söndag, december 02, 2018

Min hjärna har töjt sig


En bra grej med att ha fredagsholabaloo med simpisarna är att ingen tycker man är dum i huvudet när man vill gå hem och sova vid 21-tiden, eftersom vi alla ska simma kl. 7 följande morgon.

En annan ännu bättre grej är att simpisbrudarna är de bästa, roligaste, härligaste och mest seriöst oseriösa medmänniskorna i världen. Går knappt att ha i möblerade rum!


Trots att det inte blev så sent så kändes det ovanligt märkligt att kliva upp i svinottan. Klockan ringde tidigare än på vardagar till och med och under morgonpromenaden med jyckestycket i mörkret hade jag snöblandat regn vinande i nyllet. Åkte mot Vårby redan innan klockan slagit halv sju.


Som vanligt bjöd Micke på en munter överraskning. Han har ingen som helst jävla känsla för vad som är rimligt och inte. Väldigt ofta tvingas min hjärna töjas oändligt långt för att jag ska kunna genomföra det han begär. Fatta hur givande det är! Jag blir sjukt mentalt starkt!


När jag har fått upplägget anpassar jag för att kunna genomföra på bästa sätt. Hur bestämmer jag innan jag drar igång. Uppgiften den här gången var 28x75m i tröskelfart med start 1:30. Simmade häften sammansatt och hälften med fenor.

Tappade lite på slutet av första halvan när jag blev trött. När jag fick på fenor gick det långsammast i början och fortare när jag fick lite längre vila mellan intervallerna.


Efter den knäppa huvudserien väntade ytterligare 1600 meter, men då kändes jag mig riktigt stark. Jag brukar vanligen känna mig ganska klar när jag tagit mig igenom en stor utmaning, men den här gången fanns krafter kvar.


Följaktligen är det ett framgångskoncept att byta ut fredagssimningen i Vilundabadet mot vinkväll med de här två, plus Theresia och Matilda.

Inga kommentarer: