tisdag, december 28, 2010

Personal på charmkurs

Coop i nya Enebyängen har potential att bli en personlig favorit. De har märgben till hundarna i frysdisken kombinerat med en för livsmedelsbutiker helt ny och banbrytande affärsidé - de har löjligt trevlig personal.

Man blir först lite överrumplad och obekväm men när den värsta chocken lagt sig så känns det himla bra. Ungdomarna i kassan småpratar och skojar, de har en peppande och glad arbetsledare bakom sig och personalen på golvet är så lyhörd att man knappt hinner avsluta ordet "var" innan de försöker ingripa och hjälpa.

Ett helt nytt koncept med andra ord.

Att jag inte upplever frukt- och gröntavdelningen som tiptop är något jag tack vare ovanstående omständigheter kan leva med, om än under viss protest.

söndag, december 26, 2010

Annandags-TSM

Det gick ju bra idag också. Laddade ordentligt igår med en halv ask Alladin och en stor påse biogodis, och det fungerade uppenbarligen ypperligt!

Sprang 14 km på 1 timme och 40 minuter, dvs. ungefär 7 min/km i snitt.

Precis som förra gången räckte min kondition mer än väl till, men kroppen känns väldigt sliten efteråt. Tur att det är långt till maj så jag hinner träna upp mig. De här långa passen är guld värda!

Nu har jag ätit och gått promenad med hundarna och Jonas. Ska rulla ner till biorummet nu och sen tänker jag inte röra en fena mer idag.

onsdag, december 22, 2010

Över styr?

Jontan frågade mig idag om mitt godisätande kommer gå över styr i jul.

Vad kan jag säga? Det är den 22:a idag och det har redan spårat ur totalt.

Förbannade företagsjulklapp!

Kallt om nosen

Igår trotsade jag, Sara och en överlycklig Elsa kylan och sprang 6 km i lugnt tempo i Stora Skuggan. Trots ungefär 15 minusgrader gick det bra att springa, men visst var det bitvis plågsamt. Rimfrost i skägget! Utan det trevliga sällskapet hade jag garanterat valt att stanna hemma istället och det hade varit synd, för efteråt kändes det som vanligt grymt bra!

I morse var det styrketräningsdags och det gick också väldigt bra. Konstaterade att antalet dåliga pass i gymmet där jag varit slö och fuskat mycket har sjunkit markant senaste tiden. Lägsta nivån har helt enkelt blivit högre, och jag märker hur mycket starkare jag har blivit, speciellt i bålen. Jag är i bättre form än någonsin och framför allt är det första gången jag ger mig själv tillräckligt med bekräftelse och cred för det! Och att jag äntligen vågar göra det är det bästa av allt!

Sofia: -"Du är suverän Soffan!"
Sofia: - "Tack, jag vet, visst är jag."
Sofia: -"Jag menar det verkligen. Grym!"
Sofia: -"Ja, jag tränar riktigt bra nu för tiden."
Sofia: -"Det gör du verkligen... så duktig. Wow!"
Sofia: -"Tack, tack! Jag vet. Jag är galet bra"

Idag är sista dagen på jobbet innan jag får lite julledigt. Ska fokusera på att göra roliga saker, "måste göra"-saker, att städa skrivbordet och på att äta julklappschoklad. Det har jag förtjänat.

tisdag, december 21, 2010

Lyckliga små!

Jag borde inte hålla på med stela lydnadsmoment med Elsa. Hon gillar inte det, i alla fall inte lika mycket som hon gillar att trixa och fixa, springa fort och göra konster. Då blir hon glad och så lycklig att hon glömmer livets alla hemskheter och problem. Vårt freestyleprogram kommer bli grymt!

Reka får bli lydnads- och bruksstjärnan i familjen istället. Jag har precis lärt henne hoppa jämfota framför mig. Det ska bli vår vinnargest. Nu vill hon hoppa jämfota hela tiden, så vi får ta en paus i den träningen ett tag tror jag. Annars får vi problemas. I övrigt är hon till exempel jätteduktig på att leverera föremål till mig och oerhört kreativ när det gäller att självmant hitta saker att överlämna.

måndag, december 20, 2010

Önskelistan 2010

Till:
Jultomten
Nordpolen


Hej Julis!

Jag har varit snäll i år och det här är min blygsamma önskelista:
  • Värmare till bilen
  • Tjocka skidtumvantar
  • Löparkläder
  • 14 miljoner
  • Björk&Berries duschcreme och lotion med smultronsmak
  • Mellanvägg till bakluckan i bilen
  • Den kompletta Star Wars boxen
  • Två små soffbord från Bång
  • Spade till bilen
  • Polar löparklocka
  • Middag på El Diablo
  • Stor, tjock, fluffig, enfärgad pläd, minst 2x1,5 meter
  • Presentkort på Lindex
  • Acrobat liggfåtölj
  • Varmfodrade gummisar
  • Hundkurs för Eva Bodfäldt eller Maria Hagström
  • Bensin
  • Fotvård
  • Fler skivor till Guitar Hero
  • Recond till Grisen och Pedro
  • Varma sockor
  • Åkgräsklippare
  • Svart mysig halsduk som inte är stickad
  • Vitt staket
  • Att Jontan lär sig stänga dörren till badrumsskåpet
  • Stora gröna växter
  • Snyggt överkast till sängen
  • Inramat foto, "Kvinna med hatt?"
  • SPA-weekend(s)
  • Tunna, varma, vattentäta fingervantar
  • Icebugs
  • Ponnie
  • Nytt garage
  • Biobiljetter
  • En schysst cykel
  • Massage
  • Löparstrumpor, vinter
  • Hylla till hallen, också från Bång
  • Rattmuff
Jag återkommer om jag har glömt något.

Puss, hej.

/Sofia

    Jösses Amalia!

    Familjens första och finaste gran
    Vilken helg! När jag gick och la mig igår kväll förbannade jag att det inte var lördag och att jag skulle få ha en dag till ledigt. Vilket tempo det har varit!

    I lördags var det hundmässa, vi hämtade nya soffan (jag var aldrig orolig), handlade mat och julgran, städade, promenerade och var på trevlig saffransafton. Igår var det 12 km löpning med TSM (läs Saras mer utförliga redogörelse här), jobbjour med kaos, städning, bakning och julfika med film innan jag totaldäckade på kvällen.

    Men hemma är det fint nu och finast av allt är vår gran. Granen vi fick tag i var en riktig snygging, en klassisk Disneygran, men succé blev det först när vi lät ett gäng vänner med tillhörande barn klä den. Åh vad fin den blev! Trots att den största koncentrationen av blandat pynt kom i barn- och hundhöjd har Rekan ännu så länge bara stulit en tomtekotte från den. Det lovar gott!

    fredag, december 17, 2010

    Återfås mot beskrivning

    Vid städning av hemmet hittades denna kvarglömda bok. Den kan ha hamnat hos oss precis när som helst.

    Någon som saknar den?

    torsdag, december 16, 2010

    Ett brott har begåtts!

    Kriminella grupper verkar på nätet och inom min egen familj. Bilden här till höger tog jag i Frescatihallen i slutet av förra veckan, med planen att göra mig rolig över den i bloggen. Men eftersom jag är inne i en så oerhört kommunikativ fas så har annat fått komma emellan. Därför "gav jag bort" bilden till min far. I jakten på det bästa blogginlägget måste man ibland vara generös och dela med sig när små guldkorn dyker upp. Pappa bloggade förstås om bilden, vilket du kan läsa här.

    Döm om min förvåning när jag sedan kollade in Facebook över axeln på Jonas igår kväll, och hittade en post från min bror, med exakt samma bild. Många "gillade!" men ingen enda verkar ha funderat över sannolikheten att bror skulle glida förbi gymmet (dessutom i Frescatihallen där SSIF huserar) och upptäcka den. Som källhänvisning, både i faderns blogg och på broderns inlägg, borde det naturligtvis stått:

    Idé och produktion: Sofia
    "Vi är innerligt tacksamma över att få ta del av din humor, kreativitet och dina fantastiska idéer. Vi lovar att din generositet kommer att löna sig i längden, vi har bland annat skrivit ett brev till tomten. Hälsningar, far och bror."

    Tveksamt.

    onsdag, december 15, 2010

    Det har gått tre år idag!

    Alltid nån...
    För tre år sen, just den här dagen, skulle jag ha gått på fest hos Magnus Hult. Det var på kvällen. På dagen, före festen, skulle jag gå en promenad med killen från fylleslaget en vecka tidigare.

    Elsa var medbjuden och känslan inför dejten var okej. Trodde kanske inte så mycket på det även om vi hade haft en... intressant kväll veckan före... såvitt jag minns i alla fall. Läs om festen här eller om spåren av den här. Att det inte nämns något om Bro Bro Breja med hans vänner i garderoben beror helt enkelt på att jag inte vet säkert om det verkligen hände. Även om det sagts mig så.

    Jag och han hade träffats några gånger förut via gemensamma vänner men vi kände inte varandra. Däremot hade jag alltid tyckt att han var söt och glad. Men liten.

    Till promenaden hade han, gentleman ut i fingerspetsarna, tagit med sig fika och bjöd på glögg och en vedervärdigt torr lussebulle. Jag försökte äta den för att vara artig, men det gick verkligen inte. Istället såg jag till att Elsa "råkade" stjäla den. Tur att kvaliteten på hans lussebullar har förbättrats avsevärt med tiden!

    Promenaden fortsatte med lunch, och med middag, och med sms till Magnus Hult om att jag nog tyvärr inte kunde komma till festen trots allt. Det blev te, en brasa i öppna spisen, en övernattning, en dag och en natt till innan det plötsligt var måndag och det inte fanns något alternativ än att skiljas åt. För stunden. Vi sågs ju förstås snart igen och hela livet blev upp-å-ner för ett tag. Mer om det går att läsa här.

    De bästa sakerna med Jonas, utan inbördes ordning:
    • Han är intressant
    • Han är kärleksfull
    • Han är ärlig
    • Han är som MacGyver
    • Han är snygg
    • Han är glad
    • Han är omtänksam
    • Han är söt
    • Han bakar stans bästa lussebullar
       Jag älskar honom av hela mitt hjärta! Det finns ingen bättre än han!

      Tisdagspass med Sara

      Igår provade jag och Sara nya vägar på vår tisdagsrunda.

      Vi parkerade i Bergshamra, sprang längs Brunnsviken bort till Hagaparken, rundade prinsessans slott och fortsatte tillbaka till Bergshamra igen. Underlaget var bra och även där det inte var upplyst såg man hyfsat tack vare snön. Totalt ungefär 8 km i ett snittempo på 6:39 min/km.

      Elsa var med och gav mig återigen bra draghjälp. Glad var hon, som en yster kalv. Emellanåt kom hon på att Sara var med, tvärvände och studsade bredvid henne i glädjefnatt där hon gjorde sitt bästa för att få till åtminstone lite hångel.

      Kände mig väldigt pigg och glad efter turen. Bra fast dåligt, för jag hade svårt att sova på natten.

      tisdag, december 14, 2010

      Det blir aldrig som förr igen...

      ...och ibland känns det väldigt ledsamt. Jag har blivit vuxen och det är obehagligt och skrämmande, men samtidigt ganska skönt. Skönt att inte vara en finnig och osäker tonåring utan istället stå med båda fötterna på jorden, åtminstone hyfsat trygg i mig själv.

      Men jag kan sakna kalasandet vi hade när jag pluggade. Galna förfester, ännu galnare fester, inga bekymmer, inga måsten och ingen annan att ta hänsyn till än sig själv. Massor av härliga vänner som plötsligt bara försvunnit ur mitt liv och i bästa fall bara dyker upp på ett litet gästspel då och då.

      Studietiden var verkligen otroligt rolig och utvecklande, även om det också innebar att jag satte andra saker åt sidan. Som mina bästa tjejer och deras familjer, som numera nästan uteslutande är de jag umgås med. På "Halv åtta hos mig"-middagen hos M&O berättade Malin om när hon födde sina tvillingar och om de komplikationer som uppstod. Jag kände mig som en skit och tänkte "vart var jag när det här hände?". Jag minns det inte och jag var definitivt inte där för henne. Jag skämdes, och ändå hade jag inte velat byta bort allt det jag hade på annat håll då. För det var också viktigt.

      Jag minns också det lyckliga, ångestfyllda livet som singel. Fyllt av svåra beslut, men spännande och oväntat.  Fyllt av galningar som tvingade mig att skapa en "psykomapp" på mobilen där jag kunde spara alla vilda SMS, det ena värre än det andra. Det var tråkiga dejter, klyschiga dejter, oväntade dejter och fantastiska dejter i jakten på en tillräckligt intressant man och evig kärlek.

      När HAN väl dök upp hade jag gett upp hoppet, dragit på mig gummistövlarna och tänkt att vill han ha mig så får han fan ta mig som jag är. Med ful mössa, gummisar och hund. Och det gjorde han.

      Och jag skulle inte byta bort mitt liv nu mot något alls, missförstå mig rätt. Men det är svårt att inte titta tillbaka ibland och bli nostalgisk. Och önska att det på något sätt gick att återuppleva minnena från förr. Från när vi grävde ner något under en sten vid kemi, när vi åkte hiss och drack sprit i E-huset, när alla hade skägg och kräktes på Nubbedraget, egotrippen som drifvare på n0llegasquen, skidresorna till Hamra, pannkakskvällarna hos Magnus Hult eller de vanliga tentapubarna i ESC.

      Det blir aldrig som förr igen...

      Festivöl 2005
      Födelsedagsfirande i Trosa 2006
      Grillmiddag i Sollentuna 2007
      Skidresa till Hamra 2005
      SommarOsqvik 2005

      Under all kritik

      Utanför Sollentuna Simhall, idag kl 06:50:

      S: "Jag hoppades att du skulle försova dig idag.
      Jag har ingen lust att simma."

      G: "Okej, då åker vi hem igen, det gör inget."

      S: "Men så kan vi ju inte göra! Det är crap! Vi är ju här nu."

      G: "Kan vi visst göra. Jag har lite huvudvärk."

      S: "Okejrå. Crap!"


      Och här får man sig en känga av sin far. Bah. Skarvat.

      Det blev i alla fall bad...

      måndag, december 13, 2010

      TSM 12/12

      Igår var det TSM-löpning igen. Fantastiskt vinterväder, hyfsat underlag, trevligt sällskap och 11,7 km i 6:55-tempo, totalt ca 1 timme och 25 minuters löpning. Fy fan vad bra!

      Bäst av allt var att jag rent konditions- och styrkemässigt hade mer kvar att ge. Efter 11,7 km! Nämnde jag att jag är bra? Höfter, knän och vrister kändes däremot inte lika opåverkade mot slutet och jag hade inte kunnat springa så väldigt mycket längre på grund av det. Speciellt vristerna blev trötta av att parera i snön under så lång tid. Men ändå! Fy fan vad bra!

      Pepping!!

      På tu man hand

      Som jag berättat tidigare så har min stora kråka Elsa inte världens stabilaste psyke. Ibland tror hon att himlen ska falla ner som en stor klubba i huvudet på henne och hon känslig för ljud av alla slag. Det här går i perioder. Ibland har hon inga problem och ibland är allt jobbigt i hennes liv.

      Jag vill ju för allt i världen inte att den lilla snorgärsen ska ärva något av det här. Hemma är det lätt att separera hundarna men värre är det ute. Fia föreslog därför att jag ska gå alla promenader med hundarna var för sig under i alla fall första året. Min första tanke var - "Shit, det går inte. Det går bara inte. Tiden räcker inte till."

      Men efter lite funderande kom jag fram till att allting förstås går. Det måste gå. Och efter ytterligare lite funderande och testande kom jag fram till att jag måste kompromissa lite. Morgonpromenaden får hundarna gå tillsammans, för då är Elsa sällan annat än glad och trygg. Dagens andra promenader får de gå var för sig.

      Även om detta innebär att tiden vi är ute blir kortare så har kvaliteten på promenaden höjts avsevärt. Med en hund kan man träna på massa saker under promenaden, och det blir roligare både för mig och för hunden. Det märks att båda bruna bönorna tycker det. Detta i kombination med inomhusträningen gör att jag faktiskt känner att motivationen för hundträning ökar igen. Äntligen!

      Elsa har kommit ur sitt värsta psykbryt och igår var hon glad och engagerad och hängde med mig runt i huset hemma. Vi myste, busade runt och tränade några moment till vårt blivande freestyleprogram.

      Med Lill-Kråk har jag redan kunnat bocka av ett av decembers mål - att lära henne ett enkelt trick - och nästan kunnat bocka av ett annat - att ligga kvar i ca 15 sekunder medan jag rör mig från henne. Nästa steg blir att röra mig runt henne. Det tycker hon är svårt.

      I övrigt är hon som vanligt helt fantastisk. Vilket charmtroll. Vilken pärla!!! Finaste lilla Räkan!

      lördag, december 11, 2010

      Jobbe?

      Idag har jag och JG varit i Sala Silvergruva och tittat på luciatåg samt gått en guidad tur 155 meter under jord, följt av julbord på Werdshuset Konstmästargården precis intill.

      En mycket trevlig liten utflykt som de med åldern inne kommer kunna göra med Sällsis nästa år.

      Själv är jag nu så mätt att jag aldrig vill äta igen. Men en kopp te, det går alltid ner!

      fredag, december 10, 2010

      Twitterbloggen

      Vilken crappig vinnarlåt. Inte ens Jays raspiga röst gjorde den intressant.

      Minnah? Glöm det.

      Jag var aldrig orolig

      Klart Idolfinalen sänds live på nätet.

      Träning av små och stora

      Igår var det inomhusträning med HI igen. Jag lärde mig redan förra året att det är bäst att komma dit med en bra plan. Nu hade jag förvisso en plan igår men tyvärr helt fel målbild, så det blev pannkaka av allt ändå. Bättring till nästa gång. Hundarna var i alla fall duktiga och vi hade roligt, och i slutändan är det faktiskt viktigare än något annat.

      Idag blev det också inomhusträning, fast för mig ensam. Åkte till gymmet under (lång-)lunchen och sprang på löpbandet, eftersom jag vägrade springa i kylan och blåsten. Det blev 6 km, som skulle varit 8 km (och egentligen ännu mer för jag tittade fel i programmet), men jag kämpade på bra så jag var nöjd ändå. Uppvärmning, fartlek och nerjogg blev det och tempot var hyfsat med tanke på den otroliga träningsvärk jag har i benen idag. Och mellan skulderbladen.

      Jontan är på julfest ikväll och själv vet jag inte vad jag ska ta mig för. Hade helst velat krypa upp i soffan under en filt med en kopp te och se Idolfinalen. Ibland saknar jag tv:n. Nåja, det får bli något annat istället. Bok? Städning? Film? Hundträning? Guitar Hero? Läggdags? Stanna hos M&D?

      Ibland känns livet... svårt. Och lite ensamt.

      torsdag, december 09, 2010

      Stark.

      Så var ytterligare ett pass personlig träning avklarat. Fokus på ben. Tompa förmedlade explosivitet, smidighet och styrka. Jag förmedlade det rakt motsatta. Åtminstone kändes det så. Det var jobbigt som fan, svetten sprutade och flera gånger kändes det som om benen skulle ge vika. Jag blir irriterad när jag inte orkar. När det inte fungerar som jag vill. När jag känner mig svag.

      Fast jag är inte svag.
      Jag är stark.
      Stark.
      Stark.
      Stark.
      Pepping.
      Stark.

      Det var i alla fall roligt, precis som vanligt, och jag är riktigt nöjd med beslutet att köra med Tommy varannan vecka. Jag har alltid tyckt att personlig träning är mycket väl investerade pengar, men att köra så här ofta och regelbundet är ta mig tusan oslagbart! Det ger inspiration och känns utvecklande på ett helt annat sätt än om man kör lite då och då. Det ges till exempel inte utrymme att fuska med träningen mellan pt-passen, och jag får regelbundet bekräftelse på att jag orkar lite mer än jag tror. Sen skadar det inte att Tompa är otroligt duktig, har massor av erfarenhet och en väldigt sund och verklighetsanpassad syn på träningen. Varannan vecka-konceptet skulle egentligen bara vara fram till jul, men det kommer att förlängas fram till nästa sommar. Till att börja med.

      Stark.

      onsdag, december 08, 2010

      Recension: Familjen Jones

      Sofia: 3/10 tootsies
      Jonas: 1/5 tootsies

      (Jontans betyg får vara med den här gången eftersom det blev ett jävla liv efter min bedömning av Mr. Nobody, där han inte alls delade min åsikt)

      Köldskador

      6 snöiga kilometer med Sara i Ursvik igår. Huvva. Jag hade inte tagit med kläder för de -11 graderna  som termometern visade och mina händer var så kalla att de värkte i början. Sen blev händerna varmare men rumpfläsket frös mer och mer så att jag till slut fick hallucinationer av att något slog mot stjärten varje steg.

      Jag borde göra något åt min utrustning så att jag klarar den här sibiriska, galna extremkylan. Men Cash is Kong och jag har inte råd med det jag vill ha. Så är det. Dags att löneförhandla.

      I övrigt gick det bra. Hade fin draghjälp av Elsa men fick istället jobba stenhårt med bålstabiliteten för att hon inte skulle dra omkull mig. Hon tyckte det var superroligt att få följa med och klarade längdskidåkarna mycket bättre än sist.

      När jag kom hem fick jag duscha kokhett lääänge för att komma in i matchen igen. Dessutom gjorde jag ren den überäckliga golvbrunnen och var tvungen att duscha lika länge till efter det för att känna mig ren igen. Rengöringen resulterade faktiskt i ointagligt många hushållspoäng för min del. Jontan kommer ALDRIG kunna komma ikapp, men jag hoppas han försöker.

      Puss, hej.

      tisdag, december 07, 2010

      Orättvist?

      Mitt mellis (närmast) vs. chefens (längst bort).

      Skön känsla x 3

      Skön känsla #1: Spikmattan
      Jag la handen på en spikmatta på Clas Ohlson i helgen när jag stod och hängde i väntan på JG. Och fick en oerhört skön feeling upp i armen. Det var helt märkligt! Jag trodde inte ett ögonblick på att en sån där skräpgrej skulle kunna göra något annat än ont, men nu funderar jag på om jag måste tänka om. Den vetenskapliga effekten kan man ju fortfarande fundera över, men känslan var i alla fall oväntat skön!

      Skön känsla #2: Formen
      Jag känner mig i fantastiskt bra form just nu och det märks extra väl när jag promenerar, vilket jag lyckligtvis ägnar mig ganska mycket åt. Magen känns tajt och stabil, ryggen är med i matchen och jag känner varje rörelse jag gör på ett helt annat sätt än förut. Jag har kört med viktklubb.se men inte tappat något i vikt de senaste månaderna, trots att jag varit väldigt duktig och sparsam med kalorierna. Men det gör absolut ingenting. Jag riktigt känner hur kroppen ändå förändras och hur fett byts mot muskler. Ökningen från två till tre styrkepass i veckan, kombinerat med att jag verkligen kommit ut på mina tre löprundor, har definitivt gett märkbara resultat. Fast inte överallt, jag har till exempel fortfarande bara en ruta på magen. Dammit.

      Skön känsla #3: Benvärmarna
      För ett par veckor sedan köpte jag mitt första par benvärmare för 49:50 på H&M. Sedan dess har det blivit många fler par, för jäklar vad skönt det är! Definitivt ett av mina bättre köp! Dessutom kan man ha dem som armvärmare. Jag skojar inte. Det är grymt! Heja 80-talet!!

      måndag, december 06, 2010

      Recension av Mr. Nobody

      Betyg: en överstruken tootsie

      Den som gjorde den här filmen måste varit efterbliven och pårökt. Allt var helt obegripligt och osammanhängande.

      Fifaen. Gör något bättre med ditt liv än att se den.

      Stor dag för Kråki

      Idag har min lilla kråka gjort stordåd. Hon har för första gången helt för egen maskin hoppat in i bilen, inte bara en utan två gånger! Det var hennes ena bragd.

      Den andra bestod i att lyssna på sin matte. Vi fick ett paket levererat till jobbet och när postkillen gick drog Räkan efter honom. En typisk situation där hon inte lyssnar på mig, och efter ett samtal med Fia igår där jag fick några bra tips, tänkte jag att det här var ett lämpligt tillfälle att utnyttja för träning. Jag förväntade mig inte någon reaktion från Kråkan när jag ropade, så döm om min förvåning när hon på mitt kommando tvärvände och kom tillbaka i full fart.

      Jubel och hurrarop, och en MYCKET stolt och nöjd matte. Nu har vi en bra målbild när vi tränar vidare.

      Halv åtta hos dem + TSM

      I lördags kväll var det final i vår och våra vänners egna prestigefyllda tävlingsvariant av "Halv åtta hos mig". M&O bjöd på middag med 80-talstema - räkcocktail, file mignon black and white och glass au four - accompanjerat av skön musik och snygga outfits.

      Vinnande ur hela spektaklet gick dock T&B, som nu har en fri middag på stan att se fram emot när de har pluppat ut sin lilla skrynkla och känner sig redo för en paus från blöjbytandet.

      Igår var det TSM-träning som vanligt med 10 km lugn löpning. Lätt som en plätt. Brukar alltid få en dipp efter 20-25 minuter ungefär men när jag springer i grupp så märks den knappt. Det var kul att springa, jag hade trevligt sällskap av Sara , och efteråt så kändes det riktigt bra. Mös mig igenom hela dagen med en jättebra feeling i kroppen. Dessutom är Henrik Schyffert med i TSM...

      lördag, december 04, 2010

      Snart är det jul

      Idag har vi griljerat julskinka och äter på vörtbröd till frukost. Ute snöar det.

      Julstämningen är på topp!

      fredag, december 03, 2010

      Filmkväll

      Trollkarlens lärling: 2 tootsies

      Hälften av publiken somnade så gott som omgående och har inte vaknat än, trots att filmen är slut och lamporna i salongen har tänts. Så bra var filmen.

      Fredagsmys! Fredagsmys!

      Jag erkänner. Jag har gjort privata saker på arbetstid idag. Hela förmiddagen. Fy på mig!

      Har bloggat, surfat och framför allt jobbat med Kelpiebladet, mina små luddbollars absoluta favorittidning. Ännu har jag inte fått några reprimander från chefen, men det är nog för att jag tryckt på BOSS-knappen varje gång han passerat. Han är intet ont anande... ännu så länge.

      Elsa och Reka kallades in på allvarligt samtal igår till följd av för mycket lek på arbetstid, så det är väl lika bra att jag sätter igång och gör lite nytta nu.

      torsdag, december 02, 2010

      Säsongens första inomhusträning

      Känns bra att komma igång igen, för ute vill man ju inte vara och träna hund när det är så här kallt.

      Det var förstås ovant för hundarna och träningen blev väl därför lite halvdan men jag tyckte båda skötte sig bra med så pass mycket störning. Och det var skönt att se Elsa glad och engagerad!

      Reka ville hälsa på allt och alla till en början men ganska snart lugnade hon sig och höll sig till sin tuggis när hon fick pausa mellan lekövningarna.

      Motivationen fick definitivt en kick av kvällen och jag blev sporrad av Aase att faktiskt våga tävla i freestyle med Elsa till våren. Så nu ska jag sätta ihop ett program.

      onsdag, december 01, 2010

      Flera saker som bör anmärkas på

      Förutom den fantastiskt dåliga bildkvaliteten.

      Livebild från Grisens instrumentpanel