Långpassmisärsöndag. Sprang lilla Djursholmsrundan med Lindad och trodde jag var smart och motverkade blåsor genom att tejpa ena stortån i förväg. Det var bra tänkt, om man bortser från att jag gjorde nybörjarmisstaget att tejpa runt hela tån istället för att bara ta yttersidan där blåsan brukar hamna.
Efter bara tre-fyra kilometer fick vi stanna för akut inköp av plåster. Min tejpade stortå hade legat och gnagt mot nästa tå och smärtan, liksom blåsan, var ett faktum. Med plåster kändes det lite bättre men skadan var ju redan skedd. Efter ytterligare några kilometer kom nästa stopp, då plåstret i sin tur gjort en blåsa på nästa tå... Jag ser mig själv som tuff och hård, men med världens minsta lilla hudförskjutning så är jag inte särskilt kaxig längre...
Under ett långpass hinner man ta ganska många steg, och jag slår alltid rekord på min Garmin Vivosmart på söndagar. Jag behöver egentligen inget aktivitetsarmband för att motverka stillasittande, men jag uppskattar att se hur mycket jag faktiskt rör mig på dagarna.
Om man får tro kroppsmätningsmaskinen på Actic Kista så är, trots all fysisk aktivitet, min metaboliska ålder 46 år och jag är kraftigt överviktig. Eftersom maskinen bara mäter kroppssammansättningen upp till midjan så förutsätter den att jag ser lika dan ut i hela kroppen som jag gör upp dit. Den tar inte hänsyn till att jag är hyfsat normalbygd upptill men har en rumpa som J. Lo. eller Kim Kardashian.
Nu när jag vet hur mycket jag rör mig till vardags har jag börjat fundera på hur jag skulle se ut om jag inte gjorde det? Och om jag inte heller tränade tio timmar i veckan? Det känns plötsligt inte helt osannolikt att jag faktiskt skulle kunna ha en metabolisk ålder på 46 och vara kraftigt överviktig...
Påminn mig att aldrig sluta med det jag gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar