Det kändes som tre veckor sedan förra simpasset i Vårby när jag kom dit imorse. Men det har förstås bara gått en vecka sen jag träffade det här härliga gänget senast.
Jag kände mig svag och trött under insimmet. Det var orimligt jobbigt och jag undrade för mig själv hur jag skulle klara resten av passet om jag inte ens orkade början av det.
Huvudserien idag var 30x50m @1:30, best average. Heeeelt annorlunda mot förra helgens killer 4x(8x50m @1:30), best average. Flera meter kortare, fast utan extra vila förstås.
Höjdpunkten var när superstjärnan Lovisa oroade sig för att jag skulle hinna ifatt henne om jag hade fenor. Det var nog det finaste jag hört sedan jag konfirmerades.
Jag kan hålla samma tempo som Lovisa om jag får ha all utrustning, hon inte någon, och jag simmar mitt allra snabbaste. Jag simmade väldigt bra, men jag kom inte ikapp.
Jag lyckades hålla samma tempo alla 30 intervaller - 36 eller 37 sekunder, någon enstaka ner på 35. Mycket nöjd med det. Perfekt ansträngningsnivå, på gränsen till dödsskuggans dal men aldrig på fel sida om den.
Tack vare fenorna kunde jag fokusera både på fart och teknik. Saker jag vill förbättra:
- Sista biten på draget med höger arm
- Involvera höger ben mer i bensparken
Som förväntat kändes vissa bra, andra mindre bra. Förändring tar tid. Det är okej. Jag har tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar