onsdag, juni 29, 2016

Försäsongsträning. Cykelpremiär. Rekord.


Igår var sista tillfället av Try Triathlon vid Sjöhistoriska, tillika första tillfället för mig att deltaga. Try Triathlon är en träningstävling där man simmar 400 meter, cyklar 6 km och springer drygt 2 km.

Det var förstås ingen idé att tro att jag skulle kunna vara med och ta det lugnt, vilket hade varit rimligt med tanke på helgens förkylning. Så det gjorde jag inte. Men jag slog rekord!

Foto: Theresia Viska

Simningen gick bra. La mig längst fram i det galna fiskstimmet och utnyttjade chansen att försöka hitta rytm och lugn i armtag och andning, trots att det var väldigt trångt och stökigt runt omkring mig. Blev lite trängd mot slutet men stannade klockan på 7:14 och ett snitt på 1:44/100m.

Foto: Fredrik Zillén

Själva cyklingen har jag ingen bild från, men föreställ dig hur jag trampar på i ett snitt av 30 km/h. Oväntat imponerande fart, med tanke på att detta var årets cykelpremiär för mig. Bakdelen smärtar en del idag, och det här var förstås anledningen. Knasigt jobbigt. Och tråkigt.

Foto: Maria Karlsson

Foto: Theresia Viska

Sen var det bara löpningen kvar. Och den gick ju fint, även om det också var äckeljobbigt och fullständigt obekvämt. Jag försökte ta det lugnt, vis av erfarenhet att man blir fartblind av cykelhelvetet, men sprang ändå på 11:21, ett snitt på 4:58 min/km. Med dålig teknik. Jaja.


Till och med växlingarna klarade jag av snabbt igår, kanske för att Mårten kom och bidrog med sina bästa tips om exakt var alla saker skulle placeras för ett så smärtfritt grenbyte som möjligt .

Foto: Maria Karlsson

Totaltid 35:03, att jämföra med förra årets bästa tid 36:52. Inte så pjåkigt va?

När ska jag fatta att jag är rätt så bra på det här med idrott?

lördag, juni 25, 2016

Midsommarligg


Har du sett den där filmen på Facebook? Den från KIT? Inte den om hur man sätter blommor i skägget, utan jag menar den om att midsommar sedan år 2000 inte längre är den tid då flest barn avlas i Sverige. Trots det är det förmodligen många svenskar som ägnat helgen åt just liggande pargymnastik.

Även jag har tillbringat min midsommarhelg i horisontalläge. Dock inte pga könsliv, utan för att jag varit sjuk. Crap va!



Lagom tills jag och JG korkat upp champagnen i torsdags så kände jag hur halsen svullnade upp. Från en minut till en annan. Antar att det är som med Göran Perssons glasögon. Eller hur det skulle kunnat vara med Göran Perssons glasögon, om han varje dag burit ett par som var bara en eller ett par millimeter större än de han använt dagen innan. Till slut... HUGE!

Jag och Magnus Hult testade det här en gång när vi var toastmasters på en fest. Vi använde hattar, och varje gång vi gick ut på scen hade vi på oss en hatt lite större än den innan. Det var förvånande hur lång tid det tog innan det gick upp för festdeltagarna att hattarna blivit större.



Idag mår jag i alla fall redan bättre, tackar som frågar. Jag har tagit exceptionellt bra hand om mig själv. Ätit duktigt, druckit massor av vatten med resorb samt flera kannor te, inte rört mig mer än absolut nödvändigt och sovit länge på nätterna. Som en mästare. I vårt svala sommarviste.

Försökte sova en stund ute i solen på altanen idag också men det var för varmt. Istället låg jag mest inne och uppdaterade mig på alla vänners midsommarfiranden. Är noll avundsjuk på de som festat och umgåtts i stora grupper och hundra avundsjuk på alla som simmat, sprungit, tränat och varit ute på egen hand. Det hade jag också velat.

Bortsett från det så har det varit en bra midsommar. Trots sjukdomen. Den är jag snart frisk ifrån. Kanske redan imorgon.

torsdag, juni 23, 2016

Önskelista för midsommar


Morgonträningen med Coach Ludde i Rösjön började visserligen inte förrän (!) 06:30 (!) imorse, men eftersom jag måste äta frukost och gå promenad med jyckestycket innan så var jag tvungen att sätta alarmklockan på 04:45.

Det är idiottidigt. Löjligt. Men jag gick upp, gjorde mitt shitt och åkte kittad och klar till Rösjön. Höll på att vända när jag kom fram. Så osugen. Gick ner till bryggan. Fick tvinga mig i efter en lång stunds tvekan.

Breaking news! Att simma var superhärligt. Drafting, benspark och avslutning runt ön. Hade en himla fin känsla och hittade glädjen. Bra morgon!

Min önskelista för midsommar:
  • tillfälligt flytta sovrummet till svala biorummet
  • sovmorgon
  • håll käften-gott kött och tillhörande vin
  • mysträning
  • champagne
  • vila
  • hitta en ny, bra bok att läsa

onsdag, juni 22, 2016

Från Scilly till verkligheten


Jag är äntligen hemma igen. Äntligen hemma. Hörderu? Hemma!!!

Det tog två dagar och vi hade tur. Hela måndagsmorgonen var flygen från Scilly inställda pga dåligt väder. Folk skickades med båt, blev ombokade till flyg senare på kvällen eller dagen därpå. Anslutningar missades och hemresor gick åt helvete.

Vi skulle inte flyga förrän på eftermiddagen så vi hängde på café, drack cream tea och promenerade upp till fyren. Samtidigt höll jag båda mina tillgängliga tummar och bad till alla gudar jag inte tror på att vädret skulle bli bättre så att vi skulle få påbörja resan hem.

Vårt plan var det andra att lämna Scilly för Exeter. En timme försenat, men vi kom från ön! Att övernatta i London hade vi redan räknat med.


Kom hem på eftermiddagen och sov jävligt dåligt inatt. Statistik och bevismaterial nederst till vänster i bilden ovan. Vände och vred mig med myror i brallan. Det händer sällan mig. Hade bestämt mig för att springa en sväng på morgonen men när väckarklockan ringde, lagom tills jag äntligen lyckats somna, var jag inte så stursk längre. Ställde omedelbart in löpningen och somnade om.

När jag gick upp en och en halv timme senare var springet fortfarande inställt, men så låg ju kläderna där... föredömligt framplockade. Och efter ytterligare en swift kick in the butt så var det tidigare beslutet överklagat och omförhandlat. Löpningen var ON!

Är så glad över det. Trots att min blåsa på tån gjorde ont så blev det en lugn, fin runda i Ursvik med Reken. En springande morgonpromenad i solsken, komplett med fågelkvitter och myggbett.

Sedan dess har jag mest känt mig glad. Utan större anledning, vilket förstås är den bästa anledningen.

söndag, juni 19, 2016

Isles of Scilly Swimrun 2016


7 timmar, 7 minuter och 52 sekunder tog det för mig och Limbo att genomföra Isles of Scilly Swimrun. Banan bestod av 30 kilometer löpning och 7.5 km simning, fördelat på 10 löpsträckor och 9 simsträckor.

Starten gick i Hugh Town kl. 10:00 lokal tid. När vi promenerade ner dit var vi redan färdigkittade för loppet. Vinkade hejdå till vårt fantastiska serviceteam/hejarklack Jontan och Roger Ström - min dröm, som skulle ta en båt ut till Tresco och möta upp oss där. De dök sedan upp både här och där och tog hand om oss kungligt efter loppet med middag, cola och omvårdnad. Bästa!


Jag hade mentalt delat in banan i olika delar. Första delen bestod av en kort löpning och den första långa simningen på 2000 meter, över till Tresco. Efter att ha vinglat ut i vattnet över ett massivt, halt stenparti var vi iväg. Det var lite skumpigt men vi simmade riktigt bra.

På flera ställen fick vi stifta bekantskap med sea weed. Långa, tjocka snören av sjögräs som växte i dungar och som var helt galna att simma igenom. De lindade sig runt armarna, paddlarna och benen så det knappt gick att fortsätta framåt. Är helt säker på att man kan fastna och dö i såna där.


Nästa del, som tog oss över till ön Bryher via Samson, bestod av några korta sim- och löpsträckor. I alla fall på pappret. Lågvattnet gjorde att det som skulle varit simning snarare var vadning, genom bisarrt starka strömmar. Det var enda gången jag upplevde strömmarna under loppet, även om vi blev varnade för dem på flera av de avslutande simningarna.



Från Bryher simmade vi tillbaka till Tresco och började stigningen upp till Cromwells Castle. Vi hörde hejaropen från Roger långt innan vi kunde se honom och Jonas låg som en papparazzi i buskarna och fotade. Det gav energi! Vi fick veta att vi låg bra till bland damerna.


Löpningen var brutalt fin, knappt 7 km lång. Vi sprang med utsikt över hela världen, genom en botanisk trädgård (men vem fan bygger trädgårdar i uppförsbacke?) och längs havet. Alla människor borde få springa på såna här trallspår. Det var crazyfint, jag skojar inte.


Sen kom banans nästa del, Island hopping, mellan småöarna Northwether, St. Helens och Teän. När vi hoppade i för första simningen hade vi en hel rad damlag i ryggen, som sprungit ikapp oss på den långa löpningen. När vi klev upp på St. Martins hade vi lämnat dem bakom oss igen. Vi simmade nämligen rätt bra... såatteh...


St. Martins var, föga förvånande, även det en magiskt fin ö. I början trodde jag Daenerys Targaryen från Game of Thrones skulle komma flygande på en drake, och lite längre fram tog vi oss längs vita, tomma stränder, inramade av turkost hav och klippor. Har jag nämnt hur jävla fint det var?


Det här var den sträcka som jag tyckte var jobbigast. Under löpningen på Tresco fick jag skavsår på ena tån och på St. Martins var jag säker på att det skavt hela vägen in till benet. Och nu fick jag springa oändligt länge med oändlig smärta. Dessutom fick vi klättra upp för några rejäla branter.


Inför sista simningen, 2350 meter, tilldelades alla lag en safe swimmer för att funktionärerna skulle kunna hålla koll på oss. Vi blev varnade för att starka strömmar skulle dra oss åt vänster och fick en gul boj i vattnet och flaggan på andra stranden utpekade.

Vattnet var kallt. Vet inte hur kallt, gissar högst 13 grader. Hittills hade temperaturen varit okej, men sista simningen var fruktansvärd. Och den tog aldrig slut. Som vanligt var det jag som låg först och drog, och jag märkte att jag började bli trött i ryggen. Och jag hade skavsår i armhålan.


Fram till bojen gick det ganska snabbt, men sen var det som att vi slutade komma framåt. Låg och funderade på hur jag skulle kunna berätta för Lindad att jag aldrig mer tänkte köra swimrun efter det här och framför allt inte nån iskall jävla Rockman. Tänkte faktiskt att jag skulle lägga av med all form av idrott. Om jag överlevde alltså.


Det gjorde jag. Fukking freezing. Bara sista löpningen kvar, 7 km till mål. Upp till flygplatsen, genom något förbannat, skitfint träsk, ivrigt påhejade av serviceteamet/hejarklacken. Trött, trött, trött.



Sen såg vi målet och lyftes fram av folkets jubel längs hela upploppet. Supporten från The Locals längs banan var också helt otrolig! Så himla härlig stämning.


Vi slutade på en 5:e plats av damerna och 37/79 totalt. Så jävla grymma vi är! När vi klev upp från sista simningen och vid efterföljande energistationen var vi jämna med damlaget före, men de tog åtta (8!) minuter på oss de sista sex kilometerna. Jag tänker att jag skulle kunna bli rätt bra på det här, om jag jobbade lite mer med min löpning.

Energistationerna för övrigt... vilken succé! Varenda en var en buffé av dryck, gel, bananer och hembakade kakor. Tur det, eftersom min medhavda, vakuumförpackade energi var omöjlig att öppna med kalla händer. Och även utan kalla händer, visade det sig senare.


Jag är sliten, trött och lycklig just nu. Väldigt trött i ryggen, lite trött i benen och ont i tungan efter att ha saltsköljt den i 7.5 km. Men inget slår känslan i kroppen efter att ha genomfört en sån här utmaning. Vilket vackert lopp!!!

Samtidigt känns det lite mesigt att oja sig över trött kropp efter en sån här sprintdistans på bara sju ynka timmar. Pappa körde sin tredje Vätternrunda igår, en blöt historia som jag har förstått det, och var igång nästan dubbelt så länge som vi - 13 timmar och 23 minuter. När han startade sov jag gott i ytterligare några timmar, och sedan gick vi mål nästan samtidigt. Starkt jobbat!

torsdag, juni 16, 2016

From here to there, Stockholm - Isle of Scilly



Nu är vi framme på Isle of Scilly, världens sannolikt dyraste plats att resa till. Men det känns samtidigt SÅ värt! Det är verkligen helt awesome här, och jag hade aldrig kommit hit om det inte vore för swimrun.

Tidigt igår morse tog jag, Lim och Roger Ström - min dröm flyget till London (min plånbok tackar ödmjukast för att strejken avblåstes) och fortsatte med Heathrow Express till Paddington Station där vi mötte upp Jontan.

Från Paddington tog vi tåget till Exeter S:t Davids och därifrån en taxi till Exeter Airport.



Flygupplevelsen från Exeter till S:t Marys på Isle of Scilly var sedan en exakt replika av det här klippet från Eddie Izzards show Glorious. Det är nio minuter långt men svinkul. Se det.



Vi har hyrt en stuga i Garrison Holidays - Holly Cottage - och bor med egen trädgård och utsikt över havet ungefär tio minuters promenad från lilla Hugh Town. Vår land lady väntade på oss med en burk hemmagjord marmelad och en låda ägg från hönsen när vi kom.

Idag har vi tagit det lugnt. Stekte pannkakor till frukosten, som intogs på verandan i solen, och sen gick jag och Lim ner till stranden och kände på vattnet. Simmade kanske tio minuter och kunde konstatera att det var kallt. Från början jättejättekallt men efter några minuter helt okej. Gissar på 12 grader ungefär.



Jag räknar med att vi kommer ha ett par tuffa simningar på lördag. Två av dem är över 2000 meter och totalt handlar det om 7,5 km. Temperaturen kommer spela viss roll men framför allt kommer vindar, vågor och eventuella strömmar kunna göra det kämpigt för oss.

Samtidigt känner jag mig väldigt trygg i att jag är en stark och stabil simmare och även om det såklart kan hända så ska det mycket till för att sätta mig ur spel. Detsamma gäller Lim. Simningen är vår styrka. Men att långsamt lufsa runt 30 km på sightseeing känns också lätt i sammanhanget. Det kommer gå bra för oss.


Jag längtar efter lördag. Det ska bli så sjukt kul! Ser fram emot vackra vyer, utmanande bana, endorfiner och glädjerus!

Peppen, peppen, peppen!!!

onsdag, juni 15, 2016

Simskoleavslutning



Igår var det avslutning på simskolan i Huvudstabadet. Det känns både ledsamt och faktiskt lite skönt, men jag kommer sakna alla fina simpisar under sommaren. Jag har redan bokat in mig på fortsättning till hösten, och jag tror att sommarbrejket bara kommer göra mig gott.

Trodde jag skulle vara segare i kroppen än jag var igår, med tanke på hur trött jag var på morgonen och på att att jag hade måndagens Järlasjösimning i kroppen. Men kvällens blygsamma huvudserie om 6x100 meter i fart 3, start 2:15, gick över förväntan:

1.26, 1.26, 1.27, 1.26, 1.26, 1.25.

Nästan som om jag var i gammal god form!

Sen avslutade vi med lagkapp på 6x50 meter, och det är inte omöjligt att jag hade slagit till med en rekordtid där, om det hade varit någon på kanten som tagit tiden. Stoppade Garmin på 34.8, vilket bara är 0.4 sekunder långsammare än mitt tidigare rekord, och då får man räkna med att det tar en eller ett par sekunder att blippa.

Det här var en perfekt sista genomkörare innan Isle of Scilly Swimrun på lördag. Flaggan i topp!

tisdag, juni 14, 2016

Järlasjön Open Water Race, deltävling 1


Igår kväll stod "simma simtävling" på min agenda - Järlasjön Open Water Race arrangerat av Coach Ludde - i sällskap med Theresia, Mårten, Maria och 46 andra simmare.

Loppet var 1500 meter, två varv på en bana om... trumvirvel... 750 meter. Man har ju läst en hel del matematik... såatte...

Jag hade satt upp tre mål på olika nivåer inför loppet:

Trygghetsmål: Under 30 min
Realistiskt mål: Under 27 min
Drömmål: Under 25 min


Starten var förstås hetsig men jag tog det lugnt och fokuserade på min egen rytm. Som väntat gick luften snart ur de som blivit lite för ivriga och dragit iväg i ett tempo de inte hade kapacitet för i mer än hundra meter.

Navigerade bra, tänkte att jag faktiskt är ganska duktig på det, och höll en jämn, stabil ansträngningsnivå under första varvet och början av andra. Sedan fick jag span på två simmare framför mig och bestämde mig för att ta dem. Kul ändå att jag har en tävlingsskalle ibland.

Men de gav sig ju aldrig! Satans smörgås vad jag fick slita för att i sista stund ta mig om och upp före dem. Ser en tydlig ökning av min frekvens och mitt tempo de sista hundra meterna på Garmin Connect.

Hade jag inte gett mig på den spurtstriden hade jag med all sannolikhet inte klarat mitt realistiska mål, men nu blev min officiella sluttid:

26:53


Det resulterade i plats 9/25 av flickorna och 19/50 totalt. Om man nu bryr sig om sånt. Det var inte på placering jag vann en startplats i Motala kanalsim i augusti, utan på lottning. Jag har tydligen tur nu för tiden.

Eftersom jag redan innan konstaterat att tiden jag simmade på var realistisk så är det svårt att vara besviken, men jag känner att min fina insats i vattnet borde räckt till något bättre. Jag var ju duktig!

Nu hade jag ett snitt på 1:44 min/100m och det är ganska mycket långsammare än vad jag planerar att simma på i kommande öppet vatten-lopp. Ska försöka att inte bli orolig och oja mig för mycket över detta faktum. Än är det ett bra tag kvar och jag kan bara hoppas att min planerade uppladdning får önskad effekt.

måndag, juni 13, 2016

Ehh... bröstsim?



Jag simmade med Maria i Huvudstabadet igår. Hon provade en tuff och snabb våtdräkt från Zone3, medan jag försökte få en snygg bränna i min simkini. Gott om tid för det.

Gårdagens distanspass på 4250 meter tog nämligen aldrig slut. For realz, det var vedervärdigt. När Maria hade simmat klart var jag typ en tredjedel in i passet. Och det kändes som om jag simmade dåligt och fruktansvärt långsamt. Vilket jag gjorde. Tittade på klockan men borde verkligen låtit bli.

Som sista uppgift innan avbadet hade jag bröstsim.

100m f1
75m f2
50m f3
25m f4

Bröstsim. Var det något du inte förstod? Bröstsim. I olika farter? Vaf...?!?

Missförstå mig rätt nu. Jag avgudar min Simfröken. Det gör jag verkligen. Skulle avsäga mig hela kungariket för honom. Missförstå mig rätt även här. Men ibland tror jag fan att han har tappat det. Bröstsim? I olika farter? Visste inte om jag skulle skratta, gråta eller vara jävligt irriterad. Landade i det sista.

Ända tills jag kom hem och puttade in tiderna i Funbeat.

Jag har en fart 1-4 i bröstsim! Asså! Det är nästan större än att ha vunnit Stockholm Swimrun. Jag har en fart 1-4 i bröstsim!!!

Förlåt Hasse för att jag för ett ögonblick förbannade dig så innerligt, men vi gör inte om det här, okej?

lördag, juni 11, 2016

Stockholm Swimrun Sprint 2016


Lag InSahne - vinnare av damklassen i Stockholm Swimrun Sprint 2016! Hipp, hipp... HURRA!!!

Så jävla mäktigt och overkligt, och som alltid försöker jag hitta ursäkter som fråntar oss äran. Men jag tänker fan inte skriva några såna. Vi vann och jag är superglad och exalterad över det!


Totalt kom vi på sjätte plats av alla lag - herr, dam, mix och generation. Rätt jävla awesome. Och Linda var faktiskt också med i laget, trots att hennes namn inte finns på listan.

Men vi tar det från början.


Jag vann en startplats till tävlingen i veckan och det var med kort varsel jag hookade upp Limbo för att köra. Målet var solklart - att hetsa runt banan i högt tempo, och hela tiden hålla oss precis utanför den berömda bekvämlighetszonen.


Ställde oss långt fram i starten och kutade iväg med en farlig fart. Jag hade minimalistisk utrustning för snabba växlingar, vilket innebar att Garmin fått stanna hemma, så jag vet inte exakt hur snabbt det gick, men Johannes hade runt 4:30 min/km på sin klocka på första löpet.

Vi var med i täten men hade ändå ganska många lag framför oss när vi kom fram till första simmet. En snabb växling och en grym simning senare var det betydligt färre lag. Några sprang om oss genom skogen efteråt men vi knäckte dem igen på nästa simsträcka.


Våra växlingar var faktiskt helt prickfria, om jag får säga det själv. Glasögon på/av och iväg! Simningarna var också ytterst stabila. Jag låg först och drog och hoppades att Lim hängde med bakom i linan. She did. Loppet bestod av tre simsträckor och jag startade alla med mycket hög puls, men simmade snabbt ner den till rimlig nivå. Tack simfröken för att jag fått träna en del på just det.

Efter tredje och sista simsträckan var det knappt 3 km löpning till mål. Fruktansvärt. Det här loppet var faktiskt inte njutbart någonstans. Men pain is temporary, glory is forever! Och mitt självförtroende i löpningen har blivit så mycket bättre!


Sen var det prisutdelning. Stor, fet och pinsam plump i protokollet för Stockholm Swimrun som valde att utse EN vinnare i sprinten, för alla tävlande i herr, dam och mix. Ett herrlag vann alltså. Hej 2016.

Om man i anmälan, start- och resultatlistor väljer att dela upp loppet i tre klasser så ska man fanimej göra det på prisutdelningen också. När jag för en gångs skulle vinner något så vill jag göra det på riktigt. Nu haj-jääkade vi istället bucklan och tog en bild. Rätt ska vara rätt.

Med flaggan i topp, obesegrade under 2016 (som Micke så fint uttryckte det) åker jag och Lim till Isle of Scilly nästa vecka för att försvara vår heder. Bättre genrep kunde vi inte fått. Ser fram emot ett långsamt, lugnt och angenämt lopp i England, med sälar, utmattning och sjukt långa simningar. En helt annan grej än idag.