Tillbaka på Mallorca

Jag är tillbaka på Mallorca sedan lite mer än en vecka. Det går fort i hockey, som vi brukar säga. Jag ber om ursäkt till alla som på ett eller annat sätt känner sig kränkta över att jag fortsätter glo på palmer och lapa sol. Förlåt för allt. Om det känns bättre att veta så jobbar jag också.

Under veckorna jag var hemma hann jag med två saker:

1. Simma och fika med bästa simpisarna i Vårby.

Det var jättemysigt och jag kommer verkligen sakna lördagsmorgnarna med bästa gänget.

2. Åka till Österrike och heja på pappan i Ironman 70.3 Zell am See.

Zell am See är jättefint och trots att vädret under resan inte var det bästa fick jag i alla fall en jättefin dag på berget. Tyvärr blev det ingen målgång och medalj för pappan, vilket verkligen var tråkigt eftersom han var så oerhört förtjänt av det i år. Ibland blir det så och jag älskar att han inte ger upp.

Inte heller här på Mallis har vädret varit särskilt lysande. I början av veckan blåste det så inni, med byar på upp till 25 m/s. Då får man hålla i hatten. Temperaturen på natten sjönk ned till ynka 15 grader och på dagen var det inte mer än strax över 20.

Senast hade jag för varma kläder med mig. Den här gången är det tvärt om. 8 par shorts och ett par jeans. Inget där emellan.

Störst effekt av storm och låga temperaturer blev det på favoritpoolen. Eftersom hinderbanan var kvar gick det inte att värma upp poolen, och en dag var det inte mer än 22.5 grader i vattnet. Då gav jag upp och drog på mig våtdräkten. Fördel: simmar snabbt. Nackdel: den tar in ALLT vatten.

Nu är poolen dock helt återställd (27 grader) och träningssäsongen är här! Yiha! Jag har börjat fila på en plan men har inte fastställt något ännu. Förra veckan och den här veckan får mest handla om att hålla igång simningen. Trots det noterade jag bra tider på mina 200-ingar i förrgår. Och ja... det är jag som simmar ensam i poolen på bilden ovan. Magiskt.

Detta om detta.
Det enda jag önskar mig nu är att livet blir lätt igen. Är så.himla.trött på att saker är jobbiga.