Jag gillar mitt jobb på Sällsis, det gör jag faktiskt. Även om man kanske inte alltid kan tro det. Speciellt inte de senaste tre åren då min kapacitet pga anledning varit långt under det jag själv anser vara det normala.
Jag jobbar inte så många timmar varje dag. Det är kanske inget bra koncept för att skapa ett framgångsrikt företag, men om man nöjer sig med att hålla det flytande så funkar det. Nästan. Och det jobb som för 13 år sedan tog 8-9 timmar om dagen tar en tredjedel av tiden nu.
Mitt mål har alltid varit att skapa ett flexibelt arbete som kan utföras i stort sett var som helst. Det lyckades jag med för länge sedan. Jag tyckte det kändes omodernt att vara bunden till en specifik plats för att utföra mitt jobb.
Att utnyttja den flexibiliteten har jag däremot varit lite sämre på. Ett par somrar har jag jobbat några veckor från landet, men då har det blivit nån slags slö kombo av semester och att hålla kunderna lugna. Det har funkat men inte känts 100.
För det är ändå något visst med att ha en arbetsplats att komma till. Det är som att fokuset blir ett annat när man har en kalender på väggen och ett foto av hunden i en ram på skrivbordet. Jag vet alltid vad jag ska göra när jag kommer till min plats.
Det enda störande momentet har varit en cykel- och triathlonmotiverad pappa med behov att prata träning.
Under tiden jag jobbade på Mallorca tvingades jag lära mig att hitta fokus utan väggkalender, häftapparat och post-it. Viss information hade jag på papper, men det allra mesta fanns digitalt. Det var inte mitt största problem.
Mitt största problem är att jag är som en trotsig 15-åring. Jag jobbar skitdåligt när jag måste och asbra när jag inte behöver. Vi har telefontid på vardagar mellan kl. 9-12 och således sitter jag mest och lallar den tiden. Himlar med ögonen. När växeln stänger eller det är helg tänds flitens lampa igen.
Just nu har jag kontoret ca 120 cm från sängen och jag älskar det! Det är en värdig definition av "nära till jobbet". Det faktum att telefonbokningen är julstängd gör inte saken sämre. Det finns alltså inga specifika tider då jag behöver jobba. Och då blir det istället ganska ofta.
Allra bäst gillar jag mornarna nu. Tidigare har det varit en tid som gjort mig stressad. Man kan tycka det är larvigt att jag blivit stressad över att ha två saker att göra innan jag börjar arbeta - promenera med Trattefnatt och åka till jobbet. Men så har det varit.
När jag nu enbart behöver fokusera på en av ovanstående saker, och sträckan har förkortats från 12km till 1,2m känns
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar