tretimmarspass utan rast. Sen kan man fundera över om det verkligen är rätt sätt.


Andra och tredje dagen inleddes med meditation. 5 minuters hummande, 15 minuter med två olika armrörelser och 5 minuter i tystnad. Jag har tänkt att meditation är plingplong, men efter att jag verkligen försökt ta in och förstå det i helgen så har jag ändrat mig en aning.

Hum och flum är inte min grej, men att sitta i tystnad och bara lyssna på tankarna som passerar är det. Det är ofta det jag gör när jag simmar. När jag ligger utslängd på golvet hemma ibland. När jag går i skogen. Meditation kan helt enkelt se olika ut, jag har bara inte fattat det.

Efter meditationen var det yogaklass. Den blev tuffare och längre för varje dag, och vår yogafröken Sandra envisades med att prata nästan bara sanskrit. Tadasana. Urdhva Hastasana. Uttanasana. Adho Uttanasana. Chatturanga Dandansana. Urdhva Mukha Svanasana. Adho Mukha Svanasana.

Du fattar problemet?

På eftermiddagarna gick vi igenom de vanligaste positionerna. Assisterade varandra. Bröt ner, byggde upp, petade och förbättrade. Så himla intressant! Varenda muskel, inklusive hjärnan, värkte när jag kom hem! Och då hade vi läxa att göra. Zzznark.


När det inte var klass hade vi massiva block av teori. Yoga är inte en träningsform, det är en livsstil som enligt min tolkning handlar om öppenhet, att hitta livskraft och frid. På många sätt påminner det dock om religion, vilket får mig att vilja vända ryggen till.

Men nu gör jag det här för att lära mig och vidga mina vyer, så jag försöker ta in allt. Sen kan jag själv välja hur jag vill tolka och praktisera min yoga. Det är bara jag som bestämmer i slutändan.


Släpade mig hem när dagarna var slut, hetsåt snabbmat och gjorde läxan. Första dagen skulle vi sätta ihop en egen uppvärmningsvinyasa som vi fick undervisa dag två, tredje dagen skulle vi kunna undervisa klassisk solhälsning samt solhälsning A och B. En hyfsat nervös uppgift med tanke på att jag aldrig ens har pratat för mig själv när jag yogat.

Till nästa gång har vi i uppgift att påbörja vår egen Sadhana, yogapraktisering. Vi ska yoga varje dag i 25 dagar, att gå på klass gills inte, och skriva ner reflektioner från passen. Varje dag ska innehålla meditation, pranayama (andningsteknik), asanas (positioner) och shavasana (avslappning). Men Sadhana kan också vara att läsa och lära yoga tror jag.

Vi ska sitta med och titta på en klass, vi ska assistera en elev och lämna in observationer från dessa båda tillfällen. Vi ska läsa, sammanfatta och reflektera över en bok - The power of now.

Igår var jag överväldigad av alla dessa uppgifter. Supertrött, hungrig och på gränsen till bryt. Idag känns det bättre. Det är ett tillfälle att ta vara på allt det jag har lärt mig under helgen, vilket faktiskt är helt sjukt mycket.

tisdag, januari 03, 2017

Mina utmaningar

Att börja året med en återhämtningsvecka känns som ett inverterat nyårslöfte, men eftersom jag hade gasen i botten ut ur 2016 så får det bli så.

Kombinationen av ledighet och vila har visat sig svår:
  • Den personliga hygienen sköts inte automatiskt
  • Har massor av tid men hinner ingenting
  • Känner mig i behov av Törnrosasömn

Kammat hår och inga simglajjeringar runt ögonen.

Mest av allt vill jag bara simma. Trots att det ibland har känts tungt så har jag verkligen älskat passen i Vårby den här hösten. De har varit både utmanande och roliga. Jag har älskat passen Hasse gett mig att köra på egen hand, eftersom de suttit som Askungens sko. Jag har satsat på volym och uthållighet, vilket förhoppningsvis kan omvandlas till snabbhet under våren.

Vad som i övrigt väntar 2017 vet jag inte. Det är ett Snövitt blad. Var ska jag jobba, hur ska jag bo och leva? Jag vågar inte tro eller hoppas på någonting, allting känns ovisst. Kanske är det därför jag har svårt att sätta upp mål. Jag har hela världen på mina axlar just nu och orkar inte lägga på ännu mer.

Det enda jag med säkerhet vet är att:
  • Jag vill känna tacksamhet varje dag
  • Jag vill ösa kärlek och omtanke över de jag tycker om...
  • ... även om det är i såna mängder att det blir generande 
  • Jag vill vara snäll mot mig själv i tanke och handling
  • Jag vill lära mig kontrollera mina impulser