tisdag, augusti 06, 2019

Sofia i utlandet #4


Jag har haft en riktigt bra simvecka. Eller simhelg snarare. Lyckades pallra mig till Alcudiasimmisen en dag och sprattlade ihop 2k. Helt okej.


När det blev fredag bestämde jag mig för att det var dags att fläska på med distans. Långfredag. Fick ihop 6000m med en väldigt bra känsla och utan att känna mig vare sig särskilt uppgiven eller särskilt trött.

Passet kändes av någon anledning mentalt lätt:

3x(
400m + 4x100m
300m + 3x100m
200m + 2x100m
100m + 1x100m)

Enda nackdelen var skavsår från helvetet runt halsen från baddräkten. Smörjde in halsen med solkräm (med alkohol i) efteråt.... OMFG.


Följde upp med 4800m på lördagen och 4000m på söndagen. Kändes väldigt bra. Jag tycker om att köra långa, lugna pass. Med prylar. Vet att jag kanske borde lägga in mer fart men jag orkar faktiskt inte.

Förra året den här tiden hade jag en jättedip i motivationen och simmade inte alls på 5 veckor, och där vill jag inte hamna igen. Så jag myser på med sånt jag gillar. Och är snäll mot mig själv. Igår blev det t ex 600m inomhus. Kort men asgrymt!

När andan faller på ska jag fila på en målsättning för nästa år.


Bassängen på VB (det betyder från och med nu Viva Blue) verkar ha hämtat sig en smula och är inte lika grumlig som den varit tidigare veckor. Det glittrar nästan så där fint igen som det brukar göra på våren. Älskar den bassängen!

Vattnet inomhus i Alcudias simhall är visserligen klarare, men allting känns väldigt mörkt och instängt där. Synd, för utsikten från de små fönstren är fantastisk.


Jag tycker om att hänga kvar på VB när jag har simmat där. Även om det som sagt är oklart om det är tillåtet. Bättre att be om ursäkt än att fråga om lov tänker jag. Trots att jag ogillar människor så är det skönt att socialisera, eller åtminstone ha människor nära, ibland.

Personalen på hotellet börjar undra över den konstiga gästen som aldrig åker hem. Men de är väldigt snälla mot mig. Dani fyller på mitt vatten och ger mig handduk när jag simmar. Aina gav mig rabatterat pris för simningen, Mateo har kommit med hjälpsamma tips om myggbekämpning, Sofia och Mats är alltid trevliga att prata med och Kiko bjöd på min lunchburrito i veckan.


Att få må som en prinsessa och ha det så här bra känns overkligt. Hela mitt liv har jag velat vara i ett varmt klimat med palmer, berg och hav, och nu är jag plötsligt det. Jag kan inte fatta. Allting känns overkligt. Jag är rädd för att vakna upp ur den här drömmen, och jag vet att jag så småningom kommer behöva göra det. Man kan inte sticka huvudet i sanden hur länge som helst. Eller...?

Inga kommentarer: