måndag, november 30, 2015

En helt vanlig magic monday


Kickade igång den här veckan med 11 timmars sömn som endast stördes av ett mindre vattenläckage (vi snackar enstaka droppar som träffade mig i fejset med precis så långa mellanrum att jag han somna till igen emellan) från takfönstret, till följd av det kraftiga regnet.

Var otroligt effektiv på jobbet, åkte hem, lagade middag (som dock inte skulle ätas med ögat, även om den var god) och drog på måndagsmys i simhallen.

Ikväll stod tröskelintervaller på schemat för bästa träningsgruppen. Jag valde den lite kortare serien om 3x(5x50 m) med start 1:10, med tanke på min axel. Den känns redan bättre än igår men jag ville i alla fall vara lite snäll mot den. Testa hur den funkade.

Det var inga problem.

Första fem femtiorna simmade jag mot Tom-Tom-Tommy. Det var bra. Fick ligga på ordentligt första 25 men sen visste jag att gubben skulle tappa i vändningen (hade jag haft smileys i bloggen hade det kommit en här) så jag kunde matcha honom i mål.

Andra fem var mot Maria. Det var inte lika kul. Hon pep iväg jävligt snabbt och trots att jag kämpade för att hänga med så hade jag inte en chans!

Sista var mot Véronique och eftersom hon också är en snabb rackare så var det lika bra att gå ut hårt för att hålla ställningarna. Lyckades ganska bra, men jag blev trött mot slutet.

Alla mina 50:or blev kanske inte salsgolvsjämna men de landade på mellan 46 och 50 sekunder. Är lite rostig på trösklar.

Passet avslutades med mycket viktig påfyllning av snabba kolhydrater - muffins med dumlefyllning signerade Johanna och Micke. Jävligt goda och det är med stolthet jag härmed meddelar att jag bara åt en!

söndag, november 29, 2015

Medleys Simutmaning 2015


Medleys Simutmaning i Tyresö Aquarena igår var en utmaning av simtävlingskaraktär. Ja, eller en simtävling helt enkelt, för vuxna, nyblivna simmare. Crawlkurselever hos Medley. Elektronisk tidtagning som gick ut live, vattenhinkar vid startpallen, heatlistor och fröken Hasse som proffsig speaker. Bland annat.


Jag hade så himla roligt. Alltså så. himla. roligt!!! Vilket fantastiskt event! Stämningen i simhallen var underbar. Många var nervösa och lite spända, men alla var glada och arrangemanget var riktigt bra! Sa jag att jag hade roligt?


En kort information följdes av 15 minuter insim, och sedan var det genomgång av hur en simtävling går till - vad betyder det när startern blåser några korta blås i visselpipan, vad betyder ett långt blås och när får man ge sig iväg ner i vattnet.

Jag simmade fyra distanser - 25m, 50m, 100m och lagkapp (stafett) på 10x25. Jag njöt av varenda sekund under eftermiddagen, kände mig glad och lugn. Förväntansfull men inte nervös, förutom inför 100 meter. Då pirrade det lite nervöst i kroppen innan.


Lyckades landa i att det bara var mig själv jag tävlade mot, och det kändes jätteskönt. Det hade varit jobbigt om jag känt konkurrens, men istället blev jag verkligen glad över mina simpisars fina prestationer. Så duktiga! För att nämna några så simmade Maria som en raket och Lindad hade ett imponerande tryck på sina 25:or. Cheese bananas!


Och så har vi pappa förstås.

Han ville inte vara med. Han blev tvingad av mig att starta i 25 meter och 50 meter för nybörjare. Han hade aldrig innan klarat att crawla 50 meter och 25 meter har inte suttit varje gång. Men han fukking nailade det! Så imponerande gjort och grymt modigt att ens ställa upp! Väldigt stolt dotter!

Och så här gick det för mig:



25m frisim, heat 3, bana 5
Kände mig sen i starten och sen var det över, typ. Min tid på 17:07 räckte till "godkänt" enligt de kriterier jag satt upp innan. Väldigt nära MVG. Det är svårt att ha några synpunkter på detta. En långsam start, en dålig målgång, manuell tidtagning... många små saker kan ge rätt stor effekt på tiden när det är en så kort sträcka. Men 17, 19 eller 25 sekunder, vem bryr sig när det var så fantastiskt roligt!


50m frisim, heat 2, bana 4
Efter att ha sett starten på film så kunde jag konstatera att jag var allt annat än sen den här gången. Mina fötter hade inte lämnat pallen när startsignalen gick, men det var farligt nära. Min tid i loppet blev 37:60 vilket också var "godkänt". Dog lite efter 37,5 meter, så då hade jag i alla fall inte sparat på krafterna. Blev lite besviken på tiden, självklart. Hoppades mer på mig själv här, men ändå - fortfarande så himla glad att jag inte kunde bli ett dugg nedslagen över en så banal sak.



100m frisim, heat 5, bana 4
Även om jag var nervös inför loppet så kände jag att jag började komma igång. Fick en bra start och huvudet var med. Tänkte fart 3, fast för fort. Första 50 gick på 40:18 och jag kom i mål på 1:26:31. Under tiden för drömmålet med 3,5 sekunder och en förbättring av pb med 8 sekunder! YES, äntligen!

Andra 50:an gick på 46:13 och där finns det en del förbättringspotential, men trots det fick jag aldrig den där känslan av att jag gick in i väggen, så det kanske mest var ett mentalt tapp. Jag som innan inte trodde jag kunde känna mig gladare än jag redan gjorde - tänk så fel man kan ha!! Hurra!!!


Lagkapp, sträcka 1, bana 4
Tror starten kändes bra, i övrigt vet jag inte. Fick ingen tid är och kan inte avgöra. Det gick så fort, men det var roligt. Härligt stämning! Vårt lag kom trea efter Säby och Tyresö. Nästa gång tar vi dem!

Sammanfattningsvis kan väl sägas att den här utmaningen av simtävlingskaraktär var helt magiskt rolig. Kanske bland de mest inspirerande sakerna jag har gjort i tävlingssammanhang. Mycket berodde förstås på den avspända atmosfären och alla härliga kompisar. Jag tror inte att alla simtävlingar är så här.


Är jättenöjd med min prestation. Mycket av det baserar jag på min inställning, min glädje och förmågan att faktiskt låta tiderna komma i andra hand. Även om mitt nya rekord på 100 meter inte direkt gjorde mig mindre lycklig.

Jag känner mig oslipad, fast på ett bra sätt. Det här är vad jag kan prestera i bassängen just nu. Allt är inte på plats och det finns massor av saker att jobba på och förbättra, men för mig känns det här som en grymt bra start.


Men tyvärr inget kalas utan kras. Under insimmet kändes min axel.... faktiskt inte alls... men den protesterade mer och mer ju fler lopp jag bockade av. Nu är vi tillbaka på ruta ett. Ont. Fast så värt! Satan vad roligt det var!!!


Stort tack till Medley för ett fantastiskt härligt arrangemang, till alla simpisar som spred glädje och till bästa Jontegull som axlade kameran och förevigade hela eventet.

fredag, november 27, 2015

Två stora utmaningar i sommar

"Nästa sommar vill jag inte köra några långa, jobbiga lopp. Jag orkar inte med pressen det innebär så jag tänker nöja mig med några kortare, lättare tävlingar. Det blir ett mellanår."  - Sofia

Klassiskt.


För några dagar sedan berättade jag att jag och Lindad har fått en plats till Rockman Ragnarok i Lysefjorden i Norge den 6 augusti. Högt, långt, kallt och - som synes - helt vilt vackert. Vilken sjuhelvetes jävla utmaning!


I juni blir det en resa till Isles of Scilly, en sketen liten paradisliknande ögrupp sydväst om Storbritannien, tillsammans med Lim. I Isles of Scilly Swimrun den 18 juni väntar ca 10 km simning och drygt 30 km löpning. "Some major ocean swims" ingår. Och sälar.

Känner mig väldigt glad och förväntansfull. Jag menar, kolla in bilderna!!!

Älskar hur swimruntävlingarna plötsligt tar mig till magiska små platser som jag sannolikt aldrig skulle besöka annars. Håller tummarna för en skadefri vinter så att jag kan vara i ännu grymmare form till sommaren. Whii! Det är kul att vara jag!

torsdag, november 26, 2015

Mål inför Medleys simutmaning och tankar kring prestationsångest


På lördag är det dags för Medleys simutmaning i Tyresö Aquarena. En blåbärssimtävling för nuvarande och tidigare crawlkurselever hos Medley. Jag är alldeles upprymd över vilken fantastisk möjlighet det här är att få prova på hur det går till vid en simtävling på bana. Och den är öppen för alla elever, från nybörjare till mer avancerade. Så härligt!

Samtidigt får man en elektronisk tid på 25, 50 och 100 meter frisim (eller vilka distanser man väljer att simma) för att kunna jämföra sig mot i framtiden, och resultatet läggs ut live. Utmaningen avslutas med lagkapp på 10x25 meter. Det ska bli sjukt jäkla roligt!

Jag har brottats med en del prestationsångest de senaste veckorna. Den grundar sig främst i att jag tror att alla mina kamraters universum kretsar kring mig och min prestation. Om jag stänger ute omvärlden känner jag bara glädje, lugn och förväntan inför lördagen, så stänga ute är vad jag försöker göra nu.

Även fast jag inte riktigt har hittat rätt i simningen under hösten så vet jag precis vad jag ska göra på lördag. I teorin. Det är en trygghet. Om jag får till simningen så kommer jag vara grym.

Det ligger nära till hands att komma med ursäkter för att andra ska sänka de förväntningar jag tror att de har på mig. Informera om att jag vaknade med nackspärr i morse, hänvisa till att axeln har strulat en del senaste tiden eller skylla på att jag sovit dåligt. Men jag vill inte göra det! Stoppa mig om jag försöker!

Jag vet vad jag har för förhoppningar på min simning, men också att jag inte kan göra mer än mitt bästa. Jag har försökt strukturera upp mina mål så här:

Godkänt:
göra alla starter uppifrån
25m under 19
50m under 40
100m under 1:40

Mycket väl godkänt:
25m under 17
50m under 36
100m under 1:34

Drömmål:
25m under 16
50m under 35
100m under 1:30

Det är svårt att gissa tider, men det här känns rätt bra. Jag känner mig inte helt säker på att jag klarar nivån för godkänt om jag har en dålig dag, men jag tror å andra sidan att mina drömmål är inom räckhåll om jag skulle råka briljera.

Satan vad spännande det ska bli! Jag inser att jag inte ens vet vad jag ska förvänta av mig själv. Men oavsett ovanstående så blir mitt stora fokus att hålla mig i en bubbla, njuta av varje sekund, simma så att jag blir ordentligt trött och ha roligt hela tiden! Åh, vad jag längtar!!!!

tisdag, november 24, 2015

Simskola, tacksamhet och sjölejon

Simskolan igår var rolig. Upplägget för kvällen såg ut så här:

200m insim
6x25m teknik - 2 st släp/2 st 10 knutna + 15 ss/2 st acc
50m - f4
100m - varje 25:a 10m benspark på sidan + 15 ss
150m - fokus voltvändningar
200m - andningskontroll - var 3:e/var 5:e
150m - fokus voltvändningar
100m - varje 25:a 10m benspark på sidan + 15 ss
50m - f4
Startdyk + 25 meter valfri fart + voltvändning

Jag var allmänt motiverad och belåten, och tyckte passet var kul. Kände mig uppsluppen över att vara i simhallen, tacksam över att ha träningsgruppen och alla fina träningskompisar. Det har berikat mitt liv det senaste året. Är också väldigt glad över att ha fått möjlighet att agera simfröken den här hösten. Det är väldigt givande att undervisa och fantastiskt att vara med och se hur eleverna utvecklas.

Insimmet kändes bra och när det kom till 50:orna i f4 så försökte jag laborera med tanken för att hitta ett sätt att komma ur mina förbannade mentala problems. Försöker leka psykolog med mig själv.

Istället för att tänka "sprint fast lugnare" så tänkte jag "tröskelfart fast snabbare och med mjölksyra". Båda betyder i min värld fart 4, men det första är svårt att få till, jobbigt och obehagligt. Det andra är tryggt och ansträngande på ett utmanande härligt sätt.

Funkade ändå hyfsat. Första klockade jag på 42 sekunder och andra på 44 (a.k.a 40 och 42 minus klockblipp).

Apropå blipp så lämnade jag mycket motvilligt ifrån mig låne-Garmin 920xt igår. Det var jättesorgligt. Hoppas vi ses igen.

Avslutar med två vingliga filmer från morgonens lek- och rörlighetspass på gymmet. Sjölejon Demnert.



söndag, november 22, 2015

Alkoholfritt, ett helvetsbra långpass och stenhårda ankor


Satans smörgås vad bra jag och Lindad var idag. 17 km löpning och 6 vändor upp i Väsjöbacken.

Det var SÅ värt att skippa alkoholen på kalaset hos Manso igår för att vara i bra skick idag. Ibland känns det som ett svårt val att avstå, men hur gärna jag än vill smutta på ett glas kall champagne när det är fest så är det inte alltid värt det. Inte när jag påminner mig om vem jag är och vem jag vill vara. Vad jag vill fokusera på. Trevligt kan man ha ändå.

Jag och Linda träffades vid Edsbergs sportfält i förmiddags och hade följande (förmodade) dödslångpass planerat:

4.5 km - 3 ggr Väsjöbacken - 4.5 km - 2 ggr Väsjöbacken - 4.5 km - 1 ggr Väsjöbacken

Det gick så jävla bra. Alltså löjligt bra. Snittpuls 142 slag. Vi promenerade upp för backen och sprang ner. Joggade runt spåret i lugnt tempo. Promenaden uppför blev som återhämtning. Solen sken.

Hela passet, som slutade på totalt 17 km, var så LÄTT! När jag kom hem hade jag mer energi än innan jag åkte och jag kände hur jag sprudlade.


Anledningen till att vi gärna tillbringar en söndagsförmiddag i Väsjöbacken (tillsammans med väldigt många tappra människor med stavar - man ur huse) är att vi vill samla uppförsbackar i benen inför Rockman Swimrun. Lag Attack of the Invisible Rubber Ducks har tilldelats en plats i Rockman Ragnarok 2016. En nätt utmaning den 6 augusti i Lysefjorden i Norge:

10 simsträckor, 6 km totalt
10 löpsträckor, 35 km totalt
2500 höjdmeter
4444 trappsteg

Här handlar det om en tävlingstid på minst 11-12 timmar med simning i kalla fjordar. Troligtvis magiskt vackert dock. Vi är jävlarimej stenhårda ankor, fy fan.

lördag, november 21, 2015

En olycklig kärlekshistoria?


Jag och mitt sprintsimningsprojekt, som jag ju längtat så mycket efter att få dra igång, har inte klickat. Det borde egentligen inte komma som någon chock eftersom det var likadant i våras - att jag inte fick till mina fartpass riktigt. Nu händer samma sak igen och det är inni frustrerande.

Det känns lite som att äntligen få den där apsnygga killen man gått och spanat på i månader - bara för att rätt snabbt inse att han är en jävla douche och att man inte har ett skit gemensamt.

Jag har väldigt svårt att beskriva känslan, vad det är som går fel, när jag kör mina syrapass. Att det är asjobbigt är en självklarhet, men det brukar väl inte skrämma mig?! Det som skrämmer mig är snarare den motvilja och det obehag som byggs upp i kroppen för varje gång jag kör serierna. Som helt tar bort glädjen och får hela medvetandet att skrika VILL INTE! Men jag förstår inte varför? Jag vill ju?!!

Efter tisdagspasset med Maria i Vasalund ville jag bara åka hem. Vi skulle ha avslutat med starter och lattjat lite med växlingsträning, men jag hade ingen lust. Kände mig bara tom.

I våras var allt helt åt helvete i flera veckor efter att jag kämpat i en negativ spiral med liknande pass, men sedan hittade jag långsamt känslan igen. Körde många pass med våtdräkt och tänkte att den fina fart jag plötsligt hade berodde på den. Men tänk om det inte var enbart därför?

Jag var faktiskt snabbare än någonsin även utan våtdräkt.

Träning ska vara roligt. Och om det nu är så att f4-serierna på 50 meter inte fungerar för mig, så kanske det finns andra sätt att lägga upp träningen på? Samma syfte, annat upplägg? All den vilja och motivation jag har måste gå att använda för att få mig dit jag vill. Det måste finnas flera förbindelser till samma mål. Jag har ingen brådska och jag letar inte efter genvägar. Bara en gata jag trivs att färdas på.

Hoppas verkligen att min historia kommer sluta lyckligt. Stay tuned.

fredag, november 20, 2015

Kort jämförelse, Garmin 910xt vs. Garmin 920xt



Den här veckan vaktar jag en Garmin 920xt åt Medley som genomför ett test av "simklockor". Man kan inte säga att jag har fördjupat mig jättemycket i klockan, men jag har använt den på mina senaste träningspass. Har en Garmin 910xt sedan tidigare och den känns direkt klumpig i jämförelse med den nyare modellen.

Igår sprang jag fyra backintervaller i mörkret (använd reflex!) längs en liten slinga som innebar 2.5 minuter uppför och 4 minuter nedför. Hade både klockarna på mig, men bara pulsbandet från 910:an. Den nyare modellen hittade satelliterna snabbare än den gamla. Statistiken från löprundan och de båda klockorna syns överst på den undre bilden. Rätt intressant hur det skiljer sig, men det beror säkert på att jag har lite olika skalor i diagrammen.

En rolig funktion på 920-modellen är att den registrerar stegfrekvensen, vilket syns överst på det vänstra diagrammet. Får även någon liknande statistik för simningen, men kurvan går upp och ner så mycket att det är svårt att få ut något av det. Med lite god vilja skulle jag kanske kunna dra slutsatsen att jag i snitt använder 20 armtag/25 meter, vilket skulle stämma ganska bra.

Dagens lugna distanspass i bassängen var härligt i största allmänhet. Åkte till Sollentuna simhall istället för Vilundabadet som jag brukar. Slapp orealistiskt många tjocka tanter i duschen men råkade ut för kaosmånga barn som skrek och sjöng istället (vi kan, vi vill, vi vågar - på RÖÖSJÖÖSKOLAAN!).

Medan jag klädde på mig efter passet uppdaterade Garmin 920xt sig automatiskt med min mobil och Garmin Connect, så att jag direkt kunde gå in och titta vad jag presterat för tider i vattnet. Dagens myspass var på 2500 meter och helt utan konstiga teknikövningar som ökar risken för att klockan visar fel distans, och den stannade på 2525 meter. En okej diff på 25 meter, även om jag kan tycka att klockan inte borde ha räknat fel just där den gjorde det.

Till 920:an medföljer även ett pulsband för simning. Det mäter inte pulsen under vattnet, men om man ställer sig upp så att bandet kommer över vattenytan när man vilar så ska man kunna se sin puls. Jag hade det sjukt hårda och obekväma pulsbandet på mig när jag simmade i tisdags, men såg aldrig vilken puls jag hade så jag kan inte säga om det funkade bra eller dåligt.

Sammanfattningsvis kan man väl konstatera att jag är lite smygförälskad i Garmin 920xt. På webben spekuleras det i när de kommer släppa nästa modell, och någonstans läste jag "våren 2016". Helt obekräftade rykten, men jag hoppas det stämmer. När den släpps så kommer jag att vilja ha den. Tills dess får jag väl hänga kvar med min klumpiga 910xt.

torsdag, november 19, 2015

Rörlighetsträning hemma

Torsdagsmorgon betyder styrke- och rörlighetsträning hemma. Och så gör vi armhävningar på kontoret, varje hel timme mellan kl. 10 och 15 som bonus.

Förra veckan fick jag önskemål om att visa de övningar jag gör, så här kommer några av dem. Brukar försöka variera mig. Jag använder en lätt vikt, 1.25 kg, och gör många repetitioner av varje övning. Se till att magen är med hela tiden.

Ser att det finns detaljer för mig att jobba på rent tekniskt, så det var bra att fotografera rörelserna.

Utåtrotation med gummiband

Armbågen ska vara stilla och man kan tänka att man håller fast ett papper mellan armen och kroppen. Tränar musklerna på axelns baksida.

Jorden runt

Kan göras med eller utan vikt. Övningen stärker ländrygg, axlar, core och rumpa. För att citera Micke Rosén, "låtsas att du håller fast en röstsedel mellan skinkorna".

Smal armhävning

Ha händerna i brösthöjd och håll in armbågarna mot kroppen genom övningen. Stärker bland annat triceps, musklerna på axelns baksida och skulderbladet. Kan förstås göras på knäna.

"Y"

Armarna ska vara raka och lyftas ut i 45° vinkel ungefär. Syftet med övningen är att stärka musklerna i den övre delen av bröstryggen, trapezius.

Hantellyft åt sidan - "T"

Armarna lyfts rakt ut åt sidan till horisontellt läge. Spänn magen och håll ihop skulderbladen. Målet med övningen är att aktivera övre delen av ryggen, rhomberna och mellersta trapezius.

Axelrotation utåt - "L"- samt diagonal bålövning

Axelrotationen överst på bilden är till för att stärka axelns utåtrotatorer. Tillsammans med hantellyften åt sidan och "Y" bildar den en serie rörlighetsövningar, L-Y-T, som stärker musklerna i och runt skuldran. De tre har, på naprapat-Jonathans inrådan, varit mina basövningar när jag haft problem med axeln.

Den undre övningen är en diagonal bålövning. Tänk på att ländryggen ska vara i golvet och att magen hela tiden är i kontroll.

V-sit ups

Den sista övningen är v-sit ups. Här skulle jag önskat en rakare rygg i det övre läget (alltså på den nedre vänstra bilden). Sug in naveln och sänk fötter och överkropp mot golvet, pausa och kom upp igen. Stärker bålen.

onsdag, november 18, 2015

Avgå


Helvetica vad jag inte hade lust att springa imorse. Noll. Men jag gjorde det ändå.

Jag och Tratte gav oss på det grönvita trailspåret i Enebybergsskogen, plus en liten extra sväng för att komma till och från spåret. Totalt 6.7 kilometer.

Senast jag sprang den här rundan kände jag mig kvick och lätt i fötterna. Höll hyfsad fart. Idag var jag baktung, långsam, hade tankarna någon helt annanstans, tog för stora steg och var jätterädd att jag skulle stå på näsan. Vilket förstås var precis vad jag gjorde, men som tur var (?) landade jag mjukt i en lerpöl, och klarade mig från att skrapa upp det knä som precis har hunnit läka sedan min senaste fadäs.

Ett rekordlågt snittempo blev resultatet på rundan och för att ytterligare förgylla morgonen så dängde jag min Iphone i marken när jag skulle kliva in i bilen så skärmen sprack. Härligt. Fint.

tisdag, november 17, 2015

Bitter och senil


Det är nu det händer! Jag börjar bli senil! Idag glömde jag koden till mitt tankkort och den har inte kommit tillbaka. Helt borta! Har aldrig någonsin glömt en kod förut, jag jobbar inte så!

Uppladdningen inför kvällens simträning var som vanligt ett morgonpass i gymmet med fokus på överkroppsstyrka samt fika på kvällen innan simpasset med Maria.

Det går aldrig bra när jag simmar på tisdagar och ikväll var inget undantag. Jag biter mig i läppen nu (eller fingret kanske...?) för att inte ösa ur mig fula ord om simning i allmänhet och mig själv i synnerhet.

Försöker istället tänka att det nog inte var så illa ikväll trots allt, och gör mitt bästa för att glömma olustkänslorna jag hade under mina f4 50:or och den avslutande tvåhundringen där det kändes som om fötterna släpade i botten. Jag glömmer helst allt där emellan också, förutom en f3 hundring på 1:46 som jag är lite, lite nöjd med.

Många tankar att deala med. Sånt görs bäst utvilad, med fötterna högt, så jag skjuter upp det till morgondagen.

måndag, november 16, 2015

Badkalas




Förra veckan framkom det att Kajsa fyller år just idag (wohoo, grattis!) och att hon därför skulle ha med sig kakor till simskolan ikväll.

Peppen under veckan har vuxit sig enorm! Johannes la upp en timer på The Internetz med nedräkning och förväntningarna på bakverken var skyhöga!

Jag tror förvarningen om Kajsas kakor var anledningen till att vi ikväll var full styrka i bassängen, 15 personer. Det är högst ovanligt. Till och med en kille från Tyresös träningsgrupp hade tagit sig till Vasalund. Ett riktigt badkalas.

Men innan vi fick fika var vi tvungna att simma lite. Ett hopp, skutt- och lajbanspass som kallades styrketräning i vattnet. Vi fick leka armhävningar, häva oss upp på kanten, hoppa längdhopp ner i vattnet, köra tvåmannakamper (!) och bensparka. Bland annat. Och simma lite. Jag fuskade säkert för jag tyckte inte det var så jobbigt, men det var väldigt roligt och annorlunda. Uppfriskande!

Sen fick vi äntligen äta Kajsas supergoda kakor! Hurra! Kände mig väldigt glad och lite spralligt uppspelt när jag åkte hem.

Mysmåndag!!!

söndag, november 15, 2015

Långpassvariation i brist på selfie-dito



Jonas påpekade häromsistens att jag och Lindad alltid ser likadana ut på våra runfies. Och selfies också för den delen. Det är true story. Möjligheterna för variation är inte oändliga. Armen och fejset sitter ju där de sitter och leendet är lika fläckfritt varje gång.

Och eftersom vi inte vill byta ut våra snyggaste Zoolander-poser så försökte vi i alla fall ge oss själva lite omväxling idag genom att dra iväg ut på Djurgården för ett nätt långpass på 15 kilometer.

Det är så lätt att fastna i att springa samma sväng vecka efter vecka, men Stockholm är stort och det finns massor av fina ställen att springa långpass på. Här ska erövras nya marker!

Vi spånade förslag för kommande rundor:
  • Brunnsviken
  • Längs Roslagsleden
  • Edsviken
  • Kungsholmen
Löpningen kändes så jävla bra idag igen. Djurgården är platt och fint som en pannkaka, så det blev en tämligen enkel tur. Garmin pep ilsket mest hela tiden, eftersom vi tenderade att springa snabbare än de 6:25 min/km som jag ställt in som maxfart. Vad härligt det är när allt bara flyter på! Må det fortsätta så här!

lördag, november 14, 2015

Mit liv är som vanligt och världen går åt helvete


Köttfredag. Igår alltså. Både jag och Jontan gillar att äta fint kött, och på fredagar brukar han köpa med sig något kul från Köttmästaren eller Hötorgshallen. Igår bidrog jag med varsin bedårande liten (nej, den råkade faktiskt blir rätt stor) skagenbakelse och champagne. Livskvalitet och vardagslyx. Reka fick märgben.

När jag vaknade imorse kändes livet inte lika fräsigt längre. Det är ganska länge sedan jag slutade läsa nyheter, eftersom all skit i världen gör mig ledsen och deprimerad. Det är inte lysande för allmänbildningen men jag nöjer mig med att vara glad och hyfsat intelligent i största allmänhet.

Det räckte med att jag såg två peacetecken med Eiffeltornet på Facebook för att förstå att något hade hänt. Önskar att jag inte hade gått in på DN och läst. Varför ser världen ut som den gör? Varför finns det så mycket ondska, elände och hat? Hur kan det gå så här långt? Jag blir rädd och jag blir ledsen.

Hashtaggen #prayforparis figurerar överallt. Jag tror inte det hjälper att be för dem. Men andemeningen är fin och jag stöder den.


Försöker stoppa huvudet i sanden och låta livet gå vidare. Löven måste krattas upp, t ex. Jag gillar att ha gummistövlar på mig och vara ute, men det är tråkigt att kratta. Jonas sa att vi måste, men jag och Reka myglade och lekte med bollen istället, åtminstone så fort Jontan försvann för att tömma lövtunnan på komposten. Skvallra inte! Vem vet egentligen hur länge något så banalt som lite löv på marken i trädgården kan få vara vår anledning till oro.

Lördagar är min vilodag och helig som sådan. Att promenera och kratta löv räknas som vila, men all träningsrelaterad aktivitet är förbjuden. Till och med yoga. Tänker att jag behöver en ledig dag i veckan, då jag bara får flyta runt utan krav på mig själv. Då jag kan längta efter att träna.

Har förresten gjort en ny flik i menyraden där jag berättar hur jag resonerar kring träning och hur jag har planerat in veckans alla pass, Det är mycket trevligare att tänka på än att ljudet av skott som ekar i ett konserthus i Paris.

fredag, november 13, 2015

Repetition med korv


En av de bästa sakerna med simning är att det inte spelar någon större roll om det är en gråmulen och vissen novemberdag eller en solig eftermiddag i juli. Vattnet är alltid glittrande turkost och kallt att hoppa i men lagom när man fått upp ångan.

Jag längtade till simhallen idag, jag älskar mina fredagar i Vilunda. Bassängen är ljus, rogivande och fin. I duschen var det som vanligt kaos. Efterbl Barn med särskilda behov som sprang runt och skrek. Tanter som suckade över skolungdomar som inte stängde dörren till bastun efter sig. Diskussioner om den vilda invigningen av Mall of Scandinavia igår.

I brist på nya utmaningar rotade jag fram ännu ett gammalt sprint/teknikpass som jag körde. Hade inget riktigt klipp i armtagen och även om klockan visade att jag simmade ungefär som vanligt så kändes det supersegt. Oh these ups and downs.

Avslutade med att friska upp minnet, och klormarinera hjärnan, med hur jag lärde mig voltvända med korv. Tyckte metoden var effektiv för att undvika sprattlande händer i vändningen, och hoppas kunna förmedla kunskapen vidare till mina elever på måndag.

Nu ska jag korka upp en Bollinger, äta skagenbakelse och se min make djupt i ögonen.

Glad fredag!

torsdag, november 12, 2015

Härlig torsdag


Jag älskar att träna. Jag mår så bra av det!

Imorse orkade jag dock inte åka till gymmet, men jag har bestämt att rörlighet/styrka är okej att köra hemma en dag i veckan. Följde upp med 20 minuter yoga och kände mig jävligt skön i kroppen efteråt.

Efter jobbet drog jag ut och sprang långa intervaller - 4x5 minuter med 2 minuter joggvila, plus upp- och nedvarvning.

Jag var sjukt bra! Alltså schuuukt bra. De två första intervallerna gick på 4:54 min/km, och de två sista något snabbare, 4:51 min/km. Satan vad snabbt va! Jag är så glad över det här plötsliga uppsvinget i löpningen. SÅ glad!

Som grädde på moset avslutades dagen med en extremt trevlig middag tillsammans med Theresia och Karin. Öppna, ärliga och intressanta samtal. Tar med mig massor av det som sades och är väldigt tacksam över att ha så himla fina vänner!

onsdag, november 11, 2015

Han borde avsättas från sin post för att han skrämde mig så


PT-pass med simfröken Hasse i Vasalundshallen idag, och som vanligt var det superroligt och väldigt givande. Det dåliga var att 45 minuter gick svinfort. Bu för det.

Fokus idag låg på att hitta grepp på rätt ställe. Jag tror att mina laborationer under de senaste passen har burit frukt. Fick göra några olika övningar på temat (t ex hajen med skovling - sjukt muppig) och simma några korta sprintar. Det kändes bra och simfröken verkade nöjd. JAG var nöjd. Det var skönt att få bekräftat att den uppfattning jag fått om vad som är rätt spår verkligen är det. Nu vet jag vad jag ska leta efter. Skitbra! Försökte lagra in känslan. Motivationen på topp igen!

Dammit vad roligt det är, det här med simning. Fukking jävla apkul!! Whioo!

Att tänka på när det ska gå fort: ner med huvudet, trycket bakåt, hög men kontrollerad frekvens, göra mig lång, inte pressa mig uppåt på första armtaget och inte vilja för mycket. Lätt, fokuserat, snabbt.

Axeln funkade helt utan problem i vattnet idag. Var lite orolig över den efter simningen med Theresia och Maria igår kväll, men det var helt i onödan.

Jag antar att det inte lyckats undgå någon att jag gillar min simfröken rätt skarpt. Förtroendekapitalet är enormt, PT-passen och hans engagemang betyder väldigt mycket för både mitt driv och min utveckling, såväl den fysiska som den mentala. Han är ett stort stöd.

Därför var fröken inte vidare populär i måndags när han, under bråkdelen av en sekund, lät mig tro att det här projektet (även kallat Sofia/Hasse-modellen) skulle läggas ner. Fifaen. Vilken kalldusch! Skämselhicka. När han fått avsluta meningen med de goda nyheterna så kunde jag andas igen.

Men det var en bra påminnelse om att man alltid ska vara tacksam över vad man har. Fokusera på här och nu. Framtiden löser sig när den blir till nuet, och det är ingen idé att oroa sig för mycket eller måla upp obekväma scenarios som kanske aldrig blir verklighet. Tänker att jag alltid kommer att landa med fötterna nedåt, oavsett.

Jag vet inte exakt vad Hasse känner att han får ut av att coacha mig, men jag är jätteglad över att han ser något positivt med det. Tills vidare visar jag, precis som förut, min uppskattning så gott jag kan genom att alltid försöka ge 100% i träningen. Tror och hoppas att det är värt tillräckligt.

tisdag, november 10, 2015

Kyligt måndagsmys


Måndagsmys i simhallen igår. Först en timmes drillande av mina och fröken Hans extremt duktiga elever i fortsättningskursen, sedan träningsgrupp för min egen del. Klassisk måndagskväll alltså.

Igår övade vi starter och voltvändningar i stort sett hela passet. Det var mest kallt och inte så väldigt givande. Jag har massor att lära och mycket som måste förbättras men jag vet fortfarande inte exakt vad. Ännu mindre hur. Dessutom fick jag känningar i axeln igen när jag simmade, vilket har eskalerat en smula idag.

Pappan ställde in sin gymträning med kort varsel imorse, men axeln var ett utmärkt incitament för mig att ändå ta mig dit själv. Blev ett bra pass! Och jag vet, snygga tights igen.

Slutligen är jag nu anmäld. Till fortsatt simträning hos Medley under våren och till Rockman swimrun 2016.

Du läste rätt. Med Lindad förstås.

måndag, november 09, 2015

Sockerchock och långpass

Händelser i köket under helgen:
  • Skar fingret mot bladet på en kniv när den låg i lådan
  • Hällde kokande vatten över handen
  • Spillde fisksoppa
  • Tappade hushållrullen som rullade iväg... du fattar?
  • La ner en kniv i lådan med bladet uppåt, drog igen lådan så kniven skar fast sig i trät ovanför
  • Skar ett jack i tummen
Jag har numera avsagt mig all hantering av köksutrustning i allmänhet och knivar i synnerhet.

Trots detta lyckades jag få ihop en kladdkaka rocky road med dumlefluff samt choklad- och citronbiskvier. Jonas bakade saffransbullar. Fick göra EN med Nutellafyllning, men det var allt. Han var stenhård i sin begränsning, trots att det var en given succé. Limited Edition.



På söndagsmorgonen åkte jag och Lindad till Ursvik och sprang 14 kilometer. Återförening av Attack of the invisible rubber ducks! Förra året sprang vi nästan inga långpass ihop eftersom jag mest var trasig, men i år hoppas jag det blir ändring på det.

Vi diskuterade vilka swimrunlopp vi ska köra nästa sommar. Ett svårt beslut. Vi vill att det ska vara fint, gärna med regnbågar, rosa moln och enhörningar. Och helst inte för kallt, för långt eller för högt.

Inget av det sistnämnda går ihop med det som jag sedan länge kommit till insikt om - att alla stora upplevelser i livet är jobbiga. Får man inte slita lite är det inget som ger bestående minnen. Så det slutar nog med något kallt, långt och högt i alla fall. Typiskt.

söndag, november 08, 2015

Årets pappa 2015 & Daddy of the Decade

För första gången på många år kände jag oro inför avgörandet av Årets pappa 2015, tävlingen som avgörs på Fars Dag. Om du inte är bekant med tävlingen så är det ett event som alla pappor medvetet eller omedvetet deltar i. Endast en kan vinna.

I år har min pappa, Pappa Göran, chansen att vinna den mycket prestigefyllda internationella titeln Daddy of the Decade.

Som exklusiv samarbetspartner till tävlingen har jag fått äran att presentera resultatet här på bloggen varje år, och besöksantalet stiger alltid i höjden på Fars Dag. Trisslotter, tårtor och slipsnålar blir oviktiga, juryns besked är det enda som betyder något.

Och här är resultatet i tävlingen, tillsammans med juryns motivering.

Juryns utlåtande: Det kom ett brev...

Vi i juryn låter oss aldrig påverkas av påtryckningar utifrån. Vi ser det vi ser och gör vår bedömning utifrån det. Men i år gjorde vi ett undantag efter att vi läst följande rader:

Hej snälla juryn!

Jag skriver till er för att berätta om min pappa. Hans prestation i tävlingen i år har varit svag, jag vet att ni har noterat det, och jag vill säga några ord till hans försvar.

Nej, han har inte varit lätt att arbeta med det senaste året. Vi jobbar ju ihop, men det vet ni i juryn förstås redan. Hans tankar har varit på en cykel på väg mot Paris under större delen av året, och han har inte funnits där som stöd eller bollplank för mig så ofta som jag har behövt det. Visst, vi kanske har pratat simning då och då, men ibland är det ju annat som måste avhandlas också. Riktiga och viktiga saker. Han kanske inte heller har fokuserat 100% på sin övriga familj.

Men jag ber att ni bortser från det, och istället ser på det senaste året i ett större perspektiv. Titta på vad som har hänt med Pappa Göran. Titta bara... 

Tack på förhand!

Med vänlig hälsning,
Sofia Demnert, dotter

Vi i juryn tittade. Och vi häpnade. Vi såg en man som snart når pensionsåldern. Som haft sitt kontor i bostaden de senaste 25 åren, och arbetat ihop med endast ett fåtal personer. Som helst undvikit sociala sammankomster och andra människor. Den pappa vi ser nu är någon helt annan. Han säljer kramar till främmande människor för att rädda barn från cancer, han går på After Works och möten. Han tar kommando och bjuder in. Han provar nya saker och agerar som om livet precis har börjat.

Och det har det, för pappa Göran. Vi ser inte att det finns någon annan pappa som så tydligt visar att det aldrig är för sent för en förändring. Oavsett vem du är och vilken bakgrund du har.

Sällan har vi haft en så värdig vinnare till titlarna Årets pappa 2015 och Daddy of the Decade.

Vårt varmaste, vänligaste, största och stoltaste Grattis till årets vinnare, Pappa Göran!


Tidigare års vinster kan du läsa om här:

2006: Pappa Göran
2007: Pappa Göran
2008: Pappa Göran
2009: Pappa Göran
2010: Pappa Göran
2011: Pappa Göran
2012: Pappa Göran
2013: Pappa Göran
2014: Pappa Göran

lördag, november 07, 2015

Förberedelser och vilodag


Idag är det så kallad vilodag för mig. Ingen träning alltså, trots att jag gärna vill. Intervallerna igår gick asgrymt, sprang 11 stycken x 1 minut i 4:30-tempo, vilket är helt makalöst bra för att vara jag. Så jag är peppad på mer!

Istället har jag bakat hela dagen. Imorgon avgörs ju den spännande tävlingen Årets Pappa 2015 och jag har förberett fika till Fars Dag-vakan som börjar kl. 15:15. Resultatet i tävlingen släpps ju som bekant (?) kl. 16:00, och inför det samlar vi familjen här hemma.

Det kommer bjudas på Kladdkaka Rocky Road, citronbiskvier och saffransbullar. Och resultat i tävlingen.

fredag, november 06, 2015

Exceptionellt härligt


Vilundabadet. Jag förstår det inte. Så gott om plats i bassängen, och så fantastiskt trångt av tjocka små tanter i duschen och omklädningsrummet. Var tusan tar de vägen sen? Går de bara dit och duschar?

Idag var det exceptionellt härligt att simma. Skakade fram ett gammalt pass med lite fart i, och körde det. Hade samma fokus som senast och försökte strunta i hur snabbt eller långsamt det gick. Passet var perfekt! Lång vila mellan fartjobben så att jag kunde ge maximalt när jag skulle.

Och även om tiderna var oviktiga så kunde jag inte låta bli att känna mig väldigt nöjd över 35 blankt på 50 meter med fenor, där en fjärdedel av sträckan var lugn simning.

Kroppen kändes helt enkelt suverän idag. Jag har ju inte direkt haft ont i högeraxeln senaste tiden, men jag har känt att den har funnits där, om jag säger så. Idag gjorde jag inte det. Kände mig bara mjuk, stark och följsam i vattnet. Det var så grymt! När jag stretchade i bastun efteråt lyckades jag till och med, med baddräktens hjälp, att dra ihop armarna så att jag kunde få grepp om fingrarna även på min dåliga sida. Väldigt överraskande.

Nu väntar skogspromenad och löpintervaller, sen blir det fredagsmys för hela slanten.

torsdag, november 05, 2015

Jag skäms över att ens ha tänkt tanken


Det blev en bra träning igår. Jag vet att jag sa förut att jag vägrade simma något av förra periodens pass igen, men sen fick jag en direkt uppmaning av Simfröken att välja ett av dem och köra en gång till, och då nickade jag förstås snällt och mumlade "javisst, givetvis". Så jävla typiskt. Säkert en i grunden kristen handling. Efter nyår blir jag nog tuffare!

Men det gick som sagt bra. Solen sken in från en ny vinkel och gav extra fina turkosa skiftningar i bassängen. Förutom att det som vanligt var svinkallt så kändes det tropiskt. Jag älskar att simma!

Bra saker med passet:
  • 12 starter uppifrån utan vatten i glajjorna
  • Fräsig benspark
  • Min inställning 
  • Egen bana
Mitt stora fokus igår var ändå att försöka hitta grepp. Testade att tänka på olika sätt, att göra på olika sätt, att rotera på olika sätt, att få tag om vattnet för långt fram, att inte ta tag om det alls osv...

Det är främst när jag simmar fort som jag får problem. Tar i för mycket för långt fram, med resultatet att jag lägger massor av kraft på att trycka vatten nedåt istället för bakåt. Då blir en inte snabber.

Så igår försökte jag att inte simma fortare eller öka frekvensen i armarna mer än att jag fortfarande kunde leta efter vad jag tror är rätt känsla. Jag vet ju inte riktigt vad jag söker, men jag tyckte att jag hittade något. Kanske. Men det är svårt.

Jag erkänner att jag har tänkt tanken att det inte är någon idé, det här med sprintsimning. Tänkt att jag ändå inte märker någon förbättring av tempot trots att jag kämpar så hårt. Att jag lika gärna kan lägga ner.

Sen kommer jag på att jag har försökt i tre blygsamma veckor, biter mig i läppen, drar en filt över huvudet, sätter en gaffel i låret och glider in i ett hörn och skäms över att ha tänkt något så urbota dumt.

Här ska fan inte ges upp! Det här löser jag! Upp med hakan nu, Soffan!

onsdag, november 04, 2015

Mitt val av livsstil


Igår simmade jag med Theresia i Vasalundshallen. Yay! Simfröken Hasse har inte tid med mig den här veckan, och jag är hänvisad till mina gamla pass eller eget ansvar. Jag vägrar köra förra periodens träningspass igen. Jag är rädd för dem. Hade jag kastat dem i Kenobollsblandaren och fått tre nya pass som, som helhet, innehöll exakt samma övningar som tidigare så hade jag varit game. Men inte nu, usch nej.

Planen för gårdagen var istället att jag skulle slå rekord på 400 och 200 meter. Så blevo det icke. Det var endast 200-ingen som gick snabbare än tidigare, 3:31, och inte ens det känns särskilt bra. 400-ingen gick minst 30 sekunder långsammare än jag hade räknat med. Well, well. Boo.

Fick ett bra snack med Henke i simhallen. Under träningspasset i förrgår hade han noterat precis det som jag känt de senaste veckorna, och som jag bad Hasse om hjälp med senast i måndags. Jag hittar inte greppet i min sprintsimning. Vet inte ens vilken känsla jag letar efter när jag laborerar med det, och det gör det förstås extra svårt. Det ska bli mitt fokus kommande veckor.

I morse blev det jogg med Tratte, favvotightsen och träningsvärken i röven som jag säkrade i TRX-en igår. Efter lunch bär det av till simhallen igen för ett nytt försök att hitta skatten jag letar efter. Greppet alltså. Kraften framåt.

Jag tränar mycket. Det är inte sällan andra människor konstaterar det. Inte heller sällan konstaterar de att jag jobbar ganska lite. Båda dessa saker är korrekta observationer.

Jag älskar att träna, och jag har kommit till det stadium där träningen i princip alltid vinner, hur stark röst och lysande argument soffan än har. Jag vet att jag mår bra när jag rör mig och dåligt när jag låter bli. Att sitta still är härligt när man först har aktiverat sig.

Vi har inga barn och jag har aldrig varit intresserad av att göra karriär. Det är en sliten gammal klyscha, men man ska arbeta för att leva, inte leva för att arbeta. Jag har byggt mitt liv som jag vill ha det - med frihet och flexibilitet. Förstår att det kan leda till avundsjuka och ibland onödiga kommentarer (som kanske var roliga första gången men som blir tröttsamma i längden).

Jag är otroligt lyckligt lottad! Jag har allt (utom grepp i vattnet när jag vill simma fort)!

tisdag, november 03, 2015

Sim- och styrketräning

Jag skriver min blogg främst för min egen skull. Det är kul att gå tillbaka och jämföra livet nu och då emellanåt. Men det är ändå roligt att få veta att det jag skriver samtidigt roar någon annan också.

Tack snälla Marre!


Simskolan igår var rolig. Det var härligt att simma! Jag har känt motivationen svikta sedan mitt gråtpass i Vilunda och är i stort behov av en hand i ryggen för att trumma på framåt. Det betyder inte att jag inte tycker det är lattjolajbans att vara i bassängen, men jag blev nästan lite rädd av den senaste periodens träning. Så tuff! Känner mig vek som tycker det, men så är det.

Och jag har stundtals känt mig som en patetisk tönt som aldrig kommer bli snabb i vattnet.

Anyway. Igår lattjade vi först lite med teknik och sedan följde 4x200 meter i f2: 3:44, 3:44, 3:41, 3:39. Bra.

I fredags simmade jag 2x200 meter i Vilundabadet på 4:07 och 4:11. Visserligen f2- men hallå...? Hur ska man veta någonting om någonting när det är så här? En diff på över 30 sekunder, kom igen!?


Imorse blev det en tur till gymmet. Har känt av min högra axel igen den senaste veckan, och det känns inte helt befängt att tro att det onda hänger ihop med min bristande rörlighet. Kolla hur mycket det skiljer mellan höger och vänster!!! Jag måste göra något åt det här, men vad?


Förra veckan viloveckade jag mig från gymmet så idag fick jag som straff göra två benövningar (eftersom det är så tråkigt med ben har jag tvingats införa en regel om minst en benövning/pass). Utfall med upphopp i TRX gav mig träningsvärk i röven flera dagar senast, så den kändes given. Och squats. Utöver det blev det mest axlar och rygg. Good shit. Good feeling. Och JA! Jag älskar mina tights!

måndag, november 02, 2015

Hej svejs i lingonskogen. Vinkevink.


Jag har gått ur Svenska kyrkan. Beslutet har vuxit fram under de senaste årens deltagande vid diverse bröllop, dop och begravningar, som för mig framstått som mer och mer... absurda.

Jag respekterar folk som har en ärlig tro. Det gör jag. Eller sort of. Hey, i en värld som i accelererande fart är på väg att gå åt helvete så har jag full förståelse för om man behöver en övernaturlig hand att hålla sig i. Som ett stöd eller hopp om framtiden.

Själv vill jag tro på min egen förmåga. På kärlek, respekt och jämlikhet. Omtanke och eget ansvar.

Jag tror inte på någon Gud.

Kyrkan har många bra verksamheter för barn, ensamma och utstötta. Precis som det finns andra organisationer som har. Jag vill inte stötta kyrkan längre. Det är så förlegat med religion! Jag kan använda samma pengar som kyrkoavgiften består av och välja fritt vilka organisationer jag vill bidra till istället. Eller så kan jag köpa hallonsoda till mig själv för pengarna.

Regelverket, alltså bibeln, som vi kristna lever efter, gäller förstås som rättesnöre för mig hela vägen fram till årsskiftet då det verkliga utträdet ur kyrkan sker. Jag har inte läst bibeln i sin helhet (nej...?) men den innehåller en del ganska underhållande avsnitt. Eller vad sägs om det här:

Att känna lust för, och bedriva otukt med, vackra unga män med "kött såsom åsnor och flöden som hästar" (eehh...!) är syndigt. Det står faktiskt så i bibeln. "Kött såsom åsnor och flöden som hästar". Gud straffar orenhet och synd. Alltså, var försiktig med snubbar som har stor... ja du vet... ehm... penis,.. och ett jävla tryck på sin säd? Jag vet inte om jag ska vara chockad eller generad. Båda kanske.

Annars uppskattar jag bibelns förhållningsregler, som underlättar livet för oss kvinnor. En viktig förordning för mig, som jag förstås anammar, är att jag ska hålla klaffen och lyda i offentliga rum, och har jag några frågor eller funderingar så ska de tas upp hemma med mannen. Check. Tyst och snäll.

I egenskap av man är Jonas förstås Guds avbild och återspeglar hans härlighet (minst!), medan jag bara är en avbild av mannen, skapad för hans skull. Jag skall uppträda blygsamt, vara prydlig, inte ha för dyra kläder, smycken eller avancerade frisyrer. Och jag bör leva i stillhet som underordnad.

Till årsskiftet alltså. Sen behöver jag inte erkänna synden, bristen och brustenheten hos mig själv för att kunna utvecklas och gå vidare. Ska bli spännande att fira nyårsdag och äta pizza hos Roger&Lim som en okristen kvinna!