fredag, januari 30, 2015

Träningspass och filmanalys



Det här är jag som simmar. Återkommer till filmen strax.

I morse var jag och Theresia som vanligt i Vasalundshallen och simmade. Jag körde 2800 meter teknik och Theresia körde ett pass med teknik och tempoväxlingar. Så vi simmade tillsammans men olika pass.

Idag delade vi bana med tre-fyra-fem-nio-tio herrar med skägg. Alla såg exakt likadana ut och därför har jag svårt att avgöra hur många de verkligen var. Men stämningen var god och jag gjorde mitt bästa för att inte trycka hälarna i någons pung när jag kom in för vändning, trots att det stod ett antal badbyxor och hängde mitt på kortsidan av banan.

Simningen kändes jättebra först. Hittade värsta greppet när jag skovlade och jag tyckte jag fick med höften ovanligt bra under "stop 'n go". Sen droppade skäggen ner i bassängen och då blev jag lite stressad, så mina 6x200 meter blev av blandad kvalitet. Lite vobbligt och ojämnt bitvis men stundtals också med känslan av ett riktigt bra vattenläge och en aktiverad bål.

Men över till filmen. Jag vet inte hur länge sen det var jag blev filmad en längre sträcka, så det var intressant att se. Det händer ju saker hela tiden. Mina iakttagelser i punktform:

  • Min baddräkt är jävligt snygg!
  • Kolla på vänsterhanden. Jag vinklar upp den en aning så det ser ut som att jag försöker stoppa mig själv mot vattnet. Det kan väl aldrig vara bra? Och högerhanden viker jag ut åt höger.
  • Det syns inte på den här filmen, men Theresia tog en från kortsidan också, och jag simmar inte alldeles rakt, det gör jag inte. Drar åt vänster. Bara otur just nu eller något som händer varje gång? Det är oklart.
  • Jag simmar ganska brett med benen. Å andra sidan är det så mina ben hamnar om jag lägger mig raklång och slappnar av. Låren går ihop upptill men inte fötterna. Ska jag hålla ihop fötterna så krävs det en viss spänning i benen. Tänker att det skulle se snyggare ut att simma så, men är osäker på om det skulle göra någon skillnad i övrigt?
  • Visst ser det extremt lugnt och harmoniskt ut? Ingen brådska, inga möten att passa, all tid i världen att komma fram till andra sidan. För all del, jag kan inte säga att jag försökte simma fort, men jag kan omöjligt mappa det jag ser mot känslan jag hade.
  • Voltvändningen! Va! Hur gullig är jag inte när jag vänder? Nu har du kanske inte sett de filmer jag har sett på jutjube för att lära mig kullerbytta, men jag är supersöt för jag försöker verkligen göra rätt och så som jag har sett andra göra. Fast jag lyckas inte riktigt... Och så det där rumpputet och försöken till fjärilskickar efter vändningen. Dödsgulligt! Fokus nästa träning blir händerna in mot kroppen. Och kanske försöka komma lite djupare och kicka under vattnet längre? Men trots att det är mycket som ska fixas så tycker jag det är ett lyft mot propellerhänderna. Mer träning!!

Att bli filmad då och då är verkligen otroligt nyttigt. Nästa gång ska jag be någon hålla kameran när jag simmar mitt snabbaste. Jag har aldrig sett hur det ser ut och jag tror att det skulle kunna vara intressant. Man lär sig mycket av att titta på sig själv... ibland är det då polletten trillar ner.

torsdag, januari 29, 2015

Tålamod, frihet, framsteg och beroende


Fint frimärke. I Vansbro tittar man inte på fiskar när man simmar, tydligen.

Hur som helst. Det här hade kunnat vara ett inlägg som handlade om min återhämtningsvecka. Om att jag därför avstod från simningen igår och åkte och tröstshoppade istället, för att hantera depressionen som uppkom av uteblivet bassängpass. Eller om att jag somnade i soffan när jag kom hem, med en kropp som kändes som om den vägde minst 200 kg, och lät middagen bestå av en korv med bröd, inmundigad stående vid diskbänken när jag vaknade. Eller om hur impad jag blev av Jonas som gick en promenad när han kom hem sent på kvällen för att uppnå sina 10.000 dagliga steg.

Men istället får det handla om några tankar jag har kring min simning. Förvånad?
  • En sak jag verkligen gillar är att simhallarna fungerar likadant året runt. Det spelar ingen roll att det är snö, is och jävligt väder. I simhallen är det alltid lika kallt och folk är idioter. Man vet vad man får.
  • Simning är min ultimata frihet. Ett sätt att bryta mig ur det fängelse jag själv satte mig i under så många år. Du kan fräscha upp minnet om varför här. Under 20 år undvek jag öppet vatten och simbassänger så gott jag kunde och lyckades framgångsrikt lura mig själv att jag var rädd. Framför allt för att hoppa i vattnet och att doppa huvudet. Så jag är verkligen lycklig över att kunna ägna mig åt simning nu. Brutalt, sprudlande, sprakande lycklig! En liten dröm jag har är att lära mig dyka i vattnet, men det är en biggie, så vi får se.
  • Jag har lätt för att skapa beroenden. Smågodis är och kommer nog alltid vara min största last men jag tror att jag skulle kunna åka dit på vilken drog som helst. Utom rökning, det har jag prövat men det funkade inte. Jag tror dock att jag håller på att utveckla ett tungt beroende för simning. För endorfinerna jag får av de där hårda passen som går sjukt bra. Som lyfter mig. Men det känns fullständigt hälsosamt i jämförelse med mycket annat.
  • Då och då kan jag vara ganska tålmodig och tänka att jag bara ska simma mina pass så gott jag kan, acceptera ups- and downsen och låta tiden göra resten av jobbet åt mig. Men oftast är jag inte sån. Tålamod är inte min OS-gren. Ett dåligt pass och världen rasar. Ett bra pass och jag svävar bland molnen. Jag behöver ständiga bekräftelser på att jag duger och räcker till. På att det jag gör är bra. Ett beröm förra veckan är inte vatten värt idag. Se mig och hör mig!
  • Sett ur ett stort perspektiv så är jag inte någon märkvärdig simmare. Sannolikt en ganska bra bit under genomsnittet. Men stänger jag dörren till resten av världen och koncentrerar mig på vad som har hänt med mig sen jag började så är det en sjukt jävla bra förbättring jag ser. Med anledning av punkten här ovanför vill jag upprepa det hela tiden. Simningen är så rolig för att jag gör stora framsteg mest hela tiden. Allt slit blir mödan värd. I våras tyckte jag inte att jag fick tillräckligt bra betalt på klockan för mina insatser, men nu är jag närmast överbetald. Grym utväxling! Grymt roligt!

Frågor på det här?

onsdag, januari 28, 2015

Skelett och giftiga sälar


Känslan jag hade när jag åkte till simträningen igår var att jag stod och balanserade på en tunn linje där minsta vindpust kunde få mig att falla åt ena eller andra hållet. Ner bland skelett och giftiga sälar eller till tårta, paradis och solsken. Jag var utvilad och pigg i kroppen men orolig över att senaste gångernas bristande fart och energi skulle sitta i. Det kunde bli ett suveränt pass lika gärna som ett vidrigt och hemskt sådant.

Så här blev det:

Träningen den här gången var mycket bättre än senast. Och jobbigare. Gilla!

Det började högklassigt redan före passet med att Mårten hjälpte oss andra att kolhydratladda ordentligt med jättegoda dumlekakor som han hade bakat. Gilla!

Sen hade vi samling med genomgång av det stundande passet och om hur man uppför sig i en simbassäng när många ska få plats på samma bana. Gilla!

Därefter körde vi igång med uppvärmning, teknik och en huvudserie som bestod av 3x(200 meter + 4x25 meter). På 25:orna skulle vi maxa 10, 15, 20 och 25 meter (resten löst) och sedan gå direkt på nästa tvåhundring och använda den till att få ner pulsen. Gilla!

Simningen gick bra! Hurra! Blev påmind om att inte bli för kort när jag ökar farten, men bortsett från det kändes det som att det gick lättare att speeda upp för varje 25:a. Även tvåhundringarna kändes bra när jag fått ner pulsen så mycket att värsta känslan av att jag skulle kvävas lagt sig. Klockade första på 3:40, nästa inte alls och sista på 3:45. Gilla!

Även om det förstås finns gott om utrymme för förbättring, t ex med blicken, armarna och avståndet från kanten, så tycker jag att mina voltvändningar de senaste två passen har varit lite hyfsade faktiskt. Gilla!

Och behöver jag ens nämna att favoritfröken var på plats eller har du räknat ut det redan? Igår var det betydligt bättre drag, hela passet igenom. Fick bra pepp och massor av energi från kanten. Gilla!

Ogilla:
Jag valde min vanliga bana trots att det var vilovecka.
45 min är kort tid och passet tog slut för fort.
Fick bara 50 meter att varva ner på.
Jag har antagligen för mycket åsikter.
Jag ska inte simma idag.
Mitt behov av bekräftelse är... stort.
Vill shoppa och äta bullar. Och pizza och chips.

tisdag, januari 27, 2015

Friskare än aldrig förr


Igår var jag på Naprapathälsan i Sollentuna och blev fixad. I förra veckan började jag få ilningar i ländryggen i vissa positioner och härom dagen fick jag ont i vänster skulderblad, så jag tyckte det var lika bra att gå till en botare.

Jag har gått hos flera olika personer på Naprapathälsan och alla är alltid superduktiga. Igår var jag hos Anki och hon var såklart också suverän. Utförde magi.

Fick först ligga på mage och lyfta ett ben i taget. Började med höger och skulle notera hur lätt eller tungt det kändes. Sen fick jag lyfta vänster ben och registrera samma sak. Fast jag kunde typ inte lyfta det.

Då tog hon vänsterbenet, höll det rakt och ritade små cirklar i luften med det. Kändes inte som det hände någonting. Men sen fick jag göra om samma lyftmanöver igen och....ta daaa! Det svävade! Ren och pur magi! Fast Anki hävdade att hon hade lossat på något i bäckenet bara och att det inte var några häxkonster alls.

Sen fortsatte hon att laga axel, rygg och skulderblad och jag dansade därifrån efter 45 minuter, friskare än aldrig förr!

Firade mitt nya, reparerade jag med att maxa värmemadrassen och gå och lägga mig redan klockan sju. Jag skojar inte. Det var så jävla skönt! Sen tog jag sovmorgon i morse också.

måndag, januari 26, 2015

Organiserad drunkning


Att ha en simdate med Theresia i Sollentuna simhall att se fram emot gjorde onekligen att jag fick lite extra skjuts upp ur sängen i morse. Måndagsmornar kan annars vara ganska tunga, speciellt nu när jag kört hårt i tre veckor och äntligen kommit fram till återhämtningsveckan.

Idag hade jag ändå massor av energi och kom till simhallen långt före utsatt tid, så när Theresia dök upp stod jag otåligt och hoppade på stället, ombytt och klar. Sen var det dags för 1600 meter med lite fart och teknik.

Simningen gick sådär. Hade lätt drunkningskänsla mest hela tiden och upplevde att syret inte räckte till. Lyckades inte heller riktigt pricka de tider jag skulle pricka (i alla fall inte de snabbaste) och kroppen var seg som i fredags.

När jag la på paddlar och fenor och maxade på 2x50 var jag dock tillbaka i gammal fin form och de hamnade på 32.5 och 32.4, vilket var bäst hittills (34.9 och 33.2 första gången och 32.4 och 33.2 andra gången). Sen blev det tyvärr segt igen och jag fortsatte drunkna lite varje längd tills jag var klar.

Det är trist när det känns så här svårtuggat och jag tror att en vilovecka med färre, kortare och lugnare pass kommer att göra mig gott. Dessutom klarar jag inte alltid medmänniskor så bra, eftersom de allra flesta är idioter.

söndag, januari 25, 2015

Hur går det här ihop?


Tjejen på vänstra bilden, ja det är jag det, ler och ser glad ut, men bilden till höger visar en ganska ledsen och trasig tå. Verkar inte det lite motsägelsefullt? Hur hänger det här egentligen ihop?

Det är väldigt enkelt:

Idag sprang jag och Lindad 16 km runt Rönningesjön. Första kilometern freakade jag på snön, modden, tunga ben och Gud vet vad. Tänkte att jag hatar löpning och att allt går åt helvete.

Men se, det gjorde det inte!

Den osympatiska, negativa inställningen försvann spårlöst och det kändes faktiskt väldigt, väldigt bra idag. Kilometer efter kilometer rullade förbi. Sen var vi plötsligt klara och det var obeskrivligt skönt att äntligen få lägga ett långpass till handlingarna där löpningen inte var öken precis hela tiden.

Jag är förstås inte glad åt att min tå gick sönder en smula under tiden men det var ett pris som var klart värt att betala för ett i övrigt lyckat träningspass.

Dessutom har jag nu lärt mig den hårda vägen att man inte tar bort Compeedplåster som man nyligen satt dit, om det finns rester av en gammal blåsa under.

fredag, januari 23, 2015

Sofia vs. Tröskelpasset, 1-2


Morgonen idag bjöd precis som planerat på tröskelintervaller med Theresia i Vasalundshallen. Vad som inte var planerat var att dagens pass skulle bli ett sådant där jag sneglade på smörkniven och handlederna efteråt. Inget lyckligt hopp- och skuttande den här gången inte.

Skämt åsido. Det gick faktiskt inte så bra, det gjorde det inte. Men jag är mycket mer okej med det idag än vad jag var för två veckor sedan när jag klappade ihop på ungefär samma sätt.

Idag kände jag redan under uppvärmningen att det inte fanns särskilt mycket fart i kroppen. Och under den första hundringen, som hamnade på 1.49, fick jag ta i betydligt mer än vad jag borde ha behövt. För mycket alltså. Sedan gick det stadigt utför. 1.54, 1.53, 1,55, 1.58, 1.57, 1.57 och en liten upphämtning på sista till 1.56. Trots jättelång vila hamnade nästa fyra i samma tidsspann: 1.54, 1.56, 1.57, 1.56.

Som avslutning i passet ligger 4x25 meter där jag egentligen ska pricka 25, 22.5, 20 och 17.5 sekunder, men jag insåg direkt att det inte var någon idé att ens försöka på det. Förlängde istället alla tider med 5 sekunder. Det var jättebra för det innebar att jag lyckades med uppgiften, och jag fick avsluta passet med en bra känsla.

Så var det med det. Min dag igår var jättelång och intensiv så det är inte så konstigt att jag inte kunde göra bättre ifrån mig idag. Jämfört med förra veckan så var ansträngningen i varje intervall betydligt större idag, men vilan blev nästan 10 sekunder kortare. Känns som att det blir en ond cirkel av allting då.

Att jag var trött försvarar dock inte mina fullständigt urusla voltvändningar, som verkligen var sämre än på länge. De lär ha kostat en del i tid. Herregud. Mer träning! Men först ska jag vila upp mig några dagar och äta scones.

torsdag, januari 22, 2015

För att det gör mig så glad


Det blir mycket simning här, det blir det. Men så måste det vara. Jag får så mycket energi av träningen att jag riskerar att explodera om jag inte får det ur mig. Ofta är känslan att jag bara vill hoppa upp och ner och jubla. Förutom när det går dåligt förstås, då vill jag fila på handlederna med en slö smörkniv. Känslosvängningarna ser jag som ett tecken på att det här är viktigt för mig och att jag bryr mig om det jag gör.

Slå nya rekord i alla ära, men roligast är det nästan när jag lägger märke till förbättringar som jag inte strävat efter att uppnå. Eller alltså... Jag vill ju alltid bli bättre, men du fattar?

Igår, i Vasalundshallen med Maria, simmade jag t ex 300 meter som inkluderade viss teknik (släp och stop n go) snabbare än när jag blev klockad på samma sträcka med enbart sammansatt simning för bara en månad sen eller två. Ingen av gångerna var syftet att det skulle gå fort så jag brydde mig inte alls om tiden utan fokuserade bara på tekniken när jag simmade. Så att plötsligt ändå kapa flera sekunder på sträckan känns liksom.... jävligt bra.

Igår lyckades jag dessutom pressa tiden på mina 50 meter max med paddlar och fenor lite, lite till mot förra veckan. Och det finns mer att hämta, det känner jag. Har inte haft den där perfekta känslan än, utan vändningarna eller paddlarna har strulat. Skulle gärna få ner dem under 30 sekunder...

Var för övrigt på spinning i morse. Lyckas ta ut mig mer för varje gång jag kör, och idag var det inte bara svettigt utan ganska jobbigt också. Hoppas benen orkar med ett kort pass löpintervaller i gymmet i eftermiddag.

PS. Skylten som förbjöd frisim innan kl. 20 i simhallens reception var mycket trevligare igår än förra veckan.

onsdag, januari 21, 2015

Plus och minus från simträningen


Igår var det simskola igen. Jag har gjort en plus- och en minuslista:

Plus
  • Jag simmade hyfsat bra. Huvudserien bestod av 4x200 meter i konditionsfart. Alla tvåhundringar gick jämnt och på drygt 3.50. 25 sekunders vila. 
  • Vännerna i bassängen och fikat innan träningen kompenserar för nästan hela minuslistan nedan. 
  • Det är alltid roligt att simma!


Minus:
  • Seg inledning. Mycket teori och häng vid bassängkanten men få nyheter. Lite som förra kursen.
  • Kollektivt tillrättavisande knaprar på förtroendekapitalet hos fröken och får mig alltid lite irriterad. Jag tror inte att alla gör exakt samma fel. Gör jag inte rätt vill jag veta det med personlig tillsägelse istället.
  • Hasse var inte där.
  • Mina voltvändningar. Glömde bort att komma ihåg det jag tränat på.
  • Jag kände mig väldigt anonym. Behöver absolut inte få en grundlig personlig utvärdering varje gång men något litet "heja" eller "kör ba kör" piggar alltid upp. Vill känna mig sedd.

Även fast det fanns fler negativa saker på listan än positiva så är jag ändå glad och nöjd. Tisdagar är trots allt en bra dag, inte bara för att det är simträning utan för att dagen efter är onsdag, och då är det också simträning. Ikväll fart och fläkt med Maria. Då är det heller inte långt till fredagen, då det också är simträning. Tröskelintervaller med Theresia. Woop woop!! Fokus på det viktiga.

tisdag, januari 20, 2015

Jag är motarbetad


Någon har byggt en skidbacke av min intervallbacke! Vilken människa gör så?!? Det är elakt och onödigt. Det är ju knappt vinter ute!

Jag försökte springa där i alla fall idag. Min vanliga väg upp för kullen var förvisso inte pistad, men väl snö- och isbelagd. Svårt att springa ordentligt. Det blev i alla fall 5x1 minut med 90 sekunder gå/joggvila ner. Har inte sprungit backintervaller sedan innan jul och jag kände direkt att det är en färskvara. Är därför glad att jag började så här lugnt så att jag inte blev avskräckt av annat än snön.

Det blev jag nämligen igår kväll så det räckte. Avskräckt alltså. Jag dog en smula inombords av tristess.

Först var jag på 25 minuter spinning i Sollentuna simhall. Cykelfröken verkade glad, snäll och sprallig, men fungerade tyvärr inte alls för mig. Först var hon för tyst, sen var hon för gapig. Det blev långa 25 minuter. Boring!

Fortsatte ner i en halvsunkig källarlokal för 25 minuter core. Har aldrig varit på core men det låter hippt och häftigt. Corefröken var inte häftig. Hon var stark, men inte muskulös eller häftig. När jag går på ett pass vill jag helst känna att det gör mig lika snygg/stark/tuff/uthållig/vältränad som den som håller passet, och det hände inte igår. Dessutom var det dödstråkigt. Old school maggympa. Bläh.

Näej, jag får hitta något nytt att ägna mig åt på måndagskvällar. 75 minuter spinning i Frescatihallen kanske. Eller simning.

måndag, januari 19, 2015

Voltvändningsprojektet


Igår efter långpasset med Lindad åkte jag och Jonas till Tibblebadet (där vi mötte upp Linda igen, tillsammans med resten av familjen Doktár) för att öva voltvändningar. Ja, alltså, jag övade voltvändningar. Jonas övade crawl och familjen Doktár gjorde blandade saker.

Under lördagen satt jag och knarkade massa olika voltvändningsfilmer på jutjube och jag var ivrig att få sätta tänderna i kullerbyttandet igen. Övade först med korv, vändning och frånskjut. Fokus på att titta på knäna och sträcka armarna över huvudet.

Sedan försökte jag göra samma sak utan korv med med "viktlösa händer". Slutligen genom att crawla in mot kanten. Dessutom övade jag fjärilskickar med fenor under vattnet.

Höll väl på en timme eller så och jag tycker nog att jag får till vändningarna lite bättre nu. Sen är det skillnad att bara fokusera på dem och att genomföra dem under ett träningspass, men jag är helt säker på att jag kommer ro i land det här projektet så småningom. Allt som behövs är tid. Och tålamod.

söndag, januari 18, 2015

Fat people are harder to kidnap


Långpassmisärsöndag. Sprang lilla Djursholmsrundan med Lindad och trodde jag var smart och motverkade blåsor genom att tejpa ena stortån i förväg. Det var bra tänkt, om man bortser från att jag gjorde nybörjarmisstaget att tejpa runt hela tån istället för att bara ta yttersidan där blåsan brukar hamna.

Efter bara tre-fyra kilometer fick vi stanna för akut inköp av plåster. Min tejpade stortå hade legat och gnagt mot nästa tå och smärtan, liksom blåsan, var ett faktum. Med plåster kändes det lite bättre men skadan var ju redan skedd. Efter ytterligare några kilometer kom nästa stopp, då plåstret i sin tur gjort en blåsa på nästa tå... Jag ser mig själv som tuff och hård, men med världens minsta lilla hudförskjutning så är jag inte särskilt kaxig längre...


Under ett långpass hinner man ta ganska många steg, och jag slår alltid rekord på min Garmin Vivosmart på söndagar. Jag behöver egentligen inget aktivitetsarmband för att motverka stillasittande, men jag uppskattar att se hur mycket jag faktiskt rör mig på dagarna.

Om man får tro kroppsmätningsmaskinen på Actic Kista så är, trots all fysisk aktivitet, min metaboliska ålder 46 år och jag är kraftigt överviktig. Eftersom maskinen bara mäter kroppssammansättningen upp till midjan så förutsätter den att jag ser lika dan ut i hela kroppen som jag gör upp dit. Den tar inte hänsyn till att jag är hyfsat normalbygd upptill men har en rumpa som J. Lo. eller Kim Kardashian.

Nu när jag vet hur mycket jag rör mig till vardags har jag börjat fundera på hur jag skulle se ut om jag inte gjorde det? Och om jag inte heller tränade tio timmar i veckan? Det känns plötsligt inte helt osannolikt att jag faktiskt skulle kunna ha en metabolisk ålder på 46 och vara kraftigt överviktig...

Påminn mig att aldrig sluta med det jag gör.

lördag, januari 17, 2015

Inte riktigt de sökord jag hoppats på...


Jag har gjort en ny header på bloggen som känns mer beskrivande än den förra. Vad tycks?

Samtidigt kollade jag upp vad folk söker på för att hitta hit. Här är topplistan:

Pony play
Nakenblogg
Älg
Komplicerade män

Frågor på det?

fredag, januari 16, 2015

Sofia vs. Tröskelpasset, 1-1


I morse träffade jag Theresia och Björn i Vasalundshallen strax efter kl. 8 för att simma (och fika!). De körde ett fart- och teknikpass medan jag simmade intervaller. Samma pass som förra fredagen; 12 hundringar i tröskelfart med 100 meter löst och lite vila efter de första åtta. Start 2:15. Om du kommer ihåg så var jag otroligt besviken på hur det gick senast.

Idag gick det SÅ. JÄVLA. BRA!!! Tiderna jag klockade på de första åtta intervallerna (1.47, 1.51, 1.48, 1.51, 1.49, 1.50, 1.49, 1.50) skiljer sig förvisso inte nämnvärt från tiderna förra veckan, men känslan var helt annorlunda. När jag var klar med den här delen idag kände jag mig fortfarande pigg och stark och simningen hade gått förhållandevis lätt. De sista fyra fick jag slita mer för, men klockade dem ändå på 1.45, 1.46, 1.47 och 1.47. Vilken skön känsla!

Avslutningen med fyra snabba 25:or där jag skulle pricka 25, 22.5, 20 och 17.5 sekunder gick också fantastiskt bra. Jag var som en fukking klocka!. Det var väl möjligen den sista som inte var spot on, men en halv sekund hit eller dit är inget att bråka om.

Jag var snornervös innan jag körde igång idag. Rädd att det skulle bli lika hemskt och jobbigt som förra veckan, rädd att jag inte skulle kunna hålla rätt tempo, rädd att gå därifrån och känna mig misslyckad igen. Är väldigt stolt över att jag kunde knöla ihop alla de tankarna och lägga åt sidan. När jag väl hoppade i vattnet fanns inga tvivel kvar, bara en övertygelse om att jag skulle simma passet precis enligt planen. Och det gick ju bra! Jag är amazing!

Ps. Fick p-bot idag igen... vilken bedrift! Skönt att slippa fundera på vad jag ska göra av mina pengar...

torsdag, januari 15, 2015

Frisim är inte motion? Skärp er!


Medley, WTF!!! Igår när jag kom till Vasalundshallen vid halv åtta möttes jag av ovanstående skylt i receptionen. Jag blev så fruktansvärt provocerad av den. Den är så dum, så dum, så dum... på så många plan. Tänkte börja argumentera med personen som stod i kassan men bet mig istället i läppen tills det smakade blod.

Nej, jag är förstås inte mer korkad än att jag förstår vad man är ute efter, men det måste finnas bättre sätt att uttrycka det. Det här gör mig bara förbannad. Ser jag en sån här skylt igen så går jag in och leker fjärilssim en stund bara för att mejka min pojnt. Diskriminerande. Irriterande.

Klockan åtta fanns 45 minuter att simma på, vilket i praktiken blev 40 minuter när vi hjälpt personalen att lägga i linor. Men det är klart... vi som inte simmar som grodyngel behöver väl inte mer. Man ska vara glad och tacksam för den tid som ges.


Hur som helst. När jag ruskat av mig den värsta irritationen körde jag och Maria mitt sprintpass. Inledde med bröstsimning som uppvärmning, för om vi skulle väntat till kl. 20 med att sätta igång skulle vi inte hunnit igenom passet. Min inställning var trots det som hänt innan väldigt bra. Fokuserad och glad över att vara i bassängen.

Mina 12x25 meter, start 40, där jag skulle pricka tider (30 sekunder längd 1-4, 25 sekunder längd 5-8 och 20 sekunder längd 9-12) gick väldigt bra. Fascinerades återigen över att jag hade sån ångest första gången jag körde typ 4x25 meter med samma starttid. Det var sjukt jobbigt då, fast det bara var lite drygt ett år sedan, och jag hann knappt vila.

Igår var det svårt och lite jobbigt att simma så sakta. Det enda jag misslyckades med var de tre sista, som landade på ca 22 sekunder. Den första av dem, där jag prickade 20 exakt, kändes så lätt så jag trodde inte jag behövde ta i mer. Och när jag sen gjorde det så blev det inte tillräckligt i alla fall. Nöjd ändå.

Följande 2x50 meter max med paddlar och fenor, start 2:30, slutade på 34.9 och 33.2 sekunder. Första varvet med usel vändning där dessutom bandet på glasögonen gled ner, men jag körde vidare ändå och brillorna satt kvar, men jag tappade nog lite tempo.

Hann precis varva ner innan vi var tvungna att gå ur bassängen, och ska det vara så här på onsdagarna så kommer jag få svårt att hinna igenom mina pass. Det här var det kortaste och det tog ungefär 45 minuter, men då startade vi som sagt lite tidigare. Roligt var det i alla fall. Jätteroligt! Tur att jag får simma snart igen!


PS. Var dessutom på spinning i Vasalund kl. 06:45 i morse och det utföll mycket väl. Ingen trafik vare sig dit eller hem, så det kan jag fortsätta med!

onsdag, januari 14, 2015

Förlåt


Stoppa klockan. Backa bandet.

När jag vaknade imorse var jag helt klar över vad som hände igår och jag vill börja med att ta tillbaka allt jag skrev om att jag var dålig. Och be mig själv om ursäkt för det orättvisa påhoppet.

Det där sista insåg jag att jag borde göra under morgonens avslappnande yogapass - "Love yourself" - på doyogawithme.com.

Problemet igår var inte att jag var dålig utan att jag började för bra. Och det berodde på att de första fem femtiorna kändes alldeles för lätta i förhållande till tempot jag höll, vilket ju egentligen är fantastiskt!

Jag tror att min inställning måste justeras lite. Mitt fokus har flyttats mot fart senaste tiden och med den enormt stora vilja jag har att bli en snabbare och bättre simmare så har jag glömt att vägen dit inte nödvändigtvis går via träningspass där jag kör över min förmåga. Jag måste våga anpassa farten och ha tålamod.

Det kommer att bli bra i slutändan, så länge jag gör mitt bästa och koncentrerar mig på min uppgift under varje pass. Ser fram emot att ta med min nya insikt till bassängen, så det är tur att jag har en simdate med Maria redan ikväll.

Sen funderar jag på att sova över i simhallen eftersom jag ska dit på spinning redan 06:45 imorgon.

tisdag, januari 13, 2015

Simträning i Vasalundshallen


Så peppad!

Många vänner i samma bassäng. Rätt simfröknar. Utmanande träning. Har verkligen sett fram emot att den här träningsgruppen med Medley ska börja!

Och jag var så glad! Från det att jag träffade Theresia i entrén för fika innan passet tills det att jag satte mig i bilen och åkte hem. Älskade varje sekund!

Så jag vet faktiskt inte vad som hände sen.

I bilen hade jag en kort men mycket kärnfull mental krasch. Tårar stora som snöbollar rullade ner för kinderna samtidigt som kroppen kändes full av kolsyra och frustration. Sen var det plötsligt över, lika snabbt som det kom.

Jag är inte alls säker på vad som utlöste det hela men jag tror att jag tyckte jag simmade dåligt. Och jag blev deppig över att det kändes som att jag tog helt slut lika tvärt och oväntat som i fredags. Äcklig känsla.

Det var det ena. Det andra som var dåligt med min simning var att jag inte lyckades lägga band på mig. Blev alldeles för carried away och simmade mina första 5x50 m för fort och lyckades bara öka med någon sekund på nästa 5x50. Hade vi kört ytterligare 5x50, vilket var utgångsplanen, hade det gått helt åt helvete. Och då tycker jag ändå att jag borde kunnat simma mycket fortare.

Att jag överreagerade på det sätt jag gjorde är på inga vis rimligt, så kanske är tiden på mina femtior inte enda anledningen, men oavsett vad så ska jag bara ta med mig all den glädje jag kände under passet till imorgon. Resten får bli historia.

måndag, januari 12, 2015

Voltvändningsövningar i Mörbybadet


Igår eftermiddag, efter långpasset, åkte jag till Mörbybadet med Jonas och tränade voltvändningar.

Jag har spanat in en femstegsraket på juuu-tjuube om hur man gör snygga, snabba voltisar, och till det behövdes en frigolitkorv. Först inhandlades alltså en sådan. Hade jag betalat dubbelt så mycket hade jag kunnat få en korv som såg ut som en käpphäst, men jag valde istället att gå på neutral variant. Så här i efterhand kan jag ångra det. Det hade varit fränt att ha en ponnie att galoppera in i simhallen på.

Anyway. Steg 1 var att göra en kullerbytta med korven i händerna och steg 2 att göra det med ett frånskjut. Det är dessa steg jag så elegant visar på filmen.

Tycker det gick bra, bortsett från att jag fick ohemult mycket vatten i nästan.

Steg 3 blir att byta ut korven mot en flytdolme i varje hand, men det tar jag nästa gång. Redan i det läget är alltså min nyinköpta, mycket skrymmande, korv överflödig. Skulle köpt hästen. Häst är bäst.

Mellan volterna försökte jag styra in Jontan på hur man crawlar. Jag är inte en bra simfröken, men jag gjorde vad jag kunde och det såg betydligt bättre ut när vi gick därifrån än när vi kom. Men ska det bli någon riktig ordning på det där så får han nog allt gå en kurs.

söndag, januari 11, 2015

Långpass i Ursvik


Ordningen är återställd! Idag sprang jag äntligen långpass med Lindad igen. Satan vad mycket trevligare det är att ha sällskap! Under hösten, när min löpning inte har gått som den borde ha gjort, så har jag dragit mig för att springa med andra. Har inte velat vara en börda som varken kunnat springa långt eller snabbt. Så fel tänkt!

Att springa med sällskap är så mycket bättre på alla sätt! Jag och Linda snicksnackade bort 14 km idag och jag glömde förstås att tänka på huruvida det var jobbigt att springa eller inte. Löpningen var något som bara hände under tiden. För att få det lite extra mysigt tillät vi oss att gå i uppförsbackarna och Ursvik var väldigt vackert med all snö. En helt igenom positiv upplevelse!

Mer sånt här så är jag snart på rätt köl igen!

lördag, januari 10, 2015

Träningskväll i Mörbybadet


Var på Vattenfall World Triathlon Stockholms träningskväll - Try Triathlon - i Mörbybadet ikväll med Linda, Mårten och ungefär 120 andra simsugna medmänniskor. Ett inte allt för dåligt sätt att tillbringa en lördagseftermiddag.

Svansade in lite sent och missade början, men vi delades i två grupper där ena halvan började simma och andra halvan, där jag hamnade, fick mingla först och simma sedan. I väntan på att få hoppa i bassängen passade jag på att klämma lite på de nya swimrundräkterna från Head. Det var dock svårt att avgöra om det blivit någon förändring i grenområdet där jag hade problem med min dräkt i somras, eftersom de satt på manliga skyltdockor som var formade likt ingen levande varelse.

Sen fick jag simma. Var nyfiken på hur kroppen skulle kännas efter gårdagens ihopklappning, men det var inget att oroa sig över. Kändes finfint.

På förra årets träningskvällar valde jag nivå "medel" för simningen och slängde då avundsjuka blickar på de som var "avancerade" och simmade sjukt snabbt. I år valde jag avancerad och var inte alls lika imponerad. Det fanns en hel del renoveringsobjekt i gruppen och jag kände mig som omväxling lite duktig. Tänk vad mycket som kan ändras på bara lite mindre än ett år!

Avslutade med att byta några ord med bästa simfröken angående fredagens misärpass. Han var inte alls lika missnöjd med mig som jag själv var. Jag tolkade det snarare som att han enbart tyckte att det fanns positiva saker och lärdomar att hämta från passet. Och det kan han ju förstås ha rätt i.

Jag ska hur som helst sluta älta det som hände och fokusera framåt istället. Det finns mycket annat i mitt huvud också just nu som istället gör mig väldigt glad, och det är där tankarna ska landa. Punkt.

fredag, januari 09, 2015

Inte alls enligt plan


Jag klappade ihop helt under mina intervalljävlar idag. Huvuduppgiften var tröskelintervaller, 8x100 meter med start 2:15 och 4x100 meter, också start 2:15, med en hundring vila emellan.

Planen var solklar: jag skulle lägga de åtta första på runt 1:50/100m och följande fyra strax under det. Tufft men överkomligt, i alla fall på pappret.

Gick ut lite väl hårt. Första och andra intervallen landade på 1:47 (minus de sedvanliga ca två sekunderna det tar för mig att starta och stoppa klockan). Sedan sjönk farten. Klockade 1:48 på tredje, 1:50 på fjärde och femte. Sjätte gick på 1:49 och sen avslutade jag de sista två på 1:52. Och de fick jag verkligen slita för. Stadigt nedåt alltså. Inte bra.

Trots lång vila så klarade jag inte att höja tempot på nästa 4x100. Tvärtom. Jag slet så inni hårt och landade på strax under två minuter per hundring. Typ uppvärmningsfart. Deprimerande!!

Jag ville så gärna simma bra idag! Bra idag, ännu bättre nästa gång och sjukt jävla bra tredje gången.

Men det är som det är. Jag kanske har något skit i kroppen ändå. Igår låg förkylningen på lut men jag vilade duktigt och idag vaknade jag och kände mig helt som vanligt. Därför körde jag på. Men kroppen antydde något annat.

Trots misären i själva träningen så var upplevelsen i simhallen positiv. Hade sällskap av både Linda och Theresia idag och det gjorde det lättare att skaka bort den där trista känslan av fiasko och uppgivenhet som smög sig på mig. Istället kunde jag svära lite och skratta bort det, åtminstone där och då. Vi hade det ju lajbans!!

Nästa gång går det säkert bättre. Så dålig som jag var idag vill jag aldrig mer vara.

För att göra mig glad läste jag på Funbeat om mina första intervallhundringar som jag körde i mars förra året. Då simmade jag på ungefär 2:10/100m. Älskar att det trots allt händer saker och att mitt sämsta nu är sjukt mycket bättre än mitt bästa var då. Yay!

torsdag, januari 08, 2015

2800 meter med ont både här och där



Det blev en bra kväll med Maria i Vasalundshallen igår, men jag kan inte påstå att simningen gick så värst lysande. Till en början kändes det som att jag bara låg still och guppade i bassängen, trots att klockan visade något helt annat.

När jag drog igång med serien på 6x200 meter fick jag ont i bröstet på höger sida. Det var överkomligt men störde min koncentration och det gjorde ont när jag sträckte ut högerarmen. Som håll fast högre upp. När det släppte en aning fick jag istället kramp i fötterna, lagom till 6x75 meter benspark med fenor.

Men även om känslan inte var där igår och trots att jag var lite under isen så kände jag mig ändå stark som genomförde mina 2800 meter. Remember, remember, det kan inte gå dödsbra varje gång. Dessutom vaknade jag med en lätt förkylning i morse, och det kan ju förklara en del, både gällande passet igår och den känslan jag haft hela den här veckan av att inte vara på topp. Efter jobbet åker jag hem och bäddar ner mig, så att jag förhoppningsvis är frisk imorgon.

Förresten var det rätt vänliga och hjälpsamma människor i bassängen igår. Och när jag simmade förra fredagen var alla motsimmare också jävligt trevliga och pratsamma. Det kanske finns hopp om mänskligheten trots allt. Jag är försiktigt positiv!

PS. Du har väl inte missat mitt senaste inlägg på swimrunbloggen?

tisdag, januari 06, 2015

Mental (och lite fysisk) kollaps


Jag känner mig nedstämd. Har gjort det hela dagen idag. Sov jättedåligt i natt, vände och vred mig med tusen tankar i huvudet. Inte ens det faktum att vi har en ny bäddmadrass och kuddar med memory foam, som är fantastiska, gjorde saken bättre.

Löprundan i Ursvik idag med Reka och Jontan var inte heller någon humörshöjare. Träningsvärken i benen är grym efter löpstyrkan i söndags, och den blev uppenbarligen inte bättre av simningen igår. Benen var trots det inte största problemet när jag sprang idag, utan resten av kroppen. Flåsade som en bälg uppför backarna och kom på mig själv med att sjunka ihop mer och mer i stegen och inte springa alls så elegant som k.a.l.a.s-metoden har lärt mig. Det var en jävla skitrunda helt enkelt.

Försöker tänka positivt men idag är en sån där dag då ingenting riktigt biter. Inte ens tanken på att få simma med Maria imorgon kväll, förhoppningsvis något nytt och utmanande pass, får mig att känna mig bättre till mods. Fast det är bland det roligaste jag vet. Så illa är det. Horror.

Så i väntan på att det vänder gör jag några uppiggande listor:

Saker jag ser fram emot:
Allt som har med simning att göra
Att komma in i mina rutiner igen

Saker som är bra:
Jag
Att simskolan börjar igen om bara en vecka

Saker jag skulle vilja göra:
Vara ifred och dra något gammalt över mig

måndag, januari 05, 2015

Sarah Sjöström-Demnert, PT-pass #10



Idag var det hardcore simskola för mig. Teori och praktik. Superkul! Fast jag kände mig mest som en stökig och lite korkad specialklass-elev när jag lommade upp till Medleys huvudkontor för att ge simfröken Hasse ännu en chans att förklara hur jag ska tänka, känna och simma i olika farter. Senast vi berörde ämnet så blev jag minst sagt förvirrad och efter det har jag höftat lite och mest försökt undvika frågan. Helt fel har det förstås inte blivit men det har varit lite som en sten i skon att inte vara säker på uppgiften.

Efter den pedagogiskt föredömliga genomgången idag så känner jag mig betydligt klokare. Jag kommer antagligen göra tankevurpor ändå ibland, men det må väl vara hänt. Viktigast är att jag och simfröken nu är överens om vad som ska betyda vad.

Sen promenerade vi över till Vasalundshallen för praktiska prov. Idag bestod dessa av tidtagning på 100, 50 och 25 meter. Men först uppvärmning, med en sensationell uppvisning från min sida i 2x50 meter medley. Jobbig gren det där, men sjukt rolig!!! Och det var säkert ännu roligare att bevittna mitt plaskande från kanten. Önskar jag kunde stått där och tittat också.

Hur som helst. Vidare till tidtagning och rekordförsök. Det var här jag bytte namn till Sarah Sjöström och blev bäst när det gäller. Personbästa i alla distanser! Joråsåatt...

Sofias nya rekord (de gamla inom parentes):
100 meter: 1.34.0 (1.42.0)
50 meter: 40.3 (41.5)
25 meter: 16.8 (17.9)

Att beskriva att det här som enbart glatt och lyckligt blir lite fel, för känslan jag hade var inte sjukt bra. Trots att de gamla rekorden blev överkörda.

Jag var inte helt på topp idag. Benen var stela och trötta från löpstyrkan igår och jag vaknade på morgonen med tjejvecka-issues. Jag är på inga vis besviken, mer än möjligen över att jag ännu en gång misslyckades med att komma under 40 sekunder på 50 meter, men det hade varit roligt om känslan också hade varit så där grym som t ex senast jag körde intervaller. Det är värt nästan lika mycket som en rekordtid.

Att simma 100 meter mitt snabbaste var nog det värsta jag har gjort i en simbassäng. Jag förbannade bittert min vilja att komma under 1.30 innan sommaren, när jag låg där och kämpade. Men målet känns definitivt inom räckhåll (betydligt närmare än de 35 sekunderna på 50 meter), särskilt om jag lär mig voltvända ordentligt. Där finns mycket tid att spara.

Jag måste trots allt tycka det är lite fantastiskt hur 94 ynkliga sekunder kan vara så fullständigt genomvidriga och göra så ont. Och jag ser verkligen fram emot när jag kan minska den smärtan med minst 4 sekunder.

söndag, januari 04, 2015

Löpstyrketräning, take II

Idag var jag för andra gången på Actic Kista och körde ett pass löpstyrketräning med Anne. Det är jävla bra drag i det passet! Jag tyckte det var jobbigt senast men det var ännu värre idag.

Benböjar, utfall, löpskolning, stabilitet, rörlighet och annat. Hopp och studs. Hej och hå. Puh. Svetten lackade men kul var det! Premiären av passet lär visst vara på fredag, och jag kan verkligen rekommendera det.

När vi var klara med löpstyrkan sadlade Anne om till yogafröken och erbjöd ett kortare yogapass som avslutning. Det uppstod viss oro i salongen i och med detta, då många av deltagarna ansåg dig vara stela triatleter och atleter, snarare än yogis. En kollektiv suck av lättnad drogs när Anne döpte om avslutningen till "stretch med andningsfokus" så att vi kunde gå vidare. Det blev en riktigt skön avrundning.

Nu har det gått några timmar sedan passet och jag börjar redan känna mig lite stel i höfter och rumpa. Är en aning orolig över hur jag kommer känna imorgon...

fredag, januari 02, 2015

Ambulans (part 2), simglädje och WOOOOOOOP


Jag önskar mig egentligen bara en sak av 2015. Det är att alla jag älskar får vara friska och må bra.

När Jonas telefon ringde strax efter kl. 1 i natt vaknade jag förstås av det med sedvanligt bultande hjärta. Min puls sjönk inte direkt av att jag tyckte mig höra min pappa flämtande i andra ändan. Han mådde dåligt igen, precis som innan jul, men den här gången var mamma också sjuk.

Vi åkte dit, ringde vårdguiden, akutmottagningen på Danderyd och slutligen 112. För andra gången på kort tid blev pappa hämtad av ambulans, medan jag och Jontan skjutsade mamma till akuten i Mumin-Claire.

Jag hade bara hunnit sova en dryg timme innan, så vi lämnade akuten efter några timmar för att åka hem och vila, men efter bara två timmar var läget stabiliserat och pappa ringde och berättade att de var utskrivna och behövde bli hämtade. Sannolikt blev de matförgiftade av den färdiglagade nyårsmeny som inhandlats från en fin och välkänd restaurang i närheten. Med tanke på vad som hänt nyligen var det ändå helt rätt val att åka in med dem.

Efter att ha inkvarterat sjuklingarna hemma igen åkte jag direkt till Vasalundshallen för att simma med Theresia och Björn. Jag var ganska adrenalinhög fortfarande och dessutom kraftigt övertrött och fnittrig, men att åka och simma var ett otroligt bra val. Korta distanser i maxfart var perfekt för att få tankarna på annat håll för en stund. Simning gör mig så glad. Jag älskar att simma!

Resten av dagen har bara rullat på och jag har fortfarande inte hunnit sova mer. Nu går jag bara vidare på ren och pur glädje. Så är det.

I brevlådan idag låg nämligen det jag väntat på så länge. 14,5 år för att vara exakt.

MIN CIVILINGENJÖRSEXAMEN!!!

Jag är så glad. Alltså så sjukt glad. Och stolt! Jag gjorde det! Jag fakking gjorde det! Jag tog min examen fast jag aldrig trodde det skulle hända. Jag är civilingenjör inom teknikområdet datateknik. JAG HAR EN EXAMEN!!!!! WOOOOHOOOOOOO!!!!!!!!!!!!!

torsdag, januari 01, 2015

Årskrönikan

"Jag vill inte känna några begränsningar. Under det kommande året vill jag utvecklas och uppleva. Jag vill fokusera (ännu) mer på mig själv, på att hitta det som gör mig lycklig. Jag vill skratta mer och jag vill träffa vänner som får mig att må bra."

Det var några av de saker jag önskade mig av 2014, och det var så det blev. Förra året var för mig ett fantastiskt år. Jag hade hela tiden känslan av att jag kom framåt och jag hade tur i mycket av det jag tog mig för. Bra saker hände på jobbet såväl som privat.

Jag har valt att sammanfatta mitt år i några väl valda kategorier.

Årets bästa
Livet självt! Jag har det så snuskigt bra. En fantastisk familj, massor av vänner, ett stimulerande jobb som inte kräver 100% av min tid, ett fint hus att bo i, en bra bil, utvecklande hobbies och en underbar liten hund. Jag är frisk, hel och ren. Snygg och kompentent. Livet är på topp!


Årets idrottsprestation
Jag gjorde så många lopp så grymt bra under 2014 att det är svårt att välja ett. Lidingö Ultra 26k var magiskt. Ångaloppet med Lindad och Amfibiemannen med Lim flöt på sjukt bra. Jag kom på 3:e plats på Stockholm Royal Park Aquathlon och på Stockholm Triathlons supersprint. Jag slog personbästa med 1,5 minuter på Stockholm Tunnelrun.

Men om jag ska välja bara en så var årets prestation Stockholm Marathon. Jag sprang hela loppet (gick aldrig) i en otroligt jämn fart, förutom under de sista kilometerna då det gick lite snabbare. Klarade precis målet att komma under fyra och en halv timme med 4:28:37.

Men mycket var som sagt fantastiskt. Läs snabbversionen av hela "supersommaren" här.


Årets längsta
Multisporttävlingen Hofors Adventure Race. Efter över nio timmar i skogarna runt Hofors fick jag och Linda slutligen se oss besegrade av mörkret. Vi var vilse, mobiltelefonen var död och vår karta hade regnat sönder. Men shit happens. Allt vi upplevde under dessa nio timmar tar jag med mig! Särskilt den rejäla boosten min självkänsla fick efter att jag gråtande hade firat mig ner från Hofors 15 meter höga brandtorn.


Årets galnaste
Det började med att jag försökte övertala Theresia om att följa med och cykla Roslagshösten. Det slutade med en anmälan till Engadin Swimrun i Schweiz i juli 2015. 4,6 mil terränglöpning över bergen och 6.5 kilometer simning i kalla alpsjöar väntar.

Årets mest svårfångade
Min civilingenjörsexamen. Jag skrev min sista tenta i slutet av augusti och fortfarande har jag inte fått veta huruvida min examensansökan är godkänd eller inte. Ett sådant besked hem i brevlådan skulle vara en utmärkt start på 2015.

Årets samtalsämne samt Årets förbättring
Simningen. Det är bara knappt ett år sedan jag simmade mitt första PT-pass med simfröken Hasse, och därefter, med hans hjälp, började träna strukturerat och regelbundet. Jag är fortfarande inte en särskilt snabb simmare, men jag har utvecklats något otroligt mycket under det här året.

Och glädjen jag känner varje gång jag kliver i vattnet är enorm. Jag kan inte i ord beskriva hur mycket det ger mig, hur roligt jag har när jag simmar, hur värdefull den hjälp och det stöd jag får från simfröken är och hur fint det är att ha vänner som delar mitt intresse.



Årets kallaste
Den 1 november hoppade jag, Theresia och Maria i vattnet vid Hornsbergs Strand och simmade i öppet vatten för sista gången i år. Temperaturen var då 8 grader. Även veckorna innan dess så simmade vi, tillsammans med Mårten, ute ungefär en gång i veckan.



Årets jobbigaste
Väsjöbacken. Baserat på antalet höjdmeter som ska bestigas under Engadin Swimrun så gjorde jag en formel, vilken visade att jag måste springa upp för Väsjöbacken 18 gånger för att komma upp i samma siffra. Och däremellan ska jag dessutom simma 6,5 kilometer. När jag kommit fram till det började jag omedelbart att springa backintervaller en gång i veckan. Jobbigt men otroligt nyttigt.



Årets nykomling
Facebook. Jag hade verkligen helt rätt i mina antaganden om varför Facebook skulle vara dåligt för mig, och jag kan inte ångra att jag medvetet har tagit avstånd från det så länge. Jag kan heller inte ångra att jag har gått med. Det tar oändligt mycket tid men det ger verkligen mycket tillbaka. Och jag har fått massor av nya vänner!

Årets uppflyttning
Jag och Reka blev äntligen uppflyttade till klass 2 i agility. Nu hoppas jag bara att ta den sista pinnen i hoppklass också så att vi kan koncentrera oss på klass 2-tävlingar under våren och sommaren.


Årets introduktion
Landsvägscykling, spinning, trainer. Saker som tidigare inte synts särskilt ofta i min Funbeatkalender gjorde nu sitt intåg och de kommer att få ta plats även under 2015, eftersom jag är anmäld till en halvironman på Mallorca i början på maj.



Årets i övrigt nämnvärda
Segling. Österrike. Klättring. Högbo Bruk. Kultur. Paddling. Skidåkning. Turridning. Mumin-Claire. Löpning och löpteknikskurs. Gotland. MTB. Såstaholm. Yoga. Multisport.