lördag, maj 31, 2014

Stockholm Marathon 2014 - alla rekord är slagna


4:28:37!!

Magiskt. Jag slog nytt personbästa med 12 minuter, slog min brors rekord med 3 minuter, slog 35-årsrekordet och slog tydligen Henkeponkens marathonrekord från tidigare år med 4 sekunder. Det sista visste jag inte innan, men det är icke desto mindre roligt att få vara snabbare än sitt ex.

Jag gick inte en enda gång under loppet. Jag bara matade på. Vid centralen, efter ca 37 km, var det riktigt tufft och då trodde jag inte att jag skulle klara det. Visste att det var bråttom och kände inte att jag hade så mycket mer att hämta. Men det hade jag.

Är så nöjd att jag inte kan beskriva. Så glad. Så stolt. Så tacksam över allt pepp jag fått längs banan. Det betyder så otroligt mycket!

Extra roligt var det att jag i år hade osunt många vänner som sprang. Funderar på om jag måste byta bekantskapskrets, det här är inte normalt. Min vän Malin (den på bilden som inte är jag) gjorde ett fantastiskt bra första marathonlopp och kom i mål strax efter mig, men på en något snabbare tid. Glädjer mig jättemycket över att det gick så bra för henne! Och förstås över alla mina andra vänners fantastiska prestationer. Jäklar vad grymma alla är!

Det här kan vi väl göra om nästa år, eller vad säger ni?

Följ mig under loppet och håll tummarna!


Det drar ihop sig! En och en halv timme till start och jag börjar känna mig en smula nervös.

Jag hoppas många är ute och hejar på mig längs banan. Hur jag är klädd ser du ovan, liksom de tider jag siktar på att hålla. ASICS Stockholm Marathon startar klockan 12.00. Jag startar 12:10 i startgrupp G.

Du kan också följa mig och andra löpare genom Stockholm Marathons resultatservice där du:

• får resultat och mellantider live för alla löpare.
• kan följa var en eller flera löpare befinner sig på loppets bankarta.

Gör så här:

1) Gå in på resultatsidan genom att klicka här.
2) Sök den löpare du vill följa under rubriken ”sök” längst uppe till vänster. Du kan söka på startnummer eller namn. Mitt startnummer är 16804. Klicka sedan i den grå rutan Sök>>
3) Då kommer löparens namn och startnummer upp under rubriken Mina Favoriter. Klickar du på löparens namn visas mellantiderna var femte kilometer.
4) Klicka på den gröna ikonen längst till höger på raden för löparens namn. Då kommer löparen upp på kartan över banan. Du kan sedan följa löparen runt hela banan från och med det att han/hon passerat 5 km.

Du kan ladda upp mer än en löpare under Mina Favoriter och Karta.

Observera att startfältet i ASICS Stockholm Marathon är uppdelat i två grupper. Grupp ett startar kl 12.00. Grupp två, som är löpare med startnummer 10 001 och högre.

Beställ SMS-resultat
• Du som vill följa en löpare och få rapporter längs banan, gör så här: Skicka SMS till nummer 72700 med koden SM mellanslag löparens startnummer.

Nu kör vi.

fredag, maj 30, 2014

Uppladdad och klar


Dagen idag, dagen före Stockholm Marathon, har på sedvanligt vis ägnats åt att dricka kopiösa mängder vatten, äta mycket mat, hämta nummerlapp, lämna Rekis hos barnvakterna, springa en liten runda, vila jättemycket samt att ladda mentalt.

Allting är toppen! Löpningen kändes perfekt och benen pigga. Följde upp löprundan med 50 minuter yoga för baksida lår, höfter och ländrygg och kroppen kändes fantastisk. Fysiskt är jag så redo jag kan bli.

Mitt mål kommer att bli att springa under 4:30. Mitt enda hinder för att inte nå målet är det mentala. Kapaciteten har jag i kroppen, det handlar bara om att plocka fram det och inte låta mina elaka hjärnspöken ta plats. Jag försöker boosta mig själv genom att tänka på hur bra jag har tränat, hur stark jag var under Lidingö Halvultra, hur bra tankar jag hade i huvudet förra årets marathon, hur vältränad och lätt jag är och hur mycket jag ser fram emot loppet.

Och självklart, min absolut bästa tradition: att läsa Gunnikas rapport från Vasaloppet 2011 innan jag går och lägger mig. Den innehåller allt (även) ett marathon står för i min värld - trötta tankar, hopplöshet, total utmattning och en påminnelse om hur lätt man kan klappa ihop över småsaker. Men, förstås, också ett bevis på att man med järnvilja kan få kroppen att genomföra så mycket mer än vad man i huvudet tror att man klarar av.

Jag ska ha med mig förra årets mantra i huvudet även i år:

"Your mind will quit 100 times before your body ever does. Feel the pain and do it anyway."

torsdag, maj 29, 2014

Vi vann idag!


Jodå, idag hade vi marginalerna på vår sida! Tävlade agility på Märsta-Sigtuna BK och vann agilityklassen. Hade två struligheter under loppet som var nära att leda till att vi diskade oss men de redde ut sig och vi fick ändå den snabbaste tiden.

Till andra loppet var det drygt tre timmars väntan och jag kände mig lite ofokuserad när det väl var dags. Gjorde en chansning mellan tredje och fjärde hindret som tyvärr inte gick hem så där blev det diskning. Dessutom förstörde jag för henne i slalom, men bortsett från det så kändes det som att vi hade bra flyt i loppet.

Nu har vi två pinnar både i hopp och agility. Reka struntar förstås i det, men hon var väldigt nöjd med sitt ena pris: "Stor Mixpåse - Nöt" (innehåller förstås inte såna nötter som du tänker på).

Sammanfattning av årets löpträning

Dags för den traditionella summeringen av löpträningen under 2014. Enligt Funbeat:

Total tid: 2408 min / 1d 16:08:13
Total sträcka: 369,24 km
Antal träningspass: 40
Antal dagar med löpning: 38 (25,2% av 151 dagar)
Snitt sträcka per vecka: 17,12 km (baserat på ca 21,6 passerade veckor)
Snitthastighet: 6:31 min/km
Resultat på Stockholm Marathon: återstår att se

Lite längre ner kommer sedan en liknande summering av tidigare års träning och man kan se att jag ligger ungefär lika i träningen som jag gjorde 2012, då jag också hade problem under våren och länge var osäker på om jag skulle kunna springa loppet eller inte.

Den stora skillnaden i år är att jag är i bättre form än något av tidigare år, trots mindre löpning. Jag är lättare i kroppen och jag är starkare. Mer rutinerad. Så vad jag kan göra under loppet återstår att se. Jag har tre målsättningar:

G: att ta mig runt under maxtiden
VG: att slå förra årets tid
MVG: att komma under 4:30

---
Summering av genomförd löpning 2013:
Total tid: 3224 min / 2d 05:44:15
Total sträcka: 499,89 km
Antal träningspass: 44
Antal dagar med löpning: 43 (32,1% av 134 dagar)
Snitt sträcka per vecka: 26,11 km (baserat på 19,1 passerade veckor)
Snitthastighet: 6:30 min/km
Resultat på Stockholm Marathon: 4:41 (bra väderförhållanden)

Summering av genomförd löpning 2012:
Total tid: 2228 min / 1d 13:08:07
Total sträcka: 347, 53 km
Antal träningspass: 36
Antal dagar med löpning: 36 (25,7% av 140 dagar)
Snitt sträcka per vecka: 17,38 km (baserat på ca 20 passerade veckor)
Snitthastighet: 6:25 min/km
Resultat på Stockholm Marathon: 5:12 (väder från helvetet)

Summering av genomförd löpning 2011:
Total tid: 3735 min / 2d 14:15:00
Total sträcka: 526,19 km
Antal träningspass: 44
Antal dagar med löpning: 3 (30,7% av 140 dagar)
Snitt sträcka per vecka: 26,31 km (baserat på ca 20 passerade veckor)
Snitthastighet: 7:05 min/km
Resultat på Stockholm Marathon: 5:09 (perfekta väderförhållanden)

onsdag, maj 28, 2014

Chins, stress, tenta och simkurs


Så här många chins kan jag bara göra med påtryckning från världens bästa, tills vidare f.d, PT-Tommy som var snäll och körde ett inofficiellt TRX-pass med oss på lunchen på sin sista arbetsdag. Då passade vi på att lattja lite också. Både med och utan påtryckning var idag min bästa chinsdag någonsin faktiskt. Det var roligt.

I övrigt har det mest varit en mental berg- och dalbana. Upp och ner.

Mycket bra morgonagility med Reka. Stressnivå låg. Kom till jobbet och krockade med dagens ToDo-lista. Stressnivå hög. Lunchtränade i gymmet. Stressnivå noll. Kom tillbaka till jobbet och den något decimerade ToDo-listan. Stressnivå hög. Klockan närmade sig tid för hemgång. Stressnivå skyhög. Hann klart det mesta innan jag rusade iväg en halvtimme för sent. Stressnivå medel. Gjorde sista genomläsningen inför tentan och fikade. Stressnivå medel. Skrev tentan och det kändes fantastiskt bra. Har jag inte klarat den ska jag sluta med allt som har med inlärning att göra. Stressnivå mycket låg. Djupt andetag.

Belöningen för avklarad skitvecka var/borde varit kvällens simträning i Mörbybadet. Ny kursomgång och nya deltagare - sex välsvarvade män i sina bästa år (om bästa åren är ett ganska brett spann) och så lilla (lika välsvarvade) jag. Toppen.

Henke körde ett jättebra träningspass med oss, upplägget kändes genomtänkt och givande. Men för mig blev det något av en mental kraschlandning. Jag hade inte en chans att hänga med övriga i tempot, och eftersom jag la mig sist på min bana så fick de andra hela tiden vänta på mig. En annan dag kanske jag hade klarat det bättre men idag blev jag totalt nedbruten av det. Började slarva. Fokuserade på allt annat än att ha roligt och göra mitt bästa. Dessutom fick jag ont i vänster axel.

Så, nja, det kändes väl inte något vidare. Får försöka komma ihåg det jag faktiskt gjorde bra, nämligen att, oavsett vilka ovärdiga tankar jag tänkte om mig själv medan jag simmade, så genomförde jag passet utan att sätta mig på kanten och sura, trots att det var det jag helst av allt ville göra.

Nästa gång tycker jag tjejerna ska få en egen bana.

tisdag, maj 27, 2014

Stressad utav bara helvete


Den här dagen började bra. En liten löprunda med fem korta, snabba intervaller. Sprang så snabbt att min app Moves trodde att jag cyklade. Woop! Under rundan hann jag faktiskt glömma hur stressad jag är, det är det fina med träning.

Sen gick det bara utför under dagen. På eftermiddagen när jag kom hem och skulle laga middag och kom på att jag borde fixa en sallad till maten så knöt sig magen till en stenhård klump av stressen över att det skulle ta så lång tid (tre-fyra minuter?).

Vad som stressar mig:

1. Jobbet. Har nio bussavgångar nästa vecka. Telefonen ringer oavbrutet. Har ingen hjälp. Inget av det jag måste göra kan vänta.

2. Skolan. Redovisning av bok i holländskan ikväll, ny redovisning, av ny bok som jag ännu inte läst, om en vecka, tenta imorgon, tenta, som jag inte börjat plugga till, nästa torsdag. Inget av det här kan vänta.

3. Stockholm Marathon. Ett år av träning. Den här veckan ska jag ta det lugnt. Vila. Äta. Absolut INTE stressa. Sova minst åtta timmar per natt. Det kan definitivt inte vänta. Loppet är på lördag.

Det här är en ekvation som inte går ihop för mig. Då har jag inte ens räknat med det vardagliga livet. Handla mat. Träna med Reka. Städa hemma. Se till att vara hel och ren. Jag hoppas att det kommer kännas bättre imorgon kväll efter tentan. Då måste allt vara klart på jobbet också. Men just nu vill jag bara gråta och få panik!

söndag, maj 25, 2014

Öppet vatten-premiär i Rösjön



Det var idag det hände. Idag var det simpremiär i öppet vatten tillsammans med Lindad. Rösjön.

Första gången i modern tid som jag badat utomhus i maj.
Första gången någonsin jag simmat i hel våtdräkt.
Första gången på minst 20 år som jag orädd (well...) hoppat ner i vattnet från bryggan.
Första gången sen... oklart... som jag utan minsta pulsökning banade väg genom dödssnaror i vattnet.

Vilken frihet. Vilken känsla. Vilken kick. Vilken grym brud jag är!!

Jag har nästan svårt att sätta ord på den upprymdhet jag kände under och efter simningen. Känslan i vattnet var så otroligt mycket bättre än vad jag minns att den var förra året. Min nya swimrundräkt från Head funkade riktigt bra, jag flöt som en kork. Om jag ska säga något negativt så är det väl att den ibland tenderade att lite oskönt dra sig uppåt i grenen (tänk camel toe). Körde merino under (linne och trosor) och det funkade jättebra, men jag tror inte jag hade behövt det extra lagret egentligen för vattnet var inte särskilt kallt. Badskor fick "ersätta" löparskorna.

Det enda jag frös om var öronen och första sträckan önskade jag att jag hade haft ett par öronproppar eller kanske till och med en neoprenhuva. Sen blev det bättre. Sista sträckan vi simmade, från Sollentunabryggorna tillbaka till Täbybryggorna, var helt fantastisk. Låg och touchade Lindas fötter och behövde inte anstränga mig överhuvudtaget. Det var en sån känsla att jag... ja... finner inte ord. Wow. Awesome! Jä! Totalt fick vi ihop en kilometer, delat på tre sträckor, och det kändes som en lagom start. En rejäl jävla mental boost.

Nu längtar jag otroligt mycket efter att fortsätta träna i bassängen (och simma mer ute såklart!) men jag ska inte simma mer än på kursen den här veckan. Fullt fokus på Stockholm Marathon! Sen får jag simma mer igen.

Mitt genetiska arv

Kvinnan till vänster är min mor. Det är ett gammalt foto men det skulle i princip kunna vara taget idag. Lika vacker nu som då. En fantastisk kvinna och förebild som jag har allt att tacka för!

På mors dag ska mor firas enligt gamla traditioner:

Svenska flaggan hissas från hemmet.

Mor hälsas om morgon med sång av barnen.

Hon bjudes före uppstigandet på kaffe och bröd, berett av barnen. Hon hedras med blommor och gåva.

Henne beredes, så långt det är möjligt, vila och frihet från allt hushållsarbete den dagen.

Vid eftermiddagskaffet hålles en liten högtidlighet där far medverkar.

Frånvarande barn hälsa mor med brev eller telegram, som särskilt gjorts för mors dag.

Hurra för världens bästa mor!!!  

lördag, maj 24, 2014

Sista passet och bra värden


Igår gjorde jag en mätning i Tanita, Dr. Snugglesmaskinen på gymmet som spottar ur sig hur mycket muskler och fett som finns i min kropp, samt hur det är fördelat. Senast jag gjorde en sån mätning var i februari 2013 och det var mycket som såg bättre ut nu:

Vikten har gått från 80,1 kg till 78,2 kg.

Totala fettprocenten har gått från 27,0% till 25,2%.
Totala fettvikten har gått från 21,6 kg till 19,7 kg.

Muskelmassan i benen har gått från 9,6 resp. 9,8 kg till 9,3 resp. 9,5 kg.
(Det här är en bra sak för löpningen. Dåligt om jag vill ha massor av muskler.)

Muskelmassan i armarna har jämnats ut från 3,0 och 2,9 kg till 3,0 kg i båda armarna.

Fettprocenten i bålen har gått från 26,7% till 23,6%.
Muskelmassan i bålen har gått från 30,1 kg till 30,7 kg.

Det absolut finaste med det här är ju att jag inte tappat muskler på fler ställen än i benen (vilket jag ser som positivt). I övrigt har jag lagt på mig muskler. Risken när man går ner i vikt (och kanske äter för lite) är att man tappar i muskelmassa, för att kroppen bränner musklerna i stället för fettet. Den här gången har jag inte ens försökt gå ner i vikt utan har ätit som vanligt, men bytt ut choklad och fikabröd mot olivolja och avokado, och det är tydligen ett vinnande koncept. Känns skönt att få det bekräftat att jag inte tappat på fel ställen.

Igår var också sista PT-passet i Frescatihallen med Tommy innan han slutar. För att det inte ska kännas för sorgligt försöker jag att se det som att det inte är sista passet någonsin utan sista passet innan vi börjar om på ett nytt ställe. Jag köpte mitt första träningskort i Frescatihallen år 2000 så det kanske är nyttigt för mig att vidga mina vyer och se något annat gym som omväxling. Jag har tränat med Tommy i fem år och att sluta med det är inte ett alternativ. Han har varit ett otroligt stort stöd för mig i min träning och jag känner mig inte redo att stå på egna ben. Det blir jag aldrig.

Så tack för den här tiden Tommy. Efter sommaren kör vi förhoppningsvis igen!

fredag, maj 23, 2014

Milspåret 2014 - rekord och inte rekord


Igår sprang jag Milspåret på Djurgården. Målet var att slå rekord och jag var helt inställd på att jag skulle göra det hur lätt som helst. Till skillnad från mina nära och kära:

Sofia: Pappa, jag ska springa Milspåret imorgon och jag ska slå rekord!
Pappa: Vad roligt, vad ska du slå för något rekord då?
Sofia: ? Inte hopprepsrekordet iaf...

Sofia: Jonas, jag ska slå rekord när jag springer Milspåret!
Jonas: Jaha. 35-årsrekordet?
Sofia: Nej, all time high rekordet.

Nåja, trots bristande uppbackning så var jag i alla fall säker på att det skulle bli en enkel match att slå 56:44 som jag sprang Milspåret på för tre år sedan (även om det var en annan bansträckning då). Ställde in Garmin på rätt tempo för att få lite vägledning.

Första varvet gick jättebra, bortsett från den trånga och stökiga starten. Fick hålla igen lite för att inte springa för fort och riskera att ta slut på sista varvet. Varvningen var mentalt jobbig men sjätte kilometern kändes ändå snabbt avklarad. Sen blev det tufft. Hade varit roligt att höra en inspelning av min inre monolog under de sista kilometerna:

"Fan nu skiter jag i det här och ger upp. Jag har ju sprungit bra hittills, sex kilometer räcker väl. Ja, fast du vet ju hur besviken du blir om du gör det? Jo, jag vet. Men om jag går och vilar lite nu då, då kanske jag orkar hålla tempot hela vägen? Ja, fast då kommer du ju också ångra dig eftersom det inte lär bli något rekord i så fall. Kommer du ihåg hur det var första gången du sprang Vårruset? Du minns ju den failuren fortfarande. Vill du ha det igen? Nej det vill jag inte. Andas. När det är två kilometer kvar kommer det kännas lättare. Sänk farten en stund bara, det tappar du inte mycket på. Okej. Det är i alla fall inte många som springer förbi mig. Kanske ska jag gå i alla fall? Nej, fan heller. Snygg, snabb, stark. Jag fixar det här. Helvete vad jag hatar att springa fort. Snart får jag vila. Jag kan slå rekordet även om går lite. Nej det kan du inte. Tänk på något annat, håll käften och spring nu."

Nåja, i mål kom jag. Men något officiellt rekord blev det inte. 56:52 blev den registrerade tiden och det är ju irriterande nära. Men jag bryr mig inte. Min Garmin visade på 56:07 efter 10 km och det är den som är min träningskompis, mitt rättesnöre, mitt bevis på vad som har hänt. Så ett klockrekord blev det i alla fall och ett elegant sådant. Och i övrigt får det väl vara som Jonas föreslog - 35-årsrekordet. Dessutom blev jag, tack vara Jonas läsbara handstil, anmäld till loppet som Sofia Demrent, född 72. Jonas kanske har glömt när jag är född och drog till med något han tyckte verkade rimligt...

Hur som helst så är jag jättenöjd med min insats. Jag sprang så bra jag kunde och jag argumenterade med mina inre demoner tills de gav upp. Tills nästa gång jag ska slå rekordet ska jag ha sprungit fler intervaller, längre intervaller och längre snabbdistanser. Kände att jag var ovan att hålla ett högre tempo en längre sträcka. Men, oavsett det, så var jag fucking awesome! Snittade på 5:37 min/km. Heja mig.

torsdag, maj 22, 2014

Hurra för mig!

Men var jag inte jävligt bra på simträningen igår? Jo, det var jag.

Kan konstatera att det gör underverk att inte träna på gymmet samma dag några timmar tidigare och att dessutom ha vilat ganska mycket de senaste dagarna. Hade en bra känsla redan under uppvärmningen. Och det var nog känslan som var den största skillnaden igår. Rent visuellt var det antagligen som vanligt.

Vi började med att simma 8x50 meter med starttid:

2x50 m start 1:15
2x50 m start 1:10
2x50 m start 1:05
2x50 m start 1:00

Och tänka sig! Jag kände att jag hade koll. Övning ger färdighet osv. Jag har ju tränat massor på det här med att försöka simma i ett bestämt tempo och tyckte att jag kunde styra det väldigt bra igår, utan att ta ut mig onödigt mycket. Om man ska säga något så var det väl att jag tror alla sträckor gick i hyfsat lika tempo (medan ansträngningen ökade och vilotiden minskade).

Sen körde vi 8x25 m, första halvan start 35, andra halvan start 30. Inga problem, kände mig stark.

Som avslutning körde vi stafett, 2x(5x25) m, vilket är gängse praxis vid kursavslut och ett moment som jag redan från första kursomgången för 1,5 år sedan tyckt genuint illa om. Men inte längre. Vilket mentalt framsteg! Fick förstås pisk båda mina sträckor (av Oscar och Claes) men jag tyckte att jag gjorde bra ifrån mig och jag anser i alla fall inte att jag blev fullständigt förnedrad.

Jag hoppas att det här betyder att den korta men kärnfulla svacka som jag stundtals befunnit mig i gällande simningen senaste tiden härmed är överspelad.

onsdag, maj 21, 2014

Att paket fullt av träningsprylar



Igår hämtade jag ut världens roligaste paket från addnature.se. Ett paket fyllt till bredden med presenter i form av olika (och ytterst nödvändiga) träningsprylar.

Till MIG!

Fyller jag år?
Nej.

Men jag belönar mig själv för vårens ihärdiga kämpande i simbassängen, för att jag tränat bra i allmänhet och för att jag, sedan jag kom hem från skidresan, har tappat nästan 10 kg i vikt. Vanligen brukar jag belöna mig med någon form av mat, godis eller alkohol men nu tänkte jag försöka bryta det mönstret och istället belöna mig med annat jag vill ha.

Därav det roliga paketet. Därav en aslyxig swimrundräkt från Head, därav Norrönas sinnessjukt sköna Fjörå shorts, därav båda skorna från Inov8 som jag tidigare valde mellan, X-Talon 190 och 212, därav underkläder och linne i merinoull och därav ett par nya simgoggles som förhoppningsvis är bättre än de jag brukar köpa för 69 kr i simhallens reception.

Det är jävligt dyrt att vara duktig. Dessutom är det lätt att man blir beroende av bra prylar. Merino till exempel. Jonas fattade grejen redan 2008 men jag har tagit tills nu på mig att förstå. Men bättre sent än aldrig. Hej hål i plånboken! Som kompisen Fredde sa en gång -"Bättre att gråta en gång när man betalar än varje gång man använder det".

Nu längtar jag fruktansvärt mycket efter att få leka med allting, framför allt med min nya kinky gummidräkt. Ska bli jättespännande att simma i den och se hur det känns.

tisdag, maj 20, 2014

Agilityträning i Kista



De här, och många andra, fina bilder tog mästerfotografen Sara på förra veckans agilityträning. Tycker verkligen att Rekas glädje syns i bilderna!

Agilityträningen igår gick först jättedåligt. Tyckte början på banan var svår och att jag behövde vara på minst tre ställen samtidigt. Sen fick jag tips från snälla Håkan och plötsligt så funkade allt. Fortfarande blev svängarna stora, men i förhållande till hur det såg ut innan så var det i det närmaste perfekt. Jag borde verkligen träna på min handling. Plus en miljard andra saker. Men det får bli ett senare projekt.

Fokus just nu ligger på att försöka hålla stressen över jobbet, hemmet och studierna på en hanterbar nivå, och att ladda för Stockholm Marathon. 11 dagar kvar.

måndag, maj 19, 2014

Flytande swimrun eller distanspass i bassängen


Idag körde jag, omotiverad och lite less innan, distanspasset i bassängen. Det slog mig inte förra gången men upplägget är inte helt olikt ett swimrunpass. Uppvärmning, mjölksyra i benen (aka benspark), lugn distanssimning, mjölksyra i benen (aka fenor med bra tryck), nedvarvning. Det är en bra sak att träna på! Vilotiderna blev mycket längre än det var tänkt, inte bara för att jag helt glömde bort att hålla koll på dem utan också för att jag verkligen behövde hämta andan.

Dagens supertusing gick på 10:01 (400 m), 6:29 (300 m), 5:07 (200 m) och 2:18 (100 m). Sträcka två och fyra var med dolme och paddlar. Vad som hände på sista hundringen vet jag inte men den gick rätt långsamt för att vara med hjälpmedel.

Snittiden per hundring, med senaste gångens tid inom parantes:

2:30 (2:28)
2:10 (2:16)
2:34 (2:36)
2:18 (2:09)

Huruvida det här är "rätt" f2- eller inte vet jag fortfarande inte. Och jag vet inte heller om jag kör rätt tempo i de avslutande 6x75 meterna med fenor. Farten då ska vara f2+ men vad det är... vet inte. Snabbare än f2-, men hur mycket? Och hur påverkas det av inblandningen av fenor? Har inte förstått. Jag antar att det inte är hela världen, men jag väntar ändå med spänning på att få en fullständig och begriplig förklaring från eminenta Simfröken. Just nu är jag bara förvirrad och har svårt att se någon poäng.

söndag, maj 18, 2014

Agilitytävling i Tierp


Idag har jag och Reka haft en heldag i Tierp och tävlat agility. Tre diskningar. Som alltid på tävlingar så var det mycket väntan. Var på hundklubben i sex timmar och mina tre lopp tog förmodligen inte mer än två minuter tillsammans. I pauserna läste jag min hysteriskt tråkiga holländska bok "Klaaglied om Agnes" som jag inte förstår nånting av.

Första loppet, agility, gick inte så bra. Hade mycket strul i slalom och stora svängar. Andra loppet gick mycket bättre men en tunnel lockade Reka så mycket att vi diskade oss. Samma sak i tredje loppet, som annars kändes riktigt bra. Verkar som om vi har lite att träna på...

Men, oavsett vad som hände under loppen så har Reka varit fantastisk idag! Vilken suverän liten hund hon är. Full fart på banan, sen fullständigt avslappnad vid sidan av. Oberörd av allt omkring. Snäll. Glad. Härlig! Bästa hunden ever.

torsdag, maj 15, 2014

Hoppsan


Världens kortaste backintervallpass blev det idag. Min eftermiddag, som var planerad till minsta sekund, fuckades upp av en (inte av mig) borttappad nyckel och i det vredesmod jag befann mig i därefter så verkar jag inte ha tänkt helt klart.

Jag laddade i alla fall Garmin att guida mig genom blott 5x30s backe med 90s vila. Plus kort upp- och nedvarvning. Drog alltså ner både tid och antal intervaller idag vilket inte riktigt var enligt plan, men nu blev det som det blev.

Med tanke på att det redan innan passet kändes som om någon tagit loss mina ben och dippat överdelen i träningsvärk, och sen satt tillbaka dem igen, så var det nog bra ändå.

Idag hade jag bästaste Räkan som pepphjälp i backarna. Ingen kan som hon precis _inte_ låta mig komma ifatt, hur mycket jag än ökar. Och ingen kan visa sån glädje som hon över att få kuta upp och ner för samma backhelvete upprepade gånger. Om mitt liv är en kaka så är hon russinet i den.

onsdag, maj 14, 2014

Jag gör en pudel


Gladare
Piggare
Fräschare

Det var trevligare att vakna idag än igår. Idag gjorde jag det dessutom långt innan klockan ringde.

Igår var jag hos Naprapat-Anna som stretchade, böjde, knäckte, masserade och klämde på mig. Gick dit i förebyggande syfte för ryggen, för att kolla att jag inte dragit på mig något skit igen, och för att kolla min vänstra axel som har bråkat lite i styrketräningen och begränsat rörligheten. Det visade sig vara en muskel som hade det lite trångt, sannolikt pga att jag simmat mycket. Fick tips och åtgärdsprogram. Kanske är det tack vare den genomarbetningen som jag känner mig piggare idag.

Och i och med dagens goda humör har jag även insett att jag var lite onödigt negativ igår. Det är alltid svårt att se sin egen utveckling, oavsett vad det gäller. Man måste ha tålamod och se det i ett större perspektiv. Dessutom kan jag, när jag är så positiv som idag, tycka att det egentligen inte spelar så himla stor roll. Viktigast är att jag tycker om det jag gör. Istället för att fokusera på allt det jag inte tycker mig uppnå så måste jag ju någon gång lära mig (hur jävla svårt ska det vara, kom igen liksom) att fokusera på det som är bra. Typ det jag nämnde igår: mitt engagemang, beslutsamhet och energi. Jag har nog aldrig tidigare tränat något så bra och genomtänkt under en så lång period. Brukar alltid spåra ur förr eller senare, framför allt när det gäller intervalljävlar. Så heja mig!

tisdag, maj 13, 2014

Intervalljävlar och för dålig lön


Seg idag igen, men intervallpass i bassängen blev det. Passets sex hundringar som skulle ligga inom tidsintervallet 2:00-2:07.5 (med start 2:25) klockade jag på 2:06, 2:05, 2:07, 2:07, 2:07 och 2:09. Synd på den där sista, men annars kändes det ju ovanligt jämnt och fint. Fast det var inni-jävla-jobbigt. Tjejen som frågade mig om mitt rekord tidigare började prata med mig igen någon gång under vilan och jag fräste åt henne att "inte nu!". Stackars tjej. Men jag bad om ursäkt sen, och förklarade att jag var lite trött. Hon förstod, så vi är vänner igen.

Sen var det 2x3x50 m i tidsintervallet 52.5-56.0. De landade (fortfarande enligt min Garmin med allt vad det innebär för felmarginaler och dylikt) på 0:54, 0:56, 0:59 respektive 0:57, 0:58, 0:56. Inte heller helt fel, utom sista sträckan på första rundan där jag tappade lite.

De tider jag presenterar ovan ser faktiskt helt okej ut. För en utomstående person som läser det här så är det nog svårt att förstå att jag kan känna mig missnöjd med dagens pass. Jag gjorde ju till synes precis allt det jag skulle göra. Men känslan idag var inte bra. Kände mig inte glad. Kände mig inte duktig. Kände mig mest uppgiven och trött.

Jag är känslig för motgångar. Och med motgång menar jag allt som inte är en kraftig medgång. Det som känns mest motivationssänkande just nu är att jag inte tycker jag får tillräckligt med lön för all den energi och entusiasm som jag lägger ner på simningen. Jag vill få bättre resultat, jag vill se en bättre utveckling. Med det engagemang och den beslutsamhet jag haft under våren, med massor av superbra och kvalitativa pass som följd, tycker jag faktiskt att jag borde vara bättre. Eller åtminstone se mina eventuella framsteg tydligare.

Jag tror att jag, både fysiskt och mentalt, skulle må bra av att lätta lite på trycket och låta all vårens simträning sjunka in, och nu är precis rätt tid för det. Jag ska ändå dra ner på all träning inför maran, så att minska ner till 1-2 simpass per vecka de närmsta två veckorna tror jag kommer göra mig gott.

Å andra sidan känner jag mig själv så bra att jag vet att det inte behövs särskilt mycket för att jag ska bli superexalterad igen och vägra ta det lugnt. Men jag ska ändå försöka.

måndag, maj 12, 2014

Simning blev yoga


Jag orkade inte simma idag. Klockan ringde i ottan och kroppen kändes fruktansvärt seg. Vilket den förstås alltid gör när klockan ringer okristligt tidigt. I såna lägen är det svårt att veta om man ska lita på vad kroppen säger. Den skriker högljutt om kris och panik men kommer ofta med lögner. Det brukar bli bättre när jag väl kommit upp och ätit frukost.

Idag blev det inte bättre. Hade knappt styrfart på promenaden med Reka och efter en hetsig inre diskussion med mig själv om huruvida jag ändå skulle åka till simhallen så insåg jag att det inte fanns någon större poäng med det.

Jag ser fram emot att utmana mig i nya intervallpasset och jag hade inte kunnat göra bra ifrån mig i vattnet idag. Så jag bestämde mig för att skjuta den träningen till morgondagen och istället åka hem och köra ett yogapass. Valet föll på Fiji McAlpines "Backbending from the base" på doyogawithme.com. Jag är som sagt trött idag, ryggen kändes stel och jag gjorde kanske inte jättebra ifrån mig. Men det var skönt. Och helt rätt val för morgonen.

Nu är det bara resten av den här helvetesveckan kvar.

söndag, maj 11, 2014

Agilitytävling, långpass och plugg

Jag har vilat den här helgen. Mycket. Och ändå inte riktigt tillräckligt. I natt blev det bara fem timmars sömn innan det var dags att sticka iväg på agilitytävling på SSBK med Reka. Tävlingen gick okej, vi gjorde ett halvbra lopp där vi diskade oss och ett bra lopp där vi fick fem fel på slalom.

Idag sprang jag även långpass, ett kortare sådant. Vanligen brukar den här helgen, tre veckor innan Stockholm Marathon, bjuda på mitt längsta långpass på >30 km, men i år blir det inget sådant. Löpningen går så jäkla bra just nu och jag tror den rundan sliter mer än vad den ger mig. Jag behöver just nu bara få upp farten och bibehålla formen. Så det blev 16 km i lite högre fart än vanligt. Normalt ligger jag på strax över 6:30 min/km i snitt på långpassen, men idag landade jag på strax över 6 min/km. Är väldigt stolt över det, speciellt över att det inte var med någon jättestor ansträngning. Jobbigt förstås, men inte på långa vägar så illa som jag trodde det skulle vara. Vilan i helgen har gjort mig gott och av förra veckans hysteriska träningsvärk finns inget kvar.

Som grädde på moset lyckades jag läsa ut den fruktansvärt tråkiga holländska boken Oeroeg av Hella S. Haasse. Jag somnade flera gånger under processen men hämtade mig och läste vidare. Nu ska jag bara skriva två sidor sammanfattning också.

Men först: sova!

lördag, maj 10, 2014

Uppdaterade sommarplaner med mer swimrun


Vi har tagit ett beslut. Vi har ändrat oss. Jag och Lindad avstår AIM Challenge i Lindvallen i augusti till förmån för Ångaloppet. (Det är därifrån bilden ovan kommer, tagen av Nadja Odenhage förra året.)

Ångaloppet ligger oss väldigt varmt om hjärtat och jag har mer och mer känt att det var ett felaktigt val att avstå det till förmån för AIM. Att ändra planerna känns helrätt och jag blir lycklig i hela kroppen av tanken på att återvända till Ånga i början av augusti. Vi kommer förhoppningsvis även att göra en repris av fantastiska Hofors Adventure Race den 17 augusti.

Förutom dessa två lopp har jag sedan tidigare Amfibiemannen att se fram emot i juli. Dessutom har jag och lagkamrat Lim även anmält oss till Arlanda Aquathlon som går veckan före. Det blir lite av ett genrep.

Två veckor innan Amfibiemannen går ett lopp som heter Stockholm Royal Park Aquathlon som jag också planerar att köra. Måste bara bestämma om jag ska simma 1 km eller 2 km. Vet innerst inne att jag kanske borde välja 2 km men är inte säker på att jag vågar. Det känns jättelångt. Och jag kommer förmodligen komma sist. Och frågan är om mitt självförtroende behöver det två veckor innan Amfibiemannen?

fredag, maj 09, 2014

Trött i kroppen, sa Bill. Jätteseg, sa Bull.


Det har varit en intensiv vecka. Väldigt. Tidig uppstigning, sent i säng och fullt program däremellan. Detta har inte underlättats av den fruktansvärda träningsvärken i överkroppen som jag fick direkt efter onsdagens TRX-pass. Och som förmodligen förstärktes en smula när jag körde med PT-Tompa igår. Träningsvärken i vaderna (som jag fick efter tisdagens backintervaller) har tack och lov släppt idag.

Men jag är trött i kroppen också. Det kände jag  framför allt i morse när jag värmde upp i bassängen inför simpasset. Hade jag inte haft en ny inspirerande utmaning att sätta tänderna i hade jag nog stannat hemma.

Fördelen med träningsvärk i varenda liten muskel i magen är att den blir väldigt närvarande, så jag passade på att fokusera lite extra på bålen när jag simmade. Idag var temat distans och efter en svinjobbig och väldigt mjölksyreframkallande bensparksuppvärmning så var det dags för en "supertusing". Antar att det kallas så även i vattnet. 400 m + 300 m + 200 m + 100 m. Andra och fjärde sträckan med dolme och paddlar.

Fast idag skulle det inte gå snabbt. Farten skulle vara f2- (hur snabbt är det egentligen?) på alla sträckor, trots att två sträckor var med hjälpmedel. Jag blandar gärna ihop att simma i en viss fart med att simma på en viss ansträngningsnivå men det är alltså fel, om jag har förstått det rätt. Farten f2- är en konstant fart i ett visst tidsspann och beroende av vad man har gjort innan och hur dagsformen är så kan det här vara lätt eller hårt.

Nu vet ju jag inte riktigt vad min fart f2- är, och inte är jag mycket klokare efter passet. Ojämna tider fick jag till i alla fall. Snittiden per hundring (per distans) blev 2:28, 2:16, 2:36 och 2:09. Inte helt lysande kanske.

Jag hoppas att det blir lättare nästa gång jag gör om samma sak och kan utgå från dessa tider för att anpassa farten. Kanske att jag kan lyckas jämna ut tiderna lite grann då också. Om tempot är bra är jag dock väldigt osäker på. Är det här verkligen min f2-? Eller är det f1? Eller f2+? Jag känner mig förvirrad.

torsdag, maj 08, 2014

En temavecka


Den här veckan visade sig bli en ex-vecka. I tisdags hängde jag med (bland annat) Henrik och igår åt jag middag med Pelle. Härligt med en temavecka av det slaget. Jag tycker om mina ex och jag är tacksam för den tid vi har haft tillsammans och hur de på olika sätt har förgyllt mitt liv. För så är det förstås. Det är ju personer som jag har varit väldigt nära under många år, och självklart har det påverkat mig.

Det var länge sen jag träffade Pelle så här (och faktum är att det är helt orimliga tio år sedan vi gjorde slut) men det var väldigt trevligt. Han är en fantastiskt snäll och omtänksam person och jag önskar honom verkligen allt gott i livet. Han är lättsam och vi har fortfarande mycket gemensamt.

Henrik är en av de roligaste personer jag känner och han kan nästan alltid få mig att skratta. Rent generellt kan man nog också säga att han (fortfarande, typ sju år senare) är väldigt bra på att få fram starka reaktioner hos mig. Vare sig han vill eller inte. Av den anledningen borde vi kanske aldrig ens varit tillsammans. Men han har en underbar personlighet och jag hoppas att han lyckas i livet. Att han når sina mål och att drömmar och visioner blir verklighet. Att han blir lycklig.

Så var vill jag komma med det här? Jag vet inte. Men att göra hopp tillbaka i tiden på det här sättet gör att jag ser vad som hänt med mig själv sedan dess. Hur jag har förändrats och utvecklats. Och jag gillar förändringen. Jag ser också att några av de bästa bitarna från exen återfinns i min man, i kombination med massor av andra härliga egenskaper som han har, men som de kanske saknade.

Så är det någon annan gammal synd som vill ses och fika så passa på nu! Temavecka som sagt.

onsdag, maj 07, 2014

Det var i alla fall lugnt

Med tanke på att jag var rätt trött i överkroppen efter dagens lunchpass i gymmet så var det bra att kvällens simkurs handlade om teknik och att största delen av tiden ägnades åt nyttiga övningar snarare än temposimning (även om det blev några intervaller på slutet).

Simfröken Hasse var tyvärr borta idag och Henke hade hjälp av den hysteriskt roliga blonda juniorfröken istället:

-"Vet alla vad accelerera betyder? Det betyder att man ööökar farten."

-"Sen ska vi simma 25 i maxfart. Vet alla vad max betyder?"

-"100 meter, det är fyyyra längder".

Aldrig har så många vuxna känt sig så totalt förvirrade.

Överlag kändes hela passet avslaget idag. Vi i bassängen verkade ovilliga att svara på Henkes frågor om teknik och Henke och juniorfröken stod mest och småsnackade med varandra medan vi i bassängen simmade våra tilldelade övningar.

Så nej. Inte bra. Oengagerat. Opeppande. Lite tråkigt. Bu.

Yoga, backintervaller, TRX


Igår inledde jag dagen med Fiji McAlpines pass "Yoga for runners: Pre-run" på doyogawithme.com. Det är egentligen inte ett särskilt jobbigt pass men vissa mornar när jag kör yoga så rusar min puls av minsta ansträngning och jag blir lite yr. Igår var det så. Dessutom var jag inte alls samma gummikvinna som senast.

På eftermiddagen stod 50-sekunders backintervaller på schemat. Hittade en skogsbacke som var precis lagom lång om jag inte öste på för mycket, så jag försökte tänka frekvens och lätta fötter snarare än högt tempo. Det gick bra. I ärlighetens namn hade jag kunnat ta ut mig lite till, men nu blev det som det blev.

Idag däremot, på TRX-passet. Huj. Det var jobbigt. Jättejobbigt. När det var slut skakade hela jag i överkroppen. Armar och mage. Hade inget superklipp i kroppen under träningen men det var uppenbarligen tillräckligt. Ville bara lägga mig och sova efteråt. Hoppas jag hinner hämta mig till simningen ikväll.

måndag, maj 05, 2014

PT-pass #4 eller jag har ett rekord!


Först: det är inte jag på bilden. Det är ett foto av ett foto i simhallen. Så.

Idag är också dagen då jag och Jonas firar tvåårig förlovningsdag. Detta gjordes i morse med frukostbuffé på Grands Veranda, eftersom kvällen var uppbokad för simning. Såna viktiga saker kan man inte ändra på.

Efter en något förvirrad start i bassängen och några blandade övningar så fick jag chansen att sätta rekord på 25 meter. Lätt fixat, eftersom jag inte har något rekord sedan tidigare. Mitt nya rekord, som mina brorsöner kanske skulle hänvisa till som "trettiofem och ett halvt-årsrekordet" landade på 17 komma någonting. Minns tyvärr inte exakt vad det blev, så vi tar väl 17,9. Det slår jag snart.

På 50 och 100 meter har jag fortfarande inget rekord men där säger jag som Greta -"Jag gör inte en hundring på under minuten."

Däremot gör jag dem tydligen på precis under två minuter i ett lätt ansträngande tempo. Efter mitt storslagna rekordsättande fick jag köra 2x100 m följt av 4x50 m där jag återigen skulle pricka 1:00. Hundringarna gick bra men femtiorna blev ojämna. Första två gick för snabbt och sen bromsade jag för mycket istället.

Är varken nöjd eller missnöjd med min insats idag. Den var helt okej. Jag kände mig hyfsat stark, passet var rätt lugnt och tiden sprang iväg med en farlig fart. När vi var klara efter en knapp timme så kändes det som om jag just hoppat i bassängen. Tiden får fort när man har roligt sägs det...

Att tänka på framöver: badbollen.

Annat: har fått lära mig vilken typ av simmare som kör swimrun.

söndag, maj 04, 2014

Vilken sko ska jag välja?


Jag är i valet och kvalet. Vet inte vilken sko jag ska köpa och köra sommarens swimrunlopp i.

Förra året använde jag mig av den första, X-Talon 190, och den fungerade väldigt bra, men trots ganska sparsam användning så gick den sönder på ovansidan tidigt. Det är även därför jag känner att jag behöver en ny sko. Till exempel outdoorexperten.se skriver så här på sin sida:

"OBS! X-Talon 190 är Inov-8 lättaste och snabbaste sko och är en tävlingsko för terräng. Den är gjord med tanke på lätthet och löpkänsla, dvs fokusen ligger inte på hållbarhet. För dig som söker längre hållbarhet så rekommenderar vi X-Talon 212."

Jag behöver ju egentligen ingen supersnabb tävlingssko och det vore trevligt med en dojja som höll längre än en halv säsong. Men jag har knepiga fötter och jag vet inte om jag vill ändra på ett fungerande koncept.

Skillnaden mellan skorna verkar i princip bara vara att 212:an väger 22 gram mer och har ett 3 mm större fall. Och kanske är lite hållbarare i sin ovandel också som sagt. Hur de funkar i vatten vet jag inte men min tanke är att 190-modellen är bättre på att inte dra åt sig/släppa ifrån sig vatten än 212:an. Det har jag dock inget belägg för, men min magkänsla säger mig det.

Så vilken ska jag gå på?

lördag, maj 03, 2014

Lidingö Halvultra


Idag har jag och Lindad sprungit Lidingö Halvultra. Jävlar vad bra det gick. Målet var att göra ett bättre lopp än förra året. Då var den effektiva löptiden 03:08:55, men jag vill minnas att jag stoppade klockan varje gång vi stannade och att vi kom i mål på runt 3:30.

I år gick vi i mål på 03:01:04 efter ett mycket bra lopp. Banan var 26700 kuperade meter och enligt gängse ultramanér gick vi i alla uppförsbackar. Linda hade min Garmin på sig, som var inställd på att varna om vi sprang snabbare än i 6:30 min/km i snitt under aktuell kilometer. Men eftersom vi gick uppför så kunde vi springa på ganska bra nerför utan att klockan varnade, om det inte var så att nedförsbacken kom precis vid en ny kilometer.

Vi höll en jämn och fin rytm, pratade och hade det trevligt, och trots att vi låg långt bak i startfältet i början så tog vi faktiskt ganska många medtävlande på slutet.

Jag hade en jättebra känsla redan från start. Lätta ben, bra inställning, bra tankar och bra energi som höll i sig hela loppet. Kände mig som en maskin (som Eva Marie brukar säga).  Mot slutet tyckte jag att vi kunde öka tempot lite (antog att Linda var med på det eftersom hon är snabbare än jag men jag frågade inte) och sista tre kilometerna gick i riktigt bra fart. Framför allt med tanke på att vi hade 23 kuperade kilometer i benen. Fortfarande gick vi i uppförsbackarna, men löpningen utför och på plan mark gick undan.

Jag vill faktiskt påstå att det här är ett av de absolut bästa lopp jag gjort. För mig var det perfekt disponerat (även om man kan ifrågasätta om det verkligen är bra disponerat om jag kunde köra sista kilometerna så snabbt) men jag älskar att ha krafter kvar och känna mig stark. För mig hade det inte känts lika bra om jag precis lyckats jogga mig i mål.

Det var lite surt att missa 3-timmarsgränsen men jag är inte allt för ledsen över det. Dagen gav ett riktigt bra formbesked för min del och det känns som att allt jag behöver göra nu är att förvalta det här fram till Stockholm Marathon. Är än så länge lite oklar över hur jag bäst gör det.

fredag, maj 02, 2014

När allt klaffar

Igår hade jag en riktigt bra dag. Först den lyckade agilitytävlingen på förmiddagen. Den har jag ju redan berättat om. På eftermiddagen sprang jag en sväng runt Ekebysjön för att känna på kroppen och besluta om jag var frisk och kry, redo att springa Lidingö Halvultra 26k på lördag.

Det var jag. Löpningen kändes riktigt, riktigt bra. Och jag sprang ovanligt fort för att vara mig och för att inte ens försöka springa fort. Grymt. Avslutade med ett yogapass där jag kände mig som en gummimänniska. Älskar känslan när allt bara stämmer!

I morse körde jag döds-intervall-jävla-simpasset för tredje gången. Jag är imponerad av mig själv som lyckades tänka bort alla tidigare pass (och eventuella misslyckanden då) och gå dit och bara köra. Med världens bästa "den här gången fixar jag det"-inställning! Och jag gjorde faktiskt bättre ifrån mig än tidigare. Kanske inte perfekt, men mycket bättre. Hade det jobbigt i mitten men slutade på topp. Sista fyra intervallerna var snabbast och jämnast. Yay för mig!

torsdag, maj 01, 2014

Lyckad come back!


Idag har jag och Reka gjort come back i agility på SBK Stockholmsavdelningens inofficiella tävling "Klasskampen". Jag är så jäkla nöjd med vår insats!

Första klassen, agilityklassen som dagen till ära kallades "Överklassen", vann vi. Fick (ganska förväntade) fem fel på slalom men i övrigt gick det jättebra. Och vem vill ändå nolla en inofficiell tävling där man ändå inte får några efterlängtade uppflyttningspinnar.

Andra loppet, en hoppklass döpt till "Medelklassen" gick nästan ännu bättre än det första loppet. Tyvärr diskade vi oss. Skillnaden mellan fiasko och succé är ibland hårfin. Vi gjorde nästan allting rätt men på ett ställe drog hon på en tunnel istället för att svänga med mig och diskningen var ett faktum. Tror anledningen var att jag dels missbedömt hur lockande tunneln såg ut och dels att jag var så fokuserad på att hinna fram i tid att jag glömde vara tydlig med vart vi skulle sedan. Före och efter fadäsen gick det dock jättebra. Min duktiga, duktiga hund!

Nästa helg tävlar vi på Stockholm Södra, helgen efter det i Tierp och på Kristihim i Märsta. Ser verkligen fram emot det!