söndag, november 10, 2019

Årets Pappa 2019

Så var den här igen. För många den allra viktigaste dagen på året. Fars dag.

Ett rätt vanligt sätt att fira far är med morgonuppvaktning med kaffe, tårta, blommor och en present. Fortfarande är slipsen den vanligaste farsdagspresenten och varannan pappa får en ny slips just den här dagen.

Presenter och tårta i all ära, men för många pappor känns dagen bara som en enda lång transportsträcka till offentliggörandet av resultatet i den prestigefyllda tävlingen Årets Pappa.

- - BREAKING NEWS! - -

Efter att under många år ha burit den tunga bördan av att utse en vinnare bland hundratusentals framstående pappor har den ordinarie juryn i år valt att ta paus. Detta efter att ett anonymt ekonomiskt bidrag inkommit till tävlingen. Juryn återfinns för tillfället i Karibien. Istället har en av Sveriges största bloggare och influensers tagit över rodret för 2019. För att undvika påtryckningar inför tävlingen är juryn som vanligt anonym. Efter att noga ha studerat alla deltagande pappor under året som gått kan hen nu presentera årets vinnare:

Motivering
"Asså ja ba... whaaat liksom... så himla många dom e ba, och vissa ba va så typ supergulliga liksom men andra baa asså så sjuuuuuukt gamla å man ba hallå leveru ens eller liksom.... och jag typ köpte nya stövlar förut för vahettere... dom andra ba nääej liksom, och sen ba så kolla vicken gullig skäggrej och så ba VA? har han gjort allt de där å då ba va saken typ vahettere sjukt klar."

Årets pappa 2019: Pappa Göran



Läs alla motiveringar till vinnaren av tidigare Årets Pappa-tävlingar här:

2006: Pappa Göran
2007: Pappa Göran
2008: Pappa Göran
2009: Pappa Göran
2010: Pappa Göran
2011: Pappa Göran
2012: Pappa Göran
2013: Pappa Göran
2014: Pappa Göran
2015: Pappa Göran
2016: Pappa Göran
2017: Pappa Göran
2018: Pappa Göran

måndag, november 04, 2019

STÄNGT!


Puss hej, nu stänger hela Playa de Muro. So long, goodbye, auf wiedersehen, adieu.

Det känns lite märkligt faktiskt. Det är ju fortfarande så otroligt vackert här. Och varmt! Låg på stranden i bikini häromdagen. Nästan ensam. Men det kanske är för att jag är svensk. I Sverige sitter vi ute och fikar på våren när det är 8 grader och sol, för att "det är ju så varmt och skönt".


Men att precis allt stänger är inget skämt. Hotell, butiker, restauranger. ALLT. Till och med Burger King hade öppet sin sista dag igår. Det är som en spökstad. Som boken "Palle är ensam i världen" som jag hänvisat till förut. Och det är SÅ skönt! Så tyst!


Igår var även sista dagen som Viva Blue hade öppet för säsongen och således sista dagen för i år som jag kunde träna i denna underbara bassäng.

Är otroligt tacksam över att ha kunnat simma så mycket på hotellet.


Sista passet var grymt men jag filmade min teknik och blev förskräckt. Hujedamig vad det finns att jobba på. Vad mycket konstigheter jag har lagt mig till med. Varför? När?

Och fjärilssimmet... OMG. Jag som för en sekund trodde att jag typ kunde... men... vahettere.... nej.


Om det är för att solen fortfarande är stark på dagarna, färgerna klara eller för att jag helt enkelt mår bra här vet jag inte, men jag är så gott som helt opåverkad av att dagarna blir kortare och kvällarna mörka. Vill lägga mig lite tidigare än förut, men känner inte av någon höstdepp alls.


Just det är en enorm skillnad mot i Sverige. Har alltid sagt att jag har svårt att hantera både kyla och mörker, och det stämmer nog bra. Bara mörker är inget problem nu nämligen. Tänker inte ens på det.


En annan sak jag däremot tänkt mycket på är alla prylar jag äger hemma.. Så mycket kläder. Så många saker.

Här har jag en handfull och det går utmärkt. Bra ögonöppnare. Jag behöver inte ett överflöd av sånt som jag knappt använder. Jag saknar dock en del kläder av praktiska skäl. Stannade ju en månad längre än planerat, och det är trots allt en viss skillnad i vädersituationen. Plus att mina flip flops gick sönder häromdagen.


Jag pluggar spanska varje dag, allt mellan 10 minuter och flera timmar, via appen Duolingo. Har en streak på 82 dagar nu. Det är helt jävla fantastiskt hur mycket jag har lärt mig och lika jävla fantastiskt hur jag trots det kan känna mig så begränsad och förbannat otålig.


Men mitt tålamod är generellt dåligt. Det är så mycket i mitt liv som stått still så länge men nu vill jag faktiskt röra mig framåt igen. Venga, vamos! Det svajar fortfarande på för många plan för att det ska vara trivsamt, men jag har hopp.

Oavsett vad som händer så är jag tacksam över fler saker än jag kan räkna upp.

lördag, november 02, 2019

Exotisk upplevelse


Jag har glömt berätta om det förmodligen mest exotiska som hänt här. Som hänt i mitt liv!!!

För några veckor sedan var det plötsligt en enorm, flygande insekt i vardagsrummet. Jag gjorde naturligtvis det enda rätta - jag stängde in mig i sovrummet. Funderade på om jag skulle öppna fönstren eller gasa ihjäl den lilla rackaren med insektsmedel. Det blev det första alternativet eftersom jag var rädd att inte ens en hästdos av sprayen skulle vara dödande.

Jag fick öppna fönstren i två steg, och gömma mig i badrummet en stund emellan.

Insekten flög i alla fall ut och senare skojade jag om att den där flygande saken var stor som en kolibri. Sen fick jag se en film på en kolibri. Gissa vad.

DET VAR EN KOLIBRI!!! OMG OMG OMG!
Tänk om jag gasat ihjäl den.

torsdag, oktober 24, 2019

Testserie 1, försök 4


I tisdags, när vädret var una puta mierda här (storm, åska och massor av regn) så blev det inomhussimning i kommunala poolen i Alcudia. Och plötsligt glimmade jag till!

Kapade ungefär 15 sekunder på mina tvåhundringar jämfört med förra veckan (ungefär samma ansträngning, f3) - sammansatta på 3:15 och paddlar/dolme på 2:50. Supersnabbt! Nyckeln kan ha varit mina tre timmars tupplur på eftermiddagen.

När träningen går bra är det kul med test, så igår var det dags för testserie igen! Kallt i luften, varmt i poolen. Solsken bakom palmerna.


Det var fjärde gången jag körde testserie 1 och det är roligt att jämföra.

Försök 1 - 23 november 2018
Försök 2 - 25 februari 2019
Försök 3 - 18 juni 2019
Försök 4 - 23 oktober 2019

Jag älskar tider och analyser och framför allt älskar jag att snittet på alla distanser igår var bäst hittills. Har nu klarat rikttiderna på 2/4. Att vara sin egen coach har sina nackdelar, men uppenbarligen funkar det hyfsat.


4x100m @2:00, rikttid 1:30-1:32,5
Försök 1: 1:33, 1:34, 1:36, 1:36 (1:34,75) 
Försök 2: 1:35, 1:35, 1:34, 1:35 (1:34,75) 
Försök 3: 1:34, 1:35, 1:34, 1:36 (1:34,75) 
Försök 4: 1:35, 1:34, 1:34, 1:33 (1:34,00) 

4x75m @1:30, rikttid 1:07,5
Försök 1: 1:11, 1:12, 1:12, 1:12 (1:11,75) 
Försök 2: 1:09, 1:10, 1:09, 1:09 (1:09,25) 
Försök 3: 1:11, 1:10, 1:11, 1:09 (1:10,25) 
Försök 4: 1:09, 1:09, 1:10, 1:08 (1:09,00) 

4x50m @1:00, rikttid 45
Försök 1: 0:46, 0:48, 0:48, 0:48 (0:47,50) 
Försök 2: 0:46, 0:46, 0:46, 0:46 (0:46,00) 
Försök 3: 0:45, 0:45, 0:45, 0:45 (0:45,00) 
Försök 4: 1:44, 1:45, 1:44, 1:45 (0:44,50) 

4x25m @0:30, rikttid 20,5-21,5
Försök 1: 0:21, 0:23, 0:24, 0:23 (22,75) 
Försök 2: 0:21, 0:22, 0:22, 0:22 (21,75) 
Försök 3: 0:22, 0:22, 0:22, 0:22 (22:00) 
Försök 4: 0:21, 0:20, 0:22, 0:21 (21,00) 

Målet är förstås att klara rikttiderna på hela testserien. Jag närmar mig!!!


Positivt i min träning är att jag simmar mycket. Förra sommaren hade jag en motivationssvacka och det var fruktansvärt att dra igång efter den. Men efter att jag väl kommit igång har det varit ett riktigt bra år med regelbunden träning.

Det jag kan förbättra är antalet pass med fart. Vill man bli snabb måste man simma snabbt. Och jag borde verkligen styrketräna mer.


Det jag gjorde väldigt bra på testserien igår var att jag simmade starkt, kontrollerat och med längd. När jag tittar på Garmin Connect är det uppenbart att jag simmar snabbare om jag tar färre armtag. Så fort jag börjar veva för snabbt med armarna tappar jag (teknik och) fart.

Igår var mitt enda fokus att sträcka ut ordentligt. Det kändes som om jag simmade supersakta men tiderna visar annat.

fredag, oktober 18, 2019

Swim camp, föräldrar och förlängning


Aqtivate Swim Camp Mallorca, vilket helt fantastiskt läger det blev! Jag är SÅ nöjd!


Att det blev så bra beror till stor del på att det var så superhärliga deltagare. Otroligt positiva och intresserade. Dessutom var det en lagom stor grupp.


Förutom mig var Stina med som coach och höll i uppvärmningen innan simpassen, en föreläsning om periodisering av träningen utefter mensen och ett styrkepass varje dag. Hon är supergrym och jag tror alla fick med sig väldigt mycket matnyttigt om hur de ska träna för att få ut ännu mer av sin simning.

Programmet för lägret kändes perfekt utformat och vädret var toppen.


Lägret slutade i söndags och i måndags kom mamma och pappa hit på en veckas semester.



I tisdags var jag och mamma i Alcudia på marknad och igår hyrde vi bil och åkte på utflykt. Vi fikade i Valdemossa, åkte den fina vägen genom Deia och åt lunch på torget i Soller.


Pappan cyklade samma sträcka, med start i Santa Maria. 11 mil och drygt 1600 höjdmeter. Så backigt att det till och med var jobbigt för högerfoten att köra bil.

Coolast var ändå den enbenta snubben på en vanlig racer som stånkade upp för berget i god fart.


Har även hunnit simma ett pass med pappan. Slog två nya rekord - 100 meter medley utan fenor-rekordet och 100 meter fjäril med fenor-rekordet. Det sistnämnda var larvigt jobbigt faktiskt.



Ja, och så stannar jag på Mallorca en månad till. Skulle åkt hem idag men planet fick lyfta utan mig.

Tack alla som fixar och täcker upp för mig så att jag kan få göra så här!!!

torsdag, oktober 03, 2019

Grottäventyr och framtidsdrömmar


Mallorca är fantastiskt! Ju mer jag upptäcker, desto mer förälskad blir jag i den här ön. Det finns så mycket att se och naturen är så vacker.



För två veckor sedan var jag i Esporles norr om Palma och hittade en framtidsdröm. En gammal 25-metersbassäng i dåligt skick (kanske en lätt underdrift), mitt bland bergen strax nedanför det fina hotellet/restaurangen La Posada del Marqués. Man skulle kunna få in 4-5 banor, bygga en poolbar och locka dit simmare från hela världen.


Ibland är jag väldigt bra på att tro på mig själv, och ända sedan jag var i Esporles har jag tänkt att om jag vill få den där poolen att bli användbar igen så kan jag få det att hända. Jag kanske inte är beredd att försöka just nu, men om jag vill så kan jag!


Förra veckan gick färden till Cala Ratjada för brunch vid havet på Noah's Lounge. Trevligt ställe med väldigt god mat, men kanske blev det aningen för varmt att sitta i solen och äta. Ibland glömmer jag att det här är Spanien och inte Sverige.



Därefter blev det ett besök i Coves del Drac i Porto Cristo och en grottpromenad som inkluderade både en kort klassisk konsert och en liten båttur i underjorden. Samt närkontakt med mänskligheten. Ogillar folk. Men grottorna var otroligt mäktiga.

Alla de här utflykterna får min idéhjärna att fortsätta snurra på temat "(o)möjliga saker som jag kan göra bara jag vill". Jag har så många idéer!




Vad det blir av mina idéer återstår att se. Nu är nu.

Jag kan se soluppgången på stranden 1000 gånger och fortfarande säga wow. Bergen, det turkosa vattnet och palmerna får fortfarande min mage att slå volter. Det är oktober och ännu sommar. Jag fattar knappt att tiden går.

Mitt intresse att åka hem får anses som ganska lågt. Jag vill liksom inte riktigt slita mig härifrån... Detta trots att jag ofta saknar lilla Triangelnyllet så mycket att jag tror att jag ska gå sönder.


Och faktum är att jag har gått sönder. Fast förmodligen av andra, ännu oklara, skäl. Min kropp har totalhavererat med värk i ryggen och nacken, och jag har sovit dåligt i snart två veckor.

Jag tror på rörelse som medicin och jag har försökt hålla igång lätt, men idag efter jobbet gav jag efter, skippade simningen och parkerade mig i soffan under en filt. Nya tag imorgon. Massage på lördag.

Detta om detta. Puss, hej.

onsdag, september 25, 2019

Haru flyttat eller?


-"Haru flyttat till Mallorca?"

Det är en mycket vanligt förekommande fråga nu för tiden. På förekommen anledning. Mitt svar är alltid detsamma: hur definierar du flyttat?

Jag har varit här 14-15 veckor sedan i maj. Det är ganska mycket. Det är kanske likt en flytt. Men måste vi verkligen sätta namn på det?


Ganska ofta har jag svårt att ta in situationen. Hur hamnade jag här? Jag tror det är Eva Marie som brukar prata om att "kasta hjärtat över hindret så följer resten av kroppen efter".

Det var kanske så jag gjorde. Oavsett hur det gick till så är jag här nu. Bland berg, spanjorer, sandstränder och utomhusbassänger. En fantastisk tillvaro, jag känner mig tacksam för allt!

Men det är inte alltid lätt. Helvetes fan nej. Det är faktiskt lite jättesvårt emellanåt. Jag gillar inte förändring. Jag har svårt att komma till ro.



Allting är annorlunda och jag är trött. 300 mil hemifrån, utan vänner, familj och mitt älskade lilla jyckestycke. Jag är inte trött på situationen, bara trött på att hela tiden behöva kämpa mot elaka, inre demoner som säger att det här inte kan vara min verklighet.

Jag påminner mig själv om att JAG bestämmer vad som kan vara på riktigt och inte, men ibland vill jag bara ge efter och skrika att JAG ORKAR INTE FÖRÄNDRAS MER och falla ihop.


Missförstå mig rätt. Mitt i allt det svåra är det ibland också väldigt lätt. Väldigt lyxigt.

Och det är fan så mycket lättare att fightas med sig själv när man går sin morgonpromenad i vattenbrynet i shorts och t-shirt. Eller när man har sand mellan tårna. Eller flyter runt i sin gnistrande favoritbassäng med solen brännande på ryggen. Och en del annat.


Men just idag, eller kanske bara just nu, vill jag mest av allt sätta mig ett hörn någonstans och säga alla fula ord jag lärt mig på spanska och äta godis.

Jag gör inte det. Jag lagar lunch och går och simmar istället. Sen kommer allt kännas bra igen.

tisdag, september 17, 2019

Tillbaka på Mallorca


Jag är tillbaka på Mallorca sedan lite mer än en vecka. Det går fort i hockey, som vi brukar säga. Jag ber om ursäkt till alla som på ett eller annat sätt känner sig kränkta över att jag fortsätter glo på palmer och lapa sol. Förlåt för allt. Om det känns bättre att veta så jobbar jag också.

Under veckorna jag var hemma hann jag med två saker:



1. Simma och fika med bästa simpisarna i Vårby.

Det var jättemysigt och jag kommer verkligen sakna lördagsmorgnarna med bästa gänget.



2. Åka till Österrike och heja på pappan i Ironman 70.3 Zell am See.

Zell am See är jättefint och trots att vädret under resan inte var det bästa fick jag i alla fall en jättefin dag på berget. Tyvärr blev det ingen målgång och medalj för pappan, vilket verkligen var tråkigt eftersom han var så oerhört förtjänt av det i år. Ibland blir det så och jag älskar att han inte ger upp.


Inte heller här på Mallis har vädret varit särskilt lysande. I början av veckan blåste det så inni, med byar på upp till 25 m/s. Då får man hålla i hatten. Temperaturen på natten sjönk ned till ynka 15 grader och på dagen var det inte mer än strax över 20.

Senast hade jag för varma kläder med mig. Den här gången är det tvärt om. 8 par shorts och ett par jeans. Inget där emellan.


Störst effekt av storm och låga temperaturer blev det på favoritpoolen. Eftersom hinderbanan var kvar gick det inte att värma upp poolen, och en dag var det inte mer än 22.5 grader i vattnet. Då gav jag upp och drog på mig våtdräkten. Fördel: simmar snabbt. Nackdel: den tar in ALLT vatten.


Nu är poolen dock helt återställd (27 grader) och träningssäsongen är här! Yiha! Jag har börjat fila på en plan men har inte fastställt något ännu. Förra veckan och den här veckan får mest handla om att hålla igång simningen. Trots det noterade jag bra tider på mina 200-ingar i förrgår. Och ja... det är jag som simmar ensam i poolen på bilden ovan. Magiskt.


Detta om detta.
Det enda jag önskar mig nu är att livet blir lätt igen. Är så.himla.trött på att saker är jobbiga.