söndag, december 30, 2018

Upp på hästen igen, Camp Snowman 2018 #6


Tog mig iväg till träningen idag också. Sov dåligt i natt och kände mig trött imorse, men var ganska övertygad om att lite simning skulle göra mig gott. Rätt som vanligt!

Idag hade vi Toppen-Tobbe som gästcoach, så på schemat stod en del ryggsim.


Simmade hela passet med fenor, vilket gjorde att det kändes överkomligt. Var inte trött i benen och det var skönt att ge överkroppen lite avlastning. Att blanda in ryggsim var också avkopplande för sargade muskler.


Hade sällskap på banan av Håkan, Anna, Johan och Giordano. Bra gäng och skönt att inte vara så många. Vi simmade oerhört graciöst och vackert.

Tänkte att jag skulle nöja mig efter nån timme men som vanligt så blev jag kvar i bassängen och det blev totalt 3600 meter. Känslan var dock att vi simmade längre än igår.

lördag, december 29, 2018

Lars Frölanders julafton, Camp Snowman 2018 #5

Idag var det äntligen dags för årets kraftprov - 100x100m aka Lars Frölanders julafton.
(Läs om tidigare bragder här.)


Att göra en sån grej i stor grupp är alltid förenat med viss stress för mig. Mest blir jag orolig att det inte ska flyta på bra och att folk ska vara stökiga. Jag vill att gruppen ska vara synkad i tempo och att alla ska hålla sina starttider.


Nu för tiden är utmaningen att köra hela serien på starttid och utan extra vila. Förra året gjorde jag det sjukt bra och jag var spänd på att se om jag skulle klara det lika elegant i år.


Det gjorde jag.

Starten var inte optimal. Coachen hade annonserat insläpp kl. 06:30 men när jag kom till Vårby på utsatt tid låg det redan folk i bassängen och simmade. Crap! Där rök alla chanser att prata ihop sig på banan och synka.


Istället team:ade jag upp med Per och Micke. Vi hoppade ner på banan där Håkan, Carina och Caroline redan hade klarat av 5 hundringar. Starttiden var 2:00. Det flöt fint, stämningen var bra och känslan toppen. Började känna mig lite trött första vid 7-8 km, men inte så att det påverkade tempot.


Delade upp de hundra i 5x20 st som jag simmade sammansatt, dolme, paddlar/dolme, fenor, paddlar/fenor. De sammansatta låg på runt 1:40m/100m och de snabbaste med paddlar/fenor på ca 1:25/100m.


Jag fick hålla igen lite och tog ut så mycket avstånd jag kunde till personen framför, men det hände några gånger att jag gled in i henne i sista frånskjutet, oavsett om jag simmade med eller utan prylar. Bortsett från det, och lite skavsår av baddräkten, gick allting smärtfritt.


Nästa år skulle jag kanske vilja göra något annorlunda. Klara det på under 3 timmar (betyder start 1:45), simma allt utan hjälpmedel eller köra samma starttid men simma snabbare. Vi får se, det är långt tills dess. Först ska jag försöka överleva morgondagens pass.

onsdag, december 26, 2018

Back on track, Camp Snowman 2018 #4


Fjärde avsnittet av Camp snowman och gårdagens trötthetskänslor följde inte med till Vårby idag. Tack för det! Däremot fick mängden människor som tagit sig till träningen motivationen att svikta.

Vi var åtta personer på min bana och det kändes som en hopplös mission att försöka göra något bra. Jag blev uppgiven.


Men jag hade fel! Det flöt oväntat bra hela passet. Vi anpassade och var snälla mot varandra.

Jag simmade första varvet av huvudserien sammansatt, sedan med dolme, fenor, paddlar/dolme, paddlar/fenor och slutligen benspark med platta och fenor.


Det är visserligen kul när det kommer mycket folk till Camp Snowman, men det blir ofta lite stökigt just under passen med många deltagare som inte är vana att simma med HA. Osäkerhet kring den egna förmågan uttrycks på ett inte alltid sympatiskt sätt, om jag säger så.

Tur att vi vackra flickor finns och ger självdistansen ett ansikte.


Nu är det två dagars vila innan nästa pass. Välbehövligt, eftersom vi då ska simma 100x100m.

tisdag, december 25, 2018

Schack matt, Camp Snowman 2018 #3


Var opeppad idag. Bildbevis ovan. Trött i största allmänhet och trött i kroppen. Ofta släpper det när jag börjar simma, men inte idag. Det var inte ens roligt, bara tungt.


Delade bana med Håkan och David. David gick upp efter en knapp timme och jag ville inget hellre än att följa efter. Bestämde mig ändå för att avsluta "insimmet" på 2400 meter.


När jag hade gjort det bestämde jag mig för att köra medley-75:orna fjäril. Och sen rygg också, för att få ihop 3000m. Men då var det ju bara bröstsimmet kvar, så då körde jag det också. Och sen kunde jag ju lika gärna riv av några hundringar också.

Plötsligt hade jag simmat 4100 meter och med det fick passet anses avklarat.

måndag, december 24, 2018

GJ & Camp Snowman 2018 #2


God Jul, eller GJ som man säger när man trots julefriden vill skynda på orden.

Traditionsenligt spenderades julaftonsmorgonen i bassängen, och precis som förra året tillsammans med Human Ambition i Vårby.


Idag kände jag mig stark, glad och snabb. Delade bana med Per, David och Karin och vi var förvånansvärt fokuserade när vi inte var helt ofokuserade och julaftonslarviga. Roligt!


Gillade upplägget på dagens 4500 meter. Det är mentalt vänligt när distanserna blir färre och kortare. Vi körde 50:orna med start 1:00 och lite längre vila däremellan. Försökte ha med mig frökens feedback - att använda hela draget och att se bensparken som en resurs.




Som avslutning hade konstsimsteamets elitsektion uppvisning i ett specialkomponerat handstående julprogram. Det är rimligt att du känner dig imponerad nu. Åskådarna blev så berörda att de grät och skrek.


Sedan vidtog vanligt julaftonsfirande. Istället för att känna mig ledsen över saker som inte blev exakt som jag hoppats fokuserar jag på det jag är tacksam över:

  • Att Micke öppnade upp för morgonsimning på självaste julafton
  • Att jag har fantastiska simpisar som gör mig väldigt glad
  • Att få vara med mamma och pappa och äta en perfekt jullunch
  • Att få träffa mormor och morfar en liten stund
  • Att få fira julaftonskväll med JG
  • Att jag har haft en fin dag, med fokus på ovanstående istället för på annat
Imorgon är julen över, det är Jontans stolta födelsedag och simtajm igen! GJ!

lördag, december 22, 2018

Camp Snowman 2018 har startat


Hurra för lördagar i Vårby! Hurra för Camp Snowman! Jag älskar träningen med Human Ambition utom precis när klockan ringer svintidigt och det är dags att rulla ur sängen.


Det allra, allra bästa är simpisarna. De är de som får mig att åka så långt för att simma. Och coachen förstås. På dagens pass var det jättemånga kompisar med och simmade men det flöt finemangs på banan ändå.


Jag simmade med Håkan, Per, Erland, Bill och Bull. Toppengäng! Tack vare korta luckor och lite draghjälp simmade jag passets 75:or riktigt bra! Idag låg jag strax under 1:10 på dem, istället för strax över som tidigare veckor. Även 50.orna gick jämt, kontrollerat och i okej tempo.


Ser fram emot mycket simning under julen. Camp snowman och 100x100m. Lördag nästan varje dag, det är precis vad jag behöver.

Efter passet och långfika på Finefoods åkte jag till Mariatorget och såg A Christmas Carol på Folkoperan med Mamma, Abbe och Valle. Julstämning! Sedan fika och middag hos M&D.

Nu är jag helt färdig. Lördagskväll, huvudvärk och läggdags innan kl. 21. Godnatt!

tisdag, december 18, 2018

Tjongade till med ett oväntat rekord


Eftersom träningsgrupperna hade sitt sista träningstillfälle redan förra veckan så var det bara tre kurser för mig att hålla igår kväll. Och efter dem öppnade sig en fin möjlighet att dra igenom ett kort men effektivt pass på egen hand.

Valet föll på två varv av favoritserien:

200m benspark platta/fenor @4:00
4x100m fritt paddlar/fenor @1:40
8x25m fjäril fenor @0:40
100m löst fenor

+ insim och avbad

Alltid jobbigt, oavsett om jag tar det lugnt (dvs så lugnt det går med givna starttider) eller tar i.


Under mina 200 meter insim kände jag mig lite ynklig. Ramlade i trappan hemma i söndags och skrapade knät, vilket var bättre än att dö (kunde hänt), men ändå olyckligt.

Inför simpasset preppade jag med sprayplåster för att inte få bakterier i såret, och det gjorde SÅ INNI JÄVLA ONT att jag vrålade rakt ut av smärta. Varje gång jag böjde knäna i voltvändningarna sträckte det i såret. Men sen släppte det!


Det kan ha varit doping i plåstret för jag bensparkade rekordsnabbt. Brukar landa på 3:18-3:20 på mina 200 meter men igår tjongade jag till med 3:10 båda varven. Plötsligt dök det upp en sub 3-målbild. Välkommen! Träningen kanske inte går så dåligt för mig som jag tror just nu.

Ps. Har ändå beställt nya baddräkter. För säkerhets skull.

söndag, december 16, 2018

Full fräs & champagne!

En vanlig morgon i Spring Village med Theresia.

Veckans dåliga inställning fanns kvar igår morse när klockan ringde för Vårbyträning. Sov dåligt på natten och övervägde att låta bli simningen, men eftersom jag vet att det är bra för mig så fraktade jag mig dit. Det går liksom inte att hänga läpp i det där simgänget!

Att jag var extremt oentusiastisk fick medmänniskorna att inta en rakt motsatt inställning. Push, pepp och uppmuntrande ord haglade. High fives och heja heja! Till och med coachen brast ut i sporrande beröm. Jag vill faktiskt klaga! Det är jävligt svårt att bibehålla sin trötta, bittra attityd under såna omständigheter.

Reclaim Sofias initialer

Efter 20x50m insim och 16x75m tröskel med start 1:30 (oväntat stabilt simmade) så annonserade simfröken 4x50 meter full fart med tidtagning och valfri utrustning. Allt i baren utom Campari!!!

Jag valde Finis agilitypaddlar och fenor till heat 1, bara fenor till heat 2 och 4 samt mina vanliga paddlar och fenor på heat 3. VÄLDIGT nöjd med tiderna.

Hade Fredrik närmast mig i mitt heat och det blev en bra fight. Alltid ett nöje att ha honom i ögonvrån eftersom jag inte kan slacka en sekund. Måste kämpa hårt! Underbart! Ett optimalt scenario hade, baserat på tiderna ovan, varit Per på andra sidan om mig, då jävlar hade det blivit strid på kniven. Next time!!!

När jag åkte från träningspasset var jag varken trött, nedstämd, bitter eller less på simning längre.

Ps. Bilden är ett montage.

Och efter en supertrevlig kväll med champagne (avstod av säkerhetsskäl drinkarna) hos Mattias och Caroline var jag inte heller trött, nedstämd, bitter eller less på livet längre. Energiinjektion.

Typiskt härliga människor.

fredag, december 14, 2018

Åt helvete med simningen! Jävla skitsport.


Träningen har gått svindåligt för mig den här veckan. Jag försöker att tänka positivt, som i tisdags, och yadyada, men det har ändå varit röven. Inget har tamejfan hänt på fem år!!!!

I onsdags körde jag ett pass i Vasalund. Delade bana med en av mina snälla crawlkursare och en snubbe som hela tiden var i vägen, även om han fick en längds försprång och jag bara skulle simma 50 meter. Jag kunde inte hålla min starttid och jag har jättesvårt för såna små rubbningar när jag har en dålig dag. Veckan innan hände något liknande men det var ingen biggie för då mådde jag bättre.

Hämtade mig aldrig från den stökiga starten. Simmade sakta och omotiverat även när det blev mer utrymme i bassängen. Drunkningskänsla.


Lyckades masa mig till simhallen även idag med löfte om ytterligare ett kort och effektivt pass 4x(10x50m @1:00) men det genomfördes återigen med en lam jävla känsla. Kamelpung! PUNG!

Jag vet att det kommer vända, men jag är förbannat sur över att förra veckans förkylning sabbade så mycket. Innan den var jag verkligen på G! Nu måste jag liksom... starta om... IGEN! Jag gör fan inte annat. Helvetespiss. Skitsport. Dra åt helvete. Trött är jag också. Hejdå.

tisdag, december 11, 2018

Hur man hittar motivationen


Idag simmade jag inte med någon av de tre stjärnorna till höger på den här bilden. Inte en enda. Tråkigt.

Men jag simmade i alla fall. Inte helt sällan låter jag bli att träna för att jag inte orkar eller inte är motiverad nog för de distanser jag tycker att jag borde simma. Jättedumt. Allt är förstås bättre än inget.

Så när dagens pass med simpisarna blev inställt så bestämde jag mig, efter mycket om och men, att ett kort pass fick vara okej. 30 ganska kvalitativa minuter senare hade jag en helt fantastisk känsla av välbehag i kroppen.

Lesson learned. Motivation återfinns med blygsamma krav. Och nya baddräkter.

söndag, december 02, 2018

Min hjärna har töjt sig


En bra grej med att ha fredagsholabaloo med simpisarna är att ingen tycker man är dum i huvudet när man vill gå hem och sova vid 21-tiden, eftersom vi alla ska simma kl. 7 följande morgon.

En annan ännu bättre grej är att simpisbrudarna är de bästa, roligaste, härligaste och mest seriöst oseriösa medmänniskorna i världen. Går knappt att ha i möblerade rum!


Trots att det inte blev så sent så kändes det ovanligt märkligt att kliva upp i svinottan. Klockan ringde tidigare än på vardagar till och med och under morgonpromenaden med jyckestycket i mörkret hade jag snöblandat regn vinande i nyllet. Åkte mot Vårby redan innan klockan slagit halv sju.


Som vanligt bjöd Micke på en munter överraskning. Han har ingen som helst jävla känsla för vad som är rimligt och inte. Väldigt ofta tvingas min hjärna töjas oändligt långt för att jag ska kunna genomföra det han begär. Fatta hur givande det är! Jag blir sjukt mentalt starkt!


När jag har fått upplägget anpassar jag för att kunna genomföra på bästa sätt. Hur bestämmer jag innan jag drar igång. Uppgiften den här gången var 28x75m i tröskelfart med start 1:30. Simmade häften sammansatt och hälften med fenor.

Tappade lite på slutet av första halvan när jag blev trött. När jag fick på fenor gick det långsammast i början och fortare när jag fick lite längre vila mellan intervallerna.


Efter den knäppa huvudserien väntade ytterligare 1600 meter, men då kändes jag mig riktigt stark. Jag brukar vanligen känna mig ganska klar när jag tagit mig igenom en stor utmaning, men den här gången fanns krafter kvar.


Följaktligen är det ett framgångskoncept att byta ut fredagssimningen i Vilundabadet mot vinkväll med de här två, plus Theresia och Matilda.

onsdag, november 28, 2018

Testserie 2, försök 1


I förra veckan införde jag som du kanske vet begreppet testfredag. Det kändes som en bra idé att använda kommande fredagar till dedikerade simpass i form av olika testserier. Ända tills det blev lördag morgon och jag befann mig i bassängen i Vårby.

Tydligen var det för mycket begärt att be kroppen kräma ur sig hög fart två dagar i rad. Vill gärna vara lite på hugget på lördagspassen, så jag kände mig nödgad att utföra det införda begreppet testfredag.


Istället blev det testtisdag med Stina i Eriksdalsbadet igår. Efter 600 meter insim var vi redo för testserie 2:

8x50m @1:00, rikttid 45 sekunder
Mina tider: 45, 46, 46, 46, 46, 45, 45, 45

8x50m paddlar/dolme @1:00, rikttid 40-42 sekunder
Mina tider: 40, 40, 40, 41, 40, 41, 41, 40

8x50m fenor @1:00, rikttid 32 sekunder
Mina tider: 36, 36, 35, 36, 35, 36, 35, 35

På den sista omgången missade jag att det skulle vara paddlar också, så där hade jag svårt att matcha rikttiden. Osäkert om jag hade klarat det ändå.


Är ändå oerhört nöjd med den här serien. Hade kanske lite draghjälp av Stina det första varvet, men tycker det är bra siffror ändå. Jämnt och fint, bra ansträngningsnivå och bra mental inställning.

Fick med mig en superfin känsla från det här in i dagens pass som bestod av 2600 meter lätt distans. Det känns som att det börjar gå lite bra nu. Är väldigt glad för det.

fredag, november 23, 2018

Testserie 1, försök 1

Ett av de delmål jag haft i simningen sedan länge är att simma 10x100m på 1:30 (eller mindre).

När väldigt saknade simfröken Hasse slutade förra hösten fick jag sex olika testserier med mig att köra på egen hand. Man kan säga att testerierna kan ge en indikation på hur nära målet jag är.


I bassängen var jag som snabbast under våren 2016 men efter diskbråcket i nacken på hösten tappade jag stor del av den farten. Och sen dess har jag konstant stått med skit till knäna. Jag har inte ens velat ge mig på testserierna eftersom rikttiderna kändes alldeles för avlägsna.

Men idag införde jag ett nytt begrepp - testfredag! Varje fredag framöver ska jag ta mig an en av testserierna, vilket betyder att jag kommer genomföra samma test var sjunde vecka. Oavsett hur formen känns. Jag får ett bra pass samtidigt som jag lätt kan stämma av hur jag utvecklas.


Jag hade ett modigt och obekvämt insim idag med med 8x25m benspark och 8x25m enarmsfjäril/fjäril UTAN fenor. Och förstås testserie 1 med mina tider inom parentes:

4x100m @2:00, rikttid 1:30-1:32,5
Mina tider: 1:33, 1:34, 1:36, 1:36

4x75m @1:30, rikttid 1:07,5
Mina tider: 1:11, 1:12, 1:12, 1:12

4x50m @1:00, rikttid 45
Mina tider: 0:46, 0:48, 0:48, 0:48

4x25m @0:30, rikttid 20,5-21,5
Mina tider: 0:21, 0:23, 0:24, 0:23


Jag är jättenöjd med hur jag tog mig an utmaningen och jag tycker tiderna är helt okej. När någon annan tar tid brukar jag kunna dra av 2 sekunder på klockan och tiderna ovan är på Garmin.

Nästa gång vill jag lägga hundringarna på högst 1:35 och jag vill förstås peta ner övriga tider. Men det här var en bra start. Blir kul att se hur det ser ut om sju veckor.

torsdag, november 22, 2018

Träna med tanke, tävla med känsla


Igår var jag på föreläsning i Folkets Hus i Solna och lyssnade på Johan Plate. Det var Stockholmsidrotten och SISU som bjöd in och temat var inspiration och mental träning.

Jag har varit på en föreläsning med Johan tidigare, en av de bästa under alla mina akademiska år, och även om jag kanske inte lärde mig så mycket nytt igår så är han väldigt intressant att lyssna på. Otroligt kunnig inom idrott generellt och förstås en kung på mental träning. Han har coachat... alla.


Det första Johan nämnde var att den viktigaste mentala träningen är den fysiska. Man måste bli skicklig på sin idrott. Ibland behöver man göra upp med sin egen inre mentala bild av vad som är möjligt och inte möjligt att göra. Vi har ofta inre spärrar - "jag kan inte", "det går inte" som hindrar oss.

Såväl verkliga som tänkta upplevelser skapar grund för kommande prestationer. Hjärnan har svårt att skilja på vad som verkligen har hänt och inte, så genom att visualisera den framgång man vill nå kan man öppna upp vägen dit.

Johan pratade också om vikten av positiv förstärkning. Motgång kan noteras men ska inte värderas. Lyft istället det som var bra (finns alltid något) och förstärk det ytterligare. Positiva tankar kan dessutom göra att du lever längre. 7,8 år faktiskt, enligt en amerikansk studie.

Erkänn aldrig att du kan misslyckas förrän du har gjort det.


Det är många faktorer som ska klaffa för att man ska nå en topprestation. Och det finns ännu fler definitioner av vad som är en topprestation. Det kan bara du själv avgöra.

Johan föreslog att man ska sätta upp ett till tre mål inför varje tillfälle där man vill prestera:
  • Resultatmål - placering i jämförelse med andra
  • Prestationsmål - göra MITT bästa lopp, kanske slå personligt rekord
  • Känslomål - uppnå en viss känsla under eller efter loppet

Träna med tanke - tävla med känsla!

Jag blev glad av citatet ovan när jag såg det, eftersom det satte ord på hur jag själv gör. De senaste åren har jag bara försökt fokusera på känsla när jag simmat lopp, för att få bukt med min prestationsångest. Och det har funkat så himla bra. Istället för att sikta på en snabb tid har jag fokuserat på att simma med hög ansträngning. Det gör mig mer avspänd och tar hänsyn till dagsformen. Hittills har det blivit PB varje gång.

Föreläsningens tre timmar gick fort. Som underhållning betraktat var det en riktigt bra kväll. Värd!