onsdag, januari 31, 2018

”Swim” by Jackeline Chacon



Swimming a dream
Of words you said

Swimming around
Thoughts in my head

Swimming below
Depths of my mind

Swimming in deep
For answers to find

måndag, januari 29, 2018

Om tidiga mornar och yoga


Jag älskar lördagsmornarna i Vårby. Och jag hatar dem lite också. Men bara lite. När klockan ringer 05:30 så spelar det liksom ingen roll hur tidigt jag gick och la mig kvällen före eller hur peppad jag kände mig då. Det är bara jobbigt att behöva gå upp.


Just i lördags morse vaknade jag dessutom med massiv träningsvärk. Kanske från sprintpasset jag simmade med Stina och Kajpen i Eriksdalsbadet på fredagen, eller på grund av de dubbla, ganska utmanande, yogapassen jag petade in. Ont gjorde det i alla fall i större delen av överkroppen.

Delade bana med Tobbe och fast vi bestämde att vi skulle vara sura och tråkiga så var vi glada och awesome. Var nöjd över att jag var där.


Passet var av typen jag tycker om. En sak i taget och plötsligt har man 4400 meter på kontot, utan att egentligen fatta vad som hände.


Efteråt gav jag semmelbullen, bullsemlan, en ny chans på Finefoods. Det gick bättre den här gången. Mådde iaf inte lika illa efteråt. Just nu ligger den på 6/10 tootsies. Tänker att det är bäst att pröva den ytterligare en gång innan jag sätter slutgiltigt betyg.


Även min yogautmaning fortsätter.

Jag har nu kört yoga i princip varje dag de senaste tre veckorna och det är så häftigt att känna förändringen i kroppen. Vissa pass har varit provocerande lugna och andra har varit riktigt utmanande. Vissa gånger har jag varit i ett så svagt känslomässigt tillstånd att det varit en bragd att jag tagit mig igenom passet, andra gånger har jag lyckats rikta all energi åt precis rätt håll och känt mig superstark.

Det är väl lite det som är essensen i yoga. Att bli ödmjuk inför sin kropp och sina känslor. Att förstå att det kan finnas bra och dåliga dagar. Acceptera att det jag gjorde igår kanske inte fungerar idag. Eller tvärt om. Asså... ja. Eller. Äh. Jag liksom gillar't. Det är väl det.

torsdag, januari 25, 2018

Ögonöppnare aka käftsmäll. Hej.


Jag älskar att tävla mot klockan när jag simmar. Jämföra tider, utmana och bli bättre. Älskar!!!

Men jag har fastnat lite när jag kör intervaller, och landar nästan alltid med ett snitt kring 1:40/100m, oavsett om det är 75 meter eller 125. Och visst är det bra tider, något att vara nöjd med, men jag vill inte nöja mig så!


Igår blev ett bra pass! Inledningen visade hur viktig uppvärmningen är för att komma igång.

Simmade 4x(3x50m fart 1-3 + 2x25m teknik) och trots att jag upplevde samma ansträngning i respektive fart under 50:orna gick det snabbare och snabbare. Rätt coolt!

55, 52, 48
53, 50, 47
52, 49, 46
50, 48, 45


Mitt huvudfokus i passet låg på åtta 75:or sammansatt med start 1:30. Målet var att simma dem på högst 1:35/100m, vilket skulle motsvara en tid på max 1:11 på 75 meter. Farten skulle utmanas!

Resultat
1:08, 1:10, 1:08, 1:09, 1:09, 1:10, 1:09, 1:11

JAG KLARADE DET! Och HELVETE vad jobbigt det var. Så här mycket var det länge sen jag tog i när jag simmade intervaller. Vilken ögonöppnare! Also kallat käftsmäll. Det ska vara jobbigt att simma intervalljävlar. Hade dock glömt exakt hur jobbigt det borde vara. Har varit slö.


Följde upp med ytterligare 2x(8x75m) med paddlar/dolme/snodd och fenor. Blev tröttare och tröttare men lyckades ändå hålla fin fart (1:24/100m med pdsn och 1:18/100m med f) genom hela serien.

Totalt slutade det här väldigt lyckade simpasset på 3600 meter, och förutom alla väl genomförda intervaller så slog jag dessutom till med ett bensparksrekord.

Jag håller på med ett hemligt bensparksprojekt för att kunna utmana plåstren som flyter förbi när jag kickar. Drömmålet är att någon gång kunna bensparka 100m med platta på under 2 minuter. Dagens rekord var 25m på svindlande 32 sekunder! Det första delmålet (du får själv räkna ut vilket det är) är med andra ord nära!!!

söndag, januari 21, 2018

Yoga och energi


Det här inlägget är en kort och kärnfull hyllning till rörlighetsträning. Helvete vad skön kroppen känns efter ett bra yogapass. Och vad mycket som händer med regelbunden träning.


Under hösten yogade jag nästan inte alls, men nu har jag verkligen kommit igång igen. Jag hittar tiden för att jag vill hitta tiden. Lugna pass varvas med lite tuffare.

Idag körde jag Power yoga for shoulder stability med Fiji McAlpine på doyogawithme.com. Det var ett svinbra men väldigt utmanande pass. Som simmare borde jag köra det ofta.


Det är så häftigt att hitta in i nya positioner, att känna hur rörligheten sakta men säkert ökar. Idag var jag stark och smidig! Jag klarade inte att hänga med helt i passet, men jag gjorde vad jag kunde.

Fram till i onsdags var mitt välmående på en stadigt nedåtgående spiral. I torsdags vände det plötsligt och gårdagen var härlig, energigivande, jättefin och alldeles, alldeles för kort. Energin jag fick tog jag med mig in i yogan idag.

Nu vet jag inte hur jag mår. Jag vill vara upprymd och göra glädjeskutt för det var så lördagen fick mig att känna, men jag kan inte. Situationen tillåter det inte. Jag önskar att den gjorde det.

måndag, januari 15, 2018

Ur led är tiden

Jag tror inte på tiden. Jag tror inte att en sekund alltid är en sekund eller att en dag alltid är en dag enligt det sätt vi måste se det. Jag tror att tiden och upplevelsen av den varierar. Den senaste veckan har till exempel i verkligheten varit 3-4 veckor. It's complicated.


Det är därför jag har kommit in i mina nya rutiner så bra. För att jag har gjort det i fyra veckor på en vecka. Fattar du?

Jag äter väldigt mycket mer vegetariskt, jag rör mig två timmar om dagen minst 6 av 7 dagar och jag försöker yoga varje dag. Springa två gånger i veckan. Jag är inte särskilt hungrig och jag mår fysiskt mycket bättre när jag inte matar mig med skräp. Har ju känt efter i nästan en månad!

Eftersom jag tycker om raka linjer, regler, restriktioner, planering och färg så loggar jag min rörelse på en liten färgkarta som gör mig glad.


Träningen består av simning. Med kompisar. Utan kompisar. Fart. Distans. Whatever. Färgglada baddräkter och fokus på att vattnet får mig att känna mig toppen, oavsett vilket tillstånd jag är i när jag hoppar i.


Jag har kommit in i yogaträningen igen. Gör en 30-dagarsutmaning på doyogawithme.com. Nästan alla pass hittills har varit provocerande lugna. Fokus andning och eventuellt sträcka lite i någon stackars muskel. Men det har varit mysigt, det har hjälpt mig att få in rutinerna. Och jag har börjat längta efter nästa pass.


Störst av allt är kanske att jag springer igen. Det går jättesakta och det är jättejättejättejobbigt, men jag springer. Och foten gör inte ont. När det blir uppförsbacke tar det stopp. Jag försöker jogga upp långsamt medan benen protesterar, lungorna protesterar och hela kroppen skriker. Det är så svårt och så jobbigt! Backar jag lätt tassat upp för tidigare ter sig som stora, branta berg nu.

Men jag springer. Jag springer! Typ.

Kanske blir det aldrig mer någon tävling som inkluderar löpning. Kanske är jag nöjd med att det är mysigt att jogga i skogen med Reka. Vi får se. Jag vill i alla fall aldrig mer hamna i samma mentala fälla kring träning och tävling som jag gjorde innan kroppen sa stopp.

tisdag, januari 09, 2018

Det går bra nu


Det har gått tre dagar sedan min plan för uppsträckning sattes i verket och det går lysande! Framför allt känns det som om jag har varit igång med den i flera veckor. Inte tre yttepytte, ynka, larviga dagar.

Jag har ätit vego två av tre dagar och jag har rört mig minst 2h om dagen tre av tre dagar. Med rörelse menas allt från yoga/meditation och lugn promenad till löpning och simning. Det känns bra, jag mår bra!

Jag joggade 30 min sammanhängade i söndags och 20 min idag. Foten gör inte ont men den usla löpformen värker fruktansvärt. Samtidigt är det lite härligt och en enorm frihetskänsla att kunna kubba i skogen igen.

Jag har yogat tre dagar i rad och ämnar försöka få det till åtminstone 30 dagar i rad. Börjar så smått komma in i det och längtar lite till yogamattan.


Igår simmade jag ett hemsnickrat pass med delar stulna från Human Ambition. Långt och lite tråkigt, men jag tuggade mig igenom 4100m med bra spirit men förhållandevis usel känsla.

Jag försöker korrigera saker i min teknik - jämnare benspark, mindre balanskick, hög armbåge och tidigare catch - och det får simningen att kännas krystad och obekväm. Även om jag inte gör exakt rätt i mina ändringar än (eller så gör jag det, ingen vet) så betyder det känslomässiga skavet att jag i alla fall inte simmar som jag brukar.

Detta om detta. Slut på meddelandet.

söndag, januari 07, 2018

En liten plan

Foto: @englundvillfarelser

Jag har en plan. En liten.

Under julen har jag visserligen simmat rätt mycket, men jag har också ätit sinnessjuka mängder choklad, bullar, pommes och bea. Blivit tjock. Märks på byxor, i spegeln och på vågen.

Så nu är det uppsträckning. I solemnly declare, padam padam, att jag ska skärpa mig nu.

Mitt kortsiktiga mål:
  • äta mera vegetariskt
  • äta sundare och inte precis hela tiden
  • röra på mig minst 2h varje dag
  • lufsa, gågga eller jogga 2 ggr per vecka
  • rensa ut saker jag inte använder
  • komma till skott med det jag drömmer om
  • älska, skratta och njuta av livet som om det inte finns någon morgondag
Det där sista var pretto, jag vet, men jag önskar att det kunde bli så. Att skriva ner det kan vara ett steg i rätt riktning. Och med det sagt är det dags att rulla upp ärmarna och omedelbums börja ta tag i dessa omöjligheter. Nån som hänger på?

tisdag, januari 02, 2018

Camp Snowman #10


Nu är det slutsimmat på Camp Snowman. Idag var sista passet och coachen har flytt till Mellanöstern.

Som vanligt har det varit grymma träningspass under campet. Många meter i bassängen. 35.000 sammanlagt sedan den 23 december, för att vara exakt. Fördelat på tio pass. Inte så illa pinkat.


Jag är oväntat pigg men ändå ganska sliten, det kände jag imorse. Delade bana med Sofia, Urban, Micke och Carl och övertalade dem att köra passet för bana 4 istället för bana 3. Ingen opponerade sig ens det minsta. Det blev ett tufft pass ändå, och vi hann precis klart till kl. 10 när allmänheten fick tillträde till bassängen. 4100 meter.

Sista varvet av 6x50m f3 + 4x25m 1-4 simmade jag benspark med platta. Frivilligt. Oh lord.


Jag fick också feedback på min simning idag. JAG FICK FEEDBACK!!! Älskar att få det.

Väldigt mycket såg tydligen fint ut. Micke har alltid påpekat att jag ska använda höften mer, men nu sa han att den var bra. Det var kul!

Däremot så slutar jag tydligen bensparka och får en lite bred balanskick när jag andas. Han tyckte det var onödigt eftersom min andning är så pass låg och fin. Åtgärdsplanen blir att simma med snodd för att träna på balansen och att träna benspark för att träna... eh... vahettere... benspark.

måndag, januari 01, 2018

MacGyver, fyra gummisnoddar, två valnötter och en liten hund


(Se till att ha ljudet på, då blir det här inlägget mycket peppigare!)



Jag tror inte att jag under hela mitt samlade liv mått så dåligt som jag gjorde under 2017. Både kropp och självkänsla havererade fullständigt. Jag kröp in i 2017 som en skadeskjuten fågel, och jag önskar att jag likt en fenix rest mig ur askan vid det här laget, men det har jag inte.

Däremot har jag förändrats. Och jag vet vad jag vill ha nu, men inte om jag kan få det. Det drar energi, som att försöka ösa en båt som läcker. Jag orkar bara en bråkdel av saker jag gjorde förut.

Det har förstås funnits ljusglimtar också. Många fina upplevelser och stunder. Det finns människor jag är otroligt tacksam över att ha i mitt liv. Att simma själv och att undervisa andra gör mig glad. Köttfredagar, promenader och betydelsefulla samtal över ett glas vin. Tillvaron är sällan helt svart eller vit.

Jag har många år känt att jag har haft allt. Varit väldigt lyckligt lottad. Älskat min tillvaro och haft mycket att glädjas över. Har jämfört livet med en stol med väldigt många ben. Min strävan har alltid varit att stolen fortfarande ska stå stadigt, även om ett eller ett par ben går av.

Min stol bröt ett ben och rasade omedelbart. Med dunder och brak. Jag hade inte alls identifierat var tyngdpunkten för stabiliteten låg. Jag vill att min stol ska bli hel igen. Jag vill det verkligen jättemycket.

Det enda jag behöver för det är MacGyver, fyra gummisnoddar, två valnötter, en liten hund och kanske något mer.

Hej 2018.