Aussie vs. kelpie

Som kanske framgått av bloggen är jag den här veckan extramatte åt aussien Jazza, 1 år. En fascinerande och lärorik upplevelse, eftersom Jazza och Elsa skiljer sig åt som natt och dag. Varje gång jag passar en annan hund inser jag också hur bra Elsa förstår mig och hur "bekväm" hon är. Som ett par gamla favoritjeans.

Jazza är en supercharmig hund och förmodligen det snällaste som någonsin tassat på denna jord. Hon är som en stor, mjuk, hårig boll som ständigt kräver ett tvåhandsgrepp. En hand för att klappa och en hand för att hindra tungkyssar.

Att träna är lite som att försöka styra en Ålandsfärja i jämförelse med en liten snabb motorbåt. Elsa är snabb och smidig, gör allting fort. Testar, gör fel, gör om, gör nytt, gör rätt. Fort, fort, fort. Jazza funderar istället. "Hmmm... vad sa du sa du... ligg? Jo... men vänta nu... Åååhej. Sådär. Nu ligger jag!!"

Igår skolkade vi från inomhusträningen men tränade lite hemma istället. Fotgående på vägen hem och apportering hemma. Det visade sig att Jazza kunde få det där snygga luftiga steget i fotgåendet som tex Klura och Simba har. Jag älskar det! Det är som passage nästan. Om jag var Jazzas matte skulle jag bara förstärka det.

Jag tycker att Elsa fortfarande är ung med sina snart 3 år, men i jämförelse med Jazza känns hon ibland väldigt mogen, som en lite mallig äldre syster som himlar med ögonen och suckar åt lilltjejen.

Saker som jag nu ser som fördelar hos Elsa:

• På morgonen sover hon tills jag satt på mig jackan
• Hon förstår alla mina direktioner - öh, du, där, dit, meh
• Snön sätter sig inte som stora klumpar i pälsen
• Det räcker att ha två händer
• Hon står still när man torkar tassar
• Hon är snabb och signalsäker
• Hon är kvar i position vid belöning
• När hon går i koppel drar hon, men alltid i riktning framåt