Sådär ja. Nu har det ordnat upp sig igen på motivationsfronten. Lördagsmorgonens pass i Vårby med Human Ambition var lika episkt som vanligt.
Efter torsdagskvällens fadäs pratade jag med Micke om bensparkandet (kanhända att det följde med ett litet förlåt för olämpligt beteende också, samt information om saker som är inopportuna för honom att yttra till mig när dylika situationer uppstår).
Med det ur värden skrev han ner ett förslag på åtgärdsplan. Tips på hur jag kan träna min kick alltså. Det kändes jättebra!
Men åter till idag. Att jag glatt skuttar ur sängen kl. 05:15 beror inte enbart på att det är så förbannat kul att simma. Jag gör det mest för att få träffa de härliga människorna och den där enastående killen på kanten. Och för frukosten efteråt.
Det är alltså simpisarnas förtjänst att motivationen åter är på topp. Trots att coachen satt ihop ett riktigt mardrömspass (på ett positivt sätt den här gången). Schmock ba, 1000 meter insim. 1000 meter benspark (med fenor). Ytterst obekvämt.
Så. Eh. Godmorgon. Välkommen. Vahettere. Å sånt. Nu kör vi. Puss, hej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar