söndag, mars 26, 2017

Öppna StockholmsMästerskapen i TriSim

Darlings IF - Rex, Matilda, Karin, Moi och Olle

Igår simmade jag Öppna Stockholmsmästerskapen i TriSim i Högdalen, tillsammans med mina kompisar i Darlings IF. Om någon undrar så är det den absolut bästa klubben och jag är hedrad över att få vara med!

Tävlingen arrangerades av Team Snabbare och skiljde sig inte nämnvärt från Medleys Simutmaning, förutom att man kunde simma lite andra distanser än vad som erbjuds på Simutmaningen. Det kan väl eventuellt möjligen också vara så att många av de som deltog hade ganska mycket rutin från liknande sammanhang sedan tidigare.


Alla var hur som helst välkomna och det var en härligt kväll med bra stämning! Älskar initiativet! Även vi vuxna som inte simmar så där värst jättebra vill också kunna leka simtävling då och då.


Jag ställde upp i fyra grenar. 50m fritt, 100m fritt, 400m fritt och lagkapp 4x50 fritt. Räknade inte med några rekordsimningar men hade satt upp mål som jag ansåg vara rimliga för min nuvarande status. (PB på respektive distans är 36,6, 1:22,5 och 6:31,5)



50 meter
Mitt mål var att simma sub 40 sekunder, och trots att mina armar var trötta redan från start så lyckades jag komma i mål på 37,9. Är jättenöjd med det.

100 meter
Målet här var sub 1:30 och jag simmade på 1:28,4. Helt okej. I filmen ovan kan man se att jag är med bra i typ 75 meter, och sen tappar jag sista längden. Var väldigt trött men nöjd.

400 meter
Mål sub 6:40. Det kände som om jag knappt kommit upp ur vattnet från hundringen när det var dags för 400m. Mina armar skakade fortfarande på startpallen och efter knappt 100m simmat så gick jag in i väggen totalt. Det var verkligen vidrigt. Slutade på 7:10,76 och är extremt missnöjd. Vilken sugtid! Jag hatar känslan av att vara svag och att inte ha något mer att hämta. Var lärorikt att uppleva det på tävling iaf, och det är faktiskt inte hela världen. Shit happens.

Resultat för damer i 50m, 100m och 400m

Var helt ynklig resten av kvällen och kände mig fullständigt urlakad på energi. Kroppen stod upp men mitt inre låg i fosterställning och skakade.

Ser trots allt verkligen fram emot nästa "simtävling" - Medleys Simutmaning den 19 maj.

Förutsättningarna för tävlingen igår var vad de var och nästa gång räknar jag med helt andra förberedelser och en helt annan toppning. Det kommer bli jätteroligt, för under rådande omständigheter tycker jag att jag simmade 50 och 100 riktigt bra igår.

torsdag, mars 23, 2017

Open Water & Yoga Livaboard Maldiverna

Jag står på taket på Gulfaam. Det är båten vi tillbringar våra dagar ombord på under vistelsen i Maldiverna. Solen står lågt och jag har bestämt mig för att hoppa från taket. Jag har bestämt mig men inom mig pågår ändå en kamp. Det är uppskattningsvis knappt fyra meter och mitt hjärta bultar hårt. Jag velar. Vill men vågar inte. Är på väg över kanten men stannar. Samma sak händer flera gånger.

Sen hoppar jag.

Jag är hemma från Maldiverna, men samma scenario utspelar sig precis nu. I mig. På fast mark. Jag har bara inte hoppat än.



Resan med Apollosports, Open Water & Yoga Liveaboard Maldiverna, var som en dröm. En overklig, obeskrivlig och underbar dröm. På alla tänkbara sätt.

Flygresan gick via Dubai, med fyra timmars väntan på flygplatsen. Dessa sov vi bort i ett hotellrum. På söndagseftermiddagen klev vi ombord på båten Gulfaam, som skulle ta oss till väl valda öar söder om huvudstaden Male. Besättningen bestod av kapten Hussain och ytterligare tre personer.

SÖNDAG


Båten var enkel men funktionell, och vi som samsades på den var jag, simfröken Micke, yogafröken Jenny, Maria, Karin, Thomas, fotograf Fredrik, Charlotte, Rikard och Mats. Ett riktigt, riktigt bra gäng visade det sig. Jag saknar dem!


Efter ett par timmars tuffande och lunch så landade vi vid en liten ö som några valde att simma, och jag valde att gå, runt. Behövde lite ensamtid. Redan här framgick det tydligt att vi hamnat i paradiset.


Vår kock kom från Sri Lanka och lagade grymt bra mat. Eftersom vi var yogis förutsatte besättningen att vi var vegetarianer och inte ville döda djur, men när vi meddelat att några av oss gärna åt kött så fick vi mycket fisk och kyckling, ihop med nudlar, pasta, ris och olika supergoda sallader.


Sov uppe på båtens tak. Första natten och alla följande nätter utom 1½ då det regnade. Då sov jag på däck under tak. Det var lite kallt och fullmånen lyste så starkt att det var ljust som på dagen. Det var magiskt vackert! Och innan månen kom upp var stjärnhimlen så fantastisk att det var svårt att sluta titta.

MÅNDAG

Foto: Hussain Abdullah

På måndagen, efter en grym frukost med frukt, nutella, rostat bröd, jordnötssmör och pannkaka, valde alla simning utom jag och Rikard som snorklade med kaptenen istället. Bra val! Såg färgglada fiskar, fiskar med näsor, en sköldpadda och klappade en klarlila sjöanemon. Simmade genom stora fiskstim och kände mig som en i gänget.

Gemensamt för hela gruppen var att vi brände oss i solen och märkena efter badmössorna på de som simmat ledde till en del skratt. På natten lyste månen igen och blixtar syntes i horisonten, men vi klarade oss utan regn.

TISDAG

Foto: Fredrik Wannerstedt

Tisdagen startade vid en liten strandremsa, bara ett par meter bred, som vi simmade in till. Några utnyttjade den för morgonjogg medan jag promenerade längst ut och satte mig för att kontemplera en stund.



På resan mot nästa stopp stötte vi ihop med en stor grupp grindvalar. Till och med båtens crew verkade imponerade och det fotades och filmades länge och väl. Senare på eftermiddagen hamnade vi i en ännu större grupp av delfiner. Delfiner är the shit. Valar är liksom ingenting mot delfiner.


Foto: Fredrik Wannerstedt

Maldiverna måste vara en av de vackraste platserna på jorden. Det gick inte att stå emot det turkosa vattnet och de vita strandremsorna. Det gick inte att vara någon annanstans i tankarna än just där.

Foto: Fredrik Wannerstedt

Att komplettera den intensiva närvaron med yoga var helt perfekt. Alla dagar inleddes och avslutades med yoga på taket, till soluppgången respektive solnedgången.

ONSDAG



På onsdagen besökte vi en människoby med ungefär 500 invånare. Just den här dagen hade vi dåligt väder med skurar, hårda vindar och stora vågor. Det var enda dagen jag behövde ta medicin mot åksjuka, men tack vare att jag gjorde det i tid så klarade jag mig ifrån illamående. Dessutom gick generatorn på båten sönder och vi var utan vatten och el en lång stund.

Det här var utan tvekan den "sämsta" dagen, men den innebar också välbehövlig vila för våra solhärjade kroppar. Mental note: Ta med sjukt mycket solkräm nästa gång. (Nästa gång ja...)

TORSDAG


Om onsdagen var sämsta dagen så var torsdagen den bästa. Vi la till vid en ö som vi gav arbetsnamnet Bollmora. Vädret hade ordnat upp sig igen och himlen lyste blå med bara lätta molntussar.


Hela gänget snorklade och jag såg både en rocka och häftiga musslor i klara färger. Det var helt otroligt! Sa jag att det var paradiset på jorden?



På eftermiddagen hade vi yoga på land och på kvällen dukade vår besättning upp middag på stranden.


Bord och stolar grävde de ut ur sanden, och det hela var pyntat med palmblad och ljuslyktor av kokosnötter. Ett makalöst hantverk. Efter maten såg vi månen gå upp, en stjärna falla och tidvattnet dra sig tillbaka.

Magin i den här kvällen går inte att beskriva.

FREDAG

Foto: Fredrik Wannerstedt


Foto: Fredrik Wannerstedt

På fredagsmorgonen var det jag som höll i morgonyogan, och efter frukost körde vi ett riktigt bra simpass med högt tempo. Fuskade med fenor men hade finfin känsla.


Den här dagen la vi återigen till vid en människoby, lite större än den förra vi stannade vid. Här fanns till och med en biknibeach, väl gömd bakom en ridå av palmblad.


På stora shoppinggatan fanns 6-7 souvenirbutiker med relativt exakt samma innehåll, och jag passade på att köpa med mig lite minnen. Vi försökte komma över glass men den var slut i alla butiker. Tveksamt om det någonsin funnits.



På kvällen utspelade sig det jag skrev i ingressen till det här blogginlägget. Jag hoppade från båttaket. Efteråt var jag tvungen att ligga på däcket i fören och hantera mina nära-döden-känslor så länge att jag missade kvällsyogan.

Dagen efter hoppade jag från taket ytterligare några gånger i sällskap av Mats och Charlotte, vilket Fredrik fångade på film. Ingen minns en fegis.

LÖRDAG



Lördag morgon började som vanligt med yoga klockan 06:00 till soluppgången, följt av frukost och morgonsimning.

Foto: Hussain Abdullah

Sedan snorklade vi vid Turtle reef. Såg tre sköldpaddor, varav en som simmade upp till ytan, tog ett brölande andetag innan den simmade mot botten igen. Tydligen räcker ett andetag en timme. Rätt badass. Allting var så jävla vackert! Hela tiden!

Foto: Fredrik Wannerstedt

Sista kvällen la vi till utanför en resort. Är så glad över att ha sett Maldiverna med båt istället för att bara ha bott på ett och samma ställe. Att varje dag få insupa en ny plats har varit perfekt.


Till middag blev vi bjudna på Maldivisk buffé ombord av vår besättning, och de hade flätat en duk av palmblad, pyntat med konstverk och origami, också gjorda av palmblad. Vår kapten var en riktig konstnär!

SÖNDAG


Blev släppta vid flygplatsen i Male tidigt, och sa adjö till vårt fantastiska crew. De var verkligen grymma! Frågade Hussain om han inte behövde en servitris ombord. När han sa nej funderade jag på att gömma mig i båtens maskinrum och helt sonika vägra kliva av.


Eftersom vårt flyg inte gick förrän 11 timmar senare så köpte vi ett dagspapaket på ett hotell med pool, precis i närheten av flygplatsen, där vi flickor var tillåtna att vistas i bikini. Tack, så snällt.


Efter några timmar åkte jag, Micke, Rikard, Mats och Fredrik in till Male för att träffa den lokala simklubben. Micke hade fått kontakt med tränaren och vi var inbjudna att delta. För oss kvinnor var det dock under förutsättning att vi hade hellånga byxor och hellång tröja. Jag var inte alls sugen på att åka, men när det ändrades från hellång till halvlång så kunde jag inte motstå chansen.


Är verkligen så himla glad att jag följde med. Att jag vågade hoppa. Det var en otroligt speciell upplevelse som stack ut från övriga aktiviteter under resan. Det var fantastiskt att observera hur Micke interagerade med barnen (8-15 år) och härligt att se hur roligt de tyckte att det var.


Poolen i sig var också väldigt unik, skyddad från de kraftiga vågorna bakom en enorm vågbrytare. Bassängen saknade både fullständiga kanter och linjer på botten, så simningen blev mer som inhägnad öppet vatten-simning i sällskap av randiga småfiskar.


Efter simträningen dukade mammorna till barnen upp en buffé av godsaker åt oss. Fiskbollar, tonsfiskmackor, vattenmelon, fiskkaka, morotskaka och kokosnöt att dricka. De hade gjort så fint! Vilka kvinnor! Efter maten bjöds vi på något att tugga på som kunde göra att man kände sig lite yr, men som friskade upp andedräkten. Joråsåatteh...


Tillbaka på hotellet hängde vi i poolen, duschade och åt en gemensam middag innan vi fortsatte till flygplatsen för hemresa. Hemresa. Förbannad jävla skitsak att ägna sig åt.

Male-Dubai tog fyra timmar och väl framme tog vi in på hotell igen och sov bort fem timmar. Sen följde ytterligare sex timmars flygresa hem till 50 shades of grey.

Försöker hålla allt turkost kvar i minnet så länge jag kan, vet att det kommer blekna, men aldrig försvinna helt. Det var en helt makalös, obeskrivlig, fantastisk och underbar resa som överträffade alla mina förväntningar. Jag längtar tillbaka. Jag måste tillbaka.

lördag, mars 11, 2017

Mästerskapsguld igen!


För drygt en vecka sedan stod jag på startlinjen på SM i 44 meter medley. De årliga StockholmsBussmästerskapen hölls detta sportlov i Bad Gastein på Hotell Elisabethpark.

Ytterst få hade lyckats kvala till tävlingen i år, sannolikt pga den ökade svårighetsgraden. Vanligen går mästerskapet på 28 meter, men i år hölls det i en förlängd pool. Alltså, poolen förlängdes inte för evenemanget, den var 11 meter hela tiden, men tävlingen flyttades dit. Vi fick alltså simma 4x11 meter istället för sedvanliga 4x7 meter. En distansskillnad som inte ska underskattas.

Varför tävlingen flyttades är en lång historia. Längre än poolen.

Hur som helst så gick det rätt bra för mig, vilket du säkert lyckats lista ut redan genom att läsa rubriken. Den säger allt. Och det rubriken inte säger ser du i filmen nedan.



Ps. Pappa vann herrklassen. Läs om det här.

Pss. Drar till Maldiverna nu. Adios!

måndag, mars 06, 2017

Skidresa till Bad Gastein

Årets skidresa till Österrike, en resa där inget var som det brukar, är nu avklarad.

MÅNDAG

Det började med att jag flög ner till alperna på måndagen, istället för den sedvanlig busstransporten. Detta pga att jag tillbringade helgen i Dalarna för att heja på Jonas, Jonas och Björn som körde Öppet spår.

Resan gick smidigt via Berlin där jag efter kort väntan bytte flyg till Salzburg.


Från flygplatsen tog jag en buss in till Salzburg Hauptbanhof och efter en dryg timme gick ett direkttåg till Bad Gastein. Bad Gastein ja. Inte Bad Hofgastein som brukligt.

TISDAG

Tisdagen ägnade jag mig helt åt mig själv. Inledde med yoga där jag bland annat utmanade mig själv i parsva bakasana, sidokråka. Vingligt som fan, men jag lyckades stå en liten stund. Så himla grymt!!


Sedan tog jag på mig sportiga kläder, tog liften upp till toppen och satte mig på en alm.


Läste "Mormor hälsar och säger förlåt" av Fredrik Backman (rekommenderas) och käkade grillwürst mit pommes. Kan hända att det blev en apfelstrudel mit vanillesauce und ein heisse choko mit sahne också.



Sen skulle ta liften ner igen men det gick inte så värst jättebra eftersom det blåste så mycket att liften stängt. Så jag gick hem. Ner.

ONSDAG

På onsdagen skolkade även pappa från skidåkningen så vi stack ut på äventyr. Ish. Det hade snöat kraftigt under natten, men vi gav oss iväg på promenad till Bad Hofgastein.


Enkel väg var det ca 8 km och när vi kom fram käkade vi pizza.


Sen gick vi tillbaka hem till Bad Gastein igen, vilket var betydligt jobbigare eftersom det innebar 2.3 km rejäl uppförsbacke på slutet.

TORSDAG


Tänka sig. På torsdagen, fössta tossdan i mass, åkte jag skidor. Velade rätt länge om jag skulle åka eller inte, men bestämde mig sedan för att hyra skidor över dagen. Är glad för det. Vädret var helt okej och backarna över förväntan.

Jag är inte så duktig på att åka skidor, men jag bestämde mig där och då för att släppa all prestation. Jag måste inte vara bra på allt. Jag måste inte träna allt. Gilla allt. Vissa saker kan få vara som de är.


Åkte med pappa, Jörgen och Fredde och det var lite som förr i tiden. Det vi brukar hänvisa till som "på Gunnar Jonssons tid".

Då, förr, inleddes skiddagen alltid med fika (och frivillig cigg) nedanför liften. Sen tog man liften upp och fikade i första tillgängliga alm. Sedan åkte man eventuellt ett åk eller två. Sen var det fika igen. Långfika. Och så där höll det på.


Vi jobbade enligt samma koncept. Ett åk - fika. Ett åk - lunch. Ett åk - hemfärd. Till mitt försvar kan sägas att åken var rätt långa och att effektiv åktid ändå blev två timmar. Men principen kändes igen.

FREDAG

Fredagen inleddes med SM i lång kortkortbana, 44 meter medley. Det här eventet var så stort att det kräver ett helt eget inlägg. Stay tuned.


Sen tog vi liften upp till toppen igen och åt lunch tillsammans med Anders och Camilla. Den här gången gick liften även ned. Great success!

LÖRDAG

Lördag morgon var det dags att åka hem. Jag längtade hem. Resan började inte så värst jättebra. Innan vi kunde rulla mot Sverige fick vi göra ett extra stopp i Salzburg, för att byta en trasig slangklämma till intercoolern på bussen.


Det sinkade oss två timmar men under tiden fick vi se hur vild brysselkål växer och lära oss vad slangklämma heter på tyska. Den stackars mekanikern hade ett tjugotal engagerade näsor hängande över sig när han jobbade.

SÖNDAG

I Mölletofta klev jag och pappa av bussen för att köra hem bilen den avlösande chauffören Johnny kom ner med. Det gick inte så värst jättebra. I Jönköping möttes vi av snöstorm, klass 1 varning och plogbilar som låg i runt 50 km/h på motorvägen. Tiden vi hade kört in under gårdagen försvann igen.

I Linköping kom våren tillbaka och till slut så kom vi faktiskt hem. Äntligen.