Gott Nytt År!

2020 har varit ett overkligt år, på väldigt många sätt. Dessutom har det passerat i överljudsfart. Sjukt. Är inte redo att sätta ord på Covidskiten, men fokuserar gärna lite extra på det jag är tacksam över:

❤️ Dani, min familj och mina vänner

🏝 Flytten till Mallorca

🍂 Noll höst- och vinterdeppighet 

🇪🇸 Min språkliga utveckling 

🏡 Att jag har allt jag behöver

🌅 Att framtiden är ljus 

⛰ Nya perspektiv, insikter och lärdomar

👸🏼 Att jag är frisk, trygg och älskad

🚌 Att mina företag fortfarande lever

🐕 Att Reka har det bra hos M&D

🌍 Livet i största allmänhet 

2020 - tack för allt!!!

Gott Nytt År! 

Feliz año nuevo! 

Puss, hej!

🥂🎇🍾

Att köpa bostad i Spanien

Tycker du att den svenska bostadsmarknaden är klurig att ge sig in på? Håll dig då för allt i världen borta från den spanska. Herre je... det här är en helt annan nivå.

(Bilderna har inget med texten att göra utan visar bara random hus och lägenheter som vi har tittat på och med största sannolikhet inte kommer att bo i.)

Till att börja med finns inget Hemnet i Spanien där du hittar ALLT som är till salu i det område du letar. Ingen sida där du lätt kan surfa runt mellan tillgängliga objekt, utan sökandet måste ske sida för sida. I Alcudia finns väldigt många mäklare och utanför Alcudia finns ännu fler mäklare som ibland även förmedlar bostäder i Alcudia. Det blir många webbsidor att hålla koll på. Alla mäklare är heller inte så intresserade av att sälja sina objekt. En firma tog till exempel nästan två veckor på sig att ringa tillbaka när vi visade intresse. Mañana mañana.

Home styling har inte kommit till Mallorca ännu och mäklarbilderna här är rena drömmen för Hemnetknarkarna på Instagram. Planritning finns bara undantagsfall och allt för ofta visar inte bilderna bostadens alla rum. Kvaliteten på bilderna är generellt dålig och spanjorerna har vanligtvis så mycket prylar och konstig möblering att din hjärna behöver gå ner i spagat för att du ska kunna föreställa dig hur bostaden skulle kunna se ut.

En bostad säljs oftast inte exklusivt hos en mäklarfirma, utan samma hus eller lägenhet kan återfinnas på tio olika sajter. Gärna med tio olika pris. En lägenhet kan på en svensk mäklarsida kosta runt miljonen mer än på en spansk, men även på spanska sidor kan det skilja nästan 100.000 euro. 

Utöver köpesumman tillkommer ungefär 10% i avgifter, notarie, skatt med mera, så priset är ALLTID högre än vad som anges. Dessutom bör man ha en advokat som kontrollerar att allt står rätt till med den tänkta bostaden. I det stora hela en liten summa, men tillsammans med allt annat...

Att skippa advokaten känns tyvärr inte aktuellt, eftersom det har visat sig att ganska många hus, framför allt utanför Alcudia, är svartbyggen. De är olagligt byggda men preskriptionstiden gått ut och de kan därför inte rivas. 

Husen är ute på marknaden och säljs som vilka andra hus som helst, men som ägare kommer du aldrig beviljas bygglov för att utföra några som helst förändringar i fastigheten. Du får heller egentligen inte bo där, även om folk gör det, eftersom de saknar tillstånd för att räknas som bostäder. Husen befinner sig i någon slags limbo och det är inte möjligt att göra om dem till lagliga. Om jag har förstått den här mishmashen rätt alltså. 

Ett vanligt misstag vi har gjort är att tro att en bostad som ligger ute hos en mäklare för försäljning verkligen är till salu. Jag behöver mer än en hand för att räkna antal objekt vi har sett på webben och varit intresserade av att titta på men som i slutändan inte är aktuella för försäljning på grund av anledning.

Faktum är att vi för nån månad sen eller två var en hårsmån från att köpa en drömlägenhet. Vi tittade på den två gånger och båda gångerna var säljaren hemma och visade och berättade. För att göra en lång historia kort så skrev hon i slutändan aldrig under försäljningsdokumenten hos mäklaren, utan bestämde istället att hon inte längre ville sälja. Så gick det med det.

Att säljaren är hemma när man tittar på objektet är mycket vanligt. Här finns inga officiella, öppna visningar utan du bokar tid med mäklaren. Att mäklaren i sin tur bokar upp säljaren för visning innebär inte att personen som bor i lägenheten då är på plats, beredd att visa bostaden. Nej. Det kan krävas ett antal påringningar innan man ens får komma in. Att öppna skåp och gå igenom huset eller lägenheten ordentligt är väldigt mycket svårare när ägaren eller hyresgästen står bakom ryggen och flåsar en i nacken än när endast mäklaren är med.

I ett hus vi besökte fick vi inte se hela huset på grund av att det, enligt utsago, bodde en deprimerad son i ena delen. Vem köper ett hus utan att ha fått se hela?! I ett annat hus fick vi titta in i ett av rummen lite snabbt bara, eftersom tonårssonen låg och sov där mitt på blanka eftermiddagen.

Just nu känns det som att vi har tittat på precis varenda lägenhet och hus som är till salu i vår prisklass i hela Alcudia med omnejd. Känner mig rätt uppgiven och trött på det här. Ikväll ska vi titta på ytterligare ett, så håll tummarna för att det här får ett slut snart så att jag kan ta tag i nästa problem - att bosätta mig i Spanien på riktigt. Att köpa hus är en barnlek i jämförelse med det.

(Ps. Det finns en sida som heter idealista.es som samlar en del objekt som är till salu. Kika gärna in där, klicka dig vidare till Mallorca och välj inte de dyraste objekten om du vill förstå vad jag menar med bilder och möblering.)

Utflykt till Sa Cova Tancada

Asså, det är rätt mäktigt vad många häpnadsväckande sevärdheter som finns just runt knuten här i Alcudia. Om man nu anser att en promenad på runt sex timmar, som äventyret till Sa Cova Tancada tog, är runt knuten. Jag gör det. Allt som kan upplevas på en dag utan bil är runt knuten.

Jag och Matsy knatade iväg efter lunch. Vi gick vägen via Alcanada och tog oss sakta men säkert uppåt med strålande utsikt över havet till höger. Efter att vi passerat stegen och följt stigen längs muren till vänster tog vi vägen till höger. Efter ytterligare en stigning vek vi av till höger igen och följde stigen ner i ravinen och upp på andra sidan över ytterligare en liten topp.

Sedan började själva nedstigningen mot grottan. Vi hade hört och läst att vägen nu var att betrakta som svår och olämplig för personer med höjdskräck. Hand upp alla som lider av det? *räcker upp min hand*

Kanske hjälpte det att jag förväntat mig något mycket värre. Jag skulle definitivt beskriva vägen som svår, men det var lätt att hitta och det fanns kedjor och stolpar utplacerade för att hålla sig i där det var som brantast. Någon svindel fick jag inte.

Allra klurigast var det precis innan grottan och när vi skulle in i den. Då fick vi använda lite klättringsskills, men inget superavancerat. 

Själva grottöppningen var mindre än jag hade väntat mig men själva grottan betydligt större. Efteråt läste jag på nätet att den sträcker sig 250 m in i berget och en man vi mötte sa att man kan välja vägar som går både uppåt och nedåt i grottan.

Jag och Matsy tog oss kanske till tredje eller fjärde salen, via små hala trappor. Det var så långt vi vågade. Jag hade en liten ficklampa och mobilen, men en pannlampa hade varit bättre. Eftersom jag lider av lätt cellskräck så var det blandade känslor där inne. En del av mig var helt betagen av hur fantastiskt det var med alla stalagmiter och stalaktiter, och nyfikenheten drog mig längre och längre inåt. En annan del av mig kämpade mot paniken och ville helst bara springa ut.

Det kändes som om vi var ensamma i grottan, men det kom ut massor av människor efter att vi vänt, vilket bara bekräftar hur djup den är. Det gick bara att höra och se ljuset från de som befann sig precis i närheten.

Efter avslutad grottupplevelse och energigivande fika så började vi klättringen tillbaka upp, vilken var betydligt lättare, men jobbigare, än vägen ner. Sedan promenerade vi den vanliga vägen, alltså inte via Alcanada, tillbaka till Alcudia för att få lite omväxling och låta de trötta benen slippa mer terräng. 

Var riktigt matt när jag kom hem och jag hade ont i benen i flera dagar efteråt, men jag ser redan fram emot att komma tillbaka och utforska grottan mer. HELL vad jag älskar den här ön. Här finns allt! Längtar redan efter nästa utflykt. Då ska vi till Penya des Migdia, vilket ger en chans att utmana min höjdrädsla ännu lite till.