Ansträngd ända in i själen

Det började redan efter jobbet. Mötte Sara vid EIP för att springa intervalljävlar igen. Fast när man springer intervalljävlar med Sara heter det intervallparty. Hur som helst.

Uppvärmning i skogen först, 2 km, och sedan 5 x 700 meter på bana med 2 minuters gåvila mellan intervallerna. Avslutade med 1,5 km nedjogg.

Att springa intervalljävlar är fullständigt vidrigt. Jag tror att jag nästan dog idag. Luften räckte inte till och det kom konstiga pipljud av min andning mot slutet av intervallerna. Men det gick ändå bra, jag är jättenöjd! Tempot blev i snitt mellan 4:40 och 5:00 min/km. Medan jag trodde att varje andetag skulle bli mitt sista sprang Sara glatt bakom och hejade på. Hon springer en mil baklänges i samma tempo som jag klarar att hålla i 700 meter.

Kände mig bitvis atletisk och bitvis bara stor och tung. Min vikt är helt klart en nackdel för mig när det gäller att springa fort. Det är många kilo (muskler) som ska flyttas.

Kände mig förvånansvärt pigg efteråt, ända tills jag däckade framför Black Swan. Då stelnade rumpa och baksida lår till och jag känner mig nu fysiskt nedbruten.

Inte var filmen särskilt bra heller. Med så många solar och getingar som den fått borde jag kunnat lista ut att den var dålig. Tråkig och creepy, en värdelös kombination. Fast Natta var förstås bra i rollen. 4/10 tootsies ger jag, Jontan 1/5. Jag fick böna och be, och när det inte hjälpte, hota och tvinga honom att stanna kvar i salongen hela filmen. Payback för att han var borta på min fölsis. Dyrt.