måndag, augusti 26, 2019

Sofia i utlandet #7



Fast jag är inte i utlandet längre. När jag skriver det här är jag i hemlandet. Jag kom hem i lördags natt.


Jag såg soluppgången på stranden en morgon. Fantastisk soluppgång, ackompanjerad av pistmaskinens dova brummande. Frågade mig själv varför det tog så lång tid att pallra mig upp i tid till detta. Magiskt.


Nytt var även att jag köpte nybakta croissanter till frukost. Tre stycken för en peng, sjukt billigt och gott. Problemet när man köper tre croissanter är att det är jättesvårt att inte äta just precis så många som man köpt. Vilket är två för många.


I onsdags skulle jag riva av sista passet i simhallen i Alcudia, men då blev jag informerad om att den skulle hålla stängt till den 1 september, så det blev inget med det. Tur i oturen att den inte stängde tidigare.

Istället la jag till ett bonuspass på VB på torsdagsmorgonen. Det är så mycket lugnare vid poolen nu än under sommaren. Och kallare. Kallt på land (22), kallt i vattnet (27). Jag vet...


Under långfredagspasset drämde jag till med 8000m. Kände mig både stark och motiverad, hade det aldrig särskilt jobbigt. Passet jag simmade är numera mitt favoritpass för distans:

4x(
400m + 4x100m
300m + 3x100m
200m + 2x100m
100m + 1x100m)

Simmade ett varv sammansatt, ett varv med fenor, ett varv med paddlar och dolme och ett varv benspark med platta. Under bensparken fick jag kramp, men jag kunde iaf fullfölja.

Att simma 8k är mäktigt, men allra nöjdast är jag över att jag kunde simma 100m medley utan fenor.


Och i lördags åkte jag hem. Fifaen för det. Lämnade en rosa enhörningshimmel och sju veckor av hopp om att kunna bli lycklig igen. Hur kan en plats vara så vacker? Bergen, det turkosa havet, solen, stranden... Jag saknar det redan ofattbart mycket.


När jag vaknade upp i söndags morse var det som om jag aldrig hade varit borta. Den välbekanta tyngden på axlarna var tillbaka. Var hela vistelsen egentligen bara en dröm?

Inga kommentarer: