I söndags simmade jag säsongens sista utomhuspass i Huvudstabadet. Lite symboliskt var det även höstterminens första pass från fröken Hasse. Han har lovat att fortsätta coacha mig åtminstone under hösten, och det känns riktigt bra att vara igång igen!
Första passets upplägg var... ehh... jättekul. Verkligen. Not. Vilket också tydliggör hela poängen med att ha en tränare. Jag skulle ALDRIG ha kommit på idén att simma något så här episkt tråkigt på egen hand. Hasse finns till för att putta mig utanför bekvämlighetszonen.
Jag vill ha pass som får mig att säga "ahmäh" och "va fan" när jag ser dem. Det är då det händer.
Jag simmade riktigt dåligt. Hade två farter, långsam och ännu långsammare. Men jag hade också väldigt fint sällskap av Kajpen och Rex, så jag lyckades genomlida passet. Och det är (tydligen, enligt nämnda simfröken) lite vad det handlar om nu. Genomlida. Komma igång. Skapa rutiner. Simma igenom.
Jag ska inte förvänta mig att vara någon stjärna nu, men jag kan alltid agera som en.
Efter passet fikade vi. Och åt lunch. Och promenerade. Och fikade igen. Det tog hela dagen och var jätte, jättetrevligt! Dagens tips: skaffa ashärliga simpisar med mycket fritid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar