STÄNGT!

Puss hej, nu stänger hela Playa de Muro. So long, goodbye, auf wiedersehen, adieu.

Det känns lite märkligt faktiskt. Det är ju fortfarande så otroligt vackert här. Och varmt! Låg på stranden i bikini häromdagen. Nästan ensam. Men det kanske är för att jag är svensk. I Sverige sitter vi ute och fikar på våren när det är 8 grader och sol, för att "det är ju så varmt och skönt".

Men att precis allt stänger är inget skämt. Hotell, butiker, restauranger. ALLT. Till och med Burger King hade öppet sin sista dag igår. Det är som en spökstad. Som boken "Palle är ensam i världen" som jag hänvisat till förut. Och det är SÅ skönt! Så tyst!

Igår var även sista dagen som Viva Blue hade öppet för säsongen och således sista dagen för i år som jag kunde träna i denna underbara bassäng.

Är otroligt tacksam över att ha kunnat simma så mycket på hotellet.

Sista passet var grymt men jag filmade min teknik och blev förskräckt. Hujedamig vad det finns att jobba på. Vad mycket konstigheter jag har lagt mig till med. Varför? När?

Och fjärilssimmet... OMG. Jag som för en sekund trodde att jag typ kunde... men... vahettere.... nej.

Om det är för att solen fortfarande är stark på dagarna, färgerna klara eller för att jag helt enkelt mår bra här vet jag inte, men jag är så gott som helt opåverkad av att dagarna blir kortare och kvällarna mörka. Vill lägga mig lite tidigare än förut, men känner inte av någon höstdepp alls.

Just det är en enorm skillnad mot i Sverige. Har alltid sagt att jag har svårt att hantera både kyla och mörker, och det stämmer nog bra. Bara mörker är inget problem nu nämligen. Tänker inte ens på det.

En annan sak jag däremot tänkt mycket på är alla prylar jag äger hemma.. Så mycket kläder. Så många saker.

Här har jag en handfull och det går utmärkt. Bra ögonöppnare. Jag behöver inte ett överflöd av sånt som jag knappt använder. Jag saknar dock en del kläder av praktiska skäl. Stannade ju en månad längre än planerat, och det är trots allt en viss skillnad i vädersituationen. Plus att mina flip flops gick sönder häromdagen.

Jag pluggar spanska varje dag, allt mellan 10 minuter och flera timmar, via appen Duolingo. Har en streak på 82 dagar nu. Det är helt jävla fantastiskt hur mycket jag har lärt mig och lika jävla fantastiskt hur jag trots det kan känna mig så begränsad och förbannat otålig.

Men mitt tålamod är generellt dåligt. Det är så mycket i mitt liv som stått still så länge men nu vill jag faktiskt röra mig framåt igen. Venga, vamos! Det svajar fortfarande på för många plan för att det ska vara trivsamt, men jag har hopp.

Oavsett vad som händer så är jag tacksam över fler saker än jag kan räkna upp.