torsdag, augusti 01, 2019

Sofia i utlandet #3


Det finns en tår i varje skratt, det finns en sorg i varje rus, och i vintergatans gränder hörs ett stilla sus. Jaja. Det blir tydligen vardag även i paradiset. That's why dåligt med bloggande. Det är mest samma saker som händer.

En lista:
Igår var det kallt, jag fick ha sarong över mig när jag låg ute och läste.
Jag har jättemånga myggbett.
Yogamattan borde fått följa med till Spanien.
Jag har sett en kackerlacka.
Saknar mina vänner.



Jag försöker att stoppa tassarna i sanden och promenera längs stranden varje dag. Ibland jättekort, ibland jättelångt. Ibland på morgonen, ibland på dagen, ibland på kvällen. Strandpromenader är ypperliga för kontemplerande på egen hand, men också för att prata nonsens och allvar med någon annan. Jag saknar samtalen jag hade med Marika i våras under dylika promenader.



I måndags var jag på den mysiga stranden Coll Baix. Det var härligt att vara i skogen och den trixiga vägen ner till viken är alltid kul att gå. Bilden här ovan visar vägen ner längs berget, och om du tittar noga så ser du några människor längre bort.

På stranden åt jag morotskaka och badade i havet. Bañarse! Tror det var första badet sedan 2015... det är så jag skäms. Kändes ungefär som att hoppa i bassängen för att simma, så jag gissar att det var 26-28 grader varmt. Det var en väldigt fin dag. Utflykter är bra!!!


Och simmar gör jag ju förstås. Ganska långsamt faktiskt, men jag orkar inte riktigt bry mig om det. Träningen är just nu mest till för att jag ska hålla igång och må bra. Mina tankar blir lugnare och jag blir mindre orolig när jag simmar. Mår bättre helt enkelt, även om lägstanivån här är hög.


Jag kör tre mornar i veckan på Viva Blue och en gång inomhus i Alcudias simhall. Jag vill nog egentligen simma ytterligare ett eller två pass inomhus i veckan, men vistelsen här kostar mycket pengar och jag måste dra gränsen någonstans. Bara 4 pass i veckan går på ungefär 1000 kr/månad.


De dagar jag simmar på Viva hänger jag kvar på området och solar efteråt. Vet inte om det är tillåtet men det är mysigt. Och jag tycker om att titta på människor. Skrev följande visdomsord på Instagram härom dagen:

"Människor. Jag har, med några få undantag, inte så mycket till övers för dem. Det här stället kryllar av folk men jag ser trots allt en viss skönhet i alla dessa semesterfirare. I variationen av utseende, i att folk går runt och ser ut hur som helst men är glada ändå. Precis som det ska vara. Fläskiga kroppar, celluliter, blek hud och illasittande badkläder ackompanjeras av ogenerade snarkningar och dreglande mungipor i solstolarna. Jag tycker det är vackert i all sin fulhet. Jag gör det."


Igår gjorde jag något jättebra. Virvlade ut för att komma över lite lunch när jag hade jobbat klart (hann även med en liten tuppis innan jag gav mig iväg), men jag saknade både lust att äta och en plan för hur måltiden skulle genomföras.

Slutade med att jag gick ut på piren och käkade en hamburguesa på Botel Alcudiamar. Sjukt bra beslut. Bra pris, helt okej burgare och god Sangria. Och en utsikt som jag älsk-, älsk-, älskar!

Inga kommentarer: