No one ever died from wanting too much

Vilka galet intensiva dagar det har varit.

Igår började jag med simning i Mörbybadet. Ingen bra idé. Det fanns en crawlbana och en snabbana, men snabbanan var konfiskerad av bröstsimmare. Dessutom är "snabb" otroligt subjektivt. Jag lyckades trots rådande omständigheter genomföra mitt pass rätt hyfsat och dessutom hålla mig lugn hela tiden. Fastän folk är idioter.

Sen blev det spinning för Anne tillsammans med Jonas, Theresia och Rickard på Actic Kista som hade öppet hus. Det var härlig stämning och jobbig cykling! Men jätteroligt! Avslutade med lunch i Kista C och promenad med Reka i Ursvik.

Imorse åkte jag, Jonas och Reka tillbaka till Ursvik för att springa extremens 15k med Martin. Har aldrig sprungit det spåret och det var roligt att testa, även om det sög rätt bra i benen mot slutet. Fick blåsa på vänster stortå också, men det var inget jag inte kunde leva med. Solen sken och livet var härligt. Att träna med vänner är ett så fantastiskt bra sätt att umgås!

Efter det har allt liksom gått i ett och jag har knappt hunnit sitta ner förrän för någon timme sedan. Jag borde ha vilat mer idag för att vara pigg inför morgonens utmaning, men jag ville inte prioritera bort något mer än vad jag redan gjort. Och då blev det så här.

Har även hälsat på pappa på sjukhuset både igår och idag. Igår var han fortfarande rätt hängig, men idag var han mycket, mycket piggare. Med lite tur blir han utskriven imorgon. Har vi otur får vi fira jul på avdelning 92.