Tänk att det har gått sex veckor sedan jag kom till Mallorca. Till den här overkliga verkligheten. Det finns sånt jag saknar här, men jag kan inte säga att jag längtar hem.
Fast det känns inte som att det här livet är riktigt på riktigt, utan jag får ofta slåss mot en röst som säger att det nog är dags att åka hem till vardagen nu. Till kyla, trötthet och en känsla av att hela tiden gå runt med en alldeles för tungt packad ryggsäck. För flyttar till Spanien är ingenting man gör hur som helst, bara för att man har lust. Nä nä. Någon ordning får det faktiskt vara. Venga. Vale.
Hur ska jag få mig själv att tro på att JAG bestämmer vad som kan vara verkligt och inte?
Anyway. Kan sätta check på hinderbanan i bassängen nu. En film på spektaklet ligger på Instagram men jag besparar bloggen den. I 1.5 gånger hastigheten är det 54 mycket ovärdiga (fast väldigt roliga) sekunder där jag gör en schysst face plant samt visar stjärten.
Ovärdigt eller inte så är jag grymt imponerad över att det gick så bra för mig.
Jag kan även bocka av Puig de Sant Marti från Att Göra-listan. Det var lite jättevarmt (klassiskt att sitta inomhus med AC och tro att det är svalt även ute) när jag gick upp och jag hade träningsvärk i vaderna i tre dagar efteråt, men det var det värt. Helt fantastisk utsikt! Jag har velat gå upp dit sedan jag var här på Mallis första gången med Team Snabbare 2015.
Det stod inte på någon lista, men jag har även bakat kanelbullar (åt bulle with a view på utflykten) och jag har gjort Toast Skagen. Det finns nämligen ingredienser i Spanien också har det visat sig, även om vissa saker (t ex halloumi) kräver att man letar väldigt noga. Och är duktig på att använda Google translate.
Och nu över till vädret. Det har tagit ungefär sex veckor för mig att inte känna mig stressad över att vara inomhus när det är solsken ute. Hemma känner jag att jag måste passa på att vara ute om solen skiner, men här är det bra väder hela tiden och det går inte att vara ute jämt.
Jag har sett magiska solnedgångar och jag ska försöka pallra mig ur sängen någon morgon den här veckan och titta på soluppgången på stranden också.
Veckans simning (med vecka menas sedan förra tisdagen) har jag hunnit med två pass inomhus (1600m och 2100m) med fokus på att rätta till det hemska jag såg på filmen tidigare, samt tre pass utomhus (4800m, 4000m och 4800m) i favoritbassängen på Viva Blue.
Under lördagens pass tänkte jag lägga av. Ge upp karriären. Det var oliiiidligt tråkigt och jag fattade inte hur jag skulle kunna simma 4 KILOMETER när 1500m tog en hel jävla evighet. Men jag gjorde det. Tror det kallas disciplin.
På söndagen gick det bättre igen, och då var det faktiskt riktigt roligt.
Jag säger inte att det är så, men det KAN vara så att jag tröttnat på att inte kräva något av mig själv. Jag går igång på att försöka slå mina egna tider och göra storartade insatser. Ibland måste det få vara kravlöst, men det kan inte pågå för alltid. Under söndagen la jag in lite mera fart och vips så blev det roligare igen. Jag ska styra upp det här när höstterminen startar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar