Jag gjorde mitt bästa, inget annat kan sägas, men det kändes inte bra nog. Trots att jag vet att man blir bra på det man tränar och att jag inte har tränat så här mer än ett par enstaka pass tidigare.
Det ska i alla fall bli ändring på det från nu. Vi gick igenom ett träningsupplägg för de sista veckorna inför maran, men det har jag tyvärr redan glömt, eftersom jag samtidigt fokuserade på att styra mina stackars mjölksyrade ben ner för Fiskartorpsbacken.
Det var hur som helst ett väldigt givande pass och jag är redan revanschsugen. Speciellt på långbacken som nästan dödade mig. Det var definitivt ingen stolt och vacker löpning att skryta med där. Av mig alltså. PT-Tompa å andra sidan lubbade på lätta ben, hejade på mig oavbrutet hela vägen upp och verkade knappt andfådd. Det är ju precis så det ska vara, men det är ändå svårt att inte bli imponerad. Jösses. (Eller gös-es, för att återknyta till middagen. Förlåt.)
4 kommentarer:
Själv är jag impad av dig Sofia och all din träning. Kram
Bra kämpat! Intervallpartyn kan ta ett tag att lära sig gilla, men du verkar vara på god väg. ;)
Jag vill också ha en PT-Tompa! Var hittar man en sån? Jag har en pojkväns-Tompa redan, kan man konvertera honom till en PT-version?
Tack Katarina, du är snäll du!
Sara, jag vet inte... :)
Gunnika, PT-Tompor köper man på postorder. Eller som i Pretty Woman (PT-Woman?). Pojkväns-Tompa kanske kan bli PTV? PTH?
Skicka en kommentar