Efter simningen i lördags kände jag en förkylning smyga sig på. Med ett träningsevent för Aqtivate med Stina på söndagen och en intensiv vecka på jobbet i antågande var det icke aktuellt att bli sjuk. Och jag vet inte hur det gick till, men jag klarade mig. Typ.
Vi hade jättekul i söndags. Älskar att få dela med mig av det jag lärt mig, att se personer utvecklas och att försöka hitta ett rimligt sätt att förklara saker. Och Stina är så jävla grym som styrkecoach!!!
Samtidigt känns det som att ju mer jag lär mig desto mindre förstår jag att jag kan. Ibland får jag lätt panik över det, så jag ser fram emot att lära mig mer. Efter sportlovet ska jag gå en utbildning till Simlinjeinstruktör och det är i alla fall ett steg i rätt riktning.
Även om träningseventet "Styrka för simmare" flöt på jättefint så finns det några detaljer vi kan justera och förbättra till nästa gång. Är nöjd men vill inte nöja mig så.
Ställde in simningen i måndags eftersom min hälsa var oklar, men körde mina pass tisdag - torsdag.
I tisdags blev det ett relativt kort och lugnt pass på 2100m med Stina i Eriksdalsbadet, eftersom jag var osäker på hur jag mådde. Det enda som var jobbigt var några 25:or fjäril, resten var mest genomsimning och det blev inget bakslag.
I onsdags fläskade jag på med 4000m i Vasalundshallen. Hade en riktig jävla skitmorgon där ingenting gick min väg. Även om allt löste sig till slut låg stressen kvar i kroppen och det var så skönt att gå helt upp i simningen en stund. Jag var så fokuserad på vad jag gjorde att jag inte ens märkte när Nina stack ner handen i vattnet för att påkalla uppmärksamhet. Jag bara körde på.
I går hade jag egentligen ett kort pass planerat men jag bestämde mig för att simma ihop de 3900m som saknades för att jag skulle nå veckans mål på 10000 meter. I Sollentuna simhall var det solkatter i vattnet och egen bana, trots horder av seniora medborgare som utförde vattengympa samtidigt.
Efter en timme trodde jag att jag var klar, skitnöjd över att ha genomfört passet så snabbt. Synd bara att jag hade räknat som en kratta (det finns ingen matematik som är så svår som att summera distanser i ett simpass) och att jag då hade ungefär en tredjedel kvar. Motivationen fick sig en törn men jag avslutade med bravur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar