torsdag, februari 28, 2019

Allmänt sportlovsstökigt


Simning är en klurig sport. Lite som hockey - det svänger fort. Kan inte ta till mig att jag simmade så überbra i måndags, med tanke på hur resten av veckan har varit.

I tisdags simmade jag 2100m i Sollentuna. Visserligen planerat som ett kort återhämtningspass utan krav på prestation, men det är svårt med koncentrationen när det är vevande gubbar och sprattlande små barnfötter i banan. Och när linorna plötsligt börjar flyttas mitt under passet. Jag blir stressad och tekniken lidande. Simmade långsamt och utan känsla.


Idag i Vilundabadet råkade jag under mina 4000m bara ut för banflytt, men jag simmade ganska dåligt. Kroppen kändes trött, jag försökte fokusera men lyckades inte omsätta det till en fysisk förändring och jag ville helst av allt bara gå upp.

Under mina 4x400m ss @8:00 fick jag ta i mer och mer, kämpa hårdare och hårdare, samtidigt som armtagen blev kortare och kortare och tiderna långsammare och långsammare. Tiderna blev 7:15, 7:17, 7:21 och 7:23.

Men sånt är livet, det är inte en så big deal. Jag var trött hela passet och så var det med det.


Jag har hur som helst, med bravur, klarat ännu en månad med ett snitt på minst 10000m/vecka. Känns bra att ha marginal, man vet aldrig när motivationen tryter. För tillfället får den ändå anses vara rätt så hög, även om jag just inte direkt längtar efter nästa pass.

Inga kommentarer: